Rainy day

November 12th, 2013

Soffmys på morgonkvisten med en varm latte och Anja och Julias Podcast. Hittade den (via instagram) för ett tag sen och håller på att lyssna igenom alla gamla avsnitt! Rekommenderas varmt om man gillar lite tjejsnack om högt och lågt. Både djupt och ytligt.
Anja är Anja Lundqvist, skådespelerska och Julia är Julia Dufvenius, också skådespelerska.
Även maken lyssnar lite när han råkar vara i rummet när jag lyssnar. De har dessutom väldigt bra röster att lyssna på! Tips där!

Har lasttränat Röskva under förra veckan och i söndags gick det sååå bra! Jag var alldeles själv med henne och tog henne ur hagen och gick bara rakt på transporten utan att göra något annat innan! Mellanväggen på plats (vi har breddat lite tidigare). In och ut fem gånger, bägge sidor. In – nästan ut – och så in igen.
Och jag hade på Duallygrimman, men hade ett vanligt grimskaft i den vanliga ringen under hakan och behövde inte använda repet i “över-nosen-ringen” en enda gång. (Som sagt: Röskva har ingen som helst rädsla, hon blir dock väldigt lätt kränkt om man skall bestämma över henne).
Brandi har varit jätteduktig senaste veckan! Traven är tillbaka och han känns pigg och glad. One-rein stop är en kul lek tycker han och är snabb och alert!
Tindra känns rolig och har vaknat som ur en dvala! Nästa vecka är det Atli-kurs igen! Tindra får komma med igen!
Vísir har varit så fin de senaste gångerna. Igår skoddes han om och han påverkas rätt mycket av det och känslan är att han inte når riktigt ner till marken och får lite problem med balansen. Pigg som en mört är han i alla fall!
Och idag skall vi tillbaka till Evidensia med Váli. Så får vi se vad utlåtandet blir.
De sade senast att bakknäet förmodligen behöver sprutas en gång till, för det är en så stor led. Hovlederna bör vara bra.
Men vi får se!

Och regnet skall sluta innan mina kvällslektioner. Källa: internet!

Och jaa – just det!
Titta!

 

En iPhone5S!!!
Och ett väldigt girlish skal!

Wohoo, tänk att man kan vara lite kär i en telefon!

Darker times

November 6th, 2013

Höstrusket fortsätter i äkta novemberstil med reeegn och mörker.
Är så otroligt tacksam att jag har ett jobb där jag kan vistas utomhus under dagen och få det där viktiga dagsljuset. Vet inte bara en av mina vänner som är påverkade av mörkret nu. Hör flera som pratar om hur nedstämda och trötta de blir av att inte se nästan något dagsljus.
Själv känner jag ingen av den där nedstämdheten eller tröttheten och jag antar att det faktiskt har en del att göra med att jag är ute i dagsljuset (en del dagar till och med solen!) flera timmar varje dag.
De som känner sig påverkade rekommenderas att prova med att äta D-vitamintillskott. Det skall tydligen hjälpa. Här kan man läsa lite mera om det!

Hur som helst – mitt liv då? Det här är ju ändå min blogg och den verkar ju ändå kretsa lite runt just mig och mitt liv och mina hästar.
Och jodå, pållarna mår bra.
Vísir har varit lite öm i ryggen förra veckan, så jag har jobbat med den. Stretchat bakbenen ordentligt, lite före och framförallt efter ridning, jobbat honom varannan dag från marken och varannan dag uppsuttet med mycket lösgörande arbete, masserat in arnika och så han har fått gå med regntäcke så det hällt ner stora mängder kallt regn och han är känslig för väta över ryggen (märkte vi tydligt förra vintern). Igår var han bara pytte lite öm innan jobbet och efter ca 25 min löslongering i min uppbyggda rundcorall i skritt, trav och galopp över lite bommar (med en jätteleksugen Brandi bitvis hängande i svansen) var han mjuk, fin och helt oöm i ryggen och idag när jag tog in honom var ömheten äntligen borta. Och hua vad fin han var att rida ute idag!
Brandi har efter senaste vattenbandsträningen fått löslongeras i corallen, löshoppas över studs (rekommendation för att stärka bakknäna) och ridas lite. Han har hittat sin trav igen, både med och utan ryttare! Yay!
Tölten börjar sitta lite bättre också. Han töltar inte stadigt än, men är på väg åt rätt håll och vill gärna visa att han kan tölta!

img_1600
Trav på lite vinglig B i våras
Váli promenerar sina 20 minuter per dag och är otroligt gosig och kontaktsökande, vilket inte är så konstigt. Älskade lilla vad han är mysig att pyssla med.
Röskva är ett, för mig, nytt projekt att jobba med. Jag skrev lite om henne i det här inlägget. Vi har nu ägnat oss åt lastträning några gånger och jodå – det går helt klart framåt, men det är en otroligt stark häst mentalt som är tänkande och smart. Man måste få henne med sig och inte mot sig och det är otroligt viktigt att hon inte får vinna. Får hon lillfingret är det inte bara hela handen hon tar utan större delen av kroppen. Men hon är just den typen av häst jag går lite igång på! Något att jobba med och lite av en utmaning. Humör, men också utstrålning och rörelser.
På fredag skall jag rida henne första gången.

Nu skall jag ägna kvällen åt att titta på Eyolfurs två första “Á Hestabaki”-filmer!

 

 

Höstsnusk och -rusk

November 2nd, 2013

Jamen det är höst va?
Mmmm,no shit!Vísir hade gjort sig extra fin för mig i torsdags:

lerhog1

lerhog2

lerhog3

Förstår att ni är avundsjuka på mig som får träna armmusklerna på detta vidunder av blöt lera och damm.
Men det är faktiskt jättelätt att ordna alldeles själv. Tag ett stycke lurvig lavaget (a.k.a. islandshäst el. annan naturras med mycket päls. Hund går nog också bra) och låt den leva livets glada dagar ute på en lösdrift. Under hösten. Då det regnar en del.
Ta in för ridning, gärna en dag då du inte har obegränsat med tid. Voilà!

Rengör och rid djuret och släpp ut den. Ta in nästa och upprepa proceduren.

 

Mycket intressant och S-I leder och hästryggar

October 31st, 2013

Delar med mig av denna mycket intressanta texten om hästars ryggar och de omtalade och intressanta S-I leden (korsbensleden på svenska).
S-I leden står för sacrum-illiacum leden.

HÄSTFYSIOTERAPEUT OCH VETERINÄRASSISTENT
HELENE STRIDBECK
DRESSYRRYTTARE OCH B-TRAVTRÄNARE
Specialiserad på hästens rörelsemekanik och träningsfysiologi. Samarbetar med veterinärer.

FAKTA OM SI-LEDER – hur stort problem är dom egentligen?


Säkert 90 % av hästarna jag besöker har av sin förra terapeut eller kiropraktor fått “diagnosen” SI-ledsproblem hos deras hästar. Det här problemet verkar alltså nästan varenda häst ha kan man tycka, och det verkar finnas en lång lista på symptomen man kan härleda till dessa leder. Enligt terapeuten/kiropraktorn är det “bara” en manipulation som behövs, och ett knäck senare är hästen “frisk”. Hästägaren kan oftast ingenting om SI-leden och dess problematik och tycker det hela verkar rimligt och en viss förbättring kan ofta upplevas efter behandlingen, även om problemet i 90 % av fallen är återkommande.
När hästägaren sen ringer mig konstaterar jag i nästan samtliga av dessa fall att hästen inte har SI-ledsproblem utan är bakhalta. Och inte bakhalt av SI-leden utav från en bakknäled eller hasled eller annan del i benet.
Så nu ska ni få lite riktig fakta om SI-lederna och hur de fungerar och var de sitter, så kan ni bli lite mer kritiska nästa gång ni hör denna “diagnos” från en kiropraktor eller terapeut.
Och glöm inte att vi terapeuter ALDRIG får ställa diagnoser utan det gör veterinärerna!
SI-lederna är alltså leden mellan hästens första korskota ( som kommer efter ländryggen slut och precis innan korset) och den undre delen av höftbenets del som bildar korset. SI-ledernas undre del utgörs alltså av sidoutskotten på den första korskotan, som på varje sida om ryggen går ut som en platt “vinge” ungefär i höjd med korset. Över denna platta vinge lägger sig en del av höftbenet, som också är format ungefär som en platta. Dessa “platta” bendelar går ihop och bildar alltså SI-lederna som ligger en på var sida framför korset ungefär.


Dessa leder är inte särskilt rörliga. De har en rörlighet på 2 grader, dvs väldigt, väldigt liten rörlighet. De är sammanfogade av väldigt starka och många ligament och dessutom omgivna av den enorma Gluteusmusklen som är mellan 11-16 cm i omkrets på hästar. Gluteusmuskeln ligger över SI-lederna så lederna går alltså inte att känna på direkt utan ligger djupt ner.
Kan man då ens manipulera lederna och kan SI-leden ha “en låsning” som många kiropraktorer och terapeuter säger att den har? Svaret är nej, det kan man inte! Lederna är för orörliga och ligger för djupt. Senaste forskning inom humanvård har bevisat att det inte ens går att manipulera människors SI-leder! Och vi har samma konstruktion på lederna men pyttesmå muskler runt jämfört med hästen!

Men vad är det då som händer eftersom en “manipulation” ändå kan förbättra hästen en tid?
Jo, man tänjer ut muskeln kraftigt. ALLA låsningar beror på muskelspasmer, alltså muskelkramper. Eftersom musklerna alltid fäster över minst en led så begränsar såklart muskelkramperna ledernas rörlighet. Detta sätter i sin tur tryck på nerver och förminskar både blodcirkulation, rörlighet och nervbanornas funktioner. En led är alltså “låst” p.g.a. muskelkramp.
Krampen kan ligga mer på ena sidan om leden och då dra hårdare åt sitt håll, som t.ex. ofta kan kännas på ryggar. När det gäller SI-leden är det alltså kramp/spänning i Gluteusmusklen som orsakar obehaget i de flesta fall. Har detta pågått länge ihop med ansträngning kan muskeln ha fått en inflammation som är mycket smärtsam för hästen och kan ta lång tid att läka ut. Då ska man inte försöka “manipulera” utan först få rätt diagnos av veterinären som kanske behandlar med antiinflammatoriskt och muskelavslappnande preparat först. Sen kan terapeuten fortsätta behandlingen med ultarljud, akupunktur, laser eller massage tills hästen är frisk.
Enda sättet att undersöka SI-lederna för veterinärerna är att ultraljuda (rektalt oftast) området, och inte ens då är det lätt att avgöra om det finns en problematik där. Man har sett på ohalta friska hästar att deras SI-leder ser likadana ut många gånger som de som är halta och som man gett diagnos SI-led även från veterinären. Man kan även scintigrafiröntga hästen, som fungerar som en slags kontraströntgen och som kan påvisa problem i SI-ledsområdet.
Nästan all problematik som hamnar i hästens SI-ledsområde, dvs runt korsrygg (lumbosacralled), kors och ländrygg har sin botten i benhälta. OM din häst får denna “diagnos” av en kiropraktor/terapeut så åk efteråt till en duktig veterinär och kolla genom benen med. Det fungerar nämligen så att om hästen har en inflammation i en has t.ex. eller ett bakknä kommer hästen på ett mycket tidigt stadie börja avlasta benleden. Hästen försöker minska rörelseomfånget på benet framåt eller bakåt (beroende på vilken benled som avlastas) och ganska snart har detta byggt på uppåt och hamnat i spänd muskulatur uppe på rumpan och ryggen. Sen blir detta ett problem i sig med, men orsaken är benhältan. Hästars problem går i minst 80 % av fallen nerifrån och upp, dvs benhälta ger problem i rygg och bakdel och bogar.
För de få hästar som verkligen har problem i sina SI-leder är det enda vettiga att kolla dom hos veterinär. Det finns naturligtvis “riktig” problematik i dessa leder med, såsom pålagringar, benbitar och ligamentsskador, men de är mycket sällsynta och de ska i så fall behandlas av veterinär i första hand!


Tänk på att väldigt få kiropraktorer och terapeuter är kunniga på benhälta och vill oftast tillskriva hästens rörelsemönster SI-ledsproblem och ryggproblem för att få hålla på och behandla hästen själv. Var rädd om din häst och var kritisk! Ha alltid i bakhuvudet att drygt 80 % av rygg/bog och SI-ledsproblem KOMMER FRÅN BENHÄLTA!
Åk ett par gånger om året till en seriös och noggrann veterinär som STÄLLER DIAGNOS genom BEDÖVNING, och som lyssnar på dig som hästägare och som kan förklara vad den gör.
Ta reda på fakta om hästens kropp så du kan mycket själv och ställ många frågor!
Och mest av allt LYSSNA PÅ DIN HÄST!!! Den har alltid rätt!!!
Heléne Stridbeck

 

Återbesök på Karlslund

October 29th, 2013

Idag var det dags för återbesök på Karlslundsgård och vattenbandsträning.
Brandi fick komma med igen och den här gången hade vi med Röskva som andra häst. Brandi skötte sig galant. In och ur transporten, spola fötter och på vattenbandet – allt gick som på räls. Den här gången stod han också lugnt i vibrationsboxen.

Röskva, ett 5-årigt sto e: Kristall frá Hólum, var inte lika medgörlig, kan vi väl uttrycka det. Lastning hemma – Duallygimma och ett grimskaft gick. Motvilligt spolad om fötterna. Gå över vattenbandet – över min döda kropp! Så fan heller!
Inte ett spår av rädsla dock. Utan bara “nej – jag vill inte. Inte alls. Och jag tänker inte ge mig!”
Men det gick. Efter rätt många stegringar och utbrott var hon på plats – arg som ett bi. Och gick i bandet. Rörde sig fint.
Efter att vattenbandsträningen var klar fick Röskva fortsätta öva att gå på och av bandet och och det var fortfarande inte något hon gillade. Alls. Men till slut gick hon av och på och igenom som en dans.
Lastningen när vi åkte hem gick bra – men Dually-grimman fick göra sitt jobb så att säga nu med.
Humör på den här pållan – verkligen! Som sagt är hon inte rädd – inte alls. Hon blir väldigt kränkt när människorna skall bestämma vart hon skall gå och göra. Får man den här hästen med sig och får henne att använda den där energin till nått bra istället för att protestera har man definitivt en bra häst!

Hemma fick pållarna gå ut i sina hagar och jag tog in Tindra och red henne ett kort och intensivt pass på volten med de övningarna vi gjorde på Atli-kursen. Oj, vad fram och duktig hon var! Roligt att känna.

Strax är det dags att åka ut till Eriksbergs gård i Lissma och hålla kvällens lektioner.