Ja, som ni såg i förra inlägget tyckte jag ju det var lite småkyligt när jag gick upp vid 06.30.
Vid 08.15 var det fortfarande -23 ute.
Jill och jag tog telefonkonferans och beslöt oss för att hästarna mådde bäst i hagen. Alltså inte så att hästarna hade tagit skada av att springa i kylan på Fors, men VI ville inte stå och hålla, värma upp och springa runt med hästar på Fors i den kylan. För att inte tala om att med stelfrusna fingrar få på transport på bil och lasta och hålla på.
Simply: latheten och bekvämligheten satte in!
Så istället för att mötas ute på Skogsäng vid 9 så njöt jag att soffans värme med en latte i handen och “Sopranos” på TV:n till kl 11 då Jill, men ytterligare en latte i handen kom och hämtade mig.
Så hade temperaturen iofs stigit till moderata -10, men det var ju så dags då.
Så kameran följde med till Fors istället.
Öltölten började strax på direkt när vi kom dit och jag fotade lite (klickbara, as usual) :
Nunna-bak
Ylva överräcker ölen
Klaki redo för start
Marianne-nacke
MöRS-rygg
När öltölten var avslutad var det en halvtimmes paus.
Och då sög det till i ridtarmen! Jag vill ju vara med! Haffade Ylva och frågade om det fanns någon häst jag kunde rida. Snabb fundering och överläggning om olika alternativ. Konklusion: Ta ut Ess och känn på passen på honom och se om han känns redo för speedpassen.
Skrittade och joggade fram lite och provade lägga pass sedan. Jajamen, den satt (eller låg).
Skrittade lite till och hittade Ylva. Innan jag hann öppna munnen hojtade hon: “Jo, jag tänkte att du värmer upp med vägtölten nu och sen tar du speedpassen efter det”. OK! Bara att köra!
(alla följande bilder fotade av Erica Osterman)
Gosstund mellan klasserna!
Fina, vackra, speciella Ess
Ess och jag i vägtölten
I vägtölten rider man ner för vägen i kort tempo tölt och uppför i valfritt tempo.
Ess blev spänd och lite orolig inför uppgiften. Lite skuttigt och ojämnt tog vi oss ner. Uppåt tyckte han först det var dags för passen – det här har jag ju övat på, sa han! Halvhalt, andas och klapp på halsen och så töltade vi lite styvt, men ok uppför. Och tog oss till final på det (21 startande tror jag, 10 till final). Igen ner i kort tölt. Något bättre, men lite spänt. Uppåt betydligt lugnare och i ok takt.
Det hela ledde till en delad 8:de plats!
Lite skritt, trav och jogg mellan grenarna. En till provläggning. Fint!
Dags för speedpass/vägpass 100 m (Fors 100 metrar är inte exakta, men i runda slängar). Vi startade som fjärde ekipage och töltade fram mot startlinjen, ett och ett halvt galoppsprång och pang var vi iväg i pass. Säker, snabb och helt, helt underbar!
Alla samlades uppe vid stallet och skrittade tillbaka ner till start.
Andra repan visste jag att jag hade en säker placering så nu var enda målet att ha kul och helst förbättra tiden (nu visste jag inte vad den första tiden var ännu).
Ess var helt med på noterna och vibrerade av springglädje.
Iväg – tjong – och vi flög fram. Varje signal från mig ledde till ännu mer sprätt under benen. En helt fantastisk känsla!
Tyvärr kan man inte fota från sidan av vägen på Fors, där är ett stadigt trästaket i vägen, så Erica kunde endast fota framifrån.
Men visst syns det att det är power i honom, va?
Log nog som en sol och var såklart oändligt nöjd med Ess.
Skritta av, konstatera att han slutade flåsa på ca 3 minuter – bra kondis. Gå runt en stund och sedan lägga på ett fleecetäcke och tacka för ridturen.
På prisutdelningen så fick vi veta att det först löpet gick på 11-sek (11,någontingsomjaginteminns) och det andra löpet gick på 10,09 sek! Vilket vi vann passen på!
Härliga Ess!
Snabbfakta:
Ess från Fors är född 2006 och efter den regerande världsmästaren i femgång F.1. Hraunar frá Efri- Rauðalaek. Han mor är Eldskör frá Eyrarbakka. Ess är till salu och nu menar jag det verkligen: en riktig femgångskanon till den som söker en topphäst!
Ylva kom och berättade att hon första löpet ropat till alla: “Till salu! Till salu!” och andra löpet börjat ropa “Inte längre till salu!”
Lustig fakta från en riktig nörd:
Förra året vann jag speedpassen på Kengála, som är efter Galsi frá sauðarkróki – som är Ess farfar.
Igår red jag pass på Einráð från Fors, som har samma mamma som Ess (Eldskör). Einráð har en enorm passtalang hon med och kastar sig så naturlig iväg i snabb och ren flygande pass, precis som Greiði – som har samma pappa som Einráð (Mjölnir frá Dalbae).
Slut på nördfakta. Och på dagen.
Tack för idag Ess! Och tack Ylva för att jag fick låna Ess idag!
