Posts Tagged ‘Villig häst’

Svar på fråga om ovillig häst

Wednesday, April 23rd, 2014

Elin kommenterade förra inlägget med en fråga om hur jag skulle jobba en häst med lite svag vilja och “jag gör det imorgon-attityd”.
Jag skrev några inlägg om hästens vilja för nått år sen!
Här kan ni läsa dom:

Villig eller lat?

Medel-Meistur, Villiga Vera eller Hyper-Hilda?

 

I det första inlägget jag länkar till här ovan så tipsar jag om övningen jag kallar “hus i helvete”. Klistrar in texten här också (men läs gärna hela inlägget!)

På en lat/ovillig häst börjar jag ofta med en övning som jag kallar “hus i helvete” (många av mina Fors-elever känner igen den här):
Bör jobbas med på inhängnat område/i ridhus.
Tänk er att drivningen är en skala från 1-10. En 1:a är när man nästan bara tänker skänkel och släpper fram hästen med sätet och en 10 är när man sparkar och använder spöet hårt samt smackar/hojtar högljutt.

Jag börjar med att be hästen gå fram med en 1-2 på skalan. Om inget alls händer kan jag uppmärksamma hästen med en lite smackning och en 2:a till.
Händer det fortfarande ingenting eller att hästen tveksamt tar nått steg framåt så går jag direkt upp till en 7-8:a på skalan (“gör hus i helvete”). Rejäl skänkel och eventuellt ett spörapp! De flesta hästar skuttar iväg i trav/tölt/galopp då.
Då är det jätteviktigt att inte bromsa på minsta vis! Var beredd på reaktionen och ha ett mantag!
Man får absolut inte ta i tyglarna när hästen går fram! Oavsett tempo! Låt hästen springa ca 20-30 m och beröm. Sakta sedan lugnt av till skritt, beröm och gör halt.
Gör om övningen. De allra flesta hästar reagerar betydligt bättre för små hjälper efter bara 1-3 upprepningar! Målet är att hästen piggt och raskt går fram i en aktiv skritt för en 1-2:a på skalan.
Samma övning kan naturligtvis göras med att bromsa.
En 1:a på skalan är då att man genom att suga in naveln till ryggraden och spänna rumpan (och därmed vinkla sitt bäcken) kan göra halt och en 10:a är när man med höjd hand rycker i tyglarna och sitter emot allt man kan och verkligen säger till (bör inte behöva användas någonsin, men hey IRL har väl vi alla någon gång tvingats ta i så, tyvärr?).

 

OBS! Mycket viktigt är att reda ut om en häst inte går fram (allt springer som fan) för att den har ont! Måste kollas först!

 

Medel-Meistur, Villiga Vera eller Hyper-Hilda?

Tuesday, September 28th, 2010

Nu du Susan och ni andra som tyckte detta var intressant:

Vi fortsätter på temat vilja.

Från lat och ovillig går vi vidare till medelvilja och villig.
Oftast upplever jag att hästar jag får beskrivna för mig som medelvilliga egentligen inte alls är det. De är smarta och har kommit på att om man ignorerar skänkeln och spöet tillräckligt så får man inte fler påminnelser och behöver inte ta i så mycket.
När man gör lite “hus i helvete”-övningar med dom (men inte alls lika  många repetitioner som med den lata hästen. Kanske rentav bara en gång) så reagerar hästen med att skutta fram och säga “vad du tar I! Jag är faktiskt villig och går ju fram!”.
Och är villig.
Generellt.

Sedan är det ju de som är medelvilliga och alltid måste påminnas att ta i och helst går fram på hemvägen. De är ofta utmärkta verksamhetshästar och familjehästar och det är inget man skall förringa! Dessa hästar är oftast fantastiska läromästare och kan vara nog så svåra att hitta när det verkligen är det väl är en sådan man söker. Speciellt om de skall ha rena och lättväxlade gångarter.

Med de här hästarna måste man ju även gå till sig själv:
Vad vill jag ha?
Vill jag att hästen skall bli villigare?
Vad har jag min häst till? (mysiga turer i skog och mark/kurser och träning/tävling/mix ‘n match)

Vill man hotta upp medelvilliga Meistur är det konsekvens som gäller. Han skall gå fram för varje skänkel och ta halvhalterna oavsett om det är onsdag, julafton eller lördagkväll. Oavsett om ni skall rida en sväng i skogen eller om ni skall rida lektion.
Men för den ambitiöse ryttare gäller det även att se till hästens bästa: klarar min häst kraven jag ställer på den? Eller går den på toppen av sin kapacitet och jag vill mer? Blir hästen bättre av min konsekventa träning eller står jag istället med en olycklig häst som inte klarar kraven?

Nu går vi över på skalan till de villiga hästarna.
Lydnad och tålamod står på schemat där. Ju villigare häst, desto viktigare att de är lydiga.
Det kan ju även vara en ren säkerhetsfråga. Speciellt om man rider vid stora trafikerade vägar.

En islänning sade på en kurs en gång “Ni svenskar är så måna om er kontroll! Ni vill alltid ha 100%  kontroll och det skall se prydligt ut. Ni måste släppa efter lite ibland och rida ut och njuta av kraften i hästen!”
Helt säkerligen sant.
Men face it: det är svårt att njuta av urkraften om man i bakhuvudet hör “kan jag få stopp på kraften innan jag står i stallgången/inne i boxen och undrar vad som hände?” (lite “Use the force Luke”, men tvärtom).
Men kontrollerad kraft är bland det bästa som finns!

Min Gná räknar jag som villig och det som hjälpt oss är “skrölt-övningarna” vi fick av Hinni. Hon har lärt sig att vänta på mig och blivit starkare. men många övergångar skritt-skrölt-skritt har det blivit. Och fler lär det bli.
men det som framför allt har varit förlösande för Gnás och min relation och lydnaden är att rida i repgrimma.
Jag kände att vi bara satt och drog i varsin ända av tyglarna (sådär som jag säger åt in elever att det inte får bli). Och efter kursen första kursen för Hinni förra hösten tog jag ett beslut om att det skulle bli slut på det!
På med repgrimman in på volten barbacka och så började vi öva. Skritt-halt-skritt-halt osv.
Red så under hösten 1-2 gånger i veckan. Lärde dessutom in att bromsa/stanna då jag duttade med spöet på bogen.

Under året har vi sedan utvecklat det till att kunna göra hyfsade skänkelvikningar och framdelsvändningar, rida alla gångarter och göra galopp-halt-galopp på detta vis. har även vid några tillfällen ridit ut i bara reprimma och grimskaft.
Nu i augusti-september har jag utvecklat det vidare och ridit på enbart halsring (ett grimskaft runt halsen) och inget annat och det är otroligt kul och häftigt att känna hästen bara lyda under en!
Men man måste komma till ett beslut där man lägger tävlandet och allt gångartsridande åt sidan och bara jobbar med lydnaden en period om man känner att det inte funkar.
Ha inte för bråttom vidare!

hästarna 271.JPGGná och jag övar på att svänga i trav på repgrimma

hästarna 361.JPG
Tölt au naturelle

Hypervilliga hästar är ett eget kapitel.
Ett stort Lugn från ryttaren krävs. Och Självinsikt. Är jag ryttare nog att klara av den här hästen?
Och även här: kolla upp så hästen inte har ont (läs här)!
Att hästar springer från smärta är alldeles för vanligt! Är hästen stressad, rädd eller bara väääldigt villig?
Grundjobb,back to basic, arbeter för hand, från marken och repetera grunderna om och om igen.
Det är ofta som det är flotta hästar som dessutom är hypervilliga. Ta bort pressen på att tävla och prestera gångartsmässigt från dig själv och hästen. Finns gångarterna och aktionen där så finns den där även senare!

Lycka till med era hästar!

Villig eller lat?

Wednesday, September 15th, 2010

Innan jag går in på ämnet för inlägget måste jag ge er dagens bild (det är alltså dagens bild här på bloggens startsida):

IMG_1736.jpg
Nykur från Bergdal någon dag gammal. Foto: Erica Osterman

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Susan skrev såhär i sin kommentar:
“Jag skulle gärna vilja höra dina synpunkter på skillnader mellan hästar med låg, medel och hög vilja? Vad tycker DU kännetecknar respektive “egenhet”? Vilka är dina erfarenheter av respektive och hur har du jobbat med dem? Har någon ändrat sig från ex låg till hög, medel till hög eller kanske tvärtom? Nu räknar jag inte yngre hästar under inridning utan mer “färdiga” som har det med sig hela vägen.”

Puh! Vilket ämne!
Intressant, men nu sätter ni mig i tankearbete här. Jag har nog inte formulerat det öppet förr. Gör ett försök.

Vi börjar med att klassa in vilja/framåtbjudning.

låg vilja/lat: hästar som alltid behöver drivas på. Ibland även hemåt.
Här måste vi skilja på lata och arbetsskygga individer. De finns de som gärna går fram, men inte vill ta i utan vill springa i snabb grisepass på bogen och de som inte vill springa alls.
De hästar som inte vill springa alls har generellt ont, stela eller har blivit knäckta psykiskt eller fysiskt.

medelvillig: hästar som går fram snällt i alla riktningar. Kanske lite tveksammare bortåt än hemåt. Men man får be dom lite extra att ta i om de skall sätta under sig.

villig: hästar som alltid vill gå fram! I alla lägen. Bortåt, hemåt, på volten, på banan – alltid! Även här finns ju en skala. Villig, väldigt villlig eller hypervillig (eller “det brinner fan i skallen jämt”!).

Jag upplever att man bör ha provat och ridit rätt många hästar innan man kan kategorisera hästars vilja.
Det är inte helt sällan som hästägare beskriver sin häst som “h*n har en jäkla vilja/ är jättevillig” och jag upplever en vilja lite över medel. Eller “H*n är rätt lat/seg/ovillig” och då man sitter upp och en gång säger till hästen med spöet/skänkeln/ ibland bara rösten så är hästen inte ett dugg lat.

En villig häst kan dessutom ofta bli rätt tung att rida fram då man kommer åt den och den verkligen börjar jobba med bakbenen och den inte längre bara springer.
En hypervillig häst blir aldrig tung att driva, men kan vara tung att rida på andra sätt.

Generellt tycker jag att ju villigare hästen är desto viktigare blir lydnaden.
Missförstå mig rätt: lydnaden är viktig på alla hästar, men en mindre villig häst kommer undan med lite mindre lydnad än en hypervillig.

Freyr som jag ägde 1996-2004 var en mycket villig häst. På gränsen till hypervillig. Framåt! Alltid – åt alla håll. Upplevde aldrig ett steg lathet eller ovilja i honom under alla år.
Som allra bäst var han under den sista sommaren jag hade honom helt själv (sista halvåret jag ägde honom var han på foder och sedan såldes han). Då tävlade vi ingenting alls och det vi jobbade mest med var lydnaden.
Att kunna trava lååångsamt på ovalen (han var såpass vig att det gick att rida honom på en volt i trav på ovalbanan på Fors. Och det fick han göra varje gång han ökade mer än han skulle).
Fyra steg tölt, fem steg skritt. Tre språng galopp – halt – ryggning. Varje halvhalt skulle gå igenom.
Det blev en enorm skillnad i den dagliga ridningen med det här fokuset.
(Jag skulle köpa tillbaka Freyr i ett hjärtslag om jag fick! Vad jag skulle göra med en 19-årig valack vet jag inte, men det skulle lösa sig! men hade jag inte sålt Freyr hade jag inte haft Tindra).

Hur jobbar jag med de olika typerna av hästar?
Innan jag börjar ridjobbet på en häst jag inte känner kollar jag alltid att ABC funkar. Att hästen går fram för skänkeln, svänger för vändande hjälper och stannar för förhållande hjälper. Samt om den sidför sig för skänkeln.
Det är rätt jobbigt att ha kommit ut i skogen och märka att “den här hästen kan inte svänga” (Jo, det har hänt…).

På en lat/ovillig häst börjar jag ofta med en övning som jag kallar “hus i helvete” (många av mina Fors-elever känner igen den här):
Bör jobbas med på inhängnat område/i ridhus.
Tänk er att drivningen är en skala från 1-10. En 1:a är när man nästan bara tänker skänkel och släpper fram hästen med sätet och en 10 är när man sparkar och använder spöet hårt samt smackar/hojtar högljutt.

Jag börjar med att be hästen gå fram med en 1-2 på skalan. Om inget alls händer kan jag uppmärksamma hästen med en lite smackning och en 2:a till.
Händer det fortfarande ingenting eller att hästen tveksamt tar nått steg framåt så går jag direkt upp till en 7-8:a på skalan (“gör hus i helvete”). Rejäl skänkel och eventuellt ett spörapp! De flesta hästar skuttar iväg i trav/tölt/galopp då.
Då är det jätteviktigt att inte bromsa på minsta vis! Var beredd på reaktionen och ha ett mantag!
Man får absolut inte ta i tyglarna när hästen går fram! Oavsett tempo! Låt hästen springa ca 20-30 m och beröm. Sakta sedan lugnt av till skritt, beröm och gör halt.
Gör om övningen. De allra flesta hästar reagerar betydligt bättre för små hjälper efter bara 1-3 upprepningar! Målet är att hästen piggt och raskt går fram i en aktiv skritt för en 1-2:a på skalan.
Samma övning kan naturligtvis göras med att bromsa.
En 1:a på skalan är då att man genom att suga in naveln till ryggraden och spänna rumpan (och därmed vinkla sitt bäcken) kan göra halt och en 10:a är när man med höjd hand rycker i tyglarna och sitter emot allt man kan och verkligen säger till (bör inte behöva användas någonsin, men hey IRL har väl vi alla någon gång tvingats ta i så, tyvärr?).

En ovillig häst behöver ofta ridas kortare, intensivare pass och inte harvas länge i skritt med. Självklar värmas upp, men kanske hellre genom att man promenerar bredvid eller jobbar hästen från marken för tygeln. Låt det hända mycket under ridpasset, gör mycket övergångar och få ridturen lite intressant. Gör något hästen inte förväntar sig och kräv uppmärksamhet och ge hästen rikligt med beröm och korta mikropauser (10-30 sek. på lång tygel) emellanåt.
På en riktigt lat häst är det viktigt att aldrig bestraffa den för att den går fram! Även om det skulle råka bli i fel gångart. Beröm, ta ner och fundera på varför det blev fel. Gör om.
En annan sak som förstör viljan hos en redan flegmatiskt lagd häst är att tjata på den.
Var noga med att inte sitta och tjata på hästen med skänkeln när den redan går fram! Varje gång hästen svarar korrekt på framåtdrivning måste den få feedback, alltså få vet att den gjort rätt! Bort med trycket, om de så gäller bara tre steg innan du måste driva igen. Tålamod och upprepning.
Driv hellre på med spöet en eller två gånger rejält än att småsparka med skänkeln 100 gånger (och oftast utan resultat)!

Ledarskapet är en annan sak som alltid tål att jobbas på.
Har många gånger upplevt att ägaren säger att “ledarskapet funkar utmärkt från marken, det är bara från ryggen det inte funkar” och sedan när man från marken (t.ex. i repgrimma) sätter lite press på hästen och ber den verkligen flytta sig för tryck och “utmanar” ledarskapet lite så funkar det inte alls som ägaren trott eller föreställt sig.

Och jätteviktigt med ovilliga hästar: Varför går hästen inte fram? Förstår den hjälperna? Är den osäker? Rädd? Har den något i bagaget som vi kanske inte vet om?
Kolla så de inte har ont!
Och BE OM HJÄLP!

För att inte lusa ner internet med text på en och samma kväll så låter jag detta räcka för idag och återkommer till de andra kategorierna av vilja!
Hoppas ni tyckte det var i alla fall lite läsvärt!

httpv://www.youtube.com/watch?v=bBnbFA5bOVE

För att hästar ger allt. Eller hur?