Archive for the ‘Allmänt svammel’ Category

Helt urstormad i hjärnan av Stormur Nationella

Wednesday, May 21st, 2014

Fyra dagar på Toftinge. Fyra dagar av passlöp (med tidvis krånglande startboxar), tölt, ökningar, fyr- och femgång.
En del styva ryggar och korta halsar, en del vars program gick inte helt som planerat. Men också en hel del trevlig ridning, några som imponerade stort.
Lördag-söndag var det fantastiskt väder och vi hade väldigt bra stämning i domargruppen!
Vi bodde dessutom på ett jättefint och mysigt hotell i Norrtälje. Åtellet heter det och kan verkligen rekommenderas! Och restaurangen Ett Glas – dit skall ni passa på att gå om ni är i Norrtälje! Fantastiskt god mat och trevlig stämning!

Det var en tävling med rätt mycket diskussioner, en del kontroverser. En del som betedde sig som man bara inte gör och så så klart alla de som gjorde precis som man skall. Och så fick vi åka lite tidsmaskin emellanåt (sådär 20 år tillbaka i tiden).
Roligt var att se Oddur från Mörtö tillbaka på passbanan och flygande fram med en sådan glädje och spänst!
Trivs mer och mer med att döma efter nya handledningen! Äntligen får jag skriva på kommentarerna vad jag tidigare bara tänkt! Och för att klargöra så är det så klart inte taskiga eller elaka kommentarer utan i stil med “tappar lösgjordheten alt. ej lösgjord”, “kortar halsen” och “bristande kontakt i ekipaget.
Känns bra!
Och FYI ryttare som känner sig missförstådda och felbedömda: mittenskiktet på 4,0 till 6,0 är ganska så likt den gamla handledningen, det är bara kommentarerna som kan skilja lite.
Men glädjande nog var det många som kom och pratade direkt med oss om de hade frågor!
Många gånger får jag en känsla av att det vore väldigt nyttigt för många ryttare att bli filmade eller se “inte bara de bästa bilderna” från sin ritt för att förstå poängen. De kan kännas annorlunda än det såg ut. Ibland bättre, ibland sämre.
Vi fick rapporter om att ryttarna var ledsna och grät i stallarna och inte förstod. Självklart tråkigt!

Jag tänker såhär: om ni inte förstår – kom och fråga, be oss förklara! Ha gärna kommentarerna med er (kommer inte ihåg i efterhand vad alla ekipage fått). Ibland kan också sekreteraren hört fel /jag pratat för otydligt och då kan kommentaren var väldigt konstig (t.ex. kan bra takt i misstag bli travtakt om sekreteraren inte hör mig).
När ryttaren blir så ledsen och nedstämd av ritten att h*n bryter ihop och gråter i stallet är det så klart väldigt tråkigt – inte vill vi ju göra ryttarna ledsna.
Jag tävlar själv aktivt och vet hur det är att bli bedömd både högt och lågt – ibland väldigt lågt.
Jag kan också förstå hur det är att förra säsongen ridit på 6,40 och varit SM-kvalad och den här säsongen plötsligt gå på 5,80 och kanske få rätt ojämn bedömning.
I den nya handledningen kan inte en svaghet vägas upp av något annat, som tidigare.
Förr kunde man få rätt höga poäng om hästen var flott, trots att kommunikationen inte fungerade eller hästen var styv.
I dag är det brandväggar man slår in i då och det gör ont – poängmässigt.

Jag upplevde att det var många visningar på Toftinge där något gick fel. Stora missar, eller totalbristande kommunikation och då blir poängen dels lite svajig och dels inte så hög kanske.

Nåja, det här året kommer vara fyllt av snack, ojämna bedömningar och kontroverser.
Men i slutändan är det för hästens bästa och det går aldrig att lägga över ansvaret på hur du rider din häst på någon annan. Oavsett om du rider med bett eller bettlöst.

Mitt knä blev bättre för varje dag och jag knaprade nogsamt mina antiinflammatoriska tabletter och och var försiktig.
Har ett knäskydd från apoteket och så köpte jag ett Back on Track-knäskydd av Nina på Toftinge.
Det är riktigt bra tycker jag. Stadigt och känns bra att ha på.

På måndag hämtade Britta och jag hem Váli och Exakt från Karlslund och släppte dom på betet hemma, i ösregnet.
På ridskolan är det avslutningsvecka och de flesta grupperna rider på ovalbanan och har kul. Och överöser mig med fina saker och gulliga rim. Åh vad fina det är mina elever!
Igår, tisdag, var jag i Umeå över dagen för en endags-heck av eleverna innan Vindurs tävling i helgen som kommer. Nu visade det sig att det inte var så många som skulle tävla då när allt kom omkring, men lite ovalbaneridning är inte fel ändå och en del red enbart på ridbanan innanför ovalen. Och det regnade inte.
Som vanligt med det jättetrevliga Umeå-gänget säger det bara swiisch så är dagen över och jag satt på planet hem till Stockholm igen.

Idag har jag ridit. Dels Brandi igen, första gången på 11 dagar.En liten vila kändes helt rätt på honom.
Han var mist sagt pigg och någon riktig ordning på gångarterna hade vi inte förrän bitvis på hemvägen. Men kul hade vi!
Váli kändes riktigt bra och både skrittade och töltade trevligt. Inte så att vi är helt befriade från passtakt, men det var många fina sekvenser utan dylika problem!
Exakt var lite omedveten om att han kastrerades för två årsen och var tidvis vibrerande hingstig under mig (flashback till våren då han var 5 och jag jobbade med honom!) och tidvis riktigt lugn och fin.Det känns bra att jag i näst in till alla lägen nu bara kan be honom länga överlinjen och sänka sig. Oavsett om vi är på volten eller ute, hemåt eller bortåt.
Även när han blir hingstig och skrikig. Då kan vi göra halt och så be honom sträcka nosen ner mot marken (framåt-neråt) och stå så ett ögonblick eller två. Sedan kan vi fortsätta framåt med ett nytt lugn. (kom ihåg från inlägget för några dagar sen: när hästen har sin nacke lägre än manken så utsöndrar den oxytocin och endorfiner och det är alltså ett bra sätt att lugna ner en taggad/stissig häst).

Nu har jag precis avslutat mitt livs första Skype-möte (Tölt in Harmony-styrelsemöte över denna modernitet) och ätit grillat, som sig bör denna sommardag!

 

Känslornas berg- och-dalbana.

Thursday, May 15th, 2014

Orkar ni med ett långt inlägg? För det blir det?
Ni kanske kan dela upp läsningen på flera dagar, för det kommer inte komma nått under helgen tror jag.

Tisdag em och vi förbereder för tävling i stallet.
Exakt får jobba i tömkörning. och det som inte fick hända hände. Jag småjoggade några steg med honom (vilket jag gjort hur många gånger som helst) och trampade snett på ridbanan och mitt knä – mitt skadade knä som hållit så fint i 8 v. bara vek sig. Höger- vänster sladdrade det. Tömmarna hängde slaka, så hästen hade inget med saken att göra, jag bara trampade snett med höger fot.
Jag skrek såklart av smärta och rasade ihop. Stackars Exakt travade bort och ställde sig i ett hörn medan jag skrikande låg där kramade mitt knä.
Jill och My var i stallet (tack och lov) och kom rusande och hjälpte mig.
Skitont i knäet igen, men konstaterar snabbt igen att jag kan stödja på benet även om det gör as-ont.
My var fin och löslongerade Exakt lite och släppte ut honom. Jag ylade och förbannade mig själv och sen lyckades jag, ylande, köra hem.
Hemma började jag direkt med att ta två naproxen och två alvedon (tur att jag hade kvar av det hemma) och sedan lindade jag knäet hårt och lade mig med det i högläge. Ringde maken och ylade och bad honom komma hem och köpa mera NSAID på vägen hem.
Sedan andades jag riktigt djupt några gånger och ringde Ancan på Karlslund (min skadeguru!).
Fick stränga order om att genast slänga kyla på knäet och sedan att skicka maken och hämta ultraljudet.
“Ju mindre svullnad, desto mindre inflammation. Och ju mindre inflammation desto fortare läker det”
Said and done!
Att jag inte tänkte på det själv – RICE ju!
Rest
Ice
Compression
Elevation

(jag hade spontant gjort RCE)
Har alltid ispåsar i frysen av just den här anledningen (kan ju det här egentligen). Så på med ispåse runt knäet med en tunn disktrasa (är man själv hemma och knappt kan gå tar man det som är närmast!) under. Linda hårt runt och högläge till maken kom hem.
Snyggt var det…

Två timmar hann jag kyla innan Pelle kom hem och bytte om och drog till Karlslund och hämtade ultraljudet och gel.
Kylan tog ner svullnaden mycket – massor faktiskt. När jag kom hem från stallet (ca 20 min efter olyckan) var knäet jättesvullet. Det såg på gränsen till normalt ut när jag tog av isen.
På med UL och så höll jag på resten av kvällen. Ca 3 tim UL totalt.
Svullnaden går ner, rätt ont och framför allt stelt. Musklerna i låret och vaden har fått sig en sträckning kan man säga.

Sover dåligt då det gör ont och jag är väldigt ledsen och besviken!

Igår morse tog jag mig upp och klättrade långsamt ner för trappen. Konstaterade efter en stund att jag går bättre idag än jag gjorde dag 2 förra gången. Tar mig till Tungelsta vårdcentral och får träffa en läkare och känner och klämmer och konstaterar att en remiss till magnetröntgen är bra. Så jag skall få en sån.
Men det kan ta någon vecka, vilket inte spelar någon roll. Är en menisk trasig så är den det fortfarande om några veckor och det ändrar inget i läkningen.
Fick beröm för akut-vården jag gjort och även för pillren jag tagit. “Du har gjort allt rätt och allt du kunnat”. Läkaren var också mycket intresserad av ultraljudet och ställde massor frågor. Kul!

Nu är jag en rätt envis person. På gott och ont säkert.
Jag vet ju hur det kändes och var senast och att rida inte var något större problem -att är mycket värre.
Så igår låg jag jättestilla och ultraljudade massor (och passade på att se “The Great Gatsby”,Buz Luhrmans, version) på Netflix) fram till kl 15. Sen lindade jag knäet rejält och drog på mig skoridbyxor och åkte ut till stallet. Britta hade sadlat Váli och jag provade rida ca 20 min.
Det gick! Trav var inte jätteskönt och jag kan inte driva vidare effektivt med högerbenet, men det gör inte “nu går det mera sönder”-ont.
Bestämde mig för att vi åker till Ensta och rider kvällskvalet ändå.
Jag veeet att några tycker det är lite galet och det kanske det är – men igen: att rida var inte problemet – det är allt runt om. Och jag har otroligt bra support i Britta. Och en pall vid uppsittning! Och har en krycka när jag går.
Så vi (mest Britta) packade in Váli och Exakt i transporten och åkte till Ensta.

Eftersom det var flera ryttare som hade två hästar med sig så var nästan varje startgrupp olika grenar.
Först en startgrupp femgång, sen två grupper fyrgång, sen en tölt och så en femgång igen. Och så vidare.
Exakt var först ut. Red på rakt fullcheekbett och 185 gr boots.
Travade inte dödsmycket på uppvärmningen utan mest skrittade och galopperade och så lösgjorde massor i tölt (Atli-vändningar, “dansa med hästen”). Travade lite framåt-neråt.
“Exet” kändes bra.
In på banan.
Korta tölten kändes ok. Lite “tam” kanske. Bitvis hemma har jag upplevt en sådan kraft i korta tölten – men det är korta sekvenser och det kommer ta tid att bygga upp så han orkar gå så på en banan och långa sträckor! Och det skall ta tid!
Poäng 5,5 av alla tre domare (Ida Ax, Johanna E. och Ellinor F.)
Traven gick bra! Riktigt bra! Lite instabil form, men väldigt taktfast och bra sväv.
Poäng 5,5/ 6,5 / 6,5
Skritten, som vi jobbat mycket med senaste veckorna, kändes bra. Frustade flera gånger och gick stadig och fint fram till handen.
Poäng 5,0/5,5/6,0
Galoppdags. Kunde inte göra en urtjusig fattning, som vi brukar, då jag inte kan driva till med höger skänkel (ytter). Så det fick bli en trava-någotsteg-rulla in in rätt galopp-fattning. Vilket gick bra. Och sen satt jag ner och red! Och red på! Och njöt!
Poäng 6,0 av alla domarna.
Och så slutligen ökad tölt. Vis av erfarenheten från Strömsholm tog jag nu ner Exakt till skritt och samlade om och började tölta fram. Lite tam och försiktig med töltade på. När ett annat ekipage töltade förbi fick han lite mod och självförtroende och töltade lite raskare. Kändes bra! Berömde mycket. Det gick inte jättefort, men han var stabil och töltade fram till handen!
Poäng 5,0/4,0/4,5
Slutpoängen av allt detta springande blev 5,4/ 5,5/ 5,7 = 5,53!
Yay!
Nytt poängrekord för oss som ekipage! Och med ett skadat knä som inte kunde rida fullt ut! Se på fan!
Kändes mycket bra.

Britta stod med Váli färdig så vi skrittade bort till transporten och bytte lugnt och fint häst.
Fokuserade mycket på tölt och skritt i uppvärmningen av Váli. Hans trav är lite stötigare än Exakts (mycket sväv och studs i liten kropp)och gjorde lite ont att rida. Bäst att spara det till banan.
Dags för ritt i F2 då.
In på banan och så var vi där igen – jobbigt att få kontakt och lösgjordhet i tölten. Kom igen lilla V – slääääpp ryggen – slappna aaav. Än hit än dit vinglade vi och bitvis var det hopplöst passtaktigt och bitvis lite bättre. Blev aldrig helt rent. Äsch också.
Poäng 2,0/4,0/4,0
Traven gick bra. Fick vara lite lätt i tygelkontakten för att inte han skulle lägga sig på och få för bråttom. Bättre låta honom vara.
Poäng 5,0/5,5/5,0
Skritten så. Och se så där ja! liten vit skrittade! Inte hundra procent avslappnat med han skrittade! Och några steg här och var var det till och med en riktigt bra skritt! Så himla nöjd!
Poäng 5,0 av alla domarna!
Galoppen gick bra. Lite bråttom får den lille skimmeln, men det är inget att göra åt precis där och då. Be honom vara eftergiven och sitta med. Det behöver inte synas att han springer på lite mera än jag tänkt mig.
Poäng: 6,0 av samtliga domare med kommentarer om harmonisk och flott. If they only knew…
Så var det dags för passen! Och det är här det känns att Váli inte är uppe i full styrka än. Han har inte det där riktiga klippet i bakbenen som han har när han är som bäst. Men han lade sig snällt och gasade på fint de två första läggningarna. Och sista låg han fint, men orkade inte gå med något tryck, utan det blev lite matt. Men jämn och fin kändes han – och det är viktigast just nu. Styrkan tränar vi upp långsamt!
Poäng: 5,0/ 5,0/4,5
Så totalt blev det 4,3/ 4,9/4,7 =4,63
Duktiga fina lilla vita

Jag vet att det är adrenalinpåslaget som gör det – men jag kände inte av knäet nästan något alls under själva ritterna – inte ens i Vális trav.

Från Ensta åkte vi direkt till Karlslund där vi lämnade av snubbarna.
De får bo där och vattenbandsträna till på måndag då jag hämtar dom.
Nu skall jag strax halta runt och packa det sista så åker jag och Tigern till Toftinge och dömer Stormus Natonella tävlingar i dagarna 4!
Tjing på er!

 

 

Debuterande bebis-B

Sunday, May 4th, 2014

Igår var det alltså dags!
Brandis tävlingsdebut! Åh, mitt lilla hjärta har alltså växt upp och blivit ridhäst och till och med tävlat nu! *mattehjärtat svämmar över av stolthet*
Även Exakt var med oss för lite V2 och T5.
Trots incheckning på internet i förhand måste vi åka tidigt hemifrån då V5 var första gren.
Så ca 08.15 var vi på plats på Strömsholm (det tar ganska jämt 2 timmar att köra dit från oss). Avlastning, liten promenad med pållarna och check av startlistor.
Brandi och jag var i sista gruppen i V5. Vämde upp mest i skritt ochsen med en liten vända längs en av vägarna i tölt, galopp och sen lite trav. Mest fram och kul och mjuk. Lite böja på volt och sen var det dags att skritta till collectingring (det är en liten promenad det på Utnäslöt).
Och sen var det dags att gå in på banan. “Åh vad kul!” kändes det som Brandi tänkte.
Och sen var det ju bara att följa speakers kommando och försöka följa gångarterna det bads om. Tölten är lite wobblig och han blir bitvis lite styv och sen kan det plötsligt bli något steg travtakt, när han tappar fokus men mest var det ren och trevlig ändå. Bitvis hade vi lite flyt också.
Kommentarer som “ok grundtakt, lite obalanserad, rollar lite” (poäng 4,5/ 4,5 /5,0)
Traven funkade helt ok och bitvis hade vi lite halslängd och överlinje till och med. Energin blev bitvis lite svag då saker som speaker, musik och plingande från IceTest tog uppmärksamhet.
Kommentarerna blev “något ojämn bjudning, spejar lite (söt kommentar!), rollar lite”  (poäng 4,5 x3). Skritt  då. Brandi har en väldigt bra skritt om han slappnar av. Det är ju inte dunderlätt att slappna av sådär med publik och högtalare och allt som hör tävling till.
Steget var bitvis riktigt trevlig och formen var mestadels på plats, men bitvis blev detju lite svårt att koncentrera sig.Vad sade de där vi caféterian? Oj, nu plingade det sådär igen!  Kommentarerna om “ok takt, kunde vila mera i steget (så skall man inte skriva som domare – vi skall inte säga vad vi önskar och vad som kunde vara – vi skall säga vad vi ser. Alltså är “vilar ej helt i steget mera korrekt”).  (Poäng 4,5/5,0/5,0).
Så dags för galoppen. Högergaloppen är Brandis bättre galopp, men den han har svårare att fatta. Han är lite svagare i sitt vänstra bakben, som ju fattar höger galoppen. Sedan är det höger bakbenet som bär galoppen mera och därför är högergaloppen starkare.
Det som ju är så utmärkt är att det nu för tiden i V5 är tillåtet att rida fram till närmaste kurva och fatta galopp. Så jag utnyttjade det och vi rullade mjukt in i rätt galopp. Som gick helt ok. Framför allt tyckte Brandi att det var väldigt kul att få galoppera! Äntligen!
Kommentarer om “ok takt, bitvis ok form” och till och med “bra takt” av en domare. (poäng 5,0 x3).
Dessa poäng tillsammans blev 4,6/ 4,9/4,8 = 4,76
(upptäckte nu när jag kollade kommentarer och poäng att en sekreterare räknat fel. Fick 4,9 istället för 4,8, så slutpoängen blev 4,76 istället för 4,73 som det står i resultatlistan). Spelar ingen roll iofs.
Fullständigt godkänt för en första start för en 5-årig häst tycker jag.

Näst på tur var Exakt. Det var lite tight mellan starterna så Britta hade promenerat Exakt så han var “framskrittad”. Så sadel och träns på och så joggade jag honom till ridhuset där man kunde rida fram. Dit in skulle jag inte gått alls så här i backspegeln.
Många människor ochmycket ljud. Många som smackade högt och det ekade lite. När en ryttare red förbi och dennes spö råkade toucha Exakt var det lite “kört”. Jag fick ägna en liten stund åt att först sitta kvar i sadeln på en livrädd och jättespänd häst och sedan lugna ner stackaren.
Well sånt händer. Ok, värm inte upp på trånga ytor med många andra – då lärde vi oss det.
Vi red ut och jobbade på att hitta lite kontakt igen. Gick bitvis ok.
Tölten på väg till collectingring kändes bra.
Jag var ensam i min grupp och alltså därmed ensam på banan. Det gör mig inget.
Korta tölten var lite spänd. bitvis ok, men inte så fin som den kan vara (bitvis hittar vi sekvenser hemma som är underbara). När de första plingen från IceTest kom så blev han överraskad och spände sig lite och blev lite styv och drog ihop halsen.
Traven gick bra! Stadig, taktfast och kändes verkligen fin. kunde reglera halslängden och jag njöt av att rida. Blev förvånad över att poängen inte var högre på den (speciellt efter alla kommentarer från publiken om hur fin han såg ut där, men det är som det är). Fick 5,5 och 6,0.
I skritten var han lite spänd och gick inte helt genom kroppen. Det här är ett område vi verkligen behöver jobba på och det är ett problem att han blir så “prestationsinriktad” och inte slappnar av helt. We´re working on it!
Galoppen gick också bra om än lite långsam. Vet inte varför jag inte red på mera. Men takten kändes bra, fattningen satt som en smäck och jag är nöjd.
Sedan var det då det där med ökad tölt. Borde nog tagit ner till skritt och börjat därifrån, nu gjorde jag istället en övergång, eler ett försök till övergång från galopp till tölt. Det funkar friktionsfritt och mjukt hemma, men nu hade vi som sagt lite svag kontakt det gick åt skogen rent ut sagt.
Svagt tempo och rollningar och galopp så fort jag försökte trycka på det minsta lilla i tempo. Nä, helt enkelt.
Inget att göra. Satt och strök honom lite över halsen och pratade med honom. Exakt stänger av lite när det där händer.
Slutpoängen blev 4,9/ 4,8/ 4,9. I princip utan ökad tölt är det ju ändå helt ok.

Det visade sig att Brandi kommit till A-final i V5! På en delad 5:te plats (som vi delade med min domarkollega Kia!). Frånbörjan hade jag inte tänk rida någon final, då jag tänkte att det var stort nog för lillkillen att åka iväg och så, men han stod vid transporten och var så pigg och glad och fräsch så jag tänkte att “jag behöver ju inte värma mera än att skritta fram lite. Vi provar.
Och vad KUL vi hade i finalen, som var precis innan lunchen.
Det blev vårt sämre varv (vänster), men det spelar egentligen inte så stor roll i vilket varv han går.
Finalen gick galant och det var blandat 5,0 och 4,5 på allt. Vilket kändes relevant för det mesta. I skritten får jag inte ihop poängen dock.
Han var skitduktig och avspänd och fick 5,0. Även utan en fantastiskt bra överlinje kan man nuförtiden gå mycket högre än 5 på en bra takt, men långa steg nu med den nya handledningen.  Men det är inget att bråka om så klart – jag accepterar faktum, han kanske inte skrittade för mera än 5. Skit samma – vi hade KUL!
Det är det absolut roligaste är att det känns som att Brandi tycker det är KUL på banan! Han tuffar på med spetsade öron och frågar glatt vad vi skall göra nu för kul. Och allt är kul!

Några foton som Britta tog i finalen (helt okronologisk ordning från finalen):

IMG_6236

IMG_6201

IMG_6169
IMG_6237

IMG_6124

Hur som haver slutade vi på en (delad) tredjeplats i finalen och jämrans vad nöjd jag är med min häst! 🙂

IMG_6243
Fina snuttekillen!

Efter lunch var det T5.
Steglängdsökningar har vi börjat nosa på lite hemma, men detta var helt klart inte dagen attvisa upp vad vi tränat på meddelade Exakt.
Så vi slutar prata om T5 nu, trots att vi kom till final och slutade 3:a. (Jag hade missat finalen om inte frk. Stang kommit och glatt sagt “jamen grattis det blev ju final i T5”. Jag trodde inte man kunde komma till A-final på så låga poäng 4-någonting). Men poängen var generellt rätt låg och det var  ju rättvist eftersom det var lika för alla.
Nåja, Exakt och jag var inte värd högre poäng än vi fick heller.

IMG_6277

IMG_6286

IMG_6363Vi skall ha lite rosetträning hemma innan vi vågar oss på sånt på prisutdelningar.

Vad tycker ni förresten om min nya kavaj? 🙂

Duktiga Zanna var där och fotade så det kommer väl lite fler bilder här eller på fb så småningom!

Laddar för tävling, eller nått

Friday, May 2nd, 2014

Fredagkväll.
Bubbel, god middag och jag är för ankar i soffan nu.
Att avlasta höger knä lite i 6 veckor gav mig tyvärr lite hälsporre-problem på vänster fot.
Att sammanlagt under dagen jobba 4 hästar i olika typer av markarbete och hålla lektion gillade den inte. Sista hästen som tömkördes gjorde riktigt ont i foten.
Visir har fått jobba på volten och var bitvis riktigt fin. Lösgjordheten är väldigt bra på plats för honom nu. Mycket trevlig känsla.
Váli och jag tog en svängom ut. Mycket skritt och skrölt med lång hals. Lite tölt emellan åt.Får han bara komma till tölt ur galopp och hitta lång hals blir det riktigt trevligt, men det är inte helt simpelt att få till.
Helt klart är att både Vísir och Váli mådde mycket bra av 10 dagar på Karlslund med vattenbandsträning! Betydligt starkare och Vális skritt (som han verkligen haft problem med) har blivit bättre!

Igår var jag på Karlslund igen, dock utan häst denna gång.
En vän var där med sin häst och så skulle jag hålla en lektion för Alexandra, tjejen som jobbar på Karlslund! Medan vi stod och tittade på hästar så frågade Ancan rakt ut i luften “varför travar alltid islandshästar så dåligt?”.
Nu är det ju al inte alltid islandshästar travar dåligt och Ancan får ju ofta träffa (islands)hästar med hältor och problem, det är ju därför de kommer dit i många fall.
Men det är intressant att höra frågor av någon som inte är så ingrodd, indoktrinerad och insåsad i islandshäst(världen) som de flesta jag umgås med.
Jag tror personligen faktiskt att många, absolut inte alla, men mååånga av oss med islandshäst är så intresserade och “kåta på” att rida tölt och utbilda hästen i tölt att vi slarvar och/eller glömmer (alt. inte riktigt bryr oss om) att grundutbilda våra hästar i trav (och även galopp).
Många med problem med traven och galoppen hade inte behövt ha det om det tagits/getts TID att lära hästen att slappna av, länga överlinjen och jobba i trav!
Det är inte alltid lätt – men jag tror många hade mått bra av det.
Sedan har hästar absolut olika lätt/svårt för traven. Olika exteriöra problem, olika mycket pass-anlag. Absolut – men ändå. Jag vidhåller att vi ofta glömmer och slarvar med att utbilda våra hästar i trav.
Kan inte hästen slappna av i trav kommer den så småningom att få problem.

Så ut och läng överlinjen med er!

Själv skall jag sova för att stiga upp äckel-tidigt och åka till Strömsholm med Exakt och Brandi och tävla.
Hur det går får vi se.

God natt!

 

Micklemträns och kursande

Wednesday, April 30th, 2014

Puh och huh vad mycket jobb det är i den härliga vårsolen!Massor elever som tittar ut ur vinterdvalan och hästar som hårar i mängder!

Börjar först med att svara på Silkes fråga (kommentar i förra inlägget):
Silke frågade om var man kan köpa Micklemtränset och om det går att rida bettlöst på competition-modellen.

Jag har köpt mitt Micklem Multibridle på Stenholmen, men det finns ju lite här och där. Tror även det finns på Hööks. Och Strömbergs Gård.
När man köper multibridle (alltså orginalmodellen) får man med clipsen och lite extradelar som ger möjligheten att rida på bettlöst på 3 olika sätt.
Antingen kan man sätta tyglarna i “nosgrimmeringarna” och då blir det som ett “vanligt sidepull”.
Eller så kan man (med hjälp av en extradel) sätta tygeln genom nosgrimmeringarna och under hakan (förstärkt sidepull) eller så från nackstycket i kors under huvudet och genom nosgrimmeringarna  (crossunder).
De här extradelarna får man inte med när man köper competition-modellen (då tror jag bara ett par tyglar kommer med), men man kan på den så klart knäppa tyglarna i nosgrimmeringarna och rida på ett sidepull på det sättet.

Jamen EDIT:
Tydligen får man med clipsen och extra-delarna till competition-modellen också!

Och det ÄR tillåtet att tävla på Micklem – både med och utan bett!

(Silke äger Exakts mamma Eyrarrós – passa på och kolla in hur lika de är på hennes blogg)

******************

Den här helgen har spenderats inne i ridhus.Vädret utanför var alldeles strålande, men det gick ju inte att förutspå och speciellt upp i norr kan ju vädret vara lite kallare ända in i maj.
Så det var ju helt legitimt att boka ridhus! Underbart trevliga och gulliga Umeågänget där alla gjort sina hemläxor och utvecklats! Åh vad det är kul att få följa dom och se ekipage utvecklas! Och som de utvecklas!
Iih – vad kul vi har!
Dalla bjöd på en aning mera spänning än nödvändigt när hon bjöd på fantastisk pass – åt fel håll (mot en 70 väg), men vi lyckades avstyra värre äventyr genom att få stopp och hitta en liten väg att vända in på.
Móeiðurs pass är också grym och bara mattarna (mor och dotter) tuffar till sig lite och ber som pass och inte tölt kommer de också att få smaka på kraften i passen!
Grymt kul också att komma så långt att vi kan börja leka lite med pass och schwung, rakriktning och samling!
Lördagen bestod mest av att lösgöra, länga halsen och checka av vad ekipagen var.
På söndagen kollade vi förstås av lösgjordheten först, men på de flesta ekipage fortsatte vi med lite “in i ramen”-arbete. Inte på alla, då alla hästar inte var redo för det, men på flera!
Och så lite pass på två pigga femgångsdamer (hästarna alltså – ryttarna behöver nog växla om lite mera för att bli “femgångare” 😉 ).

Här är några bilder på Stormur, hingsten som jag skrivit om tidigare, som är med på kurserna och som utvecklats så otroligt fint, genom att få tid på sig! (klicka på bilderna för att se större version!)
Superjobbat Linn!

Stormurapril4
Här provar jag Stormur

Och här rider matte Linn på honom! Amanda Bergmark fotade.

Stormurapril3

Stormurapril2

Maffig, eller hur!

 

Mycket kul helg!
Måndagar är som alltid en riktig maraton dag då hästarna hemma skall jobbas och det dessutom är 5 timmar på Fors som skall göras. Alltihopa är kul, men jag är ofta rätt slut på måndagskvällarna.
Den här måndagen packade Britta och jag in Váli Och Vísir i låddan och åkte till Ensta och red på ovalen.
Provade passen på Váli och han känns bra och G i den, liksom i övrigt. Tryckte inte på fullt i speed utan bad honom bara ligga kvar och han lade sig fint i bägge varv och låg stadigt. Känns bra! Britta och Vísir hade fin kontakt hela vägen och tiden på ovalen!
Hemma igen red jag Brandi, som inte är riden sedan Atli-kursen för en vecka sedan. Han har vilat, gått på vattenbandet, vilat och löshoppat.
Han sprattlar som vanligt runt de första 15 minuterna och sedan är han jättetrevlig och går att växla gångarter fint på och även länga överlinjen lite på. Jag låter honom “vifta runt lite” den där först kvarten och få ur sig energi och välja gångart fritt. Fast skritta fram på lös tygel och sedan vänta på signal att få springa måste han, sen får han välja gångart. Det blir oftast galopp, men rätt lugn sådan om ja inte ber honom öka!).

Exakt är inte heller riden sedan Atli-kursen.
Vila, tömkörning, vattenband, vila, löshoppning har han gjort istället.
Och herre du min skapare (nej, jag är inte religiös, det är bara ett uttryck) vad det har gjort honom gott! SÅ fin, ridbar och rolig!!!

På lördag är det dags att åka till Strömsholm och tävla på Sleipnirs vårtävling!
Exakt skall gå V2 och T5 och Brandi skall få springa en liten V5 – hur nu det skall gå.
Sleipnir har ett helt utmärkt system som gör att jag redan checkat in på tävlingen och inte behöver vara på plats aaastidigt!
Man fotar förstasidan på hästpasset, vaccinationssidorna, hästägarförsäkran och ryttarlicensen och e-postar alla bilder till angiven e-postadress och VIPS ä man incheckad!
HA! Vad smidigt och enkelt!

Mera sånt!

 

Nu måste jag iväg och jobba igen!
Horses to ride, people to teach!