Asså vet ni vad förresten!?
Idag red jag och Erica ut. Hon på tant T och jag på baby B (söta smeknamn på mina islandsponnyhästar, va? Jo, det är så vi proffs benämner våra djur! Islandsponnyhästar eller lavagetter). Vi red åt ett håll Brandi inte varit tidigare då man måste korsa tågspåret och då är det bra att ha en van och trygg pålle framför. Så hans mor fick visa vägen.
Vilket gick galant.
Brandi töltar mycket nu – mera för varje ridpass. Och han tycker det är kul – det märks. Han förslår liksom att vi skall tölta när vi ökar. Så himla gullig och framför allt är han ROLIG!
På väg hemåt gasade jag och Erica ur ordentligt och tokgaloppade en bit och efter en liten bit kände jag hur Brandis galopp blev lite styv och lateral. Så jag tänkte “ok, vi kollar vad som händer” och satte mig mjukt ner i sadeln och kramade tygeln. Och jepp – Brandi spurtade vidare i pass! Inte toksnabb – men säker och mycket taktfast flygande pass!
Tack Sesselja, Ólga och Ómi (isabellen alldeles först i klippet) – jag fick en femgångare! Har verkligen inte varit säker då tölten inte fanns helt av sig själv där och hans galopp är så rund och bärig i sig själv.
Det här är alltså något jag är glad för!
