Så har vi varit på Atli-kurs igen.
I tisdags packade vi in Tindra och Vísir i låddan och drog till Skobokvarn, vilket tar ganska jämt två timmar.
Framme där fick pållarna gå ut i var sin hage och vi fikade och inväntade Atli. När han dök upp var det riddags. Vi red en och en ca 30-40 minuter. Det kan te sig som ganska korta ridpass, men det känns verkligen inte så.
Atli var på gott humör och på hugget! Jisses vad vi fick jobba.
Jag har ju sedan senast ridit Tindra mera själv och varit jätte noga med att rida kort och intensivt och mycket med vikten och FRAM! Och det har känts jättebra!
Det syntes på Atli att han inte helt och hållet trodde på mig när jag sade att “ja men det har gått ganska mycket framåt”. Jag red fram lite som jag oftast gör på Tindra – lång tygel och mycket fram, stopp (utan tygel, Tindra kan nästa tvärnita på att jag “flåsar till” alltså andas ut hårt), snabba svängar och lite galopp. Och Tindra var jättepå direkt från början och for runt på banan än till höger och än till vänster och i galoppen krummade hon ryggen och “småhoppade” i bägge varven.
Ur en galopp satte jag mig ner och flöt över i tölt och började be henne om halslängd och hon svarade direkt och korrekt.
Atli såg glatt förvånad ut och kommenterade att “ojdå – ja mycket bättre ser det här ut! Nu kanske vi kan börja komma åt att faktiskt göra något med henne”
Så jag fick jobba med att samla upp hästen och ändå bibehålla en lång hals. “Det är det som är svårt: att få hästen kropp kort och halsen lång – samtidigt” var ett uttalande från master Atli. Sant där. Men vad fin min Tindra var! Duktiga tjejen!
Pyttekorta steg just här. Det blev bättre.
Kvällen var dödsmysig med (som vanligt hos Ragnhild) fantastiskt god mat och dryck samt roliga diskussioner och historier. Och fotboll då. Dels var det ju någons match mellan Sverige och annat land,men Atli var helt okontaktbar medan Island mötte Kroatien.
Nästa dag var det kallt, rått, dimmigt och vackert.
Och skitkallt att stå och kolla på lektioner.
Men vad intressant det är ändå!
Britta hade Vísir med sig och det är så kul att se sin elev (och vän!) rida för en annan instruktör för det är lätt att bli lite hemmablind på sina egna elever.
Jättebra tips fick hon av Atli och vi skall gå vidare med några av de övningar hon fick jobba med.
Atli och Britta pratar om skänkel och om att inte tjata med den.
Tindra skall inte gå några långa pass utan det var tre korta och intensiva lektioner jag red.
Fram, värma, länga halsen, pausa och så samla, trampa – pausa och så vidare.
Sista passet gick hon såå trevligt. Var pigg, på och dansade vackert. Jag kände hur jag bara satt och log! Passetvar ca 17 minuter långt (kort) då det gick så bra.
De här kurserna behövs verkligen i höstmörkret! Åh vad inspirerad att rida jag blir! Vill bara hem och och ut och rida allt jag kommer över!
Igår hade jag kurs hemma på Skogsäng och det är så förbaskat kul att jobba med eleverna och se hur hästar (och ryttare) svarar på träningen och gör framsteg.
