Posts Tagged ‘Löpning’

Jogging around

Thursday, August 8th, 2013

Började skriva det här igår kväll, men det får stå kvar.
Precis kommit in från en spring-vända ute i den varma kvällen. 5,5 km lufsade jag.
Känns som om jag peakade under juli med springandet och kondisen och nu är på väg ner i en liten svacka. Det kaaan ju också ha att göra med att jag hade mera (överskotts)energi när jag hade semester och nu efter att ha ridit tre hästar idag (Váli, Sörli och Tindra) och gått runt hagarna och pysslat inte har lika mycket spring kvar i benen.
Hur som helt har det känts tungt och lite motigt de två senaste gångerna jag sprungit. Irriterande.

Varför allt detta springande då, när jag har ett jobb där jag rör mig så mycket?
Jo, för att jag vill. Och jag känner att det är mitt ansvar. Jämte mot hästarna.
Vi kräver att vara hästar skall vara atleter och tränar upp deras kondis och muskler och tänker väldigt mycket på vad vi ger våra hästar att äta och hur vi tränar dom.
Vi är inte alltid lika noggranna med oss själva.

Om vi kräver att våra hästar skall vara atleter bör vi kräva något i den vägen av oss själva. Eller kanske se det som att hästarna kan kräva det.
Styrketräning, en moderat vikt för hästens storlek och balans. Och en balanserad kost.
Det och en jävla massa träning på att rida och BAMyou´re a rider!
Nej, det är ingen som sade att det är lätt. Sviktande självförtroende, självkänsla och att man inte alltid mår bra. Det är inte alltid det går att få ihop livet med jobb och hästar (om man inte jobbar med hästarna och inte ens då får man alltid ihop det).
Men faktum är och förblir – träning handlar om prioritering!
I många år gick jag också och sade “men jag har inte tid att träna, jag har bla,bla, yada, yada att göra”. Men hörrni – en sliten klyscha som faktiskt är sann: Den bästa träningen är den som blir av! Även om den är kort
Varje gång jag ger mig ut för att springa eller cykla så tänker jag just den meningen och så tänker jag att jag inte behöver springa så långt idag, jag kanske bara promenerar. Eller cyklar kanske bara en liten sväng.
Nu är det rätt sällan det blir en promenad istället för en jogg, för när jag kommer ut så biter nästan alltid träningsjävulen mig och så springer jag där och svettas och klurar på världsproblem (som Vális tölt, Brandis övelinje och vem som är mördaren i boken jag läser), ja ibland till och med självreflekterar jag över hur allt blivit som det blivit (inte ett dugg negativt, bara bra!) och vad som står som nästa punkt på agendan i livet.
För det är joggning/löpning jäkligt bra till. Tankeverksamhet och rensande av den samma.
Och så är det den där berömda kicken/rushen/boosten efteråt. Och känslan av att varit duktig!

Nä ni, nog predikat.
Nu skall jag fortsätta att slaviskt följa VM på internet (Brandis far Ómi,blev 4:a i stilpass, how cool is that!?), slötitta på en serie som egentligen är waaay beneath me och lyssna på regnet.

img_0175

Ticks och tankar

Thursday, June 13th, 2013

Alla har väl små ticks och tankar för sig. Tvångsmässiga eller annat.
Jag brukar “rida tölt på Váli” medan jag joggar. Jag tänker mig ofta att jag skall rida ett helt femgångsprogram, men kommer aldrig längre än till tölten. Fastnar i känslan, tankarna och funderingarna kring den.
Medan jag rider kommer jag ofta på jättebra funderingar och tankar som jag tänker att jag skall blogga om. När jag kommer hem är de borta.
Jag kan sällan gå upp för vår trappa till övre våningen, jag måste springa upp fort,fort. Och så pratar jag jättemycket för mig själv…och med mig själv. Och påpekar det ofta för mig själv i mina konversationer.
Vad har ni för egenheter och ticks?
Joggandet ja. Den minnesgoda läsaren kommer ihåg sade jag upp mitt gymkort i mars och valde att inte byta till det lokalare, lite billigare gymmet nu, utan att istället springa utomhus över sommaren och låta styrketräningen stå på “hold” (lite situps och så gör jag hemma för ryggens välbefinnande).
Vill egentligen springa tre gånger i veckan, men realiteten och jobbet och emellanåt vädret, gör att det i praktiken oftast är två gånger i veckan jag kommer ut. Men det har funnits veckor med fyra gånger på en vecka också. Lite över 5 km per löptur blir det.
Stolt – nöjd med mig själv! På Strömsholm fick jag många kommentarer och beröm för min figur och hur välmående jag såg ut och det piggar upp och peppar.

Sedan tävlingen i helgen har jag hållit lektioner på Eknäs, Nästet och på Eriksberg, ridit Váli, Vísir (efter någon vilodag efter helgens prestationer), Krás, Stígur, Brandi och Tindra.
Tindra debuterade som barnhäst idag. Brittas dotter fick sin första ridlektion på henne. Lektion i att grai ordning hästen höll vi på Váli, då tant Tindra är så väldigt kittlig och inte alls njuter av att borstas och bli iordninggjord. Själva lektionen försiggick i hällande regn (vilket verkar vara ett tema denna vecka), men gick utmärkt. Tindra skötte sig galant, liksom den lilla damen på hennes rygg.
Efter lektionen red jag en sista sväng på T själv och sedan kom Helena och skodde av Tindra.
Avelsåret börjar nu!

Krás har under de senaste gångerna utvecklats bra. Hon börjar ta hjälperna på ett sansat och lugnt sätt och jobba mot att förstå istället för att bli upprörd. Kommer bli en fin töltare bara hon får lite tid på sig att förstå vad som önskas av henne.

Nu sitter jag semi-djupt försjunken i “Sons of Anarchy”, som jag börjar fastna i. Yay för Netflix!
Skall fortsätta vara et ett ögonblick till innan sängdags.
Imorgon är det en ride-all-day-dag med trevligt samkväm på kvällen och på lördag är det dags för heldagskurs hemma på Skogsäng!

Får man rekommendera något så här på kvällskvisten?
Då vill jag rekommendera den här boken:

Bara LÄS DEN!

Två gånger beröm

Wednesday, January 25th, 2012

Igår sprang jag på gymet.
Som jag tidigare nämnt några gånger är jag ingen vidare löpare. Jag har liksom aldrig varit bra på att springa och tycker inte det är sådär hejdlöst kul heller.
Men gör det ändå.
“Varför?” kan man då fråga sig. Jo för att jag är så jäääkla nöjd med mig själv efteråt.
Och nu börjar det liksom likna något. Igår sprang jag 3 km på 18,5 minuter. Då springer jag 10 minuter, går någon minut och så springer jag 5-6 minuter till. Jo, jag vet – jag skall springa långsammare om jag vill orka längre.
Men jag har inte riktigt tålamod till det.
Det kanske är det som är mitt problem? Jag joggar inte – jag springer. Jag håller 10,0 km/tim fart på löpbandet och med mina rätt korta ben innebär det att jag springer (jag slänger avundsjuka blickar på tjejen som lite stillsamt joggar i 13-fart bredvid mig, med sina kilometerlånga ben).
Hur som helst. När jag sprungit klart och var uppe på gymmets övre våning kom en av alla de här människorna, som man glatt hälsar på och småpratar med på gymmet, men man inte har en aning om vad de heter, och berömde mitt springande. “Du är en jäkel på att springa! Vilket löparsteg du har” . Oh, Gud vad glad jag blev! Log ju resten av passet!

Efter gymmet drog jag vidare till Fors där jag red Kelda och tömkörde Uni i ridhuset.
Chefen var där och red/ jobbade hästar tillsammans med Kerstin (Dahlberg, tidigare landslagsryttare i dressyr, som har sina hästar på Fors) och passade på att titta på sina unghästar i arbete.
Och ett “det ser bra ut Malin” kändes mycket bra att höra. Speceillt med Uni, som är stor (148-149 cm någonting) och har otrolig mycket trav och verkligen behöver tid för att förstå tölten. I tömkörningen börjar nu ett lateralt rörelsemönster infinna sig några meter åt gången!