Posts Tagged ‘Vali’

Stenholmsdagar

Friday, April 19th, 2013

Såå, dags att slå sig ner vid datorn och summera gårdagen och dagen!
Igår var det aptidig uppstigning och kl 07.00 lastade jag hästarna och åkte från Skogsäng. Ett helvetesregnväder gjorde körningen ner till Linköping och Stenholmen jobbig och tröttsam, men det gick bra och lite över 10 var jag framme.
Installera hästar i paddock, spån i boxar, mig i rummet och sedan var det direkt avfärd till Flygvapenmuseet där SIFs Workshop för Ryttarmärkena började med lunch.
Workshopen fortsatte sedan med en genomgång av vad de nya ryttarmärkena är och hur tanken är kring dom.
Sedan var det först premiär av nivå 1 och 2 av Tölt in Harmony i ridhuset. Tre ryttare visade oss programmen och vi diskuterade runt hur det kändes, vad som gick att förbättra och vad vi kunde konstatera genom att se programmen ridna.
Nivå 1 r gjord som väldigt basic just för att ala skall kunna börja tävla i det här och blir intresserade och sporrade (hahaha) att träna för att bli bättre på det.
Som det ser ut i dagsläget ser Nivå 1- programmet ut som följer:
1 Åttvolten i ett jämnt tempo i tölt (som i alla nivåerna)
2. Ett varv på åttvolten, med en stor (14 m på 20×40-bana och 18 m på 20×60-bana) volt på vardera kortsidan (vid A och C)
3 nedtagning till skritt och diagonalt över banan i avslappnad skritt med tygelkontakt. (alltså ett halvt varv).

Vi har stött och blött det här med skritt i slutet av programmet. Jag är för det. I de andra nivåerna består sista momentet av steglängdsökningar, men jag tror det är för svårt i nivå 1. Jag tror det leder till mer spända hästar och gapande munnar. Bättre att ha något lugnare och mjukare.
Ryttarna och de andra deltagarna i Workshopen (som alltså inte ingår i TiH-gruppen och inte sett det här förr) var positiva till skritten.
Vi får se hur det blir med den. Kändes bra hur som helst!

Workshopen runt ryttarmärkena gick vidare och de är bra! De kommer bli bra. Ännu bättre!
Genomtänkta, roliga för eleven/ryttaren och kommer gå att genomföra på de flesta verksamhetshästar såväl som privata hästar.
Jag vill göra dom här! 🙂
I högsta märket (märke 4) sätter ryttaren själv ihop ett kürprogram där obligatoriska rörelser/övergångar finns med och det visades otroligt fint här av Moa Runnquist på förstaklass-stoet Perla från Karlsro. Det var så fint och bra ihopsatt så jag helt på riktigt var alldeles tårögd när hon red! Mycket väl genomfört!

stenholmen
Stenholmens allé och ovalbana i gårdagens solsken!

workshopdeltagare
Deltagarna på workshopen!

När Workshopen var slut vid 17 jobbade jag Váli och Stígur i repgrimma i ett av Stenholmens tre ridhus (huur lyxigt är inte det?? Det här, minsta ridhuset kalas “longerhallen, men det skulle funka att rida där!).
Båda var duktiga och jag tror det var bra att de fick jogga ordentligt utan ryttare efter en natt på box, 3 timmar transport och liten hage (de som är vana vid lösdriften).
Váli fick också visa Jonaz, min kompis, sina trix.
Jag snodde helt kallt den här bilden som Jonaz tog på oss:

cirkusponny
Liten vit cirkusponny bugar!

Kvällen avslutades för hästarna i boxar med hö och för mig och Jonaz med en mycket trevlig middag på utmärkte Kniv&Gaffel i Linköping (som jag ätit på och rekommenderat här tidigare. Dessutom hittade jag dit och kunde guida Jonaz till restaurangen! OMG,det som om jag varit i Lkp massor!)
Härligt med quality time med kompis! vi träffas alldeles för sällan. Kan bero på att han bor i Mjölby och jag i Tungelsta…

Idag har varit en konstigt ledig-men-ändå-inte-dag.
Upp vid 07 och mata hästar och sedan slöa i sägen till 08. Frukost med trevliga människor och så släppa ut hästarna och bära vatten och mocka.
Red Váli och lade stor noggrannhet på lösgjordheten. Att rida i serpentiner och snirklar och volter runt domarbåsen i mitten av ovalen var effektivt.
Red sedan lite på ovalen och fokuserade på att han skulle vara lugn, skritta och ta övergången från tölt till trav. Det gick bra. Jag måste bara vara noga med att nästan stanna honom och se till så han är avslappnad i nacken och så igång i trav. Att “bara” göra en halvhalt och lätta/slappna av leder bara till mera tölt, eventuellt bara av sämre kvalité.
Men jag är mycket nöjd med hur han kändes idag.
Tittade sedan lite på när Anton Páll Nielsen höll kurs i stora ridhuset och var iväg och intog lunch på Max i det närliggande köpcentret.
När jag kom ut ur ridhuset och skulle åka och äta tittade jag mot rasthage Váli och Stickan stod i och så den här synen:

img_9682

img_9688
Ibland har man tur som som har kameran i handen!
Busgrabbarna leker och leker.
Nu på kvällen hade de dock lekt sönder ett fleectäcke. Sånt händer.

Efter lunchen var det dags för Stígur som också fick snirkla mellan domarbåsen och jobba med lösgjordhet och sidvärtsrörelser. Mycket duktig, speciellt i trav- och galopparbetet!
Ute på ovalen passade jag på att låna Ulrika Backans domarögon och få lite feedback på tempo och form i de olika gångarterna. Mycket bra när man kan hjälpa varandra så!
När Stigur var iordninggjord och ute igen hade jag en grej kvar att pricka av på listan. Jonaz, som var uppe i Sthlm över dagen (typisk, när jag var här!) hade erbjudit mig att rida hans sto Ára, vilket jag gladeligen gjorde.
Ett tämligen piggt och lite spänt sto men en stooor fördel: enormt bra pass! Herreduminjävlar vad det gick undan!
I övrigt tyckte Ára att det var en synnerligen dålig idé att jag skulle rida henne precis vid insläpp, då det egentligen var matdags, i blåsten med gnäggande hästar runt om i hagarna. Vi fick fokusera mycket på avslappning och koncentration. Men riktigt trevlig både tölt och trav fick vi till på volterna så småningom!

Middag på Pizza Hut, där det går utmärkt att äta LCHF om man vill nuförtiden.
Jag åt en “comboplatter” med kycklingvingar och revbensspjäll. När jag bad om att inte få potatis till frågade vad jag ville ha istälelt och var mycket tillmötesgående. Jag fick en skål till sallad och fick ta så mycket jag ville från salladsbuffén. Där det även fanns kokt broccoli, mera coleslaw, ägg och what not! Toppen!

 

Nu skall jag krypa till kojs och sussa inför morgondagen, som också startar obehagligt tidigt med avfärd till Norrköping!

 

 

 

 

 

Vårpigghet, övertempo och bårtblåst trav

Friday, April 12th, 2013

När det var mulet igår morse när jag gick upp blev jag först alldeles ställd. Vad grått det är! Var är ljuset?
Det har varit soligt,klart och fint så länge nu att jag nästa glömt hur mulet väder ser ut (lustigt. Hur många mulna dagar har man inte varit med om i livet?).
Dock ordnade det upp sig och solen tittade fram efter frukost (Puh! Hur hade det annars gått?).

Började dagen med Brandi och tog in honom och så lekte vi lite i repgrimma på volten. följa, flytta bakben och bogar. Brandi är rätt trött på att stå och väldigt glad att stimuleras, det märks tydligt. När jag skulle be honom skritta runt mig resulterade det i pip och glada bocksprång och jag fick ta i ordentligt en gång och säga till att “lille vän, du skall inte bralla för mycket nu, med sydd panna, penicillin och nyvaccinerad”.
In, spruta penicillin och borsta av halva hästen medan han åt sin extramat.
Sedan tog Jill och jag och började handhästningen av Nykur med Tindras benägna hjälp. Gick finfint!
Passade på att rida Tindra lugnt på volten efter att Nykur gått in, så hon får lite “egentid” med matte och inte bara får vara barnvakt och gå med snorungarna (det är hon som kallar dom så!) bredvid.
Det verkade hon uppskatta och var väldigt arbetsvillig. Då hon också är nyvaccinerad höll vi oss till skritt, med två små övergångar till trav och tölt.

Stígur och Vísir fick jobba i repgrimma och göra övergångar, jogga fram och länga sig och flytta sig för tryck.
Åh vad skönt med en ridbana där man kan jobba på volter igen! Det är fortfarande snö/is i mitten, men inte värre än att det går att rida på (tidigare var det så djupt och hårt efter den växlade temperaturen, att det bara var knaggligt att rida på).
Jag har verkligen saknat att kunna jobba hästarna från marken. Det enda vi kunnat göra i vinter är löslongera, vilket iofs är ok,men det känns ändå som om man kommer åt att jobba hästen mera och bättre i tömkörning /repgrimma!
Att tömköra ut har inte heller varit aktuellt då alla vägar varit så hala att man är tryggare på hästryggen än på marken (de har ju brodd och jag har inte kommit dit än).

Váli och jag tog en sväng ut och lille vit, som under den gångna vecka varit ett under av samarbetsvilja och trevlighet, var idag en vettvilling.
Hu, nej, det gick verkligen inte bra. Speciellt hemåt var det ingen hemma. Tölt eller galopp gick, men allt annat, som att kunna skritta eller ens trava var bortblåst. Han spände sig, skuttade, och ville bara spriiinga.
Satt av och jobbade från marken en stund, gjorde miljoner halter och ryggningar och till slut fick vi lite trav hemåt och då nöjde jag mig där och skrittade hem, in på volten och gjorde några övergångar tölt-trav där inne. När det funkade tillfredsställande skrittade vi av och avslutade.
Idag skall vi fortsätta med tölt-trav (det är ju bra att kunna om man skall rida F2, med den förbannande övergången i)

På ridskolan gick det inte heller helt som planerat idag.
Första gruppen, en ungdomsgrupp, red ute (inte i ridhuset, där vi grott in oss hela vintern). Gruppen har verkligen utvecklats under vintern och har relativt god koll inne. De fördelar sig över banan självständigt, tar lugnt instruktioner och får de flesta hästarna att göra det de ber om.
Men så fort de kommer ut är det ingen ordning på gruppen. Hästarna segade och gick inte fram, eleverna red nästan på varandra och var inte uppmärksamma.
Vi jobbade med övningar för att få mera uppmärksamhet (av både hästar och elever) och jag stannade till slut dom och frågade om de själva också tyckte att det var rörigt ute, till skillnad från inne. De höll med, men kunde inte svara på varför de inte kunde koncentrera sig.
Vi skulle avsluta med att skritta och tölta lite ute på ovalbanan.
När vi töltade fick Nökkvi (som inte är någon piggelin direkt) lite bråttom. Fortfarande pratar vi rätt lugn grisepass, men det var snabbare än hans ryttare ville. Hon blev lite rädd och spänd och lutade sig framåt och gjorde det där misstagen som är jättevanligt: hon vinklade spöet bakåt-uppåt så det petade honom lite på korset i varje steg.
Nökkvi ökade, ryttaren spände sig, och kramade om med benen .
Jag ropade “Släpp spöet, kasta det i från dig!” men hon var för blockerad och rädd för att höra mig.  Sen drog Nökkvi och Fengur hakade på.
Under mina 15 år på Fors har jag aldrig sett Nökkvi (ja knappt någon av hästarna) springa så. Nökkvis ryttare lämnade farkosten efter att halvt varv och Nökkvi fortsatte hejvillt i 3 varv till på ovalen (nu såg han dock inte rädd ut utan bara vårpigg). Fengurs ryttare gallskrek i falsett och Fengur saktade inte på den signalen och stannade först när han tappat ryttaren i en sväng.
Herrejösses vilken cirkus.
Tack och lov stannade de andra hästarna  och ingen av de två tjejerna som trillade av skadade sig värre än blåmärken och lite chock.
Vi samlade hela gruppen inne på ridbanan (Nökkvi galopperade – det här är hästen som är svår att fatta galopp på annars för att han inte går fram- in på volten slog två rejäla bocksprång och stannade. Jag kollade utrustningen, men allt satt som det skulle och han reagerade ingenstans) och sedan pratade vi igenom vad som hänt, att hästar är flyktdjur, om att släppa spöet om det börjar få fort, och hur det kändes för alla.
Både tjejerna satt upp på andra hästar och kände att det var ok att sitta i sadeln.
Puh, vilken lektion. Kära tider.
Senare under kvällen hade jag både Fengur och Nökkvi med och de var hellugna och totalt som vanligt.
Hoppas tjejerna är av det tuffa hästfolksslaget och kommer tillbaka!

Nu är det dags att ta sig samman och åka till Tyresö och massera för att sedan bege sig till stallet och fortsätta sisyfosjobbet där (fast det är onekligen ett roligt sådant!).

Vísir länger halsen fint under arbetet igår!

 

Efter ett glas vin anföll bloggandan

Friday, April 5th, 2013

Helgdags igen, tydligen. Trevligt.
Inte så stor skillnad för mig iofs, men ändå.

Váli och Stígur har varit veckans glädjeämnen.
Stígur och jag tog oss en femgångrepa igår och döm om min förvåning och glädje när allt bara satt. Ping, pang, poff – varenda övergång, formen, mjukheten och aktionen, galoppfattningar från skritt i bägge galopper och pass med tempo!
Váli är ju en herre som behöver en ängels tålamod. Men tålamodet ger utdelning. Idag dansade han fram i tölt (bitvis styv, men gö man bara ingen grej av det utan bara är mjuk själv och uppmuntrar honom att länga halsen så mjuknar han! Däremot är det lögn i helvetet att kunna göra något i tölten) för att sedan komma över i en luftig trav och trava stadigt, med kontakt en lång sträcka och sedan kunna slappna av i skritt (men några få påminnelser) med ett någorlunda vilande steg (bitvis faktiskt helt vilande).
Vísir har fått vila huvudet och kroppen två dagar efter tävlingen och sedan joggat och lösgjort resten av veckan. Idag tog vi ett riktigt lydnads- och lösgjordhetspass på volten. Det behövdes helt klart. Hanär vimsig och har vårkänslor.
Volten ja förresten! Det börjar äääntligen gå att rida på volt på den!
Längs fyrkantsspåret,där det varit plogat i omgångar den här vintern börjar det se ut så här:

volten050413

Och det går att rida hyfsat på volt på den, som sagt! Lycka!

Brandi tog jag och hans mor (Tindra) tag i i förrgår och påbörjade handhästning med.
Smart tänk att börja med det när man är själv (not). Började med att Brandi longerade mig och Tindra då han bara stod still och inte hajade att han skulle följa med.
Men efter blott två varv på volt (för Tindra och mig) så lossnade Brandis ben från marken och han följde oss rätt så duktigt runt volten. Tre varv i skritt med halter och godis-paus och några passager i trav (passager som i stycken, inte som i samla trav).
Tindra är så underbar ypperlig att handhästa med. Stort tålamod (trots att hon inte gillar sin son!) och så fort han kommer för långt fram så biter hon upprört och irriterat efter honom (“håll dig på plats!”).
Idag hjälpte Erica mig att handhästa igen och red Stigur bakom  och såg till så Brandi inte kunde välja att stanna när som helst.
Vi tog några varv på volten med Brandi på vardera sidan om Tindra (att vara på vänster sida är mycket svårare för hjärncellerna att få ihop) och sedan tog vi en liten sväng ut och det gick så himla bra! Han travar stadigt och vackert på och höll fint sig bredvid mammsen och matte.
Snygg trav har han dessutom.
Eftersom Tindra är så himla bra att handhästa med och det är väldigt bra omväxling så har jag gett mig den på att Brandi skall bli enkl och bra att handhästa!
Jag har bägge gångerna haft Micklemtränset med ett tredelat bett på och ett grimskaft kopplat i kapsonringen (alltså inte haft kontakt med bettet).
På söndag tar vi en ända till.
Om inte Ericas telefon var trött och vill bytas ut till en nyare hade vi fått en väldigt söt bild på handhästningen, men nu få vi se om det kanske kan bli någon på söndag istället. Så länge kan Erica intyga at det var himla gulligt med mor och son bredvid varann!

bapril131
Såhär söt var han i hagen i alla fall härom dagen.

 

En månad efter alla hjärtans dag

Thursday, March 14th, 2013

En riktig heldag igår med 5 massager,en snabb (men god) lunch och sedan lektioner på en något hal och rätt hård bana. Men: i dagsljus! Sista 15 minuterna fick vi tända lamporna, men ändå! Underbart!

Det är myyycket skrittarbete nu för de som inte har ridhus nu. Vilket iofs är nyttigt som attan!
En skrittövning många fått jobba med nu är:
Skritta igenom hästen på en volt (ca 15-20 m) och känn så du har den lite mellan hjälperna och flytta lite för innerskänkel i bägge varven.
Gå sedan ut på samma yta som 20-meters volten eller lite mindre, men rid en fyrkant och i varje hörn gör ni en halv framdelsvändning. Alltså flytta hästens bakben ett fjärdedels varv (2-3 steg) i varje hörn så att nosen hamnar i rätt riktning och rid vidare till nästa hörn. Börja med att göra halt före varje vändning och se till så hästen lyssnar och väntar på dina hjälper. När det funkar bra lämnar du bort halten och gör vändningarna direkt ur skritt.
När detta funkar bra i bägge varven (kom ihåg mikropauser på lång tygel!) gå över till att göra samma sak – men göra halva bakdelsvändningar i varje hörn. Flytta bogarna alltså.
Kom ihåg att vara noggrann och känn att hästen lyssnar och väntar och inte är före dig i rörelserna.
Om det inte funkar i ett hörn är det bara att rida vidare till nästa hörn och göra om.

februari201102.JPG
Adina och Tindra jobbar med bakdelsvändningar för nått år sen.

 

Men detta jobbande under hela dagen resulterade i en stort gäspande Malin, då jag sov riktigt dåligt natten innan.
Somnade gott och ovaggad igår kväll i alla fall, och tog en lugn och skön morgon hemma och åkte ut till stallet först vid 10.30 (älskar dagar då jag kan göra så!). Tittade på flera klipp på TEDtalks på Netflix, som är min “favorit tv-kanal” just nu.
TEDtalks är ganska korta (mellan 9-30 minuter) föreläsningar, ofta roligt presenterade om väldigt varierande ämnen.
Jag kollade på det här med Jamie Oliver (om mat och hälsa) och så några på Smart Laughs, till exempel den här med Ze Frank.
Rekommenderas. Mycket inspirerande och kul!

Idag hade jag och Stígur en riiiktigt Hallelujah-moments-dag! Åh vad kul han är! Och så underbart smidig och mjuk!
Vísir var lite rörig och hoppig och ville liksom vara till lags och göra som han ville samtidigt. Dock var han sjukt följsam och smidig och med på noterna efter en stunds diskuterande i skritt om att vara mellan hjälperna.
Váli är ju bara så söt! Alltid med på allt! Bitvis så mjuk och fin, bitvis lite styv. Men han går alltid att ta ur den styvheten.
Alla tre hästarna fick samma genomgång: uppvärmning i skritt, trav och galopp till Helena tur/retur (ca 15 min) och sedan ca 20-35 min på ridbanan med övergångar och det arbete justden hästen behövde. Iom underlaget på volten blir det ju en del skritt och ganska korta övergångar.

Nu skall jag nog

 

Banträning med Váli 4/3 2013

Wednesday, March 6th, 2013

I måndags packade Britta och jag in Váli och Vísir i lådan och åkte till Ensta för att träna på ovalbanan där.
Med oss var även kameran.
Vi tar hästarna i lika inlägg för ordningens skull:

Váli

Ni som läst lite här har ju kunnat tyda er fram till att Váli är den lille vite killen.
Han är 12 år som kuriosa kan jag berätta att han både i passet och i World Fengur står registrerad som silversvart och hingst. Han är inget av dessa. Dock är han skimmel, född silversvart (hans pappa är silversvart och mamman skimmelskäck).
och har haft stooora problem med tölten och delvis även med skritten. Tölten har alltid (så vitt jag vet, han är en liten Österrikare så jag vet ju inte hela hans historia) varit olika grader av passtakt. Oftast och länge ren grisepass.
Under de åren Britta haft Váli har vi lagt stor tonvikt på skritten och första året inte fokuserat på tölten alls, utan fått  allt annat runt om att funka (Brittas sits, skritta, hitta övergångar mellan skritt och trav och galopp. Böjning, ställning, sidförande).
Inte så att inte Váli kunnat det, han är mycket kompetent dressyrriden av förra matte Cissi.
Men han bjuder inte på en gratis dressyruppvisning om inte han får rätt hjälper. Så Britta fick “sätta sig ner” i såväl skolbänken som sadeln och lära sig det mesta från början.
En stor eloge till henne som verkligen tog sitt ansvar och lyssnade på hästen och har gjort allt som krävts av både mig och hästen!

Till en början kom det renare tölt på små volter, så småningom helt ren tölt till och med. Men böjda spår och tunga boots var ett måste.
Britta valde att inte ha Váli skodd med 10 mm skor fram utan vanliga 8: or och vid behov ha på boots.
Vi var också noga med att inte alltid ha boots. Rida ut i skogen och klättra och böja runt träd och galoppera mycket var saker Britta fick göra. Och skritta, skritta, skritta.
Nu, har det gått  två och ett halvt år och med boots går det oftast att hitta en trevlig tölt. Alltid på volten, men även mera och mera ute på rakt spår. Inte med sällskap så ofta än, dock.
Nu börjar utmaningen vara att hitta renare takt även utan boots. En del dagar finns det där, alldeles under ytan.
Men lösgjordhet och uppvärmning är ett måste och det går aldrig att slarva med den biten på den här pållen.

Det är en mycket intressant och vanvettigt rolig häst att jobba med!

Nu till måndagens övningar.
Jag skall tävla lille vit lite under våren, så banträning går ut på att få övergångar och gångarter att funka på banan utan att han stressar upp sig.
Britta värmde upp honom medan jag red värmde och kände lite på Vísir, som inte varit med på ovalen tidigare.
Sedan bytte vi och Vísir fick pusta medan Britta fotade och tittade på sin lille skimmel in action.
Och som han skötte sig den lille!

Och han blev bara bättre ju längre jag red!
Underbart kul!

img_8681
Börjar på volten och njuter av att kunna rida på volten, vilket vi inte kan hemma för tillfället.

Bilder utan kronologisk ordning, vi tar lite enligt gångart:

Killen med den fluffigaste, ljuvligaste galoppen, speciellt för att vara femgångare!

img_8750

img_8755

img_8777

Att lägg pass på ovalbana är så nyttigt att träna, det är verkligen en helt annan grej än på en rak väg.
And let´s not deny it – det är galet kul att rida pass!

img_8967

img_8871

img_8868

img_8855

I traven är det stora problemet att Váli blir lite för på och springer ifrån sina egna ben och därmed sin takt.
Att få honom att gå lugnt och stadigt är det vi jobbar med .

img_8836

img_8932

img_8835

Och så tölten – ja den tölten.
Ja, jag är medveten (så klart) om att han är passtaktig/styv på en del bilder. Men ni anar knappt hur mycketbättre det här är jämfört med i höstas (knappt några töltbilder alls här då det var mest ren grisepass på alla bilder)
Så jag är mycket, mycket nöjd även om det är lite passtakt här och var kvar:

img_8806

img_8891
(kolla in mitt leende!)

img_8896

img_8904

Som ni ser rider jag Váli också med Micklemtränset och jag upplever att det verkligen gör skillnad på honom.
Många har vittnat om attdet kan avra en väldig skillnad på hästar med tränset. Ingen som jag hört om har ogillat tränset.
Tindra går varken bättreeller sämre med det. Stígur upplever jag lite stabilare med det, men ingen jätteskillnad, och Váli är det skillnad på! Han är lugnare i kontakten, känns som han har lättare att slappna av och fokusera på uppgiften och han skrittar bättre! Så Micklem FTW, som det heter virtuellt.

Vi avslutar med en bild på matte Britta på sin fina lilla häst:

img_8657