Posts Tagged ‘Tindra’

Utandning inför ny vecka

Sunday, October 20th, 2013

Söndag kväll och jag har landat i soffan.
Helgen har avlöpt fint!

Lördag var det kurs hemma på Skogsäng med ambitiösa och glada elever, de flesta stående på Skogsäng och så en utifrån denna gång. Oftast har kurserna hemma fyllts upp av de som står på Skogsäng, men då och då när det blir platser över bjuder jag in elever utifrån. Den här gången var kuren inte tvärfull, men jag valde att inte bjuda in flera utifrån då det är skönt att sluta lite tidigare en dag och hinna träffa och umgås lite med maken.
Maken förresten! Har skall ha stoor “cred” och mycket kärlek för att han bytte till vintersulor på både Tigern och transporten igår medan jag jobbade och dessutom fraktade skräp till återvinningen i Jordbro. Tack älskade!

Idag har jag dömt MöRS Höstlätta på Fors, vilket var, vad jag vet just nu den sista tävlingen för i höst att döma.
Erica tävlade Tindra i V5 och T7 och kom till en B-final i V5, där Erica red in meden annan bestämdhet och red upp sig några placeringar (och lite poäng) och slutade på en 7:de plats (2:a i b-finalen alltså)! Duktiga de!
En annan elev som jag är stolt över är Carro med sin underbara Kelda! De utvecklas stadigt och Kelda rör sig smidigt och vackert med en underbar hållning och vackra rörelser!
Det var med glädje jag fick dela ut Feather Price till Carro för mjuk och fin ridning! Grattis tjejen!

 

Bettina, ställde en fråga i kommentarsfältet om vibrationsgolvet som hästarna får stå på efter vattenbandsträningen på Karlslundsgård.
Jo, det är alltså en box med ett vibrerande golv som ger en massageeffekt.
30 min på golvet skall, enligt dom, ge ungefär samma effekt på blodgenomströmningen i musklerna som ca 60 min massage.
Jag stod ju med Brandi på golvet i 30 min och det var skönt! Kände mig mjuk och “lösgjord” efteråt.

Jag har hört en del som “knorrar” lite om Karlslundsgårds koncept och anser att “det är ju så många hästar som de hittar hältor på”. Vet ni vad? Jag tycker inte alls det är konstigt. Jag tror väldigt många hästar går runt och faktiskt inte är helt och 100% fräscha. Sedan det kanske inte är något som stör hästen jättemycket i dagsläget.
Med Váli fick vi utlåtandet att vi kunde ridit vidare i kanske 3 år på honom innan det faktiskt blev problem. Som hade tagit riktig tid att bli av med, om det inte utvecklats till pålagningar.
En kommentar jag hört är att det nog inte är något för överrörliga femgångare. Varför inte? De behöver väl verkligen få sina rörelser isolerade och kontrollerade. Vattenband i skritt tror jag verkligen inte kan vara skadligt för någon häst. Dels är det ju ingen belastning på hästen i form av ryttare eller utrustning.
På Island vadar ju hästarna och även simmar över vattendrag och längs stränder.
Jag tror snarare att många inte vill veta om hästen har en liten hälta problem, som inte syns i vanligt markarbete eller ridning. Inte så att man inte skulle vilja sin hästs bästa, absolut inte. Men A-C berättade också att det inte var helt ovanligt att hästägare blev arga på henne.
Det blev vi inte – vi såg ju tydligt att Váli visade hälta, vilket inte Brandi gjorde.
Alla är saliga i sin tro – och jag i min.

 

 

 

Gyða Höst

Wednesday, September 4th, 2013

Ja det var ju nu i helgen som det var dags för höstens först tävling för min del.
Váli var med och gick femgång och speedpass och egentligen skulle Vísir debuterat öppen klass fyrgång och tölt, men han står ju där han står (på Strömsholm) med sitt skadade öga så jag gick ut i hagen och kliade mig i huvudet. Och såg Tindra.
“Jaha, du blev inte dräktig i år så då får du komma med gumman” sade jag och anmälde henne istället.
Hon har förvisso vilat 7 veckor, men var inte speciellt tjock och har en riktigt bra grundkondis och hade då nästan en månad på sig att ridas igång. Så det fick bli så.
När jag under våren tävlat tre hästar rätt aktivt (Váli, Stígur och Vísir) så kändes det väldigt futtigt att åka ända till Sandviken med bara en häst för två grenar.
Fredag eftermiddag åkte Britta och jag med pållarna i lådan till Sandviken. Inkvartera pållar i de fasta hagarna och jogga Váli på banan (mycket trevligt att få rida på banan). Han kändes rätt bra och lossade fint i tölten på banan efter några varv. Joggade bara ca 20 min och lät det vara bra där.

gydahost1320
Váli i sin hage, Tindra bakom i sin

Inkvarterade oss själva på underbart fina Högbo Brukshotell, som ligger verkligen precis bredvid banan, och åt gott.
Lördag och dags för uttagningar efter veterinärbesiktning.
Femgång först ut med Váli. Den första startgruppen med en hovbeslagskontroll efter tog obscent lång tid och försenade allt.
Jag satt av och ledde Váli en bra stund och alla försökte ta reda på vad som hände. Till slut reddes det upp och tävlingen gick vidare. Men när jag red in i collecting ring var det ändå en timme sedan jag satt upp och skrittade fram hästen. Trots att jag kanske ridit effektiv tid 25-30 min och sedan gått avsuttet med V så var vi inte helt “på banan” så att säga.
Kände direkt när jag red in på banan att jaha – nu är det såhär.
Tölten passtaktig som, ja verkligen för länge sen och han kändes helt opåverkbar. Stel och ointresserad av att samarbeta (2,5 – 4,0)
Traven var lite ojämn och inte så där underbart taktfast som den kan vara och något tryck gick inte att uppbringa i den. Små rollningar störde (4,5-5,0).
Galoppen gick ok, även om formen inte riktigt var där jag ville ha den (6,0 rakt igenom)och skritten gick bättre än den går när den är som värst, men inte helt avslappnad ändå (4,0 – 5,0).
Och så passen. Det som alltid brukar funka på Váli. Satt inte. Alls. I alla tre läggningarna bara tog han bettet och galopperade iväg. Nått han liksom inte gör. Ever.
Jag blev, överraskad, förvånad och sedan orolig att något var fel.
Poängen blev såklart historiskt låg (3,20 tror jag) och vi promenerade av och kände igenom om vi kunde kännas nått fel, men hittade inget direkt.
Efter lunch skulle vi starta speedpass, så Britta och jag beslöt att avvakta och se om passen funkade där och inte oroas innan det.
Femgången slutade med att vi hamnade på 12:te plats, alltså utanför B-final. Lite tråkigt, men så är det. I femgång är det verkligen vinna eller försvinna.

Speedpassen var nästa på schemat och där ja – där var passen på plats. Vågade dock inte trycka på fullt på Váli utan höll honom lite för att hålla passen och inte riskera uppslag.
Efter mållinjen ökade han farten rejält i bägge löpen. Då är det ju så dags, när tidtagningen stoppats. Men han låg stadigt i pass och lyssnade bra.
12-någonting sekunder och en tredjeplacering (av typ 7 startande). Okidoki.

gydahost1315
Speedpassridning

Tindra var ut i fyrgång nästa. Hon har varit igång ca 4 veckor och är fin i hullet, men kondisen är så klart inte hundra och inte muskelstyrkan heller.
Ställde inte heller några enorma krav på henne. Red fram ca 15 min och så in på banan. Där det gick ok, som väntat. 5,10 blev det med 5  och 5,5 på alla moment. Vilket är det hon är förberedd för nu. Så jag är nöjd.
Vi slutade 8:de i uttagningen och alltså i B-final.
Strök Tindra från T3 (tölten) då hon dels inte är i kondis för den och dels för att det regnade och var lite kallt och omysigt vid banan.
På med regntäcken på pållarna och sedan till hotellet och få sig en varm dusch och en god middag.

gydahost1304
kort tölt på T

gydahost1313
Lite snabbare tölt

När jag kom ut ur duschen på lördag kväll på hotellet sade Britta “de ringde från sekretariatet och frågade om du ville rida B-final i femgång på Váli. Jag tackade ja, visst var det rätt?”. Kul! Strykningar så vi var i final. B-sådan, men dock!
En liten stund senare ringde sekretariatet mig och det var strykningar även i fyrgångsfinalen så Tindra och jag var i A-final där!Glada miner vid middagen!

Söndag morgon och veterinärbesiktning efter världens bästa frukostbuffé.
Och ganske snart femgångsfinal! Kollade på framridningen så att passen satt den här gången och det var bra för vi fick minsann diskutera lite grann. Tölten kändes ok och i övrigt också ok.
Så in i collecting ring och så in på banan. Tölten bättre än i uttagningen, men fortfarande stel. I kurvorna rent (-ish) och på långsidorna passtakt. Igen lite svår att påverka, men bättre. Resten ok, men inte sitt bästa.

gydahost1321
Något passtaktig tölt

gydahost1323
Sväv i trav, oformad

gydahost1327
Galopp i b-final

Och så var det ju då passdags. Och nu satt alla tre läggningarna. Inte i full fart, men stabilt 5,0 – 5,5 ändå. Det är ju ändå klart bättre än 0.

Pass på #litenvit (som han heter på olika sociala medier)

gydahost1328

gydahost1331

gydahost1329
Och se där, vi vann B-finalen och fick då rida A-final, vilket var sist på dagen. Alltså rätt många timmar senare så vi tackade ja till det!
Och så var det många timmars väntan. För det var först vid eftermiddagens inträde (eller alltså en bit efter det samma faktiskt) som det var först V2 A-final och direkt efter F2 dito.
Så när det var dags så var det verkligen dags. Först red jag fram Váli lite grann medan Britta promenerade med Tindra och så bytte jag till Tindra och Britta promenerade med Váli och flyttade runt honom så han böjde och töjde lite.
Finalen med Tindra gick sådär. Hon var, för ovanlighetens skull, väldigt på tårna efter en hel dag i liten hage med bara några små promenader.
Hade inte tid att skritta för mera än 4,0-4,5 (hästen som lätt skrittar för 7 annars…) och öht lite på tårna och ofokuserad.
Men vi var inte ensamma om en sämre dag så vi red upp oss till en 4:de placering på poäng jag inte kommer ihåg eller bryr mig om att kolla.
Av Tindra och upp på Váli. Och mjuka upp i collecting ring.
In på banan och hepp – styyyyv och passtaktig tölt. Om man blott fick tävla töltmomentet på 20-metersvolt.
Traven lugn, men kunde inte trycka på alls, för då fallerade takten. Skritten gick väl ok och galoppen var väldigt bra till en början och sedan kom en annan glad pålle ikapp och hej vad det gick undan då. En inte helt tänkt tempoökning kan vi kalla det.
Passen satt samtliga 3 läggningar även denna final, men inte i det rasande tempo det kan gå i.
Men vi kom dock 3:a i A-finalen.
Så vi klättrade från en 12:te plats via en B-final (på strykningar) som vi vann till en tredjeplats i A-finalen. Kände ju bra i alla fall.

gydahost1319
Prisutdelning

När alla var nere i pusl igen packade vi in oss i transport och bil och körde hem till Skogsäng (ganska jämt 3 timmar) igen och ut i hagar (frust, frust) och hem till middagar (mums mums).
Det var de helgen det.

 

Jag är inne i ett blogg-oflyt för tillfället.
Har inte helt inspirationen för det. Så as usual friends – blogginläggen kommer när de kommer.

Sörli åkte (skrittade) idag hem med matte efter det trevligaste och bäst ridpass vi haft!
Ren tölt och mjuk och glad häst! Härligt att känna!
Hoppas vi ses snart gubben!

 

 

Oinspirerad update

Wednesday, August 28th, 2013

Ridskola, privatlektioner, rida, rida, rida, fira makens födelsedag, massera och rida igen. Och så kolla på en häst med en kund.
Så har veckan sett ut hittills.
Sörli töltar glatt på och bjöd på flera sekvenser på trevlig tölt med tempo idag. Övergångarna mellan tölt och trav har börjat sitta bättre nu. Lilla vita Váli är piiiigg och växlar mellan att vara pain-in-the-ass-pigg och glömmer hur man skrittar och helt underbart mjuk och fin.
Sådärja, lite mera spänning i livet inför helgen, då vi tävlar på Gyða i Sandviken. Man vet aldrig hur det går.

img_9312
Tindra och jag myser i vintras

Imorgon blir det ridning av hela gänget pållar (Sörli, Tindra, Brandi, Váli), förberedelse-packa inför helgen och så ridskola på Fors.
Nu är det mera Idol och soffhäng med internet som kompis.

Over and out!

 

Det här började ju bra

Tuesday, August 6th, 2013

Jo, iofs har det börjat rätt bra, så läs inte in allt för mycket ironi i rubriken.
Váli känns finfin och är verkligen underbart kul att rida. Brandi är jättefin och glad och igår anlände en ny träningshäst; Sörli, som är väldigt kul att jobba. Tindra hämtade jag och Jill hem från Bärby i lördags. Helt odräktig är hon, som sagt, men hon är hemma och idag blev hon skodd igen.
Och så tog vi en liten svängom på volten barbacka i repgrimma.

Men, som jag skrev tidigare så var det ju det här med Vísirs öga. Idag hade svullnaden gått ner lite och jag kom åt att öppna upp det lite mera och kika och såg en nästan vit fläck mitt på ögat och då föll polletten ner – så klart (om än tyvärr lite sent).  Såklart, ett sår på hornhinnan – att jag inte tänkte på det direkt!
Jag var helt fokuserad på att det var en smäll eller ett getingstick på ögonlocket, då det var så svullet.
Jahaja, ett snabbt samtal till bästa vet. Lindsjöö, som turligt nog råkade vara i Tungelsta. Hon kom ut en kvart senare (det kallar jag snabb service!). Marianne konstaterade snabb samma som jag befarat – ett sår på hornhinnan. Stackars Vísir!
Nåja, det är bara att gilla läget. Mediciner hämtades raskt ut på apoteket (sicken tur att vi har ett apotek så nära) och Monica var en pärla och hade sytt på en ögonlapp på en flughuva medan jag var på apoteket. Så nu står farbror brun partiellt mörklagd i en box och äter lite antiinflammatoriskt och får både salva och droppar i ögat några gånger dagligen.
Prognosen är god, men hur länge det tar innan det är bra är svårt att sia om. Det är väldigt olika från skada till skada.

Sörli då. Jo han är en svart valack f. 2007 e: Örn frá Keldudal. Stor och reslig och har väldigt trevliga grundgångarter. Tölten kommer blir riktigt fin den med. Det behöver bara läras om och bli rätt där. Ett Liljeholmens behöver tändas. På den fronten kändes det väldigt lovande idag!


Sörli i hagen igår, tids nog kommer det ridbilder

 

jamen då var första veckan avklarad

Friday, August 2nd, 2013

Första arbetsveckan klar. Ja, egentligen började jag ju jobba igår, så så mycket till vecka kan man ju inte kalla det. Váli och Vísir har jag ridit den här veckan, nästan hela den, men i övrigt har det ju varit väldigt lugnt.
Nykur och Brandi fick skor igår.

Idag när jag tog av Vísir flughuvan, som han fick på sig igår då han var lite rinnig i ögonen igår, var han dock väldigt kläggig i bägge ögonen och det ena var helt igenmurat och efter lite rengörande med både vanligt vatten och ögonvatten jag lyckades hitta så konstaterade jag att han var tydligt svullen runt ena ögat. Men han hade inte feber utan helt normal temp. Dock vadet helt klart inget man rider med.
Ser ut som ett getingstick. Han fick stå inne i boxen medan jag och Váli tog en klättertur ute i skogen.
Då Váli var riden och avspolad tog jag en sväng på Brandi på volten. Åh, vad min fining är kul att jobba med! Vilan har gjort honom gott både för kropp och själ.
Vi började med ett tips från Atli-kursen. Att både från marken och ryggen lära lillpålle att sänka huvudet och länga halsen stillastående. Från maken provade han snabbt på rätt sak. Jag stod framför honom och började med att hålla lite lätt i bettringarna och så peta lite lätt i vardera och fortsätta småirritera och peta (på samma sätt som om jag kramade lite mjukt höger-vänster i tyglarna om jag satt på ryggen) tills han provade på att sänka huvudet pyttelite mot marken, då släppte jag direkt och berömde massor. Gjorde sedan om några gånger och berömde massor då han frågande sänkte huvudet (att sätta sig på huk kan hjälpa om hästen inte förstår). Sedan satt jag upp och gjorde samma sak från ryggen innan jag red fram. Lite förvirrat provade B först med att rygga, sedan med att kyssa stigbygeln innan har råkade testa på rätt grej, sträcka huvudet lite framåt-nedåt. Första gången han gjorde det och jag släppte tyglarna och berömde i övermått kunde man nästan se frågetecknen sväva över hans huvud.
Gjorde sedan, efter lite skritt, volter och övergångar, så att jag red på den övre 20-m volten i trav tog ner till skritt och vände snett igenom. Mitt på diagonalen gjorde jag halt och bad Brandi sänka huvudet (alltså inte ställa sig “i form” utan sträcka ut halsen och ner nosen mot marken). När han tänkte åt rätt håll berömde jag massvis och red fram igen (fortsatte vägen längs diagonalen) och in på den andra 20-metersvolten där jag jobbade i skritt mot skrölt ett varv. Skritt igen och snett igenom med halt och huvudsänkning på mitten. Och så trav igen.
För varje halt reagerade B lite bättre och snabbare.
Avslutade med en galopp i vardera varv, lite kort och busigt och satt av och ledde honom några varv.
Ca 20 min, lite fuktig bakom öronen.
Innan jag släppte ut herrarna kollade jag Vísirs öga igen och nu hade han öppnat det lite och såg betydligt bättre ut i det. Lite klägg hade kommit till igen så jag putsade ur det och konstaterade igen att det måste vara ett getingstick. På med flughuvan och ut i hagen och så en sväng via apoteket för inhandling av mera ögonskölj.

Imorgon kommer en odräktig Tindra hem.
Damen har varit helt ointresserad hela tiden och inte ens reagerat på spruta. Hon är kollad två gånger av veterinär och har släppt ägg och har gulkropp, men brunstar inte. Vi vet inte varför. Antingen har det något med den extrema värmen att göra (det är tydligen två ston till som beter sig likadant där) eller så tror hon själv att hon är dräktig.
I slutet av maj brunstade hon rejält och sedan tyckte jag mig se en liten brunst i mitten av juni. Men sedan har det alltså varit tyst.
Då hon inte brunstar kan man inte heller ta ett bakt-prov.
Så hon får komma hem och vara ridhäst ett år till (“inte mej emot” kvittrade Erica glatt) och så får vi se om vi hittar en brunst nästa vår som vi kan ta bakt- prov på och se så allt är ok och så får hon åka tidigare till Vaki då.
Ingen kris. Men så klart lite trist.

Nu är det sängdags.
Vi avslutar bara med lite söta bilder på Gná från när jag träffade henne hos Nona i juli:

gjuli131-jpgVanvettigt skönt att bli kliad

gjuli133-jpgFina Gnun!

 

gjuli135-jpg På lång tygel i ridhuset