Ja, igår regnade alltså här sådär lite söder om Stockholm.
Ganska ihållande och mycket. Jag är sådär rätt envis och trivs inte i regnkläder. En regnrock – ok. Mina sköna och rätt varma gummistövlar från LaCrosse – visst. Men regnbyxor – nej. Känner mig bara instängd och…bläää i dom.
Så igår höll jag först en lektion ute och red sedan Röskva. Klädsel: normal, förutom att jag hade på mig gummistövlar. Regnrocken glömde jag helt enkelt på lektionen och när jag rider en känslig unghäst som Röskva vill jag helt enkelt kunna vara så smidig som möjligt själv, och inte ha extra lager kläder på mig.
Sedan var det extrafodring av Tindra, som lätt tunnar ut lite på hösten och vintern (medan de andra damerna i hagen är mera åt “ser ut som en tunna”-hållet), ute i regnet.
När vi skulle åka till kliniken med Váli var det hög tid att hänga upp jackan på tork och armbågarna var lite blöta på tröjan under.
Turligt nog hade jag en annan jacka med mig i bilen (Tigern är ju mitt kontor, så där finns det alltid hjälm, repgrimma och rep, gummistövlar, regnrock, en extra jacka och handskar/vantar samt mössa). Monica tittade på denna rätt blöta version av mig och sade bestört “men Malin – det ser ut som du kissat på dig – nerifrån och upp!”
Hur som helst, torr jacka på och transporten på bilen och in med liten vit och så en lite tripp till Evidensia. Så mycket trevligare att åka till Evidensia i Stav än till dito i Strömsholm. Inte för att Strömsholm inte är trevligt, det är jättefint och de är superduktiga och trevliga där, men det tar 2 timmar att köra dit. Och till “vår” klinik är den 10 minuter.
Framme där fick vi först springa på rakt spår och Váli såg lätt förvånad ut över att få gå fortare än skritt. Men travade snällt och lugnt. och helt rent (men på rakt spår var han helt ren även förra gången).
Så vi tog longerlina och gick ut i ridhuset och longerade. Redan när Váli skrittade runt mig tänkte jag “se där så fint han skrittar”. När jag bad honom trava tittade han igen på mig. “Really? FÅR jag springa?” och så travade han fint och mjukt ett varv och sen kunde han inte hålla sig och exploderade i några bocksprång. Väldigt sött!
I bägge varven tyckte Maria Lendau att Váli var helt ren på fram och det synten liiiite liite på vänster bak. När linan var helt slak var han långa sträckor helt taktmässig. Små rollningar när linan tog i.
“Vi vill inte att han skall bli stående för långe och tappa för mycket muskler, utan jag tycker att vi sprutar bakknäet och låter honom stå några dagar till och sedan kan han gå ut i flocken och nästa vecka kan ni börja rida igång honom igen!” var omdömet!Ja! Vad skönt!
Så:
Nu är han sprutad med cortison i vänster bakknä, skall stå i sjukhagen till fredag och sen får han gå ut i flocken och gå där och röra sig mera till och med nästa vecka.
Tisd-onsd nästa vecka är Britta och jag iväg och rida för Atli, så på torsdag får Váli börja skritta igång!
Sedan skall vi under 5 veckor rida igång och trappa upp så han är helt igång (som innan). Precis före jul skall vi tillbaka och göra ett ridprov och se till så det inte är något kvar och behöver han sprutas en gång till så passar det bra precis innan jul, då det ändå blir lite vila.
Så så är läget – vilket känns bra!
Efter nyår börjar vi om på Karlslundsgård!
Sötnosarna. Båda!
Malin skrev här om dagen om det här med ridhjälm.
Jag har också skrivit lite om det tidigare. Här kan ni läsa det inlägget. Chefen har faktiskt blivit bättre på att rida med hjälm, men det krävdes en rejäl ridolycka för det. Som tur var hade hon hjälm på sig vid olyckan – annars hade hon varit no more alt. ett paket. Nu blev det frakturer och sjukhus.
Det jag har svårt för är när människor skriver/säger “det är upp till var och en om man har hjälm på huvudet”.
För nej – det är inte det!
För jag tycker inte riktigt att “det är upp till var och en om man har hjälm på sig”.
För om man trillar av och skadar sig allvarligt (eller ännu värre – faktiskt dör) så drabbar det inte bara den som skadar sig. Det drabbar dennes anhöriga, nära och kära och faktiskt även mina skattepengar går till vård och rehabilitering/vårdhem. Skattepengar som kunnat användas till något bättre om inte en person varit för lat, fåfäng eller helt enkelt ignorant för att ha hjälm på sig!
Vet en mor med två döttrar med flera hästar. (Det här är en mycket vettig människa i övrigt, som jag verkligen gillar!) Så länge de var under 18 var hon rätt noga på att “på med hjälmen” men inte så att hon var stenhård heller.
När hon lagt upp ett foto på fb där döttrarna ena dottern under 18 dessutom satt till häst utan hjälm hade några kommenterat bilden med “var är hjälmen?” och hon svarade att “XX har ju fyllt 18 så om hon vill sitta och skedmatas på något vårdhem så är det ju hennes val, men den andra är jag på om hjälmen”.
Va? Om XX skadar sig så illa så hon behöver sitta på ett vårdhem och skedmatas angår det alla i familjen.
Och så var det det där med mina/dina/allas skattepengar som kunnat gå til mycket bättre saker än en ignorant ungdom som inte vill ha hjälm på bild. Jag hade vägrat fota i det läget.
Tilläggas kan att dessa döttrar rider och tränar för tränare som rider mycket – oftast – utan hjälm! Fina förebilder va?
I don´t get it!
På med den fucking hjälmen – för ditt liv rör inte bara dig! Det rör så många mera och jag vill behålla mina vänner, instruktörer och elever!
