Archive for the ‘Islandshäst’ Category

Bra fredag

Saturday, February 20th, 2016

Jo, jag vet, det är lördag idag, men som vanligt är jag lite efter så jag skriver om det som varit.
Som gårdagen.

Jag har sökt efter en instruktör att rida kontinuerligt för.
Som jag trivs med och håller med. Och ändå kan lära mig mera av.
Atli funkar super, men det är lite för få tillfällen per år, och det funkar inte alltid att åka iväg till Flen två dagar mitt i veckan och här riktigt i närheten är han inte längre, Tyvärr. Jag har provat lite olika, men inte varit 100 nöjd.
Att, som tränare och instruktör, själv rida för andra tycker jag är jätteviktigt för den egna fortbildningen och utvecklingen. Man blir ju, som bekant, aldrig fullärd och att säga vad andra skall göra och göra själv är olika saker.
Samt att det är kul att rida för instruktör och man får med sig lite nya idéer på övningar!

Det som jag förundras lite av hos många islandshästinstruktörer och tränare är det enorma töltfokuset. Ibland blir jag så trött på detta eviga töltande. Jag vill jobba hästen i alla gångarter – även på lektioner. Att det sedan ibland blir mera tölt är helt ok, men inte jämt. Jag vill inte behöva be instruktören om att få rida andra gångarter än tölt.
Så när Helene Blom kom till fina Västergården, som ligger 30 min från Vädersjö, så hängde jag på. Jag respekterar Helene som ryttare, tycker hon rider fint och vet att hon jobbar mycket i trav och galopp.
Med mig till Västergården tog jag med mig Brandi. Han blir 7 år i år (Herrejessus, vart tog åren vägen!) och jag har ju satt mycket tid på grundarbetet. Takt – lösgjordhet-kontakt. Länga överlinjen och övergångar, övergångar, övergångar.
Nu under hösten har det känts som att belöningen för det arbetet kommit. Passen har börjat öppnats upp, Han är stadigare i formen, orkar bättre och bättre längre sträckor.
Och det kändes så rätt och bra med Helene!
Jag har träffat Helene massor gånger, på Fors och på olika SIF- och FEIF-grejer, men aldrig ridit för henne.
Och jag är jättenöjd! Äntligen en instruktör som är noga med överlinjen, ber mig länga överlinjen och som jag upplevde en bra dialog med!
Fick jobba mycket i skritt med att få Brandi i en jämn kontakt och fram till handen och hitta ett jämnt och bra flyt.
Övergånger till tölt och trav. Långsam, stadig tölt och trav. Och vi pratade mycket runt ett upplägg.
Brandi fick mycket beröm, vilket ju får ett mattehjärta att svälla av stolthet.
När vi kom in i ridhuset började Helene med att säga “Det var en stor och snygg häst du har med dig – vad är det här för en?”.
Berättade att han är min egen häst, samt att han är min egen uppfödning och att jag gjort allt med honom själv. Samt att han tagit tid, men också fått tid.
När vi ridit lite och Helene provat honom en stund sade hon precis det jag behöver höra med honom: dags att börja jobba med lite högre krav och ha honom mera mellan hjälperna.
“han är som väldigt väl förberedd för jobbet. Det känns att grundutbildningen är noggrant och gediget gjord!” (gissa hur stort jag log då?).

Harry var med mig (såklart) hela dagen och växlade mellan att sova i bilen (iklädd fleecejacka då det var någon minusgrad. Har flera gånger kollat, och han är varm och go inne i den och fryser inte) och hänga med mig på gården och i fikarummet. Gårdens labrador Nellie och han lekte dessutom jättefint!
Är så väldigt stolt över min fina lilla hund, så trygg och glad och följer med så fint. Så otroligt enkel i hantering och lättlärd. Och söt!
Överallt där vi kommer kommenterar folk om hur söt han är (och de har ju fullkomligt rätt! //stolt, helt opartisk matte)!

12605388_10154032505594155_6791061250421800524_o
Det kan bli kyligt inne i rehabdelen på Karlslund ibland
Då kan man låna mattes jacka.

12734180_10154071989479155_3761271816692895551_n
Morgonmys hemma

 

Exakt då?
Jo jag var och tömkörde honom här om dagen på Karlslund och skall göra det i morgon igen.
Han hade precis kommit hem från Mälarkliniken och fått skorna på sig igen (de hade skott av honom då han skulle sövas).
Han har några stygn kvar och en mycket udda frisyr, men inga restriktioner på jobb. Det är bara bra om han rör sig.
Och vad skönt han tyckte det var att få röra på sig! Skritt-jobbade honom ca 15 minuter och lät honom sedan jogga i trav runt mig. Och åh, vad han sträckte överlinjen och frustade, frustade och frustade. Och sedan skuttade han lite några gånger.

Men håll med om att han ser lite rolig ut:

12715839_10154080236269155_1269829179606658677_o

10357636_10154080237104155_7958977887007331470_o

12710923_10154080237274155_3537257568873327396_o

Haha, tur att päls är något som växer ut och att vinterpälsen snart faller.
Vi avslutar med en bild från Öl- och vägtölten, tagen av Sara Eriksson.
Jag och Exakt rider före Molly på ridskolehästen Kátina och visar vilket tempo som blir bra i vägtölten:

12698289_10153243669942181_5187948909210813701_o

Ha en fin helg där ute!
(och på med hjälmen när ni rider för bövelen!)

Så mycket att stå i

Tuesday, February 16th, 2016

Många hästar nu. Som för det mesta, vilket är kul!
Inte för alla hästarna dock, då en del har varit hästar jag hjälpt med då det varit något som inte stämt.
Den lilla svarta ridskolehästen, som sedan några år är privatägd, men knäcker extra lite på ridskolan. Plötsligt under ett ridpass halt. Jättehalt.
Blir bättre med vila och sjukhage. Men blir halt så fort hon ridits någon dag. Klinikbesök som slutar i att hästen knappt kan gå. Hon blir alltså mera och mera halt under besökets gång.
Jag ventilerar med Ancan och hon tar med hästen till en annan klinik. Där de ultraljudar och hittar en skada på ytliga böjsenan. En skada som slitits upp och blivit värre av den tidigare utredningen.
Den söta vita hästen som halkar till vid utsläpp en morgon och bli svullen och varm i benet. När den inte är bra efter några dagar åker ägaren till kliniken och de konstaterar hästen ohalt rakt fram (svullnaden har då gått ner) och röntgas för att kolla så att griffelbenet är helt, vilket det är.
Två veckor senare, när jag ombeds rida hästen, säger magkänslan mig att något inte stämmer i det där benet ändå. Hästen är lite halt och vi tar med den till Karlslund och Ancan och så vidare till klinik. Där de efter lite klämmande och kännande röntgar om hästen igen på samma ben och hittar en fraktur i skenbenet, och ingen liten en, som missats på den tidigare röntgen då de tagit bild bara på griffelbenets spets. (Helt otroligt att hästen inte var mera halt än ca 2 grader! o_O )
Bägge hästarna kommer att bli helt bra, men det kommer ta tid!

Annars är det bra med hästarna.
Exakts öga läker tydligen fint! Han fick bo kvar på Mälarkliniken över helgen då det visade sig att såret på undre ögonlocken också var en smäll i benet under ögat. När de spolade ur såret innan det syddes hittade de en liten flisa av en tand i såret! Ouch, vilken smäll det måste varit!
Vísir har alltså slagit av en liten flisa av en tand på Exakts skallben! Jeesus så de kan få till det.
Såret hade efter att det blivit sytt och han vaknat svällt upp lite och får att det inte då skall trycka mot själva ögat så sattes några stygn för att hålla utt ögonlocken från ögat och då behöver ögat få lite dropp då blinkandet inte fungerar helt som det är meningen av naturen.

Fil 2016-02-16 13 40 46
Naken har han fått bli runt ögat också det lilla livet.

Nu läker det jättefint säger de på Mälaren och idag får ha  komma hem.
Så jag åker till Karlslund med Brandi imorgon och passar på att hälsa på min fina vän. Är så otroligt tacksam för Ann-Catrin (Ancan), som uppmärksammade såret och tog med Exakt in direkt (han syddes ca 4 timmar efter att det hände) och som också är mitt bollplank med hästarna (och ibland livet)!

Vals, den skygga, spända unghästen på Fors, går det framåt med.
En ung tjej från Österrike praktiserar på Fors främst för att lära sig svenska och hon är mycket duktig med unghästarna så vi jobbar med Vals ihop nu och han har haft ryttare två gånger och börjat förstå att man kan longeras i ridhuset utan att springa iväg.

Jills 3,5-åring Jóga har jag också suttit på en gång nu och hon sköter sig galant, även om det är en dam med bestämda åsikter! Vilket också gör henne så rolig att jobba med!

Nu skall jag ut till stallet och jobba några hästar och sedan hålla lektioner!

 

Nära ögat

Wednesday, February 10th, 2016

Exakt och Vísir är på Karlslund i några veckor för att jobba upp styrkan lite. Som en boost.
De går naturligtvis i hage tillsammans då de ju gör det hemma också. Dock går de på lösdrift hemma och står på box nattetid på Karlslund. De samlar tydligen energi på box för så fort de kommer ut så leker de rapporterar Ancan.
Vísir och Exakt leker aldrig ihop hemma (det är Brandi och Vísir som står för lekandet hemma), men har man bara varann så duger det tydligen bra.
Men idag när killarna fick komma in för att jobba på vattenbandet var det lie blodigt runt Exakts öga och det visade sig att han hade sår både på övre och undre ögonlocket och speciellt det på det undre blödde en del.
Ancan, som precis skulle åka med en häst till Mälarkliniken tog med Exakt då hon vill att de skulle kolla så det inte var något sår på hornhinnan och spola ur såret ordentligt (enormt tacksamma är Britta och jag för den servicen!).
Gustav på Mälarkliniken kollade och spolade ur och konstaterade att hornhinnan är helt oskadd (puh!) och att såren på övre ögonlocket inte var någon fara.
Dock ville han sy ett stygn i såret på det undre ögonlocket, då det var ett jack i det på ½ cm och risken med att låta det läka av sig själv är att ärrvävnaden skulle irritera hornhinnan och ge honom återkommande ögoninflammationer “hela tiden”.
Självklart fick Gustav sy! Nackdelen med att sy  vid ögonen är att hästen inte får blinka eller rycka. Så den behöver sövas. För ett stygn.
Så så fick det bli!
Fick rapport för en lien stund sedan om att Exakt är vaken, äter, dricker och mår bra och att stygnet sitter fint!
Imorgon kommer han tillbaka till Karlslund och får träna som vanligt.

Exaktoga1
Bild jag fick av Ancan då de hittade såren

Exaktoga2
På kliniken

Exaktoga3

Så det om det. Skönt att hornhinnan mår bra och killarna kommer gå i separata hagar tills de kommer hem.

Jag är så enormt glad över Brandi! Han börjar bitvis glimta till såå fint! Bär upp sig på ett helt nytt sätt och passen – den finns där. Den blir starkare, bättre och snabbare!
Jag har börjat “mjölksyreträna” honom i galopp (som beskrivet här). Nöjd med sträckan jag hittat att kunna göra det på!
Váli är också en riktigt glädjekälla!
Vi var i söndags på Fors och red öl- och vägtölt! Med oss hade vi Tindra (som både jag och Erica red i öltölten och Erica i vägtölten), Vísir som Britta red i både öl- och vgtölten, Exakt (som jag red vägtölten på) och så Váli (som jag red speedpassen på).
Jag slutade femma i samtliga tre grenar (med olika hästar då).
I öltölt var Tindra en smula seg på vägen ner (slalom mellan konerna, vilket kostade oss placeringar) och jättesnabb upp. Ölen var intakt
I vägtölen gick uttagningen ok, men i finalen blev Exakt lite väl exalterad på vägen upp och galopperade lite, fin i övrigt.
I speedpassen var Váli jätteduktig och låg stadigt och jag borde bara bett honom om lite mera. Men jag är störtnöjd med honom om tiden 11,18 sek!
Erica och Tindra kom 4:a i öltölten (Grattis!) och i vägtölten blev Tindra over-the-top-pigg och galopperade (!) på vägen upp, vilket tog Erica med överraskning. Britta och Vísir hade ingen öl kvar i sejdeln när det kom tillbaka och i vägtölten skötte de sig jättefint och kom 9:de!

Mettes clinic 9/1

Thursday, January 21st, 2016

Försökte börja skriva om det här, men inlägget raderades av dumma wordpress.
Så nu har jag varit sur på wordpress i några dagar. Så, nya tag.

Av respekt för ryttarna var det foto- och filmförbud på clinicen.

På Mette Mannseths clinic på Agersta den 9/1 var det fyra ekipage (skulle varit fem, men vi hann bara med fyra) som vi fick se i det skitkalla ridhuset. Kylan i ridhuset berodde ju på att det var -15 grader ute, så det var ju inget att göra åt mera än att klä på sig allt man hittar.
Först ut var Denni på underbara Divar från Lindnäs.
Divar hade precis tagits in från vintervilan och var alltså inte s mycket igång och Mette påpekade at den här iden på året är perfekt till att stärka grunderna och jobba lugnt.
Divar är en påskjutshäst med långa bakben som är jätteduktig på att gå fort. Så Denni fick jobba med att be Divar om att länga överlinjen och komma fram med nosen och gå lugnt och långsamt.
Korta övergångar  mellan skritt och tölt el trav och skänkelvikningar i skritt.
“Alla mina hästar får gå skänkelvikning åt bägge hållen varje ridpass. Kan de inte de är något fel” sade Mette.
Avslutningsvis gjorde Denni galoppfattningar i bägge varv, på rätt små volter. Några språng i varje varv och så nedtagning och varvbyte. Och sällan har jag sett en så bärig galopp! Fantastiskt fin och uppförsbacke i varje språng. Underbart att se – och dessutom på en femgångare!

Nästa ut var Ia på Divars helsyster Alisa. Och nu fullkomligt DOOOG de flesta, inklusive jag! Vilken karamell till häst! Söt så man svimmar – fluffig isabell, och bara såå härlig.
Vilken underbar tölt hon visade!
Stackars Ia hade inte fått någon öronsnäcka, så hon hörde inte vad Mette sade så bra, men det löste sig bra ändå. Alisa hade lite bråttom med sina bakben och Ia fick jobba med att skritta långsamt, med låg energi, sedan öka på energin och samla skritten och sen släppa fram Alisa i lugn skritt igen och be henne länga sig lite innan hon fick göra om övningen. Så småningom fick Ia göra igångsättingar i tölt och jobba med att aktivera Alisas bakben hela vägen ner i skritt.
Fantastisk häst, som Ia red jättefint!

Näst ut var Elsa Mandal Hreggvidsdotter och Glitnir frá Eikarbrekku.
Elsa och Glitnir är ett ekipage som Mette känner väl d Elsa haft Mette som lärare i tre år på Hólar och haft Glitnir som elevhäst i alla fall en del av tiden.
Elsa fick visa en kul trav/töltövning på volt.

Här har jag försökt rita upp den i paint:

Alltså fyra bommar utlagda som på bilden och så fick Elsa börja i trav, och om Glitnir spände sig/tappade balansen och började tölta så fick hon fortsätta i tölt en stund tills han slappnade av och hon kunde erbjuda honom att trava igen.
Hon började med den röda volten till vänster och fortsatte sedan (rött spår) innanför bommarna i höger varv till grön volt (alltså förbi tre bommar). Ett varv i vänster varv på grön volt och så vidare innanför bommarna i höger varv till blå volt. Och så vidare. Förstår ni förklaringen?
Vidare fick Elsa göra galoppfattningar.

Avslutningsvis red Ann-Marie Röst på Söngvinn från Artinge. Det här ekipaget har också ridit länge för Mette och jag har sett dom på Metteclinic innan.

Söngvinn hade lagt sig till med ett eget hittepå, som Mette tog upp och Ann-Marie fick jobba med. Han drar lite i tygeln och så släpper han fort av och drar tillbaka huvudet (kortar halsen lite). Ett väldigt självbelönande beteende, då han när han dragit lite i tygeln fixar sin egen eftergift.
Mette påpekade att beteendet med att han drar i tygeln inte är problemet utan det är att han släpper av och ger sig själv eftergiften som är problemet.
A-M fick jobba med att vara mycket följsam hand och när Sögnvinn försökte släppa av så fick hon dra tillbaka handen och se till så det inte blev någon eftergift. Sögnvinn upptäckte rätt snabbt att här blev det ju ingen eftergift och trappade ner beteendet.
Så fick de visa något som de är mycket bra på: grundtölt!
Mette pratade om grundtöltens fördelar och varför alla hästar bör jobbas med det.
(Påpekar igen för säkerhets skull att grundtölt alltså är det samma som skrölt/ kasta toppi/ powewalk). Roligt att höra att det kom många frågor om grundtölten och hur den används på travtaktiga respektive passtaktiga hästar.
Mette sade att på den travtaktiga häsen har den fördelen att hästen måste jobba med att gå med aktiva långa bakbenssteg och man gott kan låta dom bli lite passtaktiga i jobbet.
På den passtaktiga hästen vill man få med fyrtakten från skritten fram mot tölten. Blir det passtakigt när man ökar på och närmar sig grundtölt så stanna kvar i precis det tempot som passtakten/spänningen börjar i och lös problemet där det uppstår!
Så bra, så rätt!
De absolut flesta av mina elever får möte grundtölten rätt ofta och jobba med hästen där. Det är mycket stärkande för hästens överlinje och bukmuskulatur att jobba med!
Här och här har jag skrivit mera om det!

Lät förfrusna, men mycket inspirerade avslutade vi dagen på Agersta med årsmöte för Tölt in Harmony-föreningen. Lika roligt jämt och jag stannar kvar i styrelsen ett år till!

 

Händelserik lördag

Sunday, January 10th, 2016

Den 9/1 vår det den årliga Butikens dag på Agersta Islandshästcenter i Uppsala.
Precis som förra året passade vi i Tölt in Harmony på att ha vårt årsmöte då, när samtliga i styrelsen (förutom en förrymd sekreterare som solar sig på annan kontinent) var på samma ställe och några andra förhoppningsvis också är där och vill vara med!

Butikens dag i alla ära, men jag hittade inte ett smack att köpa. Hade fått två önskemål från kompisar att köpa åt dom (ett micklemträns och en overall av specifikt märke) och de fanns inte. Så det bidde inget shoppande alls.
Dessutom var det
1) sååå mycket människor i butiken (vilket ju är bra, men det blev trångt och var lång kö)
2) ett så digert pch tight schema med föreläsning och clinic så det hanns inte med några långa turer  i butiken.

MEN:
Fantastiska Mette Mannseth var där och höll föreläsning och clinic!
Det är tredje gången (tror jag) jag ser henne och varje gång golvas jag av hur underbart bra hon är!
Kunnig, rolig att lyssna på och engagerande. Hon ställer publiken frågor och vill ha med oss i en diskussion!
Föreläsningen handlade om Kommunikation och motivation.
Här är mina anteckningar från den:

Kommunikation och motivation är förutsättningar för varandra. De ger varandra.
“Det jag gillar bäst med hästar är att de är helt ärliga! De ljuger aldrig!” Vilket underlättar för oss som tränar hästar. Utgå bara från att hästen gör det den lärt sig att är lättast att göra. Det den får belöning för.
Mette ställde en fråga rakt ut: Vad väger en hästhjärna?
Vi gissade vilt – från 100 gr till 1,3 kg låg gissningarna på. När vi satt där och tittade på Mette – hungriga efter svaret – sade hon bara “nej jag vet inte, jag tänkte bara att det kannske var någon här som visste, för jag kom på frågan nu”
(jag googlade nu – en hästhjärna väger ca 500 gr, och en människar hjärna ca 1,4 kg).

Men frågan var: Vad väger en hästhjärna – och vad väger ett hästkropp? Vilken tror ni det är lätare för oss människor att lära oss kontrollera?

En mycket viktig sak att komma ihåg:
En häst är inte en människa! Vi förmänskligar väldigt lätt våra hästar (Antromorphisism = att förmänskliga ett djur/varelse).
En häst är inte heller en hund,  (även om träningssätten är rätt lika ibland)
De har en annan typ av hierarki än hundar, de är inte riktigt lika lätta att belöna med godis som hundar (en häst som blir stressad eller rädd kan låta bli att äta, en hund tar oftast emot godis även om den är stressad), hundar har mindre flyktinstinkt och är rovdjur.
En häst är en häst!
Den är ett flyktdjur som gör i stort sett det som den får belöning för. Den anpassar sig fort!
(Mette berättade här en anekdot om en elev på Hólar som longerade en vältränad häst och snabbt, genom sin egen nervositet lyckades lära hästen att stökk (galopp) betydde halt idag, något som hästen snabbt accepterade!).
Genom att tveka belönar vi ofta hästen i misstag och på fel ställe och lär den därmed inte det vi önskade utan kanske de motsatta.
Forskning har visat att hästen har ett stort amygdala, störst av alla djur, vilket betyder att den är mycket känslostyrd! De har ett mycket begränsat logiskt tänkande. De har svårt att räkna ut konsekvenser av handlingar (klara inte konsekvenstänkande i flera steg), men har ett gott minne och kommer ihåg konsekvenser lätt.

Fil 2016-01-10 21 38 05

Myter
Hästen söker en ledare – falskt.
Hästar följer den som går. Oavsett om det är den nervösaste som springer iväg för att den är rädd eller stoet som är törstig och därför går för att dricka. Hästar har en tydlig rangordning sig emellan, men söker inte efter en ledare. De har interna relationer och vänner.
Join-up skapar ledarskap – Falskt.
Försök har gjorts där man ersatte människan i mitten av rundcorallen med en radiostyrd bil. Utfallet blev detsamma. Hästen lärde sig vad den skulle göra genom att bilen stannade när hästen gjorde det som önskades. OBS! Därmed inte sagt att join-up är dåligt! Det är bra och lär hästen att följa oss och vilja vara med oss, genom att vi “släpper trycket” när hästen gör det vi vill!

Hästens liv från den börjar hanteras och ridas in och framåt handlar om att lära sig att svara på eller leva med press/tryck.
Ryttare på ryggen – leva med
Skänkel – svara på
Tygel – Både svara på och leva med
Skakande i tygeln – Beror på häst. En ridskole- eller turhäst måste lära sig leva med det

Tvekar vi får vi oftast motsatt effekt, för att vi i misstag belönar fel saker då.

När är en inverkan stark nog?
När hästen börjar försöka! När hästen börjar leta efter en lösning skall vi inte öka inverkan mera (men inte nödvändigtvis släppa heller) även om hästen inte gör rätt (ännu).
Förvänta dig alltid “den perfekta hästen”, dvs börja alltid med små hjälper och öka successivt styrkan på signalen tills hästen börjar försöka.

Träna EN hjälp åt gången!

Var konsekvent – hästar förstår inte lögn!

Lydighet/förståelse:
När du får ett identiskt svar tre gånger på raken har hästen oftast förstått övningen.

Fil 2016-01-10 21 37 29

*****************

 

Observera nu att detta är mina något fragmenterade anteckningar från föreläsningen.
En del saken är inte med för att de var för knepiga att anteckna i telefonen på ett bra sätt.

Återkommer till clinicen!