OBS! Inlägget uppdaterat inlägget med bilder av hovfotografen (Götebooorrrg) Erica Osterman!
Klicka på bilderna för att få upp dom i större format!
Hemma, mätt och varm. Äntligen!
Vilken lång dag det blev!
Den började så fint med att en lite hispig Vísir blev rädd för stallkatten Sune medan jag kratsade pålles bakhov. Han hoppade till och smällde ner hoven med tån först rakt på min lilltå. Aaaaj!
Vallfari ordnade lättklasstävling för att (åter)inviga Häringebanan, som klubben fått kommunalt stöd för att restaurera och återföra Häringebanan till sin forna glans.
Banan var för ca 15 år sen en riktigt bra bana, där bl.a. Nordiska Mästerskapen 1996 gick.
Sedan fick man plötsligt inte längre komma och träna på banan, det ordnandes inte längre tävlingar där och den sköttes inte om. Vad och varför som hände vet jag inte.
Nu har det dock byggts domarbås och den gamla läktaren är riven och ersatt med en ny, gräset i mitten och runt omkring är nyklippt och staketet är lagat. Och underlaget på banan var bra!
Vi kom till Häringe vid lite över 8 och checkade in och kollade läget.
Ganska omgående var det dags för Vísir och Tölt T7 (långsam tölt, varvbyte, valfritt tempo tölt). Vädret var vackert, men i skogsbrynet hängde svarta, tunga moln och per sms kom rapporter om hagelskurar hemmavid.
Red fram en mycket taggad och spänd Vísir. Det började med en avslappnad Vísir på volten. Rund och fin och mellan hjälperna. Och sen råkade ett av fåren, som fridfullt betade i hagen bredvid volten bräka. “Bäää” rakt i örat på känslig brun, som nog inte sett ett får i sitt liv tidigare (och varit så koncentrerad så han missat dessa). Jag kan lova att det gick fort till andra ändan banan. “Fly för ditt liv” ropade Visirs flyktinstinkt.
Efter det var allt läskigt. Rishögar attackerade, tre chihuahuor förvandlades till dreglande vargar som fick Vísir att frysa fast i marken och skaka.
Så när vi kom in på banan var vi inte optimalt avspända. Dessutom var grinden nått så in i friden läskig så när jag skulle tölta in på banan så tvärnitade han och hoppade sen in på banan i korsgalopp och gick över i trav.
Vinkade lite ursäktande till domarna och tog ner i skritt och samlade om.
T7:an gick riktigt trevligt till. Lugn och stadig i korta tölten och bar sig bitvis ok. Poäng 5,0 / 5,0 / 5,5.
Valfritt tempo blev lite skakigt pga åsksmällar. Jag tror domarna bortsåg från ett litet galoppuppslag som var en direkt följd av en åsksmäll bakom oss som Vísir hoppade iväg för. Poäng 5,5/ 5,5 / 6,0.
Slutpoäng 5,3 / 5,3 /5,8 = 5,47 och en delad 5:te plats (delad med Carro och Kelda! Duktig elev!). Även en plats i A-finalen!
Efter den här uttagningen åkte fotografen hem då det inte riktigt går att fota i hällregn. Har full förståelse för det. Vi frågade oss både en och två gånger vad vi höll på med egentligen mellan blixtarna och åsksmällarna.
Hon återvände dock när vädret blev fint igen på eftermiddagen och fotade finaler!
Lite vila emellan och sedan var det dags för lätt fyrgång (V5) för Vísir. Nu hade de hotande mörka molnen övergått till ett rejält åskväder, med hällregn och helvetes många blixtar och åsksmällar rakt ovanför oss. Blev genomblöt på 3 sekunder efter att överdragsbyxorna åkte av och jag satt upp.Vattnet rann ner för insidan av benen och ner i skrevet i sadeln och det började kännas lite blött och kallt om ena foten också.
Vísir kändes dock lite lugnare och koncentrerade sig ok.
Jag hade anmält mig i höger varv, men i colleting ring meddelandes jag att det här var vänster varv. Jaha? Eh..okej. Vi provar, jag orkar inte bråka och Vísir är inte omöjlig i vänster varv, det är bara att vänstergaloppen är lite svagare.
Tölten, som är i valfritt tempo, funkade ok. Litet galopp uppslag.
Poäng 5,0 / 5,5 / 5,5.
Traven gick elegant. Lite stabilare än tidigare. 6,0 rakt igenom.
I skritten slappnade han av riktigt trevligt! Bra där! 5,5 /5,5 /5,0.
Galoppen tog han fint och direkt och var helt ok för att vara den svagare galoppen.
Vísir har stor potential i sin galopp, men den kräver styrka. Det är på g, men kommer ta nått år till innan den är på topp! 5,5 /5,0/ 5,5.
Allt detta springande runt en banan resulterade i slutpoängen 5,5 / 5,5 /5,4 = 5,47. Och en A-finalplats till!
Så var det dags att, genomvåt, sitta upp på den lilla vita springaren och femgång. Han kändes fin och tölten lossnade ganska omgående.
Regnet strilade, byxorna klibbade mot sadeln och skinnet och det var inte bekvämt någonstans.
Kom in i collecting ring och ding! Váli var spänd och tappade tölten förutom på volt.
Vi kom in på banan och liten vit var taggad till tusen! Övertaggad faktiskt. Inte jättekontaktbar. Töltade bitvis rent, bitvis passtaktigt. Man får tacka och ta emot när renheten erbjuds. Poäng mellan 4,5 -5,0 (kändes sämre, men tack ändå)
I traven var det lite bråttom. Slog upp i galopp en gång och fick göra halt och börja om. Poäng runt 5,5. Lite bråttom i skritten (som vanligt då). Poäng runt 4,5.
Galoppen var det enda som gick enligt planen. Bra fattning, trevlig form och bra sväv. Poäng mellan 6,0 – 6,5.
Passdags. Först läggningen gick bra. Snabb och säker. De två sista var han alldeles uppåt väggarna övertaggad. Ingen galopp, toksnabb, men slog upp och sedan försök att springa iväg, men jag gjorde halt och fattade galopp och lade.Då fick han kramp i örat under passen. Örat vek sig i en konstig vinkel och han lade huvudet på sned och ruskade på det. Stackaren.
Jag har sett öronkramper förr (Freyr fick det då och då), men aldrig mitt i en passträcka.
Poängen var bättre än känslan. Fick 5,0 för passen och totalt 5,2 /4,9 /4,5 = 4,87. Och A-finalplats.
Direkt när jag kom till gräsplanen stannade Váli och kissade! Stackaren. Kissnödig och kram i örat, tro fan att det är svårt att koncentrera sig på tölt och pass.
Lunchpaus, då det tydligen var lite ont om mat, så alla funkisar och domare måste få innan vi andra fick köpa (självklart!), men det ordnade sig och för att vara en tävlingsplats var det ovanligt bra mat (wok m. nudlar).
Det var hällregn i olika grader, åskan började dock avta. (Puh!)
Så slutade äntligen regnet någonstans inne i den första finalen och efterhand sprack det upp och solen kom fram!
Ljuva tid vad skönt! Alla blev lite gladare, lite roligare och lite finare. Hästar som folk.
Visir skötte sig fint och vi slutade på en tredjeplacering i T7 på 5,34 och likaså i V5 på fina 5,50! Två gula rosefletter och lite blommor, en termos och fina servetthållare med Vallfaris hästsiluett.
Britta promenderade och snurrade/flyttade på Váli och jag hann rida fram honom några minuter mellan två av Vísirs finaler.
Blandade finalbilder på Vísir:
Britta och Vísir på prisutdelning, jag värmer Váli för femgång.
Femgångsfinalen gick inte i vårt favoritvarv (höger) utan i vänster. Har aldrig ridit Váli i vänster på tävling tidigare.
Men någon gång måste bli den första.
I den här finalen var vi 8 ryttare. Det är liksom många på banan det. Fördelen var att jag red in som tredje ryttare av åtta och jag hann tölta nästan ett och ett halvt varv innan alla var inne, vilket var enbart v godo för vite prinsen. För när vi satt igång så töltade han! Rent, mjukt och mot slutet kunde jag verkligen sitta ner och driva i tölten. En helt ny upplevelse på banan!
5,0/5,0 och herrejösses – 5,5 av en domare. I tölt! På Váli! Glädjen var stor!
I traven var han stabil och jag nöjde mig där och satte inte något tryck i honom. Tids nog kommer han ha styrkan att gå med mera tryck och förhoppningsvis kunna hålla huvudet i schack (det är ju så himla kul att springa lite fortare!).
6,0 av samtliga domare.
Efter traven började jag arbetet med att få honom lugn till skritten medan poängen delades ut till samtliga 8 ryttare. Igen en fördel med mängden ryttare i finalen.
För när det var dags för skritten så skrittade han! Och han fortsatte! Poängen var mer an vi någonsin kunnat tro att vi kunde åstadkomma på bana: 5,5/ 6,0/5,0. Började nästan gråta av lycka!
Vänstergaloppen är lite sämre än den högra dito på Váli. Han är inte lika stark i den diagonalen och blir lätt lite fyrtaktig och har inte lika bra sväv som i häger galopp). Men han var stabil och kändes bitvis riktigt bra. 5,5 i poäng.
Och så slutligen flygande pass!
Att lägga pass ur vänstergalopp är svårt på Váli, men jag provade första läggningen. Men det gick inte. Blev bara galopp, så efter en tredjedel av långsidan släppte jag och lät honom galoppera.
De två följande passläggningarna fick jag till högergalopp och han lade sig snabbt och snällt, om en en smula tidigt, och låg stadigt.
5,5 och 5,0 i poäng (som sagt, lite tidigare läggningar).
Tittar på andras passläggningar
På väg till hovbeslagskontroll
Vi slutade på hela 5,33 (nytt personbästa!) och en 2:a placering!
Är han söt eller?
Duktigaste finaste lilla vita, som bara levererar!
Vísir utvecklad stadigt och är också så kul att rida! Så ett stort, stort TACK till Britta,som låter mig och killarna utvecklas ihop och som dessutom är med på alla tävlingar och stöttar, promenerar och servar i största allmänhet!
Ett jättetack till mina kompisar som fotar, hejar (tyst enligt order, de är vettiga) och stöttar och hjälper hemmavid också.
Min tå är svullen och lite blåröd, jag har blåmärken på insidan av bägge knäna an blöta ridbyxor mot styv stövelkant (aj!) och är trött som ett as.
Men så lycklig över mitt jobb som ger mig de här möjligheterna! 😀
Tack för idag, slut för idag!
