Archive for March, 2014

Atli-kurs i dagarna tvenne

Friday, March 21st, 2014

Dagarna har gått.
Det är fredag idag. I onsdags morse lastade Britta och jag brorsorna Vísir och Exakt (båda e. kung Mökkur) och åkte till Skebokvarn och Ragnhild. Dags för Atli-kurs igen! Underbart, det var i november senast!
Exakt har inte varit med på Atli-träning förr (såklart, vi hade honom inte i november). Snön formligen vräkte ner när vi kom fram och Atli, som redan kommit dit och börjat jobba stod och såg lite frusen och ihopkurad ut.
Ca 10 min med bil från Ragnhild ligger Björkängens gård, där vi fick använda ridhuset, då vädret bara blev värre och värre.
Så – fika (det måste ju varje hederlig hästaktivitet börja med) och sedan var det in med hästarna i R´s buss och iväg till ridhuset. Första passet visade jag Exakt lite för Atli och så provade han honom lite. Sedan fick jag jobba mycket med att lösgöra och få honom att länga ut halsen och komma fram till bettet.
“För att få lösgjordhet måste det finnas lös tygel. Det betyder inte att tygeln är lös hela tiden, men var snabb på att glappa i tygeln och göra eftergifter mycket ofta”
“Beröm mycket när hästen gör lite rätt – då kommer den försöka göra mera rätt”
Sanna Atli-citat! Åh vad jag gillar det här! Sluta trycka ihop hästarna och dra ihop deras halsar! Lösgör – och samlingen kommer komma!
Jag fick göra det vi känner som Atli-vändningar (alt. Hinni- el Eyolfur-dito), alltså vända för ytterhjälperna (bakdelsvändningar, men de behöver inte vara jättecentrerade). Först i skritt och sedan i skrölt och tölt. Lösgör – få hästen att följa hjälperna (vikten och yttersidan) och dansa med den. Och mjuk och lös blev fina fuxen och då kom han så vackert tillbaka och blev både lite maffig och kraftfull och samlad.
Andra passet började vi med att trava fram och hitta en lång överlinje i traven först och hitta bra och korrekt böjning genom kroppen. Sedan fortsatte vi med svängande för ytterhjälperna med tillägg av att ökningar mellan vändningarna. D.v.s. skrölt – vänd runt för ytterhjälperna rid fram och öka en långsida, kom ner i kort tölt, över mot skrölt och vänd igen.
Paus för återhämtning och sedan börjar vi samla ihop skritten, gå in i en lite tightare ram och jobba med att vara “mellan hand och skänkel” och så länga ut i skritt igen och tillbaka in i långsam skritt och så sätta mera energi i skritten. Och så småningom fram i tölt därifrån. Jätteviktigt blir det då att lösgöra de första stegen fram i tölten. Annars blir det lite kantigt och lateralt. Så skritta långsamt in i ramen, öka energin (men inte tempot), kom fram i kort tölt och böj och läng halsen direkt och tänk lösgör-samla-lösgör-samla.

IMG_1537
Mellan kort tölt och skrölt på Ensta-banan för någon vecka sedan.

Sedan, efter en lite paus igen, gjorde vi om samma sak på volt och där fick jag tänka mycket lösgör-samla-lösgör-samla, genom att böja för inner (be hästen om att länga halsen) och sedan direkt vända lite för ytter (som får hästen, om den tar hjälperna rätt, att samla sig mera) och så direkt böja igen.
Viktigt att tänka på är ju just att lösgjordheten och smidigheten hela tiden måste vara lite mera än samlingen. Annars blir det ingen bra samling, utan kantigt och osmidigt. Att hästen är lösgjord innebär inte att den faller på framdelen och framförallt: Att hästen länger halsen och sänker sig betyder inte heller att den automatiskt är på framdelen! Det är inte halsen och huvudets position som avgör om hästen är framtung – det är aktiviteten i bakbenen som avgör, samt om hästen använder magmusklerna och lyfter upp halsroten!Orsaken till att jag poängterar det här så tydligt är att jag vet att det är många, till och med instruktörer, som inte verkar vara på det klara med det och jag har hört en av “de stora” stå och säga att man inte skall rida hästen lång och låg för då blir de på bogen. Vilket helt enkelt inte är sant. Det visar på en stor okunskap om hästen fysiologi!

I går morse var det en rätt tidig morgon och in med pållarna, som myst i en hage med en höbal över natten, i släpet och till ridhuset igen. Exakt kändes fräsch och på hugget, men ändå avspänd. Jätteskönt.
Hittade bra böjning och sidförande i skritt, joggade fram i trav och galopp med lång överlinje och sedan jobbade vi med att komma in i ramen igen. Lååångsamt skritt, öka energin, slappna av och skritta vanligt och så korta upp och spänn magmusklerna (både mina och Exakts) igen och gör om.
Och så tölt och lösgör-samla-lösgör-samla.
Kändes riktigt bra och bitvis riktigt bra! Mycket beröm av Atli, som verkar gilla Exakt.
Avslutningsvis gick vi igenom hemläxan till nästa gång (som är i påsk). Atli började med att säga: “Du är på många vis en jäkligt duktig ryttare Malin, men du måste blir noggrannare på att rida in hästen i ramen och be den vara kvar där. Öva på det!”.
And I will! Öka kraven på ramen och lösgör-samla-lösgör-samla!
Nu du Exakten!

Vi åkte hem mycket nöjda (det gick mycket bra för Britta och Vísir också!) och släppte ut killarna i hagen och packade ur bilen.
Hem och sova en liten stund (sov lite dåligt natten innan, så jag var trööött), göra lite sjukgymnastik för knäet och sedan var det dags att åka till Fors och hålla lektioner. Första kvällen jag inte hade knäet lindat och det kändes bra! Inte ont alls, men jag blev dock trött i benet. Kändes att en linda fått “bära knäet” i dagarna 6.
Idag har jag masserat patienter och nu skall jag rida Röskva, som fått en ovillig vila på en vecka på grund av knäskadan.
Och sedan är det lektioner på Vädersjö ikväll.

Förövrigt  rekommenderar jag den här boken starkt!

Mycket bra!
Lär er hur hästen fungerar inifrån och ut och hur vi ryttare kan rida dessa underbara djur rätt! (Med tanke på att hästen inte alls är gjord att rida på).

Uppdatering

Tuesday, March 18th, 2014

Jamen hur går det med mitt knä då, undrar massorna?
Jomen visstserni, det går framåt! UL, voltarenkräm och sjukgymnastik och en, i viss mån, berömd envishet gör underverk.
Igår morse gick jag upp tidigt så jag hann köra en omgång med UL innan jag körde tillbaka maskinen till Karlslund. Snackade en stund med Ancan där och fick lite mera tips.
Sedan via apoteket, för mera Voltaren och lite anti-infammatioriska piller, till stallet. Knäet stadigt lindat. Det gör nästan inte ont längre, men jag kan inte gå speciellt fort.
Britta tog min Brandi och Exakt åt mig (gå på tungt och ojämnt underlag är nog inget jag skall ge mig på på ett tag än). Gör lugnt i ordning B och så håller Britta i honom medan jag kliver upp på en pall och långsamt lägger över högerbenet. Allt går väl.
Red ca 25 min på volten. Red med en stigbygel så det skadade benet bara kunde hänga.
Gick helt utmärkt.
(Som en parentes är det här ju inte första gången…2002 bröt jag vadbenet (fibula) när jag halkade på väg till bussen. Red med gipsat ben i 6 veckor, med en stigbygel i alla gångarter – även pass sista veckan. Dock bara på Freyr, som är så ärlig i sin framåtanda. Min andra häst vid det laget, Rökkvi lejde jag ut då han kunde tvärnita och försöka vända om och vara i dikena då och då).
Brandi skötte sig otroligt bra! Mycket lugna övningar i skritt, korta övergångar och flyttande av bakben och bogar.
Sedan var det samma procedur på Exakt. Här hade jag dock båda fötterna i stigbyglarna. Exakten var lite på tårna och vi började därför med att runt fyrkantsspåret vid varannan bokstav lägga en volt och vid varannan bokstav göra halt och rygga några steg.
Efter två-tre varv med det  var det en koncentrerad och mycket, mycket lugnare häst. Mycket skrölt och tölt med lång hals och lite lufs-trav i låg form. Just Exakts trav är enorm och med mycket sväv och det gjorde lite ont i knäet, oavsett om jag red lätt eller satt ner. Så det blev väldigt lite av travandet.
Men mycket duktig häst som blev väldigt fin och avspänd. Vad han frustade efter ett tag!

Över månd-tisd-onsd får mina killar stå i en mindre hage precis vid stallet, så jag inte behöver be om hjälp med att få in dom.
Måndagen avslutades med 5 timmar på Fors Gård. Ridskola, där jag var ovanligt duktig med att sitta på en pall eller stå stilla.
Svullnaden är betydligt mindre, vaden är blåfläckig (nej ni vill inte se, vill ni det så finns den på instagram – malinsch79 heter jag där). För tillfället känns det mest som en väldig träningsvärk i nedre delen av vaden och lite ont i knävecket. Går riktigt bra i ett lugnt promenadtempo.

Ikväll dömer jag ett kvällskval på Häringe (först gången med nya domarhandledningen!) och imorgon åker Britta och jag iväg till Ragnhild och rider för Atli!

IMG_1051
I april får den här killen komma med på Atlikurs, men den här gången är det Exakt.

Oplanerat

Sunday, March 16th, 2014

Ibland, ja då och då faktiskt, blir det fel – inte som man tänk sig.
Igår började dagen finfint med sol och en ridtur ut på en allt mera småtöltande Röskva och sedan jobb i repgrimma för Tindra och en sväng ut mot Hemfosa med Brandi.
Så långt allt fint och som planerat.

Sen löshoppade jag och Britta Vísir och Exakt. Vilket fick bra tills vi nästan var klara. Jag höll i Exakt i grimskaftet och han blev rädd för en rörelse bakom min rygg.Det här är en häst med extremt mycket flyktinstinkt. Han hoppas ofta till för småsaker och tar i sann flyktinstinktanda och springer först och kollar sen om det var farligt. Jag såg inte rörelsen bakom min rygg och höll emot när Exakt flög iväg åt sidan. Problemet var just att jag inte såg vad som hände och inte vad beredd, för mina fötter var riktade till vänster och stod stadigt där och hästen for iväg till höger. På något sätt följde jag med utan att lyfta fötterna och plötligt hör jag en smäll i höger knä och en obeskrivlig smärta. Vrålar, släpper såklart grimskaftet och rasar ihop och ligger och hyperventilerar. Otroligt rädd att knäet skall ha gått sönder. Världen blir lite svart och samtidigt väldigt tydlig.
Efter någon minut (tror jag) tar jag mig upp och konstaterar att jag kan stå på benet och även böja det, men att det gör väldigt ont och att jag kallsvettas.
Linkar fram till hästen och fångar in en mycket förvånad och förvirrad Exakt och klappar honom lugnande och ge lite godis och pratar med honom.Efter lite djupandningar kommer vi fram till att det är lika bra att åka in till akuten och kolla det här knäet direkt. Britta släpper ut hästarna och sedan kör hon mig till Handens sjukhus.
Det gör jätteont och jag är mest chockad och väldigt rädd. Men jag kan gå själv, även om det gör ont.
Men i sådana situationer är det ju svårt att veta vad som är adrenalin och inte.

Jag märker själv, nu i efterhand när jag skriver det här, hur rationellt jag fungerar i sådana här situationer. Jag konstaterade själv snabbt att jag hyperventilerar och kallsvettas och drar slutsatsen att det här är nog en chock jag upplever och allt blev lite dimmigt och jag tänkte snabbt “oj, svimmar jag nu? Nej det får jag inte göra! Allt är ju så glasklart och tydligt”.
Märkligt hur man fungerar. Och intressant, i efterhand.

En läkare kollar på mitt knä rätt omgående (då är det ungefär 40 min efter att olyckan skedde) och frågar väldigt noggrant exakt (haha) hur allt gick till. Han känner väldigt mycket på mitt knä och både drar i det och ruckar på det i sidled och känner igenom stabiliteten i det åt alla håll. Och påpekar hur mycket muskler jag har i benet. (Vilket är sant. De är rätt tjocka och inte så långa och snygga, men starka).
Han frågar och frågar och frågar och jag svarar efter bästa förmåga och svamlar nog lite, men slutkontentan är att läkaren inte tror något är av utan att ledbandet på knäets utsida är utdraget och kanske lite skadat. Smällen var förmodligen knäskålen som drogs snett och åkte tillbaka på plats, men den verkar inte heller vara söder på något vis.
Mycket tröstande ord!

Läkaren tyckte att jag skall kyla ner knäet för att få ner svullnaden som var på väg att tillta och vara uppmärksam på hur smärtan artade sig och på om det kom fram blåmärken som kunde tyda på blödningar.
Så fort jag bara kunde skulle jag börja med sjukgymnastik i form av att böja benet och sträcka ut det så mycket som möjligt för att öka genomblödning och ledvätskeproduktion samt få ner svullnad.
Gå i den utsträckning jag kan.
När jag kommit hem (klarade faktiskt att köra bilen från stallet själv om än lååångsamt och med så lite växlande som möjligt), och haltat in och lyckats byta kläder och få på kylgel och tyckt lite synd om mig själv tog jag ett djupt andetag och ringde till Ancan på Karlslunds Gård. Har ju hört henne prata om Ultraljudsmaskinen (UL) och hur bra den är på skador av alla de slag.
Förklarade vad som hänt och och frågade hur fort man kan gå på med UL efter ett trauma. “Direkt. Så fort som möjligt” blev svaret.
Så när Pelle kommit hem åkte vi över till Karlslund och jag fick låna UL-maskinen över helgen! Så otroligt snällt av dom!
UL tar ner inflammationen och påskyndar läkning. Jg fick en snabbinlärning av hur maskinen fungerar och “hem och kör på”-uppmaning.
Så nu har jag fredag kväll, lördagen och i morse (det är söndag eftermiddag nu) kört med UL i princip runt hela knäet.
Jag har kört ca 40-1 tim med UL och sedan smort in med Voltaren gel och masserat lite och där emellan böjt ofta och mycket på benet (så mycket jag kunnat). I fredags kväll kunde jag gå myyycket försiktigt och haltade ordentligt. Igår var det bättre, men rätt ont ändå. Jag är otroligt rädd för att tappa balansen eller vrida kroppen. På kvällen igår när vi var hos vänner på middag var det redan en rätt stor skillnad, främst i när jag satt och böjde och rörde på benet.
Innan jag gick och lade mig körde jag 35 min UL och sedan voltraren gel (ca kl tolv på natten). Vaknade vid 06 och gick upp på toa och konstaterade att jag kunde sätta ner foten bättre, men det fortfarande gjorde rätt ont.
Somnade om ch när jag gick upp vid lite före nio kändes det dramatiskt mycket bättre. Kunde gå långsamt utan att halta!
Svullnaden är mycket liten, men ändå synbar nu och jag är rätt blå på vadens utsida.
Är mycket imponerad själv av hur snabbt det förbättras. Det är nog ett tag kvar tills jag springer, eller ens går helt obehindrat, men ändå!
Förutom 2 ipren på fredag em när jag kom hem har jag inte tagit några tabletter alls. Voltarenen gör ju garanterat sitt till också, men UL är jag riktigt impad över! Tusen, tusen tack till Ancan och fantastiska Karlslunds Gård! Inte bara hästen som får rehab och träning där!
Underbart med så kunniga och bra människor runt mig!
(helt sant som “motargument” är ju dock att jag inte vet hur det hade läkt, känts och sett ut utan UL).
Vad som är placebo (som absolut inte skall underskattas!) och vad som inte är det vet jag inte – men jag vet att det här går åt rätt håll. Fort!

Vårlördag pt.2

Wednesday, March 12th, 2014

Även Exakt var, som tidigare skrivet, med till banan i lördags.
Han är riden på ovalbana tidigare, och har till och med tävlat på just den här ovalen förra våren, på MöRS kvällskval. Så är han ju riden på lilla ovalen på Fors också.
De som kändes direkt var att han blev lite stressad och väldigt “prestationsinriktad”. Började med at skritta och flytta och jogga i lite olika gångareter. Och skritta lite mera. Mysa lite.

Gångartsmässigt är det skritten och tölten som behöver stärkas. Långsamt, speciellt tölten.
Vi skröltar massor. Halsroten upp – halsen lång – långa bakbenskliv. Jobba, jobba. Det tar tid. Som jag sagt tidigare är det ju om 2-3 år som den här hästen skall briljera och börja vara redo för större uppgifter. Jag hoppas verkligen att det blir så!
Så nu är det mycket grundarbete och mera grundarbete.

Vi tar lite av de fina bilder Erica fotade på oss:
Klickbara!

IMG_1187
Red för dagen på ett rakt bett med parerstänger.

IMG_1309
Han har en så underbar trav! Skulle kunna jogga runt i den i dagar!

IMG_1537

IMG_1363

IMG_1477

IMG_1624

IMG_1319
Gasa!

IMG_1931

IMG_1599

Jag växlade varv rätt mycket och växlade mellan lite tryck och slappna av och jogga.
Red igenom ett V2-program också och förutom att kriteriet “ökad tölt” inte riktigt uppnås (än) så kändes det bra. Han hade ändå bättre tempo i tölten än jag trodde. Men det känns tydligt att han behöver mycket styrka för att orka  “hålla ihop kroppen” i tölt. Bitvis är han jättefin och stadig och så, Poff, tappar han kroppen och överlinjen och  – hopps – så hittar den igen.

IMG_1370
Här är ett riktigt trevlig parti där vi hittat varann!

IMG_1630
Sväv har han!

IMG_1675

IMG_1781

 

Ja det var väl en rejäl Exaktuppdatering det!
Det här var då som sagt i lördags.
I söndags löslongerade jag Brandi och Exakt ca 20min så de fick jogga av sig eventuell mjölksyra och i måndags reds de bägge igen. Brandi fick då ett skrittinriktat pass på volten med mycket repetition av grundhjälperna och böjning. Exakt red jag ut med och skrittade och skröltade massor.
Igår var det dags för vattenbandsträning på Karlslund igen och Exakt skoddes på morgonen. Bägge grabbarna skötte sig fint på Karlslund!
Brandi är så söt i vattnet för han blir lite uttråkad så han leker med allt, och så kliar det förmodligen lite i tänderna.


Här är en bild jag tog igår. Brandi har hela den slanomförslutna kedjan i munnen och leker glatt med den. Sötnosen!

Båda killarna är också coola i vibrationsboxen efteråt nu. De står och halvsover och kopplar av i skakningarna.
Tidigare har de båda varit oroliga och trampat runt.
Idag är det vila för bägge.

 

Vårlördag pt.1

Sunday, March 9th, 2014

Igår var en riktigt härlig vårdag med +10 grader och stråålande sol! Började dagen med fodring i stallet och lite mockning av vindskydd. Medan hästarna åt satte vi (Erica och jag) oss på Monicas altan och bara njöööt av solen.
Sedan åkte jag och Erica till Ensta med Brandi och Exakt i transporten.
Premiär för mig och Exakt på ovalbana (förutom på Fors). Exakt har varit på ovalbana, till och med just på Enstas, men inte med mig.
Och för Brandi var det första gången någonsin på en ovalbana av något slag alls.
Besöket började mycket lyckat med att hästarna blev rädda och kastade sig och jag, som ledde båda, vad inte beredd och tappade dom. Mycket professionellt, det hela.*lol*
Well, well. Snälla människor hjälpte oss att valla in dom och fånga de små liven. Exakt är rätt skygg och Brandi trallade glatt efter honom och sade “Springer vi? Vad kul!”. Men no harm done och ingen skadades.
Började med Brandi.
Så här kommer bilderna. Fantastiskt fotade av duktiga Erica! Klickbara är de också!

Icke-kronologisk ordning.

Om det är någon här som inte känner till min “lilla” pärla så är detta alltså:
Brandi från Bergdal
född : 2009, så han blir fem i år.
e: Ómi från Stav
u: Tindra (som är e: Mökkur)

IMG_0774

IMG_0821

IMG_1062

IMG_1051

Söt bildserie där jag galopperar och ber lilla B öööka. Så söt när han tar i! *förälskad matte*

IMG_0869

IMG_0875

IMG_0878

IMG_0879

Gulle, eller hur!?

Några bilder till pallar ni se va?

IMG_0935

IMG_0957

IMG_0809

IMG_0851

IMG_0831

Min bejbi-B börjar ju bli stor!
Ridhäst, töltsatt (töltar bättre än han travar för tillfället), ridbarheten ökar stadigt.
Mattes gull! Lastning går dessutom som en dans. Väldigt skönt.

Gör ett eget inlägg till Exakt.