Tindra – världens bästa Tindra är halt!
Min älskade darling, som aldrig ens haft mera än ett litet sticksår, samt ett sår på hasen.
Erica, som ju är den som ridit Tindra absolut mest bad mig, i tisdags att känna på Tindra dagen efter då hon tyckte att pållan kändes så ojämn i tölten, vilket Tindra liksom inte är generellt.
Igår tog jag in Tindra och kände igenom benen och hovarna och kontaterade att jag inte hittade nått att anmärka på där. Longerade en stund, men vi har f.t. bara en gräsvolt och det varlite för halt för att kunna trava avslappnat på, så jag sadlade och red henne rakt fram. Satt ju så klart och nojade och kände efter till tusen. “Är hon inte liiite ojämn där? Nickar hon inte lite nu?”
Travade på halvlång tygel och kääände efter.
I tölten tyckte jag att hon var ojämn – definitivt. Tog en liten galopp och lät henne sedan glida över i tölt och då var hon helt klart HALT!
Saktade omedelbums av till skritt, satt av och ringde Evidensia Stav.
Jag är ju på kliniken en del, med elevers hästar så veterinärerna och assistenterna känner (igen) mig. Så djurvårdar-Anna, som svarade sade genast “Åh nej, din egen häst? Vi fixar en tid direkt!”. Så jag fick en tid på fredag (idag alltså) 08.30.
Så idag var det dags.
Söta hunden till dagis tidigt och möta Erica i stallet kl 08. Ta in tant brun och så traskade vi till kliniken. Ja precis så är det. Vi har så nära till Evidensia Stav att vi inte lastar om inte hästen är jättehalt. Vi går.
På 7 minuter i normalt skrittempo är vi framme. Tindra är ju en utåtagerande dam med mycket humör. Och en skaplig klaustrofobi. Jag har lovat henne att inte behöver stå i box igen om det inte är verkligen nödvändigt och hon grejar inte riktigt att bli fasthållen och instängd.
Så hon fick redan från början lugnande, vilket vi fick fylla på en gång också. Longering – njoo, lite halt, men inte mycket alls.
Böjprov (en mycket jobbig historia för damen som inte gillar att bli fasthållen). Reaktion lite grann högt bak på bägge och lite på högen fram lågt.
Ridprov – halt vänster bak i tölt och lite höger fram i främst i trav.
Bedövning av vänster bakknä och sedan lååång (45 min) väntan. Eftersom det inte går att ställa Tindra i box är det ju då till att stå och hålla henne. Otroligt skönt att ha med Erica, som i ärlighetens namn nog höll Tindra mera än jag gjorde under dagen. Britta kom även ner och höll oss sällskap en stund.
Ridprov igen och en drastisk förändring – ordentligt halt på högerbak i tölt. Samt lite på höger fram.
Nästa steg var Att raka höger bakknä och så höger fram över senan.
Ultraljud på senan visade en liten skada på förstärkningsbandet. Inget ner i djupa böjsenan, vilket är bra. Den här skadan är inte relaterad till hältan bak utan något som är helt separat. Hästarna har ju gått i platta hagar i 4 år på Skogsäng och nu går de i en bergshage. Fick dessutom senare veta att det varit älgbesök i hagen hos hästarna igår och de hade varit “bananas”och sprungit runt. Hon har alltså förmodligen sträckt senan igår och vi råkade upptäcka det nu. Hon kan ju sträckt den efter att jag kände på henne i onsdags och innan älgbesöket på torsdag och sedan har det “inte blivit bättre” av Tur i oturen alltså, när vi ändå var på en klinik.
Kontentan blev att Tindra är sprutad i bägge bakknäna och har återbesök den 11/11.
Senan behandlas inte alls med annat än vila och korta promenader.
Min älskade lilla T! Jag vet att det är nästan osannolikt att ha en häst så aktivt riden som hon, som aldrig varit på en klinik förrän hon är nästan 15 år. Men det är ju lite hjärtskärande ändå.
Men det är ju så det är; hästar är inte gjorda för att rida på och förr eller senare blir de aaaallra flesta halta på sätt eller annat.
Det här klarar vi oss förbi. Så klart.
Måste det!
I övrigt börjar vi komma i ordning på Gårdslöt. Höpåsar uppmärkta, sadelkammaren i ordning, första stallmötet har vi haft.
Så det börjar kännas bra.
