Det här något jag ofta tar upp som teoridel på ridlektioner och jag har blivit ombedd att skriva ner det i text av elever – so here it goes!
Det här är inga nyheter, utan gammalt fakta – MEN något som förvånansvärt få ryttare vet (upplever jag).
När man vet VARFÖR kommer man lättare till att vara noggrann med att göra ditt eller datt.
Att sidförande rörelser, som framdelsvändning, skänkelvikning och till viss del öppna, är lösgörande är allmänt känt och något de flesta ryttare vet.
Men varför är det då lösgörande?
JO -såhär:
När hästen flyttar sitt bakben åt sidan (in under sig och korsar över det andra bakbenet) så roterar, alltså vrider, den även benet lite (om den gör rörelsen korrekt).
För att rotera benet måste hästen använda sina sneda bukmuskler. De fäster framme i hästen bröstben.
Så när hästens sneda bukmuskler spänns så påverkas hästens bröstben via muskulaturen som fäster i det.
Om ni tittar på bilden här nedanför på skelettet så ser ni vad det medför:
Ja, ser ni? Lyfter hästen sitt bröstben så kommer bröstkorgens främre del och manken lyftas. Och med det följer att hästen lyfter sin halsrot!
När halsroten lyfts sträcks halsen framåt och nacken sänks och nosen kommer fram.
Dessutom påverkas via muskler och nervbanor hästen upp i nacke och fram i käkar och hästens tuggreflex triggas.
Vad gör hästen i det fria när den tuggar? – jo den betar! Och när hästen betar har den huvudet sänkt. Detta får alltså (rätt utfört!) hästen att vilja sänka sitt huvud och sträcka på sin hals!
En häst som länger sin hals och överlinje börjar svinga mera i kroppen och jobbar med en avspänd rygg jobbar lösgjort.
Att rida hästen lång och låg är ju inget vi vanligtvis gör hela ridpass – men det bör alltid ingå!
I uppvärmningen kontrollerar vi hästens överlinje i skritt och så även trav och ev. i galopp och tölt, beroende på hästen och dess utbildningsgrad.
Avspänt, lösgörande och med lång hals bör hästen få jobba ungefär de första 15-20 minuterna av arbetspasset. Oavsett gångart. Oavsett dag.
Och i slutet av ridpasset låter vi igen hästen sträcka ut sin hals och “jogga ner”.
I storhästvärlden kallas det att “lägga ner” hästen. Det fick vi alltid alltid avsluta med på den tiden jag red “stora bruna”.I början när jag red islandshäst var jag mycket förvirrad över att ingen verkade göra så efter ridpassen med islandshästar. Självklart fanns det säkert folk som gjorde det – jag bara inte såg eller träffade dom.
För ett tag sedan hörde jag en tjej som sade “förut red jag min häst lång och låg, lång och låg och han blev bara halt och halt hela tiden. Nu har jag slutat rida honom lång och låg och han har slutat bli halt”.
Om man upplever att ens häst blir halt av att den får länga överlinjen och sträcka på halsen är det något som blir fel.
Min gissning är: För lite energi och för länge (alt. bara) lång och låg. Det är ju en uppvärmning och nedvarvningsfas. Och som sagt: bakbensaktiviteten avgör! (Inte att förväxla med tempo!).
Det råder ju en del olika skolor i islandshästvärlden om att inte rida kontra att rida hästen lång och låg.
Det finns tränare som strikt avråder från det med argumentet att hästen blir på bogen av det.
Jag tycker personligen att det visar på hur mycket, eller snarare lite, den tränaren vet om hästens fysiologi och hästträning.
Det är inte var hästens huvud och hals är som avgör om hästen är på bogen eller inte – det är hur den jobbar med sina bakben och bukmuskler som avgör det!
För att illustrera:
Den här hästen (bild hittat på nätet, ingen brukar klaga över att vara det goda exemplet):
är mindre på bogen/framtung än den här (bild som jag själv fotat på tävling):
(ja de är i olika tempo – men även olika balans!)
Den här hästen är mindre på bogen än:
Den här.
Ögonblicksbilder – absolut.
Men det har fortfarande hänt.
En annan sak som jag förvirras och förvånas av är hur olika det instrueras om att ryttaren skall göra med händerna vid ridning.
Men det är ett annat ämne.
Men kom framför allt ihåg:
En häst kan vara lösgjord utan att vara samlad – men inte samlad utan att vara lösgjord!
