Archive for October, 2013

Little Brandi B

Monday, October 21st, 2013

Lilla raring. Inte lilla – stora, rent fysiskt. Lite större än mamma sin (som är mätt på visning till 142 cm). Lite grövre också.
Lilla – i huvudet.
Efter vattenbandsträningen fick han bara gå lösdriften 2 dagar då han är ung och blev märkbart trött av träningen på Karlslund. Igår efter tävlingen red jag honom på volten, något jag inte gjort på länge. Jag har valt att i ridning rida ut på vägar och i skogen då Brandi har långa bakben och rätt dålig balans med dom för tillfället. Då har det känts bättre att låta honom hitta sin egen balans ute i skogen och på vägar.

img_0222

Nu provade jag att rida på ridbanan lite och kände mig för.
Det vi absolut mest tränar just nu är att stå stilla i halt (inte börja erbjuda framdelsvändningar och ryggning utan bara stå och invänta hjälper på vad som skall hända härnäst) och att bromsa och gå fram på små och direkt hjälper.
Brani har lite “långsamt nervsystem” och från det att hjälpen kommer (t.ex. drivning med skänkeln) så tar det någon sekund innan signalen når benen.
Det kan kännas väldigt tydligt då han kan rycka till då jag trycker med skänkeln, och sedan tar det 1-2 sek och sen hoppar han fram med bakbenen. Ser väldigt roligt ut och känns likaledes.

img_0191
Så här kan det till exempel se ut *hahaha*

Annars kändes det rätt tydligt att de där långa bakbenen är svåra. Som sagt blir det mest tralopp och lite tölt. Skritten funkar dock riktigt fint. Och galoppen!
Erica var med, eller snarare stannat kvar, och fotade lite.
Alltid kul att se och framför allt är det kul att ha när hästen är vuxen och mera “färdig”!

Så här är lite bilder från igår!
Klicka på dom så blir de lite större.

img_0039

img_0044
jomen, lite trav har vi ändå.

img_0048

img_0056

img_0176

Ja och såhär ser det ut en del. Ni förstår vad jag menar med lite varierade gångarter:

img_9965

img_0139

img_0090

img_0033

Lite mera bilder (och några av dessa) dyker väl upp på facebook i Brandis album!

Men kolla bara först hur himla söt han är:

img_0215

 

 

Utandning inför ny vecka

Sunday, October 20th, 2013

Söndag kväll och jag har landat i soffan.
Helgen har avlöpt fint!

Lördag var det kurs hemma på Skogsäng med ambitiösa och glada elever, de flesta stående på Skogsäng och så en utifrån denna gång. Oftast har kurserna hemma fyllts upp av de som står på Skogsäng, men då och då när det blir platser över bjuder jag in elever utifrån. Den här gången var kuren inte tvärfull, men jag valde att inte bjuda in flera utifrån då det är skönt att sluta lite tidigare en dag och hinna träffa och umgås lite med maken.
Maken förresten! Har skall ha stoor “cred” och mycket kärlek för att han bytte till vintersulor på både Tigern och transporten igår medan jag jobbade och dessutom fraktade skräp till återvinningen i Jordbro. Tack älskade!

Idag har jag dömt MöRS Höstlätta på Fors, vilket var, vad jag vet just nu den sista tävlingen för i höst att döma.
Erica tävlade Tindra i V5 och T7 och kom till en B-final i V5, där Erica red in meden annan bestämdhet och red upp sig några placeringar (och lite poäng) och slutade på en 7:de plats (2:a i b-finalen alltså)! Duktiga de!
En annan elev som jag är stolt över är Carro med sin underbara Kelda! De utvecklas stadigt och Kelda rör sig smidigt och vackert med en underbar hållning och vackra rörelser!
Det var med glädje jag fick dela ut Feather Price till Carro för mjuk och fin ridning! Grattis tjejen!

 

Bettina, ställde en fråga i kommentarsfältet om vibrationsgolvet som hästarna får stå på efter vattenbandsträningen på Karlslundsgård.
Jo, det är alltså en box med ett vibrerande golv som ger en massageeffekt.
30 min på golvet skall, enligt dom, ge ungefär samma effekt på blodgenomströmningen i musklerna som ca 60 min massage.
Jag stod ju med Brandi på golvet i 30 min och det var skönt! Kände mig mjuk och “lösgjord” efteråt.

Jag har hört en del som “knorrar” lite om Karlslundsgårds koncept och anser att “det är ju så många hästar som de hittar hältor på”. Vet ni vad? Jag tycker inte alls det är konstigt. Jag tror väldigt många hästar går runt och faktiskt inte är helt och 100% fräscha. Sedan det kanske inte är något som stör hästen jättemycket i dagsläget.
Med Váli fick vi utlåtandet att vi kunde ridit vidare i kanske 3 år på honom innan det faktiskt blev problem. Som hade tagit riktig tid att bli av med, om det inte utvecklats till pålagningar.
En kommentar jag hört är att det nog inte är något för överrörliga femgångare. Varför inte? De behöver väl verkligen få sina rörelser isolerade och kontrollerade. Vattenband i skritt tror jag verkligen inte kan vara skadligt för någon häst. Dels är det ju ingen belastning på hästen i form av ryttare eller utrustning.
På Island vadar ju hästarna och även simmar över vattendrag och längs stränder.
Jag tror snarare att många inte vill veta om hästen har en liten hälta problem, som inte syns i vanligt markarbete eller ridning. Inte så att man inte skulle vilja sin hästs bästa, absolut inte. Men A-C berättade också att det inte var helt ovanligt att hästägare blev arga på henne.
Det blev vi inte – vi såg ju tydligt att Váli visade hälta, vilket inte Brandi gjorde.
Alla är saliga i sin tro – och jag i min.

 

 

 

Dagens resultat

Friday, October 18th, 2013

Idag var det då in på Hästsjukhuset Evidensia i Stav (vilken tur vi har som har både fina Karlslundsgård och Evidensia på så nära avstånd från oss!).
(Se gårdagens inlägg för att få mera bakgrund)
När vi kom in med Váli, som vi ju då hade med oss då han igår på vattenbandet visade en liten, men ändå tydlig hälta på vänster bak, fick vi börja med att springa rakt fram och sedan gå ut och longera i ridhuset. I longeringen syntes lite grann på vänster bak i bägge varven och även en smula på fram.
Sedan gick vi in och veterinären (Maria Lendau) böjde igenom honom. Ingen reaktion på böjprov. Det är ju positivt!
Sedan fick jag rida i trav och galopp på volt i ridhuset. Visade lite på vänster bak främst i varvbyten och både v.b. och lite grann på bägge fram i varvbyten och när han kommer över i trav ur galopp.
In igen och en bedövning lades på vänster bakknä och höger hovled. Väntan och fika och sedan ridprovet igen. Trav och galopp på volt med varvbyten i trav.
Bättre i v.b. lite ojämn fram fortfarande om jag förstod dom rätt. Kändes ytterst lite. Mera som en ojämnhet. Men jag är ju också så van vid hans rörelsemönster.
Mycket beröm för hur fin trav och galopp han har (*pyttsan, det vet jag väl* //Váli) och hur arbetsvillig och glad han ser ut! Och det är ju precis det är. Glad, alltid med på att jobba och aldrig en känsla av att han skulle ha ont.
Veterinär Maria Lendau höll med Ann-Catrin på Karslund om att det här var något som är helt omöjligtatt upptäcka hemma själv, utan att det är just på vattenbandet där rörelsen isoleras och hästen lämnas “utan hjälp” (av ryttare, tömmar eller staket) och inte kan köra alla de knep de är vana vid för att kompensera (och därmed dölja för oss)  ev. problematik.
Efter ridningen med bedövningar gick vi in och röntgade Váli.
Bägge hovlederna fram, vänster bakknä samt vänster has ur flera vinklar röntgades och bilderna visade rena fina leder. Spatt är något vi inte ens oroat oss för på den här lille herren, men visst är det ju skönt att veta att det ser bra ut.
Inga pålagningar heller!

Ok, så var står vi nu?
Troligtvis är det en gammal skada i vänster bakknä som ställer till det lite. Det kan vara en gammal träningsskada eller att han vridit om knäet i hagen vid lek och bus eller halkat och sedan tränats vidare på det då inget märkts i ridning eller markarbete. Vilket av alternativen det är och hur gammalt det är går inte att säga.
Vänster galoppen har varit svagare så länge Britta ägt Váli och har under de åren blivit väldigt mycket bättre. Och det har ju även Brittas ridning blivit.
Hur som helst har Váli börjat kompensera lite och avlasta vänster bak med aldrig så mycket att något börjat märkas. Första gången någonsin jag sade att “nu är något fel” är efter femgångsuttagningen i Sandviken i månadsskiftet aug-sept. då passen plötsligt inte funkade.
Veterinär P-M Andrén var ute och kollade liten vit veckan efter tävlingen och bedömde honom som sned i korset och rättade till honom och efter det har det känts bra igen.
Prognosen är mycket god (“Det här fixar vi och ni tillsammans. Ni är så duktiga och noggranna med era hästar så det upptäcktes långt innan det blev ett faktiskt problem för hästen”) och behandlingen som nu är gjord är cortison-sprutning i vänster bakknä och cortison + tuppkam i hovlederna fram. Boxvila i två dagar och sedan sjukhage och 20 minuters promenad om dagen tills vi skall på återbesök om 3 veckor.
Älskade liten vit!

 

 

 

Badpojkar

Thursday, October 17th, 2013

Idag åkte jag och Britta till Karlslundsgård (ja de skriver ihop namnet så) som ligger lägligt 20 minuter från Skogsäng för att genomföra en vattenbandsträning med hästarna.
Vi hade med oss Váli och Brandi.
Brandi, som bara åkt transport lös (i tom transport) tidigare och aldrig varit iväg från gården på “event” fick en händelserik dag.
Han gick raka vägen in i transporten och stod jättesnällt och fint bägge vägarna och ryggade fint ur transporten vid urlastning.

Först fick vi spola av och ur hovarna på hästarna.
Han tyckte det var lite läskigt att gå på bandet först, vilket ju inte är så konstigt.
Han fick gå rakt igenom maskinen tre gånger först och sedan fick han på sig “blöjan” (som de har på för att inte bajsa i vattnet) och gå på bandet på riktigt. Bandet började rulla långsamt och lite förvirrat, men mycket snällt traskade Brandi på det.
Efter en stund släpptes vattnet på och sedan fck han gå ca 25 min i vatten.
Det är lite svårt att fota där, men här är några bilder:

img_5028

img_5031

img_5035

Och en liten videosnutt:

 

När vattnet tappades ut sänkte Brandi huvudet och började gå långsammare och visade helt klart att han var trött.
Men inte värre än att han stod lugnt utan att musklerna skakade när han fick kliva av bandet.
Sedan fick han stå i en box med ett vibrationsgolv i 30 min. Så länge jag stod med honom i boxen slappnade han av och började gäspa, men så fort jag gick ut hjälpte det inte att golvet skakade – han skrapade lite, viftade runt med huvudet, tryckte sig mot väggarna.
Brandi ville jag göra det här med då han har väldigt långa bakben och bakknän som ser lite vingliga ut. Han har aldrig hakat eller “tappat bakben” eller på annat sätt visat något, men jag vill förebygga och stärka upp honom!

Váli visade, då vattnets släpptes på, en liten, men tydlig hälta på vänster bak. Han har haft en skada på det benet för två år sedan och vi diskuterade lite och sedan ringde Ann-Catrin och fixade en tid hos Maria Lendau på Evidensia i Stav redan imorgon.
Det skall ultraljudas för att de vill veta vad som finns där innan någon behandling sätts in.
“Det här fixar vi snabbt!” sade Ann-Catrin tryggt och jag litar på henne.
Det här är inget som syns i markarbete varken rakt fram eller på böjt spår eller i ridning och Ann-Catrin säger att det är för att vattnet isolerar rörelsen och “lämnar hästen ensam med sina rörelser genom kroppen” och att hon sett otroligt många värre fall. Hon var inte oroad över detta ett dugg, vilket vi ju av förklarliga skäl, var lite till en början.


Liten vit är verkligen liten i vattenbadet

Genomkänning av liten vit efter träningen och 30 minuter på vibrationsgolvet för honom med.
Imorgon Stav alltså!

Onsdag

Wednesday, October 16th, 2013

Kurs i Umeå i helgen som passerat. Vilket kul gäng det är där!
Har inspirerats, förhoppningsvis inspirerat och skrattat och haft himla KUL helt enkelt! Om 6 veckor skall jag tillbaka och ser fram emot att få träffa de här ambitiösa och glada eleverna igen.

Förutom kursen så har jag börjat läsa Stephen Kings “Christine”, klippt ett gäng hästar, hållit lektioner på ridskolan, och ja…ni vet…levt.

Måndagen gick som vanligt åt till lektioner och lite ridning.
Hade en plan att rida Brandi, men tiden räckte inte helt till då jag klippte Váli (a.k.a. isbjörnen). Så det slutade med att Brandi hade övat att stå på box i en timme och sen fick gå ut igen. Vilket i och för sig inte var helt fel. Han har ärv ett obehag för att vara instängd av sin mor (förmodligen miljöbetingat mera än genetiskt, men vet inte riktigt hur). Men det går faktiskt bättre och bättre i boxen. Enkla knep som att ha en häst i boxen bredvid och om inte det finns att tillgå ett hönät att leka med hjälper.
Med hönätet leker han och får ut energi och frustration utan att stå på bakbenen eller stå och banka i väggarna med frambenen (mammas gener!). Han äter rätt lite ur det med står och kastar hönätet mot väggarna och rycker i det. Men är lugn i övrigt.
Igår var jag förhållandevis ledig. Bara en liten klippning av häst på morgonen och ett förmiddagsmöte.
Som utmynnade i lunch med två vänner och sen åkte jag till stallet.
Klippte Vísir, red ut på en liten klätterrunda med Brandi i sällskap av Britta/Vísir. Sen frågade B om jag kunde rida Váli, vilket jag ju hade tid med. Så då gjorde jag det. Ut längs vägen och mycket tölt, tölt, tölt. Och det lossnade fint. Jättefint på slutet.
Avslutade med lite vänster-galoppfattningar  och lite mera tölt på volten och bara satt och log till slut!
Fina, roliga Váli!

Tog sedan in Tindra och klippte henne åt Erica, som återigen skall utmana sina tävlingsnerver på söndag med Tindra på Fors och MöRS Höstlätta.
Och så red jag Tindra en sväng på volten och lekte lite med henne.
När jag gjorde i ordning henne efteråt slog jag ett öga på klockan och hoppsan! 17.15 hade den hunnit bli. Hur hann den bli det?
Det var den lediga dagen det 😉
Tur att jag har världens bästa jobb och tycker det är så genuint kul att jobba!

img_8896
Lille “isbjörnen” förra vintern

Idag är det en rätt lugn dag med lite lektioner ikväll så jag passar på att ta det lugnt. Känner lite att en eventuell förkylning ligger på lur i bakhuvudet och vill stävja den.