Posts Tagged ‘Vísir från Fors’

Rainy day

Tuesday, November 12th, 2013

Soffmys på morgonkvisten med en varm latte och Anja och Julias Podcast. Hittade den (via instagram) för ett tag sen och håller på att lyssna igenom alla gamla avsnitt! Rekommenderas varmt om man gillar lite tjejsnack om högt och lågt. Både djupt och ytligt.
Anja är Anja Lundqvist, skådespelerska och Julia är Julia Dufvenius, också skådespelerska.
Även maken lyssnar lite när han råkar vara i rummet när jag lyssnar. De har dessutom väldigt bra röster att lyssna på! Tips där!

Har lasttränat Röskva under förra veckan och i söndags gick det sååå bra! Jag var alldeles själv med henne och tog henne ur hagen och gick bara rakt på transporten utan att göra något annat innan! Mellanväggen på plats (vi har breddat lite tidigare). In och ut fem gånger, bägge sidor. In – nästan ut – och så in igen.
Och jag hade på Duallygrimman, men hade ett vanligt grimskaft i den vanliga ringen under hakan och behövde inte använda repet i “över-nosen-ringen” en enda gång. (Som sagt: Röskva har ingen som helst rädsla, hon blir dock väldigt lätt kränkt om man skall bestämma över henne).
Brandi har varit jätteduktig senaste veckan! Traven är tillbaka och han känns pigg och glad. One-rein stop är en kul lek tycker han och är snabb och alert!
Tindra känns rolig och har vaknat som ur en dvala! Nästa vecka är det Atli-kurs igen! Tindra får komma med igen!
Vísir har varit så fin de senaste gångerna. Igår skoddes han om och han påverkas rätt mycket av det och känslan är att han inte når riktigt ner till marken och får lite problem med balansen. Pigg som en mört är han i alla fall!
Och idag skall vi tillbaka till Evidensia med Váli. Så får vi se vad utlåtandet blir.
De sade senast att bakknäet förmodligen behöver sprutas en gång till, för det är en så stor led. Hovlederna bör vara bra.
Men vi får se!

Och regnet skall sluta innan mina kvällslektioner. Källa: internet!

Och jaa – just det!
Titta!

 

En iPhone5S!!!
Och ett väldigt girlish skal!

Wohoo, tänk att man kan vara lite kär i en telefon!

Hej igen!

Thursday, October 10th, 2013

Nämen hörrni, nu har det gått sådär många dagar utan bloggande igen. Ah, denna tid alltså – vad den knatar på utan att jag riktigt hinner med allt jag vill.
Sorry. Eller, ni klarar er säkerligen bra utan att jag sitter här och knapprar på datorn, men ändå.
Såg två trevliga kommentarer från Bettina och Mimmi – tack! Och välkomna!

I lördags tävlade jag och Erica MöRS KM på Váli och Tindra. Det genomfördes, traditionsenligt nuförtiden, på otroligt fina Runsten Equestrian i Grödinge.
Tindra och Erica red T7 och V5 och det gick väl lite trögt inne på banan, men Tindra såg glad och nöjd ut och Erica var nöjd med insatsen och de hamnade på strax-utanför-B-final-plats.
Helt ok så.
Váli gick F2 kändes ok på framridningen.
In på banan tölten först. Passtakt, men inte helt opåverkbar. Han varierade mellan att spänna sig och lite mindre passtakt. Poäng mellan 3,5 – 4,5. Helt befogat.
Trav, skritt och galopp gick bra. 5,0 – 6,0 på alltihopa. Ja, inte 6: or på skritt då (då hade ni fått höra om det…) men på både trav och galopp var det lite 6: or.
Första passen gick elegant. Snabbt, säkert och 6,0 av alla tre domarna.
Sedan ville jag få ut Váli i kurvan lite bättre (han suger sig mot inner kanter i läggningen) och då lade han sig inte och så fick vi till en läggning, men han kom då för högt i hållningen slog upp.
Sista läggningen gick bra, men jag red på lite för hårt och han slog upp. Attans.
Trots bara en passläggning av 3 fick vi 4,0 på pass av två domare och 4,5 av en.
(av tre passläggningar räknas den sämsta bort och sedan ger domaren en poäng baserat på ett snitt mellan de två resterande. Om en av de två är en nolla drar man 2 poäng på den sista. Alltså hade jag 6,0 /0/0 = 4,0).
Så trots bara en passträcka slutade vi på 4,9/ 4,6/ 4,6 = 4,70.
Och det blev vi 4:de på. Det var ingen final i F2, vilket var lite synd. Det var 7 startande ändå så en a-final hade ju gått att ha.

Bilder, courtesy of Erica! (click ’em)

img_8629

img_8639

img_8675

img_8698

img_8791

För utöver F2 hade jag, som jag senast skrev anmält Váli till den speciella KM-grenen också.
Jag satt och dividerade med mig själv på läktaren på om jag skulle stryka oss ur den grenen eller inte, då jag tycker hela grenen var märkligt, och inte så hästvänligt upplagd, och dels var väldigt nöjd med femgången.

Men jag värmde ändå upp och sen tog allt massor tid och jag promenerade, satt på ett staket och väntade och promenerade lite till och sen värmde ändå lite mera och skulle sen in och rida trav i några varv.
Tillsammans med en annan och vi hamnade lite tight och jag försökte rida om på utsidan och Váli vart pigg och rullade över i galopp och vi hittade tillbaka till trav och sen kom vi lite på insidan om det andra ekipagetoch hennes spö petade lite Váli, som rollade fram i galopp igen.
Red ut och kände bara nej – skall jag vänta “hundra år” och sen ladda om och in igen för en gångart och så samma procedur en gång till.
Nej – det kändes inte bra för hästen!
(Nu låter jag som en sur förlorare, för att första momentet inte gick så bra, men det är verkligen inte så! Det har är bara inte ett format som jag tycker är hästvänligt, domarvänligt eller ryttarvänligt).
Vi packade ihop och åkte, nöjda och glada hem. Trevlig dag med ok väder dessutom!
Kvällen avrundade Erica och jag med att fira hennes födelsedag (som var för någon vecka sen) med middag (Amazon) och bio (“Skumtimmen”) i Heron City. Trevlig avslutning på en trevlig dag!

img_9221
Visir och jag i vintras – bara för att jag ville visa den bilden igen.
Annars under veckan då?

Under veckan han Brandi fått en klättertur i skogen (oh, så bra för hans balans och långa bakben), en handhästtur med sin mor (som inte gillar honom alls, men håller god min då matte sitter på ryggen, men är snabb med att ge honom ett tjuvnyp när jag vänder ryggen till) och idag en tur ut i sällskap med brorsan Nykur och My.
För tillfället är tralopp vår favoritgångart. Det är fyrtaktig trav med återkommande galoppinslag. Det märkt att de där bakbenen vuxit och är långa. Han behöver hitta sin balans och får traloppa på. Det ser ungefär likadant ut när han sprang bredvid som handhäst utan belastning.
Galopp och skritt är det vi gör absolut bäst för tillfälle. Tölt finns i nedförsbacke och i skritt ökar och kortar vi tempo och steglängd. Känns verkligen inte som någon brådska.

Britta och jag var inne på Strömsholm i tisdags med Vísir och hans öga.
Vísir är igång och rids på veterinärens inrådan. Han går med ryttare varannan dag och utan ryttare varannan.
Såret läker, men långsamt. “Very comlicated injury”, “Extremly rare fungus in the eye”.
Nya prover togs och sårskorpan skrapades ner så att såret började blöda lite igen för att sätta fart på läkningen. Mycket intressant att se den mycket kompetenta och noggranna veterinären Esme  jobba. Hon förklarade tydligt och bra.Han kommer blir helt bra och förmodligen inte ens få en synnedsättning! Vi märker ju inte speciellt mycket av det här i vardagen då han har ögat helt öppet och han skall ridas som vanligt och det inte heller är någon medicinering hemma att tänka på.

Ridskolan och privatlektioner rullar på som vanligt.
Idag rullade jag iväg transporten till Opus Bilprovning i Jordbro (där statliga Bilprovningen var förr) och fina gamla Boj-släpet gick galant igenom besiktningen. Skönt! Det är ändå från 1988!
I helgen som kommer är jag uppe i Umeå igen hos det underbara gänget jag var hos i augusti! Skall bli så KUL!

 

 

 

 

 

 

jamen då var första veckan avklarad

Friday, August 2nd, 2013

Första arbetsveckan klar. Ja, egentligen började jag ju jobba igår, så så mycket till vecka kan man ju inte kalla det. Váli och Vísir har jag ridit den här veckan, nästan hela den, men i övrigt har det ju varit väldigt lugnt.
Nykur och Brandi fick skor igår.

Idag när jag tog av Vísir flughuvan, som han fick på sig igår då han var lite rinnig i ögonen igår, var han dock väldigt kläggig i bägge ögonen och det ena var helt igenmurat och efter lite rengörande med både vanligt vatten och ögonvatten jag lyckades hitta så konstaterade jag att han var tydligt svullen runt ena ögat. Men han hade inte feber utan helt normal temp. Dock vadet helt klart inget man rider med.
Ser ut som ett getingstick. Han fick stå inne i boxen medan jag och Váli tog en klättertur ute i skogen.
Då Váli var riden och avspolad tog jag en sväng på Brandi på volten. Åh, vad min fining är kul att jobba med! Vilan har gjort honom gott både för kropp och själ.
Vi började med ett tips från Atli-kursen. Att både från marken och ryggen lära lillpålle att sänka huvudet och länga halsen stillastående. Från maken provade han snabbt på rätt sak. Jag stod framför honom och började med att hålla lite lätt i bettringarna och så peta lite lätt i vardera och fortsätta småirritera och peta (på samma sätt som om jag kramade lite mjukt höger-vänster i tyglarna om jag satt på ryggen) tills han provade på att sänka huvudet pyttelite mot marken, då släppte jag direkt och berömde massor. Gjorde sedan om några gånger och berömde massor då han frågande sänkte huvudet (att sätta sig på huk kan hjälpa om hästen inte förstår). Sedan satt jag upp och gjorde samma sak från ryggen innan jag red fram. Lite förvirrat provade B först med att rygga, sedan med att kyssa stigbygeln innan har råkade testa på rätt grej, sträcka huvudet lite framåt-nedåt. Första gången han gjorde det och jag släppte tyglarna och berömde i övermått kunde man nästan se frågetecknen sväva över hans huvud.
Gjorde sedan, efter lite skritt, volter och övergångar, så att jag red på den övre 20-m volten i trav tog ner till skritt och vände snett igenom. Mitt på diagonalen gjorde jag halt och bad Brandi sänka huvudet (alltså inte ställa sig “i form” utan sträcka ut halsen och ner nosen mot marken). När han tänkte åt rätt håll berömde jag massvis och red fram igen (fortsatte vägen längs diagonalen) och in på den andra 20-metersvolten där jag jobbade i skritt mot skrölt ett varv. Skritt igen och snett igenom med halt och huvudsänkning på mitten. Och så trav igen.
För varje halt reagerade B lite bättre och snabbare.
Avslutade med en galopp i vardera varv, lite kort och busigt och satt av och ledde honom några varv.
Ca 20 min, lite fuktig bakom öronen.
Innan jag släppte ut herrarna kollade jag Vísirs öga igen och nu hade han öppnat det lite och såg betydligt bättre ut i det. Lite klägg hade kommit till igen så jag putsade ur det och konstaterade igen att det måste vara ett getingstick. På med flughuvan och ut i hagen och så en sväng via apoteket för inhandling av mera ögonskölj.

Imorgon kommer en odräktig Tindra hem.
Damen har varit helt ointresserad hela tiden och inte ens reagerat på spruta. Hon är kollad två gånger av veterinär och har släppt ägg och har gulkropp, men brunstar inte. Vi vet inte varför. Antingen har det något med den extrema värmen att göra (det är tydligen två ston till som beter sig likadant där) eller så tror hon själv att hon är dräktig.
I slutet av maj brunstade hon rejält och sedan tyckte jag mig se en liten brunst i mitten av juni. Men sedan har det alltså varit tyst.
Då hon inte brunstar kan man inte heller ta ett bakt-prov.
Så hon får komma hem och vara ridhäst ett år till (“inte mej emot” kvittrade Erica glatt) och så får vi se om vi hittar en brunst nästa vår som vi kan ta bakt- prov på och se så allt är ok och så får hon åka tidigare till Vaki då.
Ingen kris. Men så klart lite trist.

Nu är det sängdags.
Vi avslutar bara med lite söta bilder på Gná från när jag träffade henne hos Nona i juli:

gjuli131-jpgVanvettigt skönt att bli kliad

gjuli133-jpgFina Gnun!

 

gjuli135-jpg På lång tygel i ridhuset

Sommarkänsla i kroppen!

Tuesday, June 25th, 2013

Hittade dessa tre bilder på mig och Vísir från Vallfaris tävling på Häringe den 9/6.
My hade fotat med min kamera.
Ja ni, ser ju själva hur vädret var i fyrgångsuttagningen…

img_2220klicka på bilden för en större version

IMG_2221

 

 

 

 

 

 

 

 

img_2160

 

 

 

 

 

 

Töltuttagning

 

 

Nu skall en rätt uppiffad version av mig, som sitter med ett litet glas rosé, strax iväg in till stan på födelsedagsmiddag (förra årets egentligen) med Jill på Libanesisk Meze-restaurang!
Yay för sommaren!

Så här hög livskvalité var det på mitt jobb idag:


Söta Váli kollar in Vädersjös sommarbete.

 

Banträning med Vísir

Saturday, March 9th, 2013

Ja, självklart skall även Vísir få ett eget banträningsinlägg!
Det var första gången vi hade med Vísir till banan och tränade. Han har tidigare varit på någon saluvisning (med förra ägaren) och så gått lite på Fors lilla oval.

Vísir blir 7 år i år och är ju då en riktigt välstammad fyrgångssnubbe!
Pappa Mökkur behöver knappast presenteras och mamma är Ylvas förstaklassbedömda fyrgångssto Vepja från Fors (e: Tyr). Ja ni ser ju. Herrejösses-stam.
I år skall Vísir, som är ganska valpig i sinnet, få komma med ut på banorna med mig.
Han har börjat hitta mera rörelser och lossat rent generellt och tappat lite stabilitet som vi nu jobbar med att hitta igen.

Lite bilder på honom också då:
Tölten, först. Han blev stabilare och bättre ju längre han gick och kändes bitvis riktigt bra!
Ganska mycket tempobörjar han få upp. Formmässigt behöver han bli starkare för att orka bära sig i en trevlig form i mera än ett lugnt tempo.

img_9013

img_9020

img_9030

img_9197

img_9221

img_9254

I traven handlar det mest om att han skall lära sig att vara kvar i samma form och tempo långa sträckor och genom kurvor och sånt. Nu är han väldigt trevlig och fin, men en liten skänkel eller en tyst smackning resulterar lätt i att han slår över i galopp istället för att ta i lite till i traven.

img_9052

img_9056

img_9063
Bra sväv har han!

img_9085

img_9118
Mitt i en galoppfattning

Galoppen har varit svår för Vísir.
Långa bakben och en rygg som lätt blir lite styv. Och så lite osäker emellanåt (ibland har osäkerheten suttit ovanpå). Så korsgalopp har legat nära och under hösten jobbade jag massor med honom i repgrimma och gjorde tusen fattningar och nedtagningar.
Under vintern har vi inte haft möjlighet att jobba på volt, men mycket galopp har det ändå blivit i snön.
I måndags kändes det tydligt hur han började slappna av och bölja i ryggen i galoppen allt eftersom han började känna sig trygg och slappna av. I kurvorna går det inte att sitta tung och driva med sätet än, men om man mjuknar i sätet och är liiite lätt och hjälper honom att balansera så känns det hur han för varje kurva blir lite stadigare.
Sista vändan kunde jag sitta ner helt och driva med sätet.

img_9165

 

Den 30/3 debuterar Vísir och jag.
Hur det går får vi se.