Fyra dagar på Toftinge. Fyra dagar av passlöp (med tidvis krånglande startboxar), tölt, ökningar, fyr- och femgång.
En del styva ryggar och korta halsar, en del vars program gick inte helt som planerat. Men också en hel del trevlig ridning, några som imponerade stort.
Lördag-söndag var det fantastiskt väder och vi hade väldigt bra stämning i domargruppen!
Vi bodde dessutom på ett jättefint och mysigt hotell i Norrtälje. Åtellet heter det och kan verkligen rekommenderas! Och restaurangen Ett Glas – dit skall ni passa på att gå om ni är i Norrtälje! Fantastiskt god mat och trevlig stämning!
Det var en tävling med rätt mycket diskussioner, en del kontroverser. En del som betedde sig som man bara inte gör och så så klart alla de som gjorde precis som man skall. Och så fick vi åka lite tidsmaskin emellanåt (sådär 20 år tillbaka i tiden).
Roligt var att se Oddur från Mörtö tillbaka på passbanan och flygande fram med en sådan glädje och spänst!
Trivs mer och mer med att döma efter nya handledningen! Äntligen får jag skriva på kommentarerna vad jag tidigare bara tänkt! Och för att klargöra så är det så klart inte taskiga eller elaka kommentarer utan i stil med “tappar lösgjordheten alt. ej lösgjord”, “kortar halsen” och “bristande kontakt i ekipaget.
Känns bra!
Och FYI ryttare som känner sig missförstådda och felbedömda: mittenskiktet på 4,0 till 6,0 är ganska så likt den gamla handledningen, det är bara kommentarerna som kan skilja lite.
Men glädjande nog var det många som kom och pratade direkt med oss om de hade frågor!
Många gånger får jag en känsla av att det vore väldigt nyttigt för många ryttare att bli filmade eller se “inte bara de bästa bilderna” från sin ritt för att förstå poängen. De kan kännas annorlunda än det såg ut. Ibland bättre, ibland sämre.
Vi fick rapporter om att ryttarna var ledsna och grät i stallarna och inte förstod. Självklart tråkigt!
Jag tänker såhär: om ni inte förstår – kom och fråga, be oss förklara! Ha gärna kommentarerna med er (kommer inte ihåg i efterhand vad alla ekipage fått). Ibland kan också sekreteraren hört fel /jag pratat för otydligt och då kan kommentaren var väldigt konstig (t.ex. kan bra takt i misstag bli travtakt om sekreteraren inte hör mig).
När ryttaren blir så ledsen och nedstämd av ritten att h*n bryter ihop och gråter i stallet är det så klart väldigt tråkigt – inte vill vi ju göra ryttarna ledsna.
Jag tävlar själv aktivt och vet hur det är att bli bedömd både högt och lågt – ibland väldigt lågt.
Jag kan också förstå hur det är att förra säsongen ridit på 6,40 och varit SM-kvalad och den här säsongen plötsligt gå på 5,80 och kanske få rätt ojämn bedömning.
I den nya handledningen kan inte en svaghet vägas upp av något annat, som tidigare.
Förr kunde man få rätt höga poäng om hästen var flott, trots att kommunikationen inte fungerade eller hästen var styv.
I dag är det brandväggar man slår in i då och det gör ont – poängmässigt.
Jag upplevde att det var många visningar på Toftinge där något gick fel. Stora missar, eller totalbristande kommunikation och då blir poängen dels lite svajig och dels inte så hög kanske.
Nåja, det här året kommer vara fyllt av snack, ojämna bedömningar och kontroverser.
Men i slutändan är det för hästens bästa och det går aldrig att lägga över ansvaret på hur du rider din häst på någon annan. Oavsett om du rider med bett eller bettlöst.
Mitt knä blev bättre för varje dag och jag knaprade nogsamt mina antiinflammatoriska tabletter och och var försiktig.
Har ett knäskydd från apoteket och så köpte jag ett Back on Track-knäskydd av Nina på Toftinge.
Det är riktigt bra tycker jag. Stadigt och känns bra att ha på.
På måndag hämtade Britta och jag hem Váli och Exakt från Karlslund och släppte dom på betet hemma, i ösregnet.
På ridskolan är det avslutningsvecka och de flesta grupperna rider på ovalbanan och har kul. Och överöser mig med fina saker och gulliga rim. Åh vad fina det är mina elever!
Igår, tisdag, var jag i Umeå över dagen för en endags-heck av eleverna innan Vindurs tävling i helgen som kommer. Nu visade det sig att det inte var så många som skulle tävla då när allt kom omkring, men lite ovalbaneridning är inte fel ändå och en del red enbart på ridbanan innanför ovalen. Och det regnade inte.
Som vanligt med det jättetrevliga Umeå-gänget säger det bara swiisch så är dagen över och jag satt på planet hem till Stockholm igen.
Idag har jag ridit. Dels Brandi igen, första gången på 11 dagar.En liten vila kändes helt rätt på honom.
Han var mist sagt pigg och någon riktig ordning på gångarterna hade vi inte förrän bitvis på hemvägen. Men kul hade vi!
Váli kändes riktigt bra och både skrittade och töltade trevligt. Inte så att vi är helt befriade från passtakt, men det var många fina sekvenser utan dylika problem!
Exakt var lite omedveten om att han kastrerades för två årsen och var tidvis vibrerande hingstig under mig (flashback till våren då han var 5 och jag jobbade med honom!) och tidvis riktigt lugn och fin.Det känns bra att jag i näst in till alla lägen nu bara kan be honom länga överlinjen och sänka sig. Oavsett om vi är på volten eller ute, hemåt eller bortåt.
Även när han blir hingstig och skrikig. Då kan vi göra halt och så be honom sträcka nosen ner mot marken (framåt-neråt) och stå så ett ögonblick eller två. Sedan kan vi fortsätta framåt med ett nytt lugn. (kom ihåg från inlägget för några dagar sen: när hästen har sin nacke lägre än manken så utsöndrar den oxytocin och endorfiner och det är alltså ett bra sätt att lugna ner en taggad/stissig häst).
Nu har jag precis avslutat mitt livs första Skype-möte (Tölt in Harmony-styrelsemöte över denna modernitet) och ätit grillat, som sig bör denna sommardag!
