Veckorna går fort och tiden springer på.
Och i helgen som kommer (eller egentligen fre-lö som kommer) är det dags för Atli-kurs igen. Kul att ha något att se fram emot som ger en lite motivation i träningen. Det behövs i blötan, mörkret och leran.
För det är ju, som bekant november nu. Blött, kallt (eller rättare sagt rått så in i bänken) och lerigt. Leran kommer man ju inte undan hur man än har häst (speciellt på lösdrift och i alla fall i 08-land) och hästarna har ju torra partier i hagen där de kan gå och stå så de lider inte så mycket av leran. Men vi människor! Vi ojar och stönar över leran och det är gummistövlar på och av (mest på) för vadande genom sagda sörja för att hämta hästar och fodra åt de samma.
Förra Atli-kursen fotade Erica lite och nu har jag fått några förminskade bilder på Exakten.
Det var länge sen några ridbilder på honom kom till. (Det var väl här senast då?)
Så håll till godo här är några:
Fotograf är duktiga Erica Osterman!
Jag tror bilderna är från fredagens andra ridpass. På lördagen red jag bara ett pass på E och hade boots på honom då. Iofs synd att Erica inte hann fota då för jäklars vad trevlig han var då bitvis.
Vad jag gör med mitt ben på några av bilderna kan man ju fundera över. Vrider det konstigt.
Som ni ser var det inte kallt den här dagen, i början av oktober. Hela oktober var väl ovanligt varmt.
Atli känner på Exakt och “tar ut honom ur komfortzonen” lite. Om gubben bara kunde ha en hjälm på sig dessutom.
På kursen nästa helg har jag en plats till Exakt och en till Brandi.
Vi kommer rida två pass var på fredag och en privatlektion på lördag. Känns som ett bättre upplägg än två pass vardera dagen, då fyra pass på två dagar bli rätt tufft för hästarna.
Den här helgen, som lider mot sitt slut, nu har gått åt till lite fixande hemma, en trevlig bastu och middag hos vänner igår, lite ridning idag av Exakt och Brandi och införskaffande av en ny dator, då den här jag skriver på nu börjar gå på övertid. Främst vill inte riktigt laddsladden sitta som den skall och det leder till att datorn blir svår att ladda batteriet på. Och det blir ju ingen glad av.
Så nu har jag en ny dator som väntar på att maken skall ha tid att installera den.
