Posts Tagged ‘Tindra’

Återbesöksdags

Thursday, November 13th, 2014

Tindra hade återbesök på Evidensia Stav i tisdags.
Två och en halv vecka sedan senaste besöket. Då sprutades hon i bägge bakknäna endast. Hon visade ju lite reaktion på böjprov fram, men det var så lite så vi valde att inte behandla det utan se om det skötte sig själv.
Nu började vi med longering och ridprov direkt. I longering var det lite svårt att se något (förutom att hon inte var jättehalt) då det mest bockades och ville springas. Så på med sadel och träns. Hyperpigg tant T som hade energi för långt flera pållar en den enda hon råkar vara. Men hon skötte sig jättefint.
Bakknäna var Maria Lendau, vår veterinär, mycket nöjd med. Riktigt fint såg det ut bak! I ena varvet kändes (och syntes) en lien hälta på höger fram. Där hon har senskadan.
Hon är fortfarande svullen över senan och jag tycker det varken blivit bättre eller sämre. Har kylt, men det har inte gjort någon skillnad.
För att veta att det inte var senan som orsakade hältan på h.f. så lades en bedövning på höger framknä. Och vips var hältan nästan helt försvunnen. Bakknäet syntes dock pyttepyttelite igen då.
Ok, skönt. Då var det inte senan som orsakade hältan på frambenet.

img_0126

Så: Sprutad med tuppkam och cortison i höger framknä och cortison (enbart, tror jag i alla fall) i bakknäna (Maria tyckte vi skulle behandla om dom då hon ändå skall vila och promeneras, men velade en stund på om de faktiskt behövdes då de var så mycket bättre).
Nu är det skrittpromenader rakt fram 2 x 15-20 min om dagen tills nästa återbesök om ca 4 veckor.
Då skall förhoppningsvis hältan vara borta och är senan inte bättre skall vi ultraljuda den igen och se hur det ser ut.
Så tillbaka till hagen med damen, tack och lov är hon ju snäll och lugn där.

img_0202

 

Onsdagen spenderade jag dels med elever och deras hästar på kliniken och sedan med att rida en Exakt som nästan hoppade ur skorna av energi (men efter ca 20 minuter fick vi energin rättriktad och då var han rolig som attan!) och en väldigt duktig och jämn Brandi som kändes bara glad, vilket ju värmer ett mattehjärta.
Idag har jg promenderat med tant brun och sedan innan jag hann längre fick jag rycka in och skjutsa fina vännen med värsta ryggontet till akuten, där vi fick reda på att hon har en hel, men jättesned rygg som krampar. Just nu går det inte att hjälpa henne med vare sig massage eller naprapati, utan det är smärtstillande och antiinflammatoriskt först, sedan massage och töj och så lite naprapati och sen träning och stretching.
Fy, vad det är jobbigt att se nära och kära ha så himla ont och inte kunna hjälpa till med annat än bilkörning.
Tillbaka i stallet red jag Vísir ut och fokuserade på mycket skritt, trav och galopp då det är Atli-kurs imorgon och det nog kommer fokuseras en del på tölt då.
Váli fick sig en sväng med massor skritt (luuugn och fin nu killen) och så skrölt och trav i små mängder.
Nu är det ridskoledags snart.
Och imorgon är det, som sagt Atlidags!

Medgång, motgång och en ligghall

Tuesday, October 28th, 2014

En stackars schäferflicka med panosteit (som ibland kallas “växtvärk” på hund, lite felaktigt men ändå) som haltade och hade ont hade vi då förra veckan.
Ada blev lite halt typ samtidigt som Tindra. Vi bokade, i samråd med hunddagis-Linda och ägarna, in ett veterinärbesök på Haninge djurklinik i onsdags. 10.15 skulle vi vara där, men när jag satt och åt frukost vid 08.15 reste hundstackaren på sig och vrålade sedan till och sedan var det yyylande i högan sky och en hund som hoppade på tre ben.
Då vi ännu inte varit hos veterinären och fått diagnosen, blev jag ju lite förskräckt och ringde veterinärkliniken och frågade vad jag skulle göra. “Kom hit på en gång så tar vi henne så fort det går” sade de. Så in med jycken i bilen och iväg till Kolartorp.
Veterinären kollade och klämde lite och konstaterade panostetit, vilket är smärtsamt och jobbigt för hunden – men också ofarligt och läker av sig själv. Typiskt för unga, snabbväxande hundar av större ras. Uppstår spontant och läker likaledes.
Jaha. Smärtstillande spruta, lite smärtstillande tabletter med och “håll henne så lugn det går” och så tack och betala.

Resten av veckan gick bra, då Ada var jätteduktig på att vara lugn hemma och mest låg stilla och tyckte synd om sig själv. Små, korta och långsamma promenader för naturbehov.
Nu är Ada återförenad med ägarna, som kommit hem från utlandssemestern. Och har idag varit hos veterinären igen och blivit röntgad (lederna såg fina ut!) och fått mera hjälp har jag fått rapport om.

Här hemma har vi bytt storleksklass på jycke.
Från 28,2 kg (jag fick väga henne på Haninge Djurklinik) schäfer till typ 6 kg dvärgschnauzer. Vi vaktar Mini, 8 månader när matte Britta är i solen med dottern och husse behöver jobba massor.
Mini är söööt och väldigt enkel att hantera jämfört med förra veckans energiknippe. Ä det nått lyfter man bara upp Mini. Klart!
Van att ligga och sova i bilen (det är iofs Ada också!) och vara med i stallet (longerlinor är bra till mycket!).

Stallet då?
Jo, det artar sig! Vi börjar landa och få in rutinerna.
Vi har ju varit sååå bortskämda med unika stallägaren Monica som gjort i princip ALLT på stallet, speciellt senaste halvåret. Fodrat, fyllt vatten, tagit in hästar vid behöv – alltså helt jäkla fullservice! Vi vet att det inte är vanligt med den sortens service. Men det är ändå en stor omställning med “så många fodringar per häst”, packa höpåsar osv.
En omställning så klart, men det lägger sig. Och det blir bra det här!
I söndags hämtade vi det absolut sista från Skogsäng, vilket också blev väldigt känslofyllt.
Vi fick också upp alla väggar på den första ligghallen. Takplåten är det enda som skall upp nu. Som en jättelik IKEA-möbel, men utan beskrivningen på hur den skall sättas ihop och ingen symbol för “ring oss om du inte fattar hur du skall göra”.
Men nu står den upp.

Tindra är lugn och fin i sin sjukhage och vi promenerar lite varje dag. Idag tillsammans med Mini (praktisk morgonprommis!).
Exakt kändes bitvis väldigt fin ute idag. Första delen av vår sväng ägnade vi dock åt att i skritt och skrölt leta efter en borttappad bilnycket (som tur var inte min!), som vi till all lycka dessutom hittade och kunde leverera hem till dörren till ägaren (jag visste alltså att den var borttappad under en ridtur så jag erbjöd mig att rida samma väg och leta).
Brandi är lite smöstökig i början av ridturerna, men efter lite “jag bestämmer tempot, du gångarten”-värmning samt lite halt-fram-sakta ner-övningar har han varit väldigt trevlig.
Vísir och jag jobbar på lösgjordheten den här veckan då matte solar (välförtjänt!).
I lördags var jag och Britta på en otroligt inspirerande grej på Karlslund med Váli.
Tillsammans med bl.a. Helene Stridbeck och Ancan så pratade vi om träning av häst och rehab. Lära oss mera av varandra och hjälpa flera hästar. Tömkörning, visa lite skillnad på tölt och trav samt dra några passrepor. Otroligt impad av Helene Stidbeck. Vilket hästöga, vilket öga för hästens rörelsemönster och behov. Mycket kul att få träffa henne!
Váli kändes väldigt glad över att få visa pass och gick med glädje och sprutt trots ett lite tungt underlag.

Bästhästen på kliniken

Friday, October 24th, 2014

Tindra – världens bästa Tindra är halt!
Min älskade darling, som aldrig ens haft mera än ett litet sticksår, samt ett sår på hasen.

Erica, som ju är den som ridit Tindra absolut mest bad mig, i tisdags att känna på Tindra dagen efter då hon tyckte att pållan kändes så ojämn i tölten, vilket Tindra liksom inte är generellt.
Igår tog jag in Tindra och kände igenom benen och hovarna och kontaterade att jag inte hittade nått att anmärka på där. Longerade en stund, men vi har f.t. bara en gräsvolt och det varlite för halt för att kunna trava avslappnat på, så jag sadlade och red henne rakt fram. Satt ju så klart och nojade och kände efter till tusen. “Är hon inte liiite ojämn där? Nickar hon inte lite nu?”
Travade på halvlång tygel och kääände efter.
I tölten tyckte jag att hon var ojämn – definitivt. Tog en liten galopp och lät henne sedan glida över i tölt och då var hon helt klart HALT!
Saktade omedelbums av till skritt, satt av och ringde Evidensia Stav.
Jag är ju på kliniken en del, med elevers hästar så veterinärerna och assistenterna känner (igen) mig. Så djurvårdar-Anna, som svarade sade genast “Åh nej, din egen häst? Vi fixar en tid direkt!”. Så jag fick en tid på fredag (idag alltså) 08.30.

Så idag var det dags.
Söta hunden till dagis tidigt och möta Erica i stallet kl 08. Ta in tant brun och så traskade vi till kliniken. Ja precis så är det. Vi har så nära till Evidensia Stav att vi inte lastar om inte hästen är jättehalt. Vi går.
På 7 minuter i normalt skrittempo är vi framme. Tindra är ju en utåtagerande dam med mycket humör. Och en skaplig klaustrofobi. Jag har lovat henne att inte behöver stå i box igen om det inte är verkligen nödvändigt och hon grejar inte riktigt att bli fasthållen och instängd.
Så hon fick redan från början lugnande, vilket vi fick fylla på en gång också. Longering – njoo, lite halt, men inte mycket alls.
Böjprov (en mycket jobbig historia för damen som inte gillar att bli fasthållen). Reaktion lite grann högt bak på bägge och lite på högen fram lågt.
Ridprov – halt vänster bak i tölt och lite höger fram i främst i trav.
Bedövning av vänster bakknä och sedan lååång (45 min) väntan. Eftersom det inte går att ställa Tindra i box är det ju då till att stå och hålla henne. Otroligt skönt att ha med Erica, som i ärlighetens namn nog höll Tindra mera än jag gjorde under dagen. Britta kom även ner och höll oss sällskap en stund.
Ridprov igen och en drastisk förändring – ordentligt halt på högerbak i tölt. Samt lite på höger fram.
Nästa steg var Att raka höger bakknä och så höger fram över senan.
Ultraljud på senan visade en liten skada på förstärkningsbandet. Inget ner i djupa böjsenan, vilket är bra. Den här skadan är inte relaterad till hältan bak utan något som är helt separat.  Hästarna har ju gått i platta hagar i 4 år på Skogsäng och nu går de i en bergshage. Fick dessutom senare veta att det varit älgbesök i hagen hos hästarna igår och de hade varit “bananas”och sprungit runt. Hon har alltså förmodligen sträckt senan igår och vi råkade upptäcka det nu. Hon kan ju sträckt den efter att jag kände på henne i onsdags och innan älgbesöket på torsdag och sedan har det “inte blivit bättre” av  Tur i oturen alltså, när vi ändå var på en klinik.
Kontentan blev att Tindra är sprutad i bägge bakknäna och har återbesök den 11/11.
Senan behandlas inte alls med annat än vila och korta promenader.

Tridpass27071204.jpg

 

Min älskade lilla T! Jag vet att det är nästan osannolikt att ha en häst så aktivt riden som hon, som aldrig varit på en klinik förrän hon är nästan 15 år. Men det är ju lite hjärtskärande ändå.
Men det är ju så det är; hästar är inte gjorda för att rida på och förr eller senare blir de aaaallra flesta halta på sätt eller annat.
Det här klarar vi oss förbi. Så klart.
Måste det!

IMG_4437.JPG

I övrigt börjar vi komma i ordning på Gårdslöt. Höpåsar uppmärkta, sadelkammaren i ordning, första stallmötet har vi haft.
Så det börjar kännas bra.

Recap

Wednesday, March 5th, 2014

Nämen nu har det gått sådär många dagar igen!
Förlåt, hörrni – en annan har ju jobbat.

Sen sist då. Jo i fredags reds det massor. Exakt en längre tur ut. Hans rygg var mjuk och fin igen. Mycket fin pålle som jobbade så fint och allt jämnare dessutom!
Brandi fick jobba i repgrimma och han utvecklas ju! Underbart att känna. Det är rätt länge sen jag jobbade honom i repgrimma (det har blivit löslongering, löshoppning, tömkörning och handhästning när han jobbat från marken istället) och senast måste varit i typ december. Då hängde han i repet/linan, hade svårt med balansen och koncentrationen och galopperade mest. Och töltade.
Nu, efter att han busbockat och pipit lite och fått flytta sig för tryck hit och dit, travade han fint i bägge varv och i höger varv höll han sig fint runt mig på slak lina. Vänster varv var det lite svårare men ändå miltals trevligare än i december!
Min fina lilla kille!  Váli och Vísir jobbade finfint varsitt pass. Vísir på volten med övergångar, öppnor och slutor och ganska mycket TiH-övningar och Váli ut en rask tur med myyycket skritt och skrölt i början.

Helgen har jag spenderat i Umeå, hos mitt helt underbara kurs gäng där!
Åh, jag säger det varje gång – jag vet – men Herrejösses vad de är kul att jobba med!
Så ambitiösa och roliga och så jobbar de med sina läxor och det händer grejer mellan varje kurstillfälle! Blir galet peppad och inspirerad av dom!
Mycket längda halsar och sitsjusteringar samt lösgjordhetsjobb är gjort!


Stormur, där man på halsen tydligt ser var han helst har sin högsta punkt. Men det håller på att ändras!

 


Stormur i tölt

Och den lille fuxen, som i augusti nästan hade obefintlig tölt, töltade en hel kortsida i riktigt bärig tölt med bibehållen överlinje nu! En riktig bedrift för den lilla killen!
Riktigt fint jobbat alla på kursen – ingen nämnd, ingen glömd! Så glad att få jobba med er!

I måndags var det åter dags att sitta upp på de egna kusarna!
Brandi och jag tog en sväng ut och jobbade med de eviga övergångarna. Vad mycket lättare det är med trav för honom ute! Det känns som han långa bakben liksom får plats ute. Att böja till vänster är inget problem där inte. Flytet i tölten börjar också bli – just ett flyt.
Exakt red jag igenom på volten medan han ägarinna tittade och vi konstaterade tillsammans att skritten förbättrats mycket och även att vi hittat lite on-off läge i trav. Alltså att det går att länga överlinjen och “lufsa” lite i trav och sedan ta upp energin och be om “tävlingstrav” utan att han slår iväg i galopp och sedan gå ner i lugnare arbetstrav igen. Alltså har registret i trav (och även i tölten) ökat.
Det viktiga här är att tänka på att det är om så där 3-4 ÅR som Exakt skall blomstra som mest.
I år skall vi i och för sig ut och tävla lite och lära känna varann och se var vi är. Men kraven är låga.
Váli och Vísir skoddes och fick löslongeras på volten av matte Britta (som är tillbaka i stallet efter sjukskrivning! Yay!)
Jag började också med Röskva igen efter att hon vilat ett tag. Nu skall hon töltsättas och vidareutbildas och hon är också till salu om någon är intresserad eller vet någon som söker ett fint sto, som dock kräver lite vana av sin ägare!

Igår, tisdag, var det Karlslund-dags igen!
Men först red jag Tindra ut en sväng och som alltid när vi ger oss ut kommer jag hem med ett stort flin på läpparna!
Min älskade tant brun! Hon är så underbart kul att jobba med och att sitta på henne är att komma hem för mig. Varje gång!

img_0175

img_0126
Tindra förra vintern (klickbara bilder)

Váli och jag tog en sväng ut mot Hemfosa och svingade de lurviga tassarna och öronen. Och ryggen – som den svingade mellan varven. Även Vísir skulle fått sig en sväng ut, men han hade trampat av sig en sko i lervällingen i hagen och fick därmed förpassa sig tillbaka ut sagda lervälling och istället tog jag och Röskva en tur ut och tittade på alla läskigheter man kan hitta längs vägen.

Karlslunds Gård fick Exakt och Brandi först gå i en hage och chilla lite medan jag hjälpte en elev med ridning av hennes häst, som går på rehab där. Att trava är jobbigt meddelande farbror “fux med fluff”, men det går, om man får börja över bommar.
Sedan var det den sedvanliga spolningen av ben och så fick först Exakt och sedan Brandi gå på bandet. Den här gången gick Exakt nästan direkt på bandet och jobbade jättefint!
Brandi är så söt – han är ju lite barnslig – då han är barn fortfarande. Så för att underhålla sig på bandet så går han och leker med…allt han hittar att leka med. Försöka stoppa näsan under vatten – flema, pillar med den slangomförslutna kedjan framför honom. Bita i den samma – flema.
Men idag var han mycket piggare och jobbade fint med kroppen. Vibrationsbox för killarna. Stretchade igenom Exakt ordentligt medan Brandi stod och vibrerade.
Brandi myste med Brittas dotter:

Nu är det dags att byta om och dra till Vädersjö och hålla lektioner!

Två dagars nöjen

Sunday, November 24th, 2013

Så har vi varit på Atli-kurs igen.
I tisdags packade vi in Tindra och Vísir i låddan och drog till Skobokvarn, vilket tar ganska jämt två timmar.
Framme där fick pållarna gå ut i var sin hage och vi fikade och inväntade Atli. När han dök upp var det riddags. Vi red en och en ca 30-40 minuter. Det kan te sig som ganska korta ridpass, men det känns verkligen inte så.
Atli var på gott humör och på hugget! Jisses vad vi fick jobba.
Jag har ju sedan senast ridit Tindra mera själv och varit jätte noga med att rida kort och intensivt och mycket med vikten och FRAM! Och det har känts jättebra!
Det syntes på Atli att han inte helt och hållet trodde på mig när jag sade att “ja men det har gått ganska mycket framåt”. Jag red fram lite som jag oftast gör på Tindra – lång tygel och mycket fram, stopp (utan tygel, Tindra kan nästa tvärnita på att jag “flåsar till” alltså andas ut hårt), snabba svängar och lite galopp. Och Tindra var jättepå direkt från början och for runt på banan än till höger och än till vänster och i galoppen krummade hon ryggen och “småhoppade” i bägge varven.
Ur en galopp satte jag mig ner och flöt över i tölt och började be henne om halslängd och hon svarade direkt och korrekt.
Atli såg glatt förvånad ut och kommenterade att “ojdå – ja mycket bättre ser det här ut! Nu kanske vi kan börja komma åt att faktiskt göra något med henne”
Så jag fick jobba med att samla upp hästen och ändå bibehålla en lång hals. “Det är det som är svårt: att få hästen kropp kort och halsen lång – samtidigt” var ett uttalande från master Atli. Sant där. Men vad fin min Tindra var! Duktiga tjejen!

img_5112

img_5189
Pyttekorta steg just här. Det blev bättre.

Kvällen var dödsmysig med (som vanligt hos Ragnhild) fantastiskt god mat och dryck samt roliga diskussioner och historier. Och fotboll då. Dels var det ju någons match mellan Sverige och annat land,men Atli var helt okontaktbar medan Island mötte Kroatien.
Nästa dag var det kallt, rått, dimmigt och vackert.

Och skitkallt att stå och kolla på lektioner.
Men vad intressant det är ändå!

Britta hade Vísir med sig och det är så kul att se sin elev (och vän!) rida för en annan instruktör för det är lätt att bli lite hemmablind på sina egna elever.
Jättebra tips fick hon av Atli och vi skall gå vidare med några av de övningar hon fick jobba med.

img_5054
Atli och Britta pratar om skänkel och om att inte tjata med den.

img_5064

Tindra skall inte gå några långa pass utan det var tre korta och intensiva lektioner jag red.
Fram, värma, länga halsen, pausa och så samla, trampa – pausa och så vidare.
Sista passet gick hon såå trevligt. Var pigg, på och dansade vackert. Jag kände hur jag bara satt och log! Passetvar ca 17 minuter långt (kort) då det gick så bra.

De här kurserna behövs verkligen i höstmörkret! Åh vad inspirerad att rida jag blir! Vill bara hem och och ut och rida allt jag kommer över!
Igår hade jag kurs hemma på Skogsäng och det är så förbaskat kul att jobba med eleverna och se hur hästar (och ryttare) svarar på träningen och gör framsteg.