Söndagkväll i soffan efter en rolig helg.
Igår dömde jag en inofficiell inomhustävling på Västergården här i Haninge. Andra gången jag dömer efter den nya domarhandledningen. Mycket trevligt att äntligen få döma som jag instruerar! Trivs bra med det!
iPad-appen är mycket bra som hjälp!
Duktiga ryttare, de flesta, också! Självklart går det ju inte alltid 100% som planerat på tävlingsbanan (det skall Gudarna veta – I KNOOOW!), men det är alltid roligt att se framsteg (jag har ju någon slags störning som gör att jag känner igen ekipage som jag träffat/sett en gång och kommer ihåg deras tidigare problem…)!
Efter en fodring ute i stallet så var det kväll med middag med vänner samt ett stycke 12 veckors schäfervalp på besök.
Very gulligt!
Idag började dagen med ytterligare en fodring i stallet och så fick Exakt leka lös på volten och sedan jobba lite i repgrimma. På det en mysig uteritt på en jääätteduktigt Brandi i sällskap av Erica och Tindra så var humöret på topp!
Hemma duschade jag och bytte om och så åkte maken och jag in till stan.
Började med lunch på Vapiano i Skrapan och sedan traskade vi över gatan och gick på en tidig bio (13.30) på Victoria.
Vi såg The Grand Budabest Hotel.
Mycket underhållande historia som hade ett mycket snyggt foto och var gjord på ett lite udda sätt. Snabba vändningar och den var som en blandning av Lemony Snicket´s A series of unfortunate events (kommer inte ihåg den svenska titeln nu) och Inglourious Basterds (inte så våldsam dock)! Jag gillade verkligen filmen! Och bra skådespelare dessutom!
Innan vi åkte hem blev det lite snacks på Texas Longhorn i Hammarby Sjöstad.
Vilken mysdag!
I fredags var den 3 veckor sedan jag skadade knäet.
Det är ju självklar mycket bättre, men fortfarande lite svullet nedanför knäskålen på bägge sidor. Det värker inte och jag går och rider obehindrat, men kan inte springa (vilket verkligen irriterar mig). Det gör lite ont att gå mycket och efter att ha fodrat i stallet och tvingats gå lera och på ojämnt underlag gör det lite mera ont, eller kanske snarare en blandning av trötthet och ömhet som känns främst på baksidan/insidan av knäet. Jag är självklart otroligt tacksam och glad att det inte skadades värre än såhär, men åååh vad jag vill ut och springa!
Jag åt de sista antiinflammatoriska/smärtstillande tabletterna i torsdags och visst känns det mera nu när de gått ur blodet än innan. Men det var väntat.
Jag är nog mest väldigt rädd om knäet och jätterädd för att snubbla, halka eller trampa snett.
Nåja, till hösten skall det väl typ vara bra hoppas jag.
Nu skall jag krypa till kojs och imorgon tar en ny vecka vid.
