Posts Tagged ‘Skadat knä’

Dags för sjukgymnastik och tävling, fast i omvänd ordning

Wednesday, June 11th, 2014

Ja just nu handlar den här bloggen kanske lite väl mycket om mitt skadade knä.
Förlåt. Det är det som påverkar mitt liv rätt mycket nu.
Igår var det äntligen dags för besök hos ortopeden.
Blev remitterad till Ortopedmottagningen på Nacka sjukhus. Vilket verkar vara ett bra ställe!
Läkaren frågade ut om vad som hänt och i vilken ordning allt skett. Tyckte det var lite dumt och fel att jag inte fått remiss till sjukgymnast för stabiliseringsträning och rehab direkt i mars när den första olyckan hände. Men nu var det som det var. Han drog och klämde på knäet. Tyckte inte det verkade så farligt.
Sedan tittade vi på MR-bilderna och han pekade och berättade vad vi såg.
ACL (främre korsbandet) är alltså av. Det är lite svullnad på bägge sidorna av knäet, men inte farligt mycket. Den laterala menisken är skadad (spricka) samt en misstanke om osteochondral skada på femur (alltså en liten skada på lårbenets inre sida).
SÅ: remiss till sjukgymnast (en jag själv får välja) för rehab och stabilitetsträning.
“Ge det sommaren och om du om tre månader fortfarande upplever knäet instabilt så kontakta mig igen så får vi se om vi måste fundera på operation”.
I morse ringde jag runt till sjukgymnaster (förlåt: fysioterapeuter!) och på måndag morgon har jag min första session hos Haninge Sjukgymnastik!

Det jag gör fram till på måndag är cyklar! Och är lycklig över det!
När jag kom hem från sjukhuset stack direkt ut och cyklade lite över en mil och ville inte komma in! Det var underbart att röra på sig utan att de gjorde ont i fötterna och få jobba med kroppen! Och varmt och skönt var det.
Idag cyklade jag till stallet på förmiddagen!
Det om knäet!

Hästarna då?
Jo det går bra. I helgen är det tävlingsdags igen.
Exakt och Brandi skall med till Stormur Vår i Vallentuna! Brandi skallfå gå V5 och T8 Unghäst (mycket sympatiskt att ha e egen unghästgren för hästar födda 2008 eller senare!) och Exakt skall gå T8 och V2.
Exakt har lyckats få ett litet sparksår ca 5 cm ovanför knäet. Det är lite svullet och ömt, men han visar inget i rörelserna. Efter ridning/jobb är han inte svullen.
Nu är ju Exakt en riktigt fjant så hur ömt det faktiskt är är det ju lite svårt att veta. Han rycker och ser lidande ut bara man tittar på hans ben.
Efter som Váli har synat och höjt Exakts giv genom att ha fixat ett lite större sår på en bakbenet och dessutom är halt av det så står killarna i varsin liten paddock vid stallet och blir ompysslade.
Exakt har jag ridit/jobbat varje dag och börjat med att longera för att kolla så han inte visar någon ojämnhet/hälta på benet med sår.
Ser ingenting alls hur mycket jag än nojar.
Så jag har jobbat på med honom och han känns onekligt fin!
Blir precis lagom med en start till innan sommaruppehållet tar vid.

Exaktkvaltravliten
En bild på Exakt och mig på MöRS kvällskval. Foto: Michaela Bång

Brandi är PIGG och väldigt arbetsglad! Helst vill han galoppera fort genom skogarna, men om inte det är ok (matte verkar inte tycka det helt?) så kan han tölta rätt fort också och till och med trava om sådant skulle behövas. Men helt galopp ändå! Snälla?
Skrattar mest och njuter av min fina unghäst.

IMG_2846
Brandi och jag galopperar i maj på Häringe!
Tindra rider jag väldigt sällan själv längre.
Erica sköter henne så fint och har fria händer att göra vad hon vill med henne. De gånger jag rider henne (som härom vecka då Adina och jag red ut och Adina fick prova Brandi på hemvägen) känns hon väldigt pigg och fin!
Tyvärr går Tindra helt själv i hagen nu.
Krás har åkt hem till Skåne för att bli betäckt, Nunna har flyttat (tillsammans med Nykur, tyvärr) och här om kvällen fick Röskva vandra vidare till evigt gröna ängar pga gamla skador så svåra att det inte går att göra ridhäst av henne. Hon haltade även i hagen sista veckan.
Tindra verkar inte berörd alls av att gå själv. Hon har valackflocken som granne, men bryr sig inte om dom.
Vi har sagt att vekar hon ledsen av att vara själv kan Brandi få gå med henne. Det är den enda valacken jag inte tror skulle försöka betäcka henne vid brunst. Å andra sidan hatar Tindra sin son grundligt (säkert något naturen gjort för att undvika inavel, för hon hyser verkligen agg mot honom utan synbar förklaring) så hur gärna hon skulle gå med honom vete tusan.
Men hittills verkar hon inte bry sig överhuvudtaget.
Sedan Kengan försvann har Tindra ingen bästa kompis och bryr sig inte så mycket om andra hästar över huvud taget. Hon bara är.
Tycker lite synd om henne, men vet inte riktigt vad jag skall göra.

Nu skall jag fortsätta lyssna på utmärkta Satsommar i P3 och äta lite innan kvällens lektioner!

Röntgad

Thursday, May 29th, 2014

Magnetröntgen gjord på det förbannade knäet i tisdags kväll.
En fördel med privatiseringen av vården är väl just då att man kan får tid för MR kl halv nio på kvällen.
Röntgen i sig känns ju inte alls, men jag skulle ligga absolut stilla i 10 minuter. “Du får andas såklart, men undvik att sucka eller andas extra djupt”.
Ok, aldrig har jag varit så i behov av att sucka och andas djupt som då. Och vad det börjar klia på näsan när man absolut inte får klia sig!
Och FYI så låter en MR- maskin jättemycket! Skithögt!
Resultatet? “Din läkare hör av sig i början på nästa vecka”.

Jaha.
Bara att vänta då.
Då och då gör knäet ont, det känns som något sitter fel inuti det. Det är instabilt, men jag går utan att halta och är jätteförsiktig i allt jag gör.
Att rida känns inget alls, men jag sitter upp från pall, eller ber någon hålla i hästen. Har ett knäskydd från Back on Track på.
Gör generella rehabövningar hemma flera gånger om dagen och är tacksam att det är vår/sommar och inte jättehalt och kallt ute.

Bokat sommarens biljetter till Finland idag.
Och ridit Exakt, som var pigg och på tårna. Vi diskuterade lösgjordhet och att ta böjningen till vänster även ute.
Och så har det varit lektioner både på Vädersjö och på Raksta i Tyresö.

 

 

Känslornas berg- och-dalbana.

Thursday, May 15th, 2014

Orkar ni med ett långt inlägg? För det blir det?
Ni kanske kan dela upp läsningen på flera dagar, för det kommer inte komma nått under helgen tror jag.

Tisdag em och vi förbereder för tävling i stallet.
Exakt får jobba i tömkörning. och det som inte fick hända hände. Jag småjoggade några steg med honom (vilket jag gjort hur många gånger som helst) och trampade snett på ridbanan och mitt knä – mitt skadade knä som hållit så fint i 8 v. bara vek sig. Höger- vänster sladdrade det. Tömmarna hängde slaka, så hästen hade inget med saken att göra, jag bara trampade snett med höger fot.
Jag skrek såklart av smärta och rasade ihop. Stackars Exakt travade bort och ställde sig i ett hörn medan jag skrikande låg där kramade mitt knä.
Jill och My var i stallet (tack och lov) och kom rusande och hjälpte mig.
Skitont i knäet igen, men konstaterar snabbt igen att jag kan stödja på benet även om det gör as-ont.
My var fin och löslongerade Exakt lite och släppte ut honom. Jag ylade och förbannade mig själv och sen lyckades jag, ylande, köra hem.
Hemma började jag direkt med att ta två naproxen och två alvedon (tur att jag hade kvar av det hemma) och sedan lindade jag knäet hårt och lade mig med det i högläge. Ringde maken och ylade och bad honom komma hem och köpa mera NSAID på vägen hem.
Sedan andades jag riktigt djupt några gånger och ringde Ancan på Karlslund (min skadeguru!).
Fick stränga order om att genast slänga kyla på knäet och sedan att skicka maken och hämta ultraljudet.
“Ju mindre svullnad, desto mindre inflammation. Och ju mindre inflammation desto fortare läker det”
Said and done!
Att jag inte tänkte på det själv – RICE ju!
Rest
Ice
Compression
Elevation

(jag hade spontant gjort RCE)
Har alltid ispåsar i frysen av just den här anledningen (kan ju det här egentligen). Så på med ispåse runt knäet med en tunn disktrasa (är man själv hemma och knappt kan gå tar man det som är närmast!) under. Linda hårt runt och högläge till maken kom hem.
Snyggt var det…

Två timmar hann jag kyla innan Pelle kom hem och bytte om och drog till Karlslund och hämtade ultraljudet och gel.
Kylan tog ner svullnaden mycket – massor faktiskt. När jag kom hem från stallet (ca 20 min efter olyckan) var knäet jättesvullet. Det såg på gränsen till normalt ut när jag tog av isen.
På med UL och så höll jag på resten av kvällen. Ca 3 tim UL totalt.
Svullnaden går ner, rätt ont och framför allt stelt. Musklerna i låret och vaden har fått sig en sträckning kan man säga.

Sover dåligt då det gör ont och jag är väldigt ledsen och besviken!

Igår morse tog jag mig upp och klättrade långsamt ner för trappen. Konstaterade efter en stund att jag går bättre idag än jag gjorde dag 2 förra gången. Tar mig till Tungelsta vårdcentral och får träffa en läkare och känner och klämmer och konstaterar att en remiss till magnetröntgen är bra. Så jag skall få en sån.
Men det kan ta någon vecka, vilket inte spelar någon roll. Är en menisk trasig så är den det fortfarande om några veckor och det ändrar inget i läkningen.
Fick beröm för akut-vården jag gjort och även för pillren jag tagit. “Du har gjort allt rätt och allt du kunnat”. Läkaren var också mycket intresserad av ultraljudet och ställde massor frågor. Kul!

Nu är jag en rätt envis person. På gott och ont säkert.
Jag vet ju hur det kändes och var senast och att rida inte var något större problem -att är mycket värre.
Så igår låg jag jättestilla och ultraljudade massor (och passade på att se “The Great Gatsby”,Buz Luhrmans, version) på Netflix) fram till kl 15. Sen lindade jag knäet rejält och drog på mig skoridbyxor och åkte ut till stallet. Britta hade sadlat Váli och jag provade rida ca 20 min.
Det gick! Trav var inte jätteskönt och jag kan inte driva vidare effektivt med högerbenet, men det gör inte “nu går det mera sönder”-ont.
Bestämde mig för att vi åker till Ensta och rider kvällskvalet ändå.
Jag veeet att några tycker det är lite galet och det kanske det är – men igen: att rida var inte problemet – det är allt runt om. Och jag har otroligt bra support i Britta. Och en pall vid uppsittning! Och har en krycka när jag går.
Så vi (mest Britta) packade in Váli och Exakt i transporten och åkte till Ensta.

Eftersom det var flera ryttare som hade två hästar med sig så var nästan varje startgrupp olika grenar.
Först en startgrupp femgång, sen två grupper fyrgång, sen en tölt och så en femgång igen. Och så vidare.
Exakt var först ut. Red på rakt fullcheekbett och 185 gr boots.
Travade inte dödsmycket på uppvärmningen utan mest skrittade och galopperade och så lösgjorde massor i tölt (Atli-vändningar, “dansa med hästen”). Travade lite framåt-neråt.
“Exet” kändes bra.
In på banan.
Korta tölten kändes ok. Lite “tam” kanske. Bitvis hemma har jag upplevt en sådan kraft i korta tölten – men det är korta sekvenser och det kommer ta tid att bygga upp så han orkar gå så på en banan och långa sträckor! Och det skall ta tid!
Poäng 5,5 av alla tre domare (Ida Ax, Johanna E. och Ellinor F.)
Traven gick bra! Riktigt bra! Lite instabil form, men väldigt taktfast och bra sväv.
Poäng 5,5/ 6,5 / 6,5
Skritten, som vi jobbat mycket med senaste veckorna, kändes bra. Frustade flera gånger och gick stadig och fint fram till handen.
Poäng 5,0/5,5/6,0
Galoppdags. Kunde inte göra en urtjusig fattning, som vi brukar, då jag inte kan driva till med höger skänkel (ytter). Så det fick bli en trava-någotsteg-rulla in in rätt galopp-fattning. Vilket gick bra. Och sen satt jag ner och red! Och red på! Och njöt!
Poäng 6,0 av alla domarna.
Och så slutligen ökad tölt. Vis av erfarenheten från Strömsholm tog jag nu ner Exakt till skritt och samlade om och började tölta fram. Lite tam och försiktig med töltade på. När ett annat ekipage töltade förbi fick han lite mod och självförtroende och töltade lite raskare. Kändes bra! Berömde mycket. Det gick inte jättefort, men han var stabil och töltade fram till handen!
Poäng 5,0/4,0/4,5
Slutpoängen av allt detta springande blev 5,4/ 5,5/ 5,7 = 5,53!
Yay!
Nytt poängrekord för oss som ekipage! Och med ett skadat knä som inte kunde rida fullt ut! Se på fan!
Kändes mycket bra.

Britta stod med Váli färdig så vi skrittade bort till transporten och bytte lugnt och fint häst.
Fokuserade mycket på tölt och skritt i uppvärmningen av Váli. Hans trav är lite stötigare än Exakts (mycket sväv och studs i liten kropp)och gjorde lite ont att rida. Bäst att spara det till banan.
Dags för ritt i F2 då.
In på banan och så var vi där igen – jobbigt att få kontakt och lösgjordhet i tölten. Kom igen lilla V – slääääpp ryggen – slappna aaav. Än hit än dit vinglade vi och bitvis var det hopplöst passtaktigt och bitvis lite bättre. Blev aldrig helt rent. Äsch också.
Poäng 2,0/4,0/4,0
Traven gick bra. Fick vara lite lätt i tygelkontakten för att inte han skulle lägga sig på och få för bråttom. Bättre låta honom vara.
Poäng 5,0/5,5/5,0
Skritten så. Och se så där ja! liten vit skrittade! Inte hundra procent avslappnat med han skrittade! Och några steg här och var var det till och med en riktigt bra skritt! Så himla nöjd!
Poäng 5,0 av alla domarna!
Galoppen gick bra. Lite bråttom får den lille skimmeln, men det är inget att göra åt precis där och då. Be honom vara eftergiven och sitta med. Det behöver inte synas att han springer på lite mera än jag tänkt mig.
Poäng: 6,0 av samtliga domare med kommentarer om harmonisk och flott. If they only knew…
Så var det dags för passen! Och det är här det känns att Váli inte är uppe i full styrka än. Han har inte det där riktiga klippet i bakbenen som han har när han är som bäst. Men han lade sig snällt och gasade på fint de två första läggningarna. Och sista låg han fint, men orkade inte gå med något tryck, utan det blev lite matt. Men jämn och fin kändes han – och det är viktigast just nu. Styrkan tränar vi upp långsamt!
Poäng: 5,0/ 5,0/4,5
Så totalt blev det 4,3/ 4,9/4,7 =4,63
Duktiga fina lilla vita

Jag vet att det är adrenalinpåslaget som gör det – men jag kände inte av knäet nästan något alls under själva ritterna – inte ens i Vális trav.

Från Ensta åkte vi direkt till Karlslund där vi lämnade av snubbarna.
De får bo där och vattenbandsträna till på måndag då jag hämtar dom.
Nu skall jag strax halta runt och packa det sista så åker jag och Tigern till Toftinge och dömer Stormus Natonella tävlingar i dagarna 4!
Tjing på er!

 

 

Dry needlad och bättre!

Wednesday, April 9th, 2014

Snart 4 veckor sedan knäskadan.
Känner att jag gått och haltat lite och snedbelastat och på insidan/baksidan av knäet känns det lite och jag känner också att jag är spänd i hamstrings och vaden.
Så igår kväll tog jag tag i att boka ett besök hos min naprapat Jenny Viklund. Hon är massör, naprapat och sjukgymnast – allt i ett! Toppenduktig dessutom!
Och se där – det fanns en tid idag vid 10! Bokat!
Vi diskuterade och kollade lite och hon höll med om det jag sökte för.
På insidan av knäet (strax under knäskålen) fästen musklerna från baksidan av låret (hamstrings) men även m.sartorius och m.gracilis. Detta muskelfäste var mycket ömt och lite svullet och jag var rätt öm på baksida låret också.
Så Jenny masserade upp hamstringen på insidan och sedan var det dags – Dry Needling.
Jenny varnade för att “det här är INTE skönt och patienter brukar inte gilla mig efter det här!”
Eh, ok…ja men kör!
Dry needling är inte riktigt traditionell akupunktur utan en lång akupunkturnål sticks ner i muskelns spändaste del och roteras långsamt. Triggerpunktsbehandling på djupet liksom.
Jag drog ett djupt andetag och förberedde mig på smärta. Men jag upplevde det inte som så farligt. Det ilade lite och drog i nerverna och strålade lite upp till ljumsken. Inte skönt alls – men inte i närheten av den smärtan Jenny varnade för. Inte värre än att jag kunde hålla mig avslappnad under tiden.
Det fortsatte att ila i muskeln/nerverna en stund efter att hon slutat men inte mera än att jag konstaterade det. Som ett eko av behandlingen.
Och spänningen gick ner väldigt mycket direkt!
Jag sade att jag trodde det här skulle vara mycket värre och Jenny svarade “ja det trodde jag också att du skulle tycka, men ibland träffar man så perfekt att det inte är så illa som det kan vara”.
Perfekt!
Jenny masserade upp muskelfästet på knäets framsida också (det gjorde mera ont!).
Många haltar tydligen från behandlingen och är jättestela resten av dagen och nästa, men sedan är de dramatiskt bättre.
Jag kände mig på direkten mycket mjukare och smärtan runt knäet var mindre redan.
Fick order om att inte rida, hantera någon häst (“som kan rycka till i dig”) eller gå på ojämnt underlag idag. Lektioner på en jämn ridbana ikväll var ok.
Så hem till soffan och ligg still och läs.
Britta var gullig och gav Exakt hans extramat och kollade till hästarna.
(Brandi var på Karlslund igår så han skulle ändå vila igår)

En timme senare när jag steg upp för att ta en kopp kaffe förvånades över hur mycket bättre jag kände mig
Underbart! Hoppas det inte kommer ett bakslag nu och blir stelt och smärtar!

Så hittills tycket jag dry needling var en hit!

Snart ny vecka

Sunday, April 6th, 2014

Söndagkväll i soffan efter en rolig helg.
Igår dömde jag en inofficiell inomhustävling på Västergården här i Haninge. Andra gången jag dömer efter den nya domarhandledningen. Mycket trevligt att äntligen få döma som jag instruerar! Trivs bra med det!
iPad-appen är mycket bra som hjälp!
Duktiga ryttare, de flesta, också! Självklart går det ju inte alltid 100% som planerat på tävlingsbanan (det skall Gudarna veta – I KNOOOW!), men det är alltid roligt att se framsteg (jag har ju någon slags störning som gör att jag känner igen ekipage som jag träffat/sett en gång och kommer ihåg deras tidigare problem…)!

Efter en fodring ute i stallet så var det kväll med middag med vänner samt ett stycke 12 veckors schäfervalp på besök.
Very gulligt!

Idag började dagen med ytterligare en fodring i stallet och så fick Exakt leka lös på volten och sedan jobba lite i repgrimma. På det en mysig uteritt på en jääätteduktigt Brandi i sällskap av Erica och Tindra så var humöret på topp!
Hemma duschade jag och bytte om och så åkte maken och jag in till stan.
Började med lunch på Vapiano i Skrapan och sedan traskade vi över gatan och gick på en tidig bio (13.30) på Victoria.
Vi såg The Grand Budabest Hotel.
Mycket underhållande historia som hade ett mycket snyggt foto och var gjord på ett lite udda sätt. Snabba vändningar och den var som en blandning av Lemony Snicket´s A series of unfortunate events (kommer inte ihåg den svenska titeln nu) och Inglourious Basterds (inte så våldsam dock)! Jag gillade verkligen filmen! Och bra skådespelare dessutom!
Innan vi åkte hem blev det lite snacks på Texas Longhorn i Hammarby Sjöstad.
Vilken mysdag!

I fredags var den 3 veckor sedan jag skadade knäet.
Det är ju självklar mycket bättre, men fortfarande lite svullet nedanför knäskålen på bägge sidor. Det värker inte och jag går och rider obehindrat, men kan inte springa (vilket verkligen irriterar mig). Det gör lite ont att gå mycket och efter att ha fodrat i stallet och tvingats gå lera och på ojämnt underlag gör det lite mera ont, eller kanske snarare en blandning av trötthet och ömhet som känns främst på baksidan/insidan av knäet. Jag är självklart otroligt tacksam och glad att det inte skadades värre än såhär, men åååh vad jag vill ut och springa!
Jag åt de sista antiinflammatoriska/smärtstillande tabletterna i torsdags och visst känns det mera nu när de gått ur blodet än innan. Men det var väntat.
Jag är nog mest väldigt rädd om knäet och jätterädd för att snubbla, halka eller trampa snett.
Nåja, till hösten skall det väl typ vara bra hoppas jag.

Nu skall jag krypa till kojs och imorgon tar en ny vecka vid.