Känslornas berg- och-dalbana.

Orkar ni med ett långt inlägg? För det blir det?
Ni kanske kan dela upp läsningen på flera dagar, för det kommer inte komma nått under helgen tror jag.

Tisdag em och vi förbereder för tävling i stallet.
Exakt får jobba i tömkörning. och det som inte fick hända hände. Jag småjoggade några steg med honom (vilket jag gjort hur många gånger som helst) och trampade snett på ridbanan och mitt knä – mitt skadade knä som hållit så fint i 8 v. bara vek sig. Höger- vänster sladdrade det. Tömmarna hängde slaka, så hästen hade inget med saken att göra, jag bara trampade snett med höger fot.
Jag skrek såklart av smärta och rasade ihop. Stackars Exakt travade bort och ställde sig i ett hörn medan jag skrikande låg där kramade mitt knä.
Jill och My var i stallet (tack och lov) och kom rusande och hjälpte mig.
Skitont i knäet igen, men konstaterar snabbt igen att jag kan stödja på benet även om det gör as-ont.
My var fin och löslongerade Exakt lite och släppte ut honom. Jag ylade och förbannade mig själv och sen lyckades jag, ylande, köra hem.
Hemma började jag direkt med att ta två naproxen och två alvedon (tur att jag hade kvar av det hemma) och sedan lindade jag knäet hårt och lade mig med det i högläge. Ringde maken och ylade och bad honom komma hem och köpa mera NSAID på vägen hem.
Sedan andades jag riktigt djupt några gånger och ringde Ancan på Karlslund (min skadeguru!).
Fick stränga order om att genast slänga kyla på knäet och sedan att skicka maken och hämta ultraljudet.
“Ju mindre svullnad, desto mindre inflammation. Och ju mindre inflammation desto fortare läker det”
Said and done!
Att jag inte tänkte på det själv – RICE ju!
Rest
Ice
Compression
Elevation

(jag hade spontant gjort RCE)
Har alltid ispåsar i frysen av just den här anledningen (kan ju det här egentligen). Så på med ispåse runt knäet med en tunn disktrasa (är man själv hemma och knappt kan gå tar man det som är närmast!) under. Linda hårt runt och högläge till maken kom hem.
Snyggt var det…

Två timmar hann jag kyla innan Pelle kom hem och bytte om och drog till Karlslund och hämtade ultraljudet och gel.
Kylan tog ner svullnaden mycket – massor faktiskt. När jag kom hem från stallet (ca 20 min efter olyckan) var knäet jättesvullet. Det såg på gränsen till normalt ut när jag tog av isen.
På med UL och så höll jag på resten av kvällen. Ca 3 tim UL totalt.
Svullnaden går ner, rätt ont och framför allt stelt. Musklerna i låret och vaden har fått sig en sträckning kan man säga.

Sover dåligt då det gör ont och jag är väldigt ledsen och besviken!

Igår morse tog jag mig upp och klättrade långsamt ner för trappen. Konstaterade efter en stund att jag går bättre idag än jag gjorde dag 2 förra gången. Tar mig till Tungelsta vårdcentral och får träffa en läkare och känner och klämmer och konstaterar att en remiss till magnetröntgen är bra. Så jag skall få en sån.
Men det kan ta någon vecka, vilket inte spelar någon roll. Är en menisk trasig så är den det fortfarande om några veckor och det ändrar inget i läkningen.
Fick beröm för akut-vården jag gjort och även för pillren jag tagit. “Du har gjort allt rätt och allt du kunnat”. Läkaren var också mycket intresserad av ultraljudet och ställde massor frågor. Kul!

Nu är jag en rätt envis person. På gott och ont säkert.
Jag vet ju hur det kändes och var senast och att rida inte var något större problem -att är mycket värre.
Så igår låg jag jättestilla och ultraljudade massor (och passade på att se “The Great Gatsby”,Buz Luhrmans, version) på Netflix) fram till kl 15. Sen lindade jag knäet rejält och drog på mig skoridbyxor och åkte ut till stallet. Britta hade sadlat Váli och jag provade rida ca 20 min.
Det gick! Trav var inte jätteskönt och jag kan inte driva vidare effektivt med högerbenet, men det gör inte “nu går det mera sönder”-ont.
Bestämde mig för att vi åker till Ensta och rider kvällskvalet ändå.
Jag veeet att några tycker det är lite galet och det kanske det är – men igen: att rida var inte problemet – det är allt runt om. Och jag har otroligt bra support i Britta. Och en pall vid uppsittning! Och har en krycka när jag går.
Så vi (mest Britta) packade in Váli och Exakt i transporten och åkte till Ensta.

Eftersom det var flera ryttare som hade två hästar med sig så var nästan varje startgrupp olika grenar.
Först en startgrupp femgång, sen två grupper fyrgång, sen en tölt och så en femgång igen. Och så vidare.
Exakt var först ut. Red på rakt fullcheekbett och 185 gr boots.
Travade inte dödsmycket på uppvärmningen utan mest skrittade och galopperade och så lösgjorde massor i tölt (Atli-vändningar, “dansa med hästen”). Travade lite framåt-neråt.
“Exet” kändes bra.
In på banan.
Korta tölten kändes ok. Lite “tam” kanske. Bitvis hemma har jag upplevt en sådan kraft i korta tölten – men det är korta sekvenser och det kommer ta tid att bygga upp så han orkar gå så på en banan och långa sträckor! Och det skall ta tid!
Poäng 5,5 av alla tre domare (Ida Ax, Johanna E. och Ellinor F.)
Traven gick bra! Riktigt bra! Lite instabil form, men väldigt taktfast och bra sväv.
Poäng 5,5/ 6,5 / 6,5
Skritten, som vi jobbat mycket med senaste veckorna, kändes bra. Frustade flera gånger och gick stadig och fint fram till handen.
Poäng 5,0/5,5/6,0
Galoppdags. Kunde inte göra en urtjusig fattning, som vi brukar, då jag inte kan driva till med höger skänkel (ytter). Så det fick bli en trava-någotsteg-rulla in in rätt galopp-fattning. Vilket gick bra. Och sen satt jag ner och red! Och red på! Och njöt!
Poäng 6,0 av alla domarna.
Och så slutligen ökad tölt. Vis av erfarenheten från Strömsholm tog jag nu ner Exakt till skritt och samlade om och började tölta fram. Lite tam och försiktig med töltade på. När ett annat ekipage töltade förbi fick han lite mod och självförtroende och töltade lite raskare. Kändes bra! Berömde mycket. Det gick inte jättefort, men han var stabil och töltade fram till handen!
Poäng 5,0/4,0/4,5
Slutpoängen av allt detta springande blev 5,4/ 5,5/ 5,7 = 5,53!
Yay!
Nytt poängrekord för oss som ekipage! Och med ett skadat knä som inte kunde rida fullt ut! Se på fan!
Kändes mycket bra.

Britta stod med Váli färdig så vi skrittade bort till transporten och bytte lugnt och fint häst.
Fokuserade mycket på tölt och skritt i uppvärmningen av Váli. Hans trav är lite stötigare än Exakts (mycket sväv och studs i liten kropp)och gjorde lite ont att rida. Bäst att spara det till banan.
Dags för ritt i F2 då.
In på banan och så var vi där igen – jobbigt att få kontakt och lösgjordhet i tölten. Kom igen lilla V – slääääpp ryggen – slappna aaav. Än hit än dit vinglade vi och bitvis var det hopplöst passtaktigt och bitvis lite bättre. Blev aldrig helt rent. Äsch också.
Poäng 2,0/4,0/4,0
Traven gick bra. Fick vara lite lätt i tygelkontakten för att inte han skulle lägga sig på och få för bråttom. Bättre låta honom vara.
Poäng 5,0/5,5/5,0
Skritten så. Och se så där ja! liten vit skrittade! Inte hundra procent avslappnat med han skrittade! Och några steg här och var var det till och med en riktigt bra skritt! Så himla nöjd!
Poäng 5,0 av alla domarna!
Galoppen gick bra. Lite bråttom får den lille skimmeln, men det är inget att göra åt precis där och då. Be honom vara eftergiven och sitta med. Det behöver inte synas att han springer på lite mera än jag tänkt mig.
Poäng: 6,0 av samtliga domare med kommentarer om harmonisk och flott. If they only knew…
Så var det dags för passen! Och det är här det känns att Váli inte är uppe i full styrka än. Han har inte det där riktiga klippet i bakbenen som han har när han är som bäst. Men han lade sig snällt och gasade på fint de två första läggningarna. Och sista låg han fint, men orkade inte gå med något tryck, utan det blev lite matt. Men jämn och fin kändes han – och det är viktigast just nu. Styrkan tränar vi upp långsamt!
Poäng: 5,0/ 5,0/4,5
Så totalt blev det 4,3/ 4,9/4,7 =4,63
Duktiga fina lilla vita

Jag vet att det är adrenalinpåslaget som gör det – men jag kände inte av knäet nästan något alls under själva ritterna – inte ens i Vális trav.

Från Ensta åkte vi direkt till Karlslund där vi lämnade av snubbarna.
De får bo där och vattenbandsträna till på måndag då jag hämtar dom.
Nu skall jag strax halta runt och packa det sista så åker jag och Tigern till Toftinge och dömer Stormus Natonella tävlingar i dagarna 4!
Tjing på er!

 

 

Tags: , , ,

3 Responses to “Känslornas berg- och-dalbana.”

  1. Anna says:

    Aj aj aj, När hästmänniskor kastar sig ner på marken och vrålar av smärta – Då är det HÖG smärta!!

    och jag känner igen det där med att “man kan prova lite med ridningen, såå ont kan det väl inte göra?”.. Och det verkade gå vääldigt bra med en smula passiv Malin på banan då? 😉

    Hoppas du vilar ordentligt på tävlingen som du ska döma och be funktionärerna dra dig i skottkärra!! Så slipper du gå. 😀

  2. Uj! Hoppas verkligen att det går bra med knäet, rådigt roddat av alla.

  3. Jenny says:

    Blogginlägg om nationella tävlingen tack! Intressant att höra från en domares perspektiv!

Leave a Reply

*