Posts Tagged ‘Handhäst’

Lektionera mera

Saturday, January 28th, 2017

Åh, det är så kul med undervisning. Speciellt när man har, som jag, världens bästa elever! Intresserade, engagerade och villiga att utvecklas. Jobbar allt som oftast på hemläxan, kommer med relevanta frågor och funderingar och läser på!

Det ger en glad instruktör som får jobba med huvudet och själv utvecklas.

Jag var på en föreläsning med Haffi Gislason i veckan. Mökkur Ryttarsällskap ordnade den som inspiration i vintermörkret. Vad föreläsningen handlade om var, även efteråt, lite oklart.
inte så att den var dålig – den var intressant när det kom till huvudinnehållet, men vägen dit var lite krokig via avstickare och sidospår.
Men sista 45 min var intressant och gav dessutom intressanta diskussioner.
Det handlade om JAG.
Vad jag ÄR och vad jag GÖR. Att det inte är samma sak och att saker som kan gå fel eller mindre bra i det jag gör kan ge det jag är en törn eller putt uppåt.
Intressant var hur svaren kom när frågan ställdes till enskilda personer i gruppen: “Vad ÄR du?”.
Svaren blir lätt det man gör:
“Jag är mamma”
“Jag är hästägare”
“Jag är sjuksyster”

Jag satt och klottrade ner lite på papper för att få struktur själv.
Det första jag ville svara var “ryttare”. (sedan skrev jag ner glad, social, engagerad på den raden istället)
Och det är intressant. För när det går över en viss gräns och flyter det ju ihop det där med vad man är och vad man gör.
Jag definierar mig själv som ryttare, instruktör och hästmänniska. Jag vet att det är “fel” svar på frågan, men ibland är det så, va?
Allt som oftast drömmer jag om någon elev eller häst och vaknar av att drömmen går över till att jag tänker/grubblar på hur jag skall lösa ett problem eller hur eleven borde göra i en viss situation.
Bla,bla, bla…mycke svammel.

Hur som helst; hästarna jobbar:
Brandi utvecklas mycket i tölten och börjar hitta en stadigare överlinje där. Viktigt att han inte går för fort i tölten, utan får hålla ett lugnare tempo utan att bli lat i bakbenen.
Tindra har jobbat med handhästning denna vecka. Först med Brandi en timme i torsdags, då det var rätt bra drag under hovarna med långa travpartier och galopper och en himla fin töltsträcka på älskade T och så en lugnare vända med merparten skritt igår då Annikas Gimla skulle introduceras mera i handhästandet.

Handhastande – kolla här för litet filmklipp från handhästandet med Tindra och Brandi 🙂
Exakt känns fin! Han har blivit näst in till bra i hull (äter fortfarande rejält med extra käk). Bitvis dansar vi! Men mest är det skritt just nu då det är stenhårt i backen.
Vísir är i träning en månad och vi tränar på att behålla mjukheten och bakbenen på plats i övergångarna och en stabilare form.
Váli rider jag ju till och från 1-3 ggr/vecka och han känns oanständigt fräsch. På volten och ovalen är han simply underbar och ute har vi tidvis våra diskussioner och tempo och ibland även om gångart.

Kanske nog babblat för idag?
Vi säger så. Nu skall jag dra på mig löparkläderna och ta med mig Harry på en joggingrunda!
Vad skall ni göra?

 

 

 

 

 

 

Vårpigghet, övertempo och bårtblåst trav

Friday, April 12th, 2013

När det var mulet igår morse när jag gick upp blev jag först alldeles ställd. Vad grått det är! Var är ljuset?
Det har varit soligt,klart och fint så länge nu att jag nästa glömt hur mulet väder ser ut (lustigt. Hur många mulna dagar har man inte varit med om i livet?).
Dock ordnade det upp sig och solen tittade fram efter frukost (Puh! Hur hade det annars gått?).

Började dagen med Brandi och tog in honom och så lekte vi lite i repgrimma på volten. följa, flytta bakben och bogar. Brandi är rätt trött på att stå och väldigt glad att stimuleras, det märks tydligt. När jag skulle be honom skritta runt mig resulterade det i pip och glada bocksprång och jag fick ta i ordentligt en gång och säga till att “lille vän, du skall inte bralla för mycket nu, med sydd panna, penicillin och nyvaccinerad”.
In, spruta penicillin och borsta av halva hästen medan han åt sin extramat.
Sedan tog Jill och jag och började handhästningen av Nykur med Tindras benägna hjälp. Gick finfint!
Passade på att rida Tindra lugnt på volten efter att Nykur gått in, så hon får lite “egentid” med matte och inte bara får vara barnvakt och gå med snorungarna (det är hon som kallar dom så!) bredvid.
Det verkade hon uppskatta och var väldigt arbetsvillig. Då hon också är nyvaccinerad höll vi oss till skritt, med två små övergångar till trav och tölt.

Stígur och Vísir fick jobba i repgrimma och göra övergångar, jogga fram och länga sig och flytta sig för tryck.
Åh vad skönt med en ridbana där man kan jobba på volter igen! Det är fortfarande snö/is i mitten, men inte värre än att det går att rida på (tidigare var det så djupt och hårt efter den växlade temperaturen, att det bara var knaggligt att rida på).
Jag har verkligen saknat att kunna jobba hästarna från marken. Det enda vi kunnat göra i vinter är löslongera, vilket iofs är ok,men det känns ändå som om man kommer åt att jobba hästen mera och bättre i tömkörning /repgrimma!
Att tömköra ut har inte heller varit aktuellt då alla vägar varit så hala att man är tryggare på hästryggen än på marken (de har ju brodd och jag har inte kommit dit än).

Váli och jag tog en sväng ut och lille vit, som under den gångna vecka varit ett under av samarbetsvilja och trevlighet, var idag en vettvilling.
Hu, nej, det gick verkligen inte bra. Speciellt hemåt var det ingen hemma. Tölt eller galopp gick, men allt annat, som att kunna skritta eller ens trava var bortblåst. Han spände sig, skuttade, och ville bara spriiinga.
Satt av och jobbade från marken en stund, gjorde miljoner halter och ryggningar och till slut fick vi lite trav hemåt och då nöjde jag mig där och skrittade hem, in på volten och gjorde några övergångar tölt-trav där inne. När det funkade tillfredsställande skrittade vi av och avslutade.
Idag skall vi fortsätta med tölt-trav (det är ju bra att kunna om man skall rida F2, med den förbannande övergången i)

På ridskolan gick det inte heller helt som planerat idag.
Första gruppen, en ungdomsgrupp, red ute (inte i ridhuset, där vi grott in oss hela vintern). Gruppen har verkligen utvecklats under vintern och har relativt god koll inne. De fördelar sig över banan självständigt, tar lugnt instruktioner och får de flesta hästarna att göra det de ber om.
Men så fort de kommer ut är det ingen ordning på gruppen. Hästarna segade och gick inte fram, eleverna red nästan på varandra och var inte uppmärksamma.
Vi jobbade med övningar för att få mera uppmärksamhet (av både hästar och elever) och jag stannade till slut dom och frågade om de själva också tyckte att det var rörigt ute, till skillnad från inne. De höll med, men kunde inte svara på varför de inte kunde koncentrera sig.
Vi skulle avsluta med att skritta och tölta lite ute på ovalbanan.
När vi töltade fick Nökkvi (som inte är någon piggelin direkt) lite bråttom. Fortfarande pratar vi rätt lugn grisepass, men det var snabbare än hans ryttare ville. Hon blev lite rädd och spänd och lutade sig framåt och gjorde det där misstagen som är jättevanligt: hon vinklade spöet bakåt-uppåt så det petade honom lite på korset i varje steg.
Nökkvi ökade, ryttaren spände sig, och kramade om med benen .
Jag ropade “Släpp spöet, kasta det i från dig!” men hon var för blockerad och rädd för att höra mig.  Sen drog Nökkvi och Fengur hakade på.
Under mina 15 år på Fors har jag aldrig sett Nökkvi (ja knappt någon av hästarna) springa så. Nökkvis ryttare lämnade farkosten efter att halvt varv och Nökkvi fortsatte hejvillt i 3 varv till på ovalen (nu såg han dock inte rädd ut utan bara vårpigg). Fengurs ryttare gallskrek i falsett och Fengur saktade inte på den signalen och stannade först när han tappat ryttaren i en sväng.
Herrejösses vilken cirkus.
Tack och lov stannade de andra hästarna  och ingen av de två tjejerna som trillade av skadade sig värre än blåmärken och lite chock.
Vi samlade hela gruppen inne på ridbanan (Nökkvi galopperade – det här är hästen som är svår att fatta galopp på annars för att han inte går fram- in på volten slog två rejäla bocksprång och stannade. Jag kollade utrustningen, men allt satt som det skulle och han reagerade ingenstans) och sedan pratade vi igenom vad som hänt, att hästar är flyktdjur, om att släppa spöet om det börjar få fort, och hur det kändes för alla.
Både tjejerna satt upp på andra hästar och kände att det var ok att sitta i sadeln.
Puh, vilken lektion. Kära tider.
Senare under kvällen hade jag både Fengur och Nökkvi med och de var hellugna och totalt som vanligt.
Hoppas tjejerna är av det tuffa hästfolksslaget och kommer tillbaka!

Nu är det dags att ta sig samman och åka till Tyresö och massera för att sedan bege sig till stallet och fortsätta sisyfosjobbet där (fast det är onekligen ett roligt sådant!).

Vísir länger halsen fint under arbetet igår!

 

Efter ett glas vin anföll bloggandan

Friday, April 5th, 2013

Helgdags igen, tydligen. Trevligt.
Inte så stor skillnad för mig iofs, men ändå.

Váli och Stígur har varit veckans glädjeämnen.
Stígur och jag tog oss en femgångrepa igår och döm om min förvåning och glädje när allt bara satt. Ping, pang, poff – varenda övergång, formen, mjukheten och aktionen, galoppfattningar från skritt i bägge galopper och pass med tempo!
Váli är ju en herre som behöver en ängels tålamod. Men tålamodet ger utdelning. Idag dansade han fram i tölt (bitvis styv, men gö man bara ingen grej av det utan bara är mjuk själv och uppmuntrar honom att länga halsen så mjuknar han! Däremot är det lögn i helvetet att kunna göra något i tölten) för att sedan komma över i en luftig trav och trava stadigt, med kontakt en lång sträcka och sedan kunna slappna av i skritt (men några få påminnelser) med ett någorlunda vilande steg (bitvis faktiskt helt vilande).
Vísir har fått vila huvudet och kroppen två dagar efter tävlingen och sedan joggat och lösgjort resten av veckan. Idag tog vi ett riktigt lydnads- och lösgjordhetspass på volten. Det behövdes helt klart. Hanär vimsig och har vårkänslor.
Volten ja förresten! Det börjar äääntligen gå att rida på volt på den!
Längs fyrkantsspåret,där det varit plogat i omgångar den här vintern börjar det se ut så här:

volten050413

Och det går att rida hyfsat på volt på den, som sagt! Lycka!

Brandi tog jag och hans mor (Tindra) tag i i förrgår och påbörjade handhästning med.
Smart tänk att börja med det när man är själv (not). Började med att Brandi longerade mig och Tindra då han bara stod still och inte hajade att han skulle följa med.
Men efter blott två varv på volt (för Tindra och mig) så lossnade Brandis ben från marken och han följde oss rätt så duktigt runt volten. Tre varv i skritt med halter och godis-paus och några passager i trav (passager som i stycken, inte som i samla trav).
Tindra är så underbar ypperlig att handhästa med. Stort tålamod (trots att hon inte gillar sin son!) och så fort han kommer för långt fram så biter hon upprört och irriterat efter honom (“håll dig på plats!”).
Idag hjälpte Erica mig att handhästa igen och red Stigur bakom  och såg till så Brandi inte kunde välja att stanna när som helst.
Vi tog några varv på volten med Brandi på vardera sidan om Tindra (att vara på vänster sida är mycket svårare för hjärncellerna att få ihop) och sedan tog vi en liten sväng ut och det gick så himla bra! Han travar stadigt och vackert på och höll fint sig bredvid mammsen och matte.
Snygg trav har han dessutom.
Eftersom Tindra är så himla bra att handhästa med och det är väldigt bra omväxling så har jag gett mig den på att Brandi skall bli enkl och bra att handhästa!
Jag har bägge gångerna haft Micklemtränset med ett tredelat bett på och ett grimskaft kopplat i kapsonringen (alltså inte haft kontakt med bettet).
På söndag tar vi en ända till.
Om inte Ericas telefon var trött och vill bytas ut till en nyare hade vi fått en väldigt söt bild på handhästningen, men nu få vi se om det kanske kan bli någon på söndag istället. Så länge kan Erica intyga at det var himla gulligt med mor och son bredvid varann!

bapril131
Såhär söt var han i hagen i alla fall härom dagen.

 

GOD JUL!

Friday, December 24th, 2010

julbild.jpg

Handhästat

Thursday, February 11th, 2010

Idag hade jag Tindra på min lott, inget jag klagar över alls!
Vädret var underbart och jag tog Furða i ett snöre bredvid och red ut. Hästarna var pigga och fina och under en längre skritt efter en härlig galopp ringde jag Pelle och bad honom ta med kameran och komma och fota lite.
Sagt och gjort! medan Jag väntade på Pelle red jag upp till Jill och hälsade på och hästarna fick lite morötter (det är resterna av dom som syns i Tindras mungipa på en del bilder).

Låter bilderna tala (klickbara as usual):

handhast40.JPG

handhast41.JPG

handhast18.JPG

handhast11.JPGDet känns alltid så tryggt att sitta på Tindra! Hon lotsar fram allt och är trygg, men ändå pigg och fin och framför allt så ROLIG att rida!

handhast08.JPGskittar iväg

handhast06.JPGjag vid kliniken med pållarna

handhast03.JPG
Bästa Tindran!

handhast46.JPGVi töltar hemåt

Titta vad Pelle också träffade:

handhast34.JPG

Fin voffe som var med och tränade mattes travhäst 🙂

I övrig har jag idag även ridit Blá Nunna och fortsatt vårt arbete på bettlöst träns.
Nunna har en gammal tandskada som gör att hon skall jobbas så mycket som möjligt utan bett. Hon får ridas med rakt gummibett eller “skummgummibett” (hittade ingen bild på det), men helst på bettlöst av den här varianten:
bitless bridle
Bitless Bridle

Snedheter och svagheter tenderar att märkas tydligare på bettlöst och stång. Så även på Nunna. Att böja åt vänster resulterar lätt i ett lite “tiltat” huvud och ganska rejält häng i tygeln. Så i dagarna tre har Nunnas ägare och jag jobbat med att lösgöra  henne och idag var det betydligt bättre! Skönt att känna.
Sedan jobbade Eldraun och jag ute på vägarna. Vi jobbade med att kunna tölta långa sträckor. Den hästen har helt fantastiska rörelser!

Efter två lektioner ute i kylan åkte jag nästa direkt till gymmet och piskade mig själv med ett core-pass med joggning innan.
Core =kärna =mage och rygg. Och rumpa tyckte instruktören Cattis. Iiiik vad ont det gjorde i rumpa och höfter! “Kom igen då” peppade Cattis och jag morrade nått om att “kom tillbaka när DU ridit tre hästar varav två måste ridas helt med rumpan och magen…” *morr*
Men det är ju skönt efter!

Nu är det soffmys i väntan på Pelle, som jobbar kväll.
Imorgon är det massage i Tyresö för hela slanten!