Duktiga fotografen Zanna Hofvander var på Strömsholm in helgen och fotade!
Köpte de här bilderna av henne:
Klicka på bilderna!
Brandi och jag i V5 uttagningen
Exakt och jag i V2-uttagningen
Exakt och jag i T5-finalen
Fina bilder va?
Alla Zannas bilder från tävlingen kan man se här!
Igår var det alltså dags!
Brandis tävlingsdebut! Åh, mitt lilla hjärta har alltså växt upp och blivit ridhäst och till och med tävlat nu! *mattehjärtat svämmar över av stolthet*
Även Exakt var med oss för lite V2 och T5.
Trots incheckning på internet i förhand måste vi åka tidigt hemifrån då V5 var första gren.
Så ca 08.15 var vi på plats på Strömsholm (det tar ganska jämt 2 timmar att köra dit från oss). Avlastning, liten promenad med pållarna och check av startlistor.
Brandi och jag var i sista gruppen i V5. Vämde upp mest i skritt ochsen med en liten vända längs en av vägarna i tölt, galopp och sen lite trav. Mest fram och kul och mjuk. Lite böja på volt och sen var det dags att skritta till collectingring (det är en liten promenad det på Utnäslöt).
Och sen var det dags att gå in på banan. “Åh vad kul!” kändes det som Brandi tänkte.
Och sen var det ju bara att följa speakers kommando och försöka följa gångarterna det bads om. Tölten är lite wobblig och han blir bitvis lite styv och sen kan det plötsligt bli något steg travtakt, när han tappar fokus men mest var det ren och trevlig ändå. Bitvis hade vi lite flyt också.
Kommentarer som “ok grundtakt, lite obalanserad, rollar lite” (poäng 4,5/ 4,5 /5,0)
Traven funkade helt ok och bitvis hade vi lite halslängd och överlinje till och med. Energin blev bitvis lite svag då saker som speaker, musik och plingande från IceTest tog uppmärksamhet.
Kommentarerna blev “något ojämn bjudning, spejar lite (söt kommentar!), rollar lite” (poäng 4,5 x3). Skritt då. Brandi har en väldigt bra skritt om han slappnar av. Det är ju inte dunderlätt att slappna av sådär med publik och högtalare och allt som hör tävling till.
Steget var bitvis riktigt trevlig och formen var mestadels på plats, men bitvis blev detju lite svårt att koncentrera sig.Vad sade de där vi caféterian? Oj, nu plingade det sådär igen! Kommentarerna om “ok takt, kunde vila mera i steget (så skall man inte skriva som domare – vi skall inte säga vad vi önskar och vad som kunde vara – vi skall säga vad vi ser. Alltså är “vilar ej helt i steget mera korrekt”). (Poäng 4,5/5,0/5,0).
Så dags för galoppen. Högergaloppen är Brandis bättre galopp, men den han har svårare att fatta. Han är lite svagare i sitt vänstra bakben, som ju fattar höger galoppen. Sedan är det höger bakbenet som bär galoppen mera och därför är högergaloppen starkare.
Det som ju är så utmärkt är att det nu för tiden i V5 är tillåtet att rida fram till närmaste kurva och fatta galopp. Så jag utnyttjade det och vi rullade mjukt in i rätt galopp. Som gick helt ok. Framför allt tyckte Brandi att det var väldigt kul att få galoppera! Äntligen!
Kommentarer om “ok takt, bitvis ok form” och till och med “bra takt” av en domare. (poäng 5,0 x3).
Dessa poäng tillsammans blev 4,6/ 4,9/4,8 = 4,76
(upptäckte nu när jag kollade kommentarer och poäng att en sekreterare räknat fel. Fick 4,9 istället för 4,8, så slutpoängen blev 4,76 istället för 4,73 som det står i resultatlistan). Spelar ingen roll iofs.
Fullständigt godkänt för en första start för en 5-årig häst tycker jag.
Näst på tur var Exakt. Det var lite tight mellan starterna så Britta hade promenerat Exakt så han var “framskrittad”. Så sadel och träns på och så joggade jag honom till ridhuset där man kunde rida fram. Dit in skulle jag inte gått alls så här i backspegeln.
Många människor ochmycket ljud. Många som smackade högt och det ekade lite. När en ryttare red förbi och dennes spö råkade toucha Exakt var det lite “kört”. Jag fick ägna en liten stund åt att först sitta kvar i sadeln på en livrädd och jättespänd häst och sedan lugna ner stackaren.
Well sånt händer. Ok, värm inte upp på trånga ytor med många andra – då lärde vi oss det.
Vi red ut och jobbade på att hitta lite kontakt igen. Gick bitvis ok.
Tölten på väg till collectingring kändes bra.
Jag var ensam i min grupp och alltså därmed ensam på banan. Det gör mig inget.
Korta tölten var lite spänd. bitvis ok, men inte så fin som den kan vara (bitvis hittar vi sekvenser hemma som är underbara). När de första plingen från IceTest kom så blev han överraskad och spände sig lite och blev lite styv och drog ihop halsen.
Traven gick bra! Stadig, taktfast och kändes verkligen fin. kunde reglera halslängden och jag njöt av att rida. Blev förvånad över att poängen inte var högre på den (speciellt efter alla kommentarer från publiken om hur fin han såg ut där, men det är som det är). Fick 5,5 och 6,0.
I skritten var han lite spänd och gick inte helt genom kroppen. Det här är ett område vi verkligen behöver jobba på och det är ett problem att han blir så “prestationsinriktad” och inte slappnar av helt. We´re working on it!
Galoppen gick också bra om än lite långsam. Vet inte varför jag inte red på mera. Men takten kändes bra, fattningen satt som en smäck och jag är nöjd.
Sedan var det då det där med ökad tölt. Borde nog tagit ner till skritt och börjat därifrån, nu gjorde jag istället en övergång, eler ett försök till övergång från galopp till tölt. Det funkar friktionsfritt och mjukt hemma, men nu hade vi som sagt lite svag kontakt det gick åt skogen rent ut sagt.
Svagt tempo och rollningar och galopp så fort jag försökte trycka på det minsta lilla i tempo. Nä, helt enkelt.
Inget att göra. Satt och strök honom lite över halsen och pratade med honom. Exakt stänger av lite när det där händer.
Slutpoängen blev 4,9/ 4,8/ 4,9. I princip utan ökad tölt är det ju ändå helt ok.
Det visade sig att Brandi kommit till A-final i V5! På en delad 5:te plats (som vi delade med min domarkollega Kia!). Frånbörjan hade jag inte tänk rida någon final, då jag tänkte att det var stort nog för lillkillen att åka iväg och så, men han stod vid transporten och var så pigg och glad och fräsch så jag tänkte att “jag behöver ju inte värma mera än att skritta fram lite. Vi provar.
Och vad KUL vi hade i finalen, som var precis innan lunchen.
Det blev vårt sämre varv (vänster), men det spelar egentligen inte så stor roll i vilket varv han går.
Finalen gick galant och det var blandat 5,0 och 4,5 på allt. Vilket kändes relevant för det mesta. I skritten får jag inte ihop poängen dock.
Han var skitduktig och avspänd och fick 5,0. Även utan en fantastiskt bra överlinje kan man nuförtiden gå mycket högre än 5 på en bra takt, men långa steg nu med den nya handledningen. Men det är inget att bråka om så klart – jag accepterar faktum, han kanske inte skrittade för mera än 5. Skit samma – vi hade KUL!
Det är det absolut roligaste är att det känns som att Brandi tycker det är KUL på banan! Han tuffar på med spetsade öron och frågar glatt vad vi skall göra nu för kul. Och allt är kul!
Några foton som Britta tog i finalen (helt okronologisk ordning från finalen):
Hur som haver slutade vi på en (delad) tredjeplats i finalen och jämrans vad nöjd jag är med min häst! 🙂
Fina snuttekillen!
Efter lunch var det T5.
Steglängdsökningar har vi börjat nosa på lite hemma, men detta var helt klart inte dagen attvisa upp vad vi tränat på meddelade Exakt.
Så vi slutar prata om T5 nu, trots att vi kom till final och slutade 3:a. (Jag hade missat finalen om inte frk. Stang kommit och glatt sagt “jamen grattis det blev ju final i T5”. Jag trodde inte man kunde komma till A-final på så låga poäng 4-någonting). Men poängen var generellt rätt låg och det var ju rättvist eftersom det var lika för alla.
Nåja, Exakt och jag var inte värd högre poäng än vi fick heller.
Vi skall ha lite rosetträning hemma innan vi vågar oss på sånt på prisutdelningar.
Vad tycker ni förresten om min nya kavaj? 🙂
Duktiga Zanna var där och fotade så det kommer väl lite fler bilder här eller på fb så småningom!
Fredagkväll.
Bubbel, god middag och jag är för ankar i soffan nu.
Att avlasta höger knä lite i 6 veckor gav mig tyvärr lite hälsporre-problem på vänster fot.
Att sammanlagt under dagen jobba 4 hästar i olika typer av markarbete och hålla lektion gillade den inte. Sista hästen som tömkördes gjorde riktigt ont i foten.
Visir har fått jobba på volten och var bitvis riktigt fin. Lösgjordheten är väldigt bra på plats för honom nu. Mycket trevlig känsla.
Váli och jag tog en svängom ut. Mycket skritt och skrölt med lång hals. Lite tölt emellan åt.Får han bara komma till tölt ur galopp och hitta lång hals blir det riktigt trevligt, men det är inte helt simpelt att få till.
Helt klart är att både Vísir och Váli mådde mycket bra av 10 dagar på Karlslund med vattenbandsträning! Betydligt starkare och Vális skritt (som han verkligen haft problem med) har blivit bättre!
Igår var jag på Karlslund igen, dock utan häst denna gång.
En vän var där med sin häst och så skulle jag hålla en lektion för Alexandra, tjejen som jobbar på Karlslund! Medan vi stod och tittade på hästar så frågade Ancan rakt ut i luften “varför travar alltid islandshästar så dåligt?”.
Nu är det ju al inte alltid islandshästar travar dåligt och Ancan får ju ofta träffa (islands)hästar med hältor och problem, det är ju därför de kommer dit i många fall.
Men det är intressant att höra frågor av någon som inte är så ingrodd, indoktrinerad och insåsad i islandshäst(världen) som de flesta jag umgås med.
Jag tror personligen faktiskt att många, absolut inte alla, men mååånga av oss med islandshäst är så intresserade och “kåta på” att rida tölt och utbilda hästen i tölt att vi slarvar och/eller glömmer (alt. inte riktigt bryr oss om) att grundutbilda våra hästar i trav (och även galopp).
Många med problem med traven och galoppen hade inte behövt ha det om det tagits/getts TID att lära hästen att slappna av, länga överlinjen och jobba i trav!
Det är inte alltid lätt – men jag tror många hade mått bra av det.
Sedan har hästar absolut olika lätt/svårt för traven. Olika exteriöra problem, olika mycket pass-anlag. Absolut – men ändå. Jag vidhåller att vi ofta glömmer och slarvar med att utbilda våra hästar i trav.
Kan inte hästen slappna av i trav kommer den så småningom att få problem.
Så ut och läng överlinjen med er!
Själv skall jag sova för att stiga upp äckel-tidigt och åka till Strömsholm med Exakt och Brandi och tävla.
Hur det går får vi se.
God natt!
Puh och huh vad mycket jobb det är i den härliga vårsolen!Massor elever som tittar ut ur vinterdvalan och hästar som hårar i mängder!
Börjar först med att svara på Silkes fråga (kommentar i förra inlägget):
Silke frågade om var man kan köpa Micklemtränset och om det går att rida bettlöst på competition-modellen.
Jag har köpt mitt Micklem Multibridle på Stenholmen, men det finns ju lite här och där. Tror även det finns på Hööks. Och Strömbergs Gård.
När man köper multibridle (alltså orginalmodellen) får man med clipsen och lite extradelar som ger möjligheten att rida på bettlöst på 3 olika sätt.
Antingen kan man sätta tyglarna i “nosgrimmeringarna” och då blir det som ett “vanligt sidepull”.
Eller så kan man (med hjälp av en extradel) sätta tygeln genom nosgrimmeringarna och under hakan (förstärkt sidepull) eller så från nackstycket i kors under huvudet och genom nosgrimmeringarna (crossunder).
De här extradelarna får man inte med när man köper competition-modellen (då tror jag bara ett par tyglar kommer med), men man kan på den så klart knäppa tyglarna i nosgrimmeringarna och rida på ett sidepull på det sättet.
Jamen EDIT:
Tydligen får man med clipsen och extra-delarna till competition-modellen också!
Och det ÄR tillåtet att tävla på Micklem – både med och utan bett!
(Silke äger Exakts mamma Eyrarrós – passa på och kolla in hur lika de är på hennes blogg)
******************
Den här helgen har spenderats inne i ridhus.Vädret utanför var alldeles strålande, men det gick ju inte att förutspå och speciellt upp i norr kan ju vädret vara lite kallare ända in i maj.
Så det var ju helt legitimt att boka ridhus! Underbart trevliga och gulliga Umeågänget där alla gjort sina hemläxor och utvecklats! Åh vad det är kul att få följa dom och se ekipage utvecklas! Och som de utvecklas!
Iih – vad kul vi har!
Dalla bjöd på en aning mera spänning än nödvändigt när hon bjöd på fantastisk pass – åt fel håll (mot en 70 väg), men vi lyckades avstyra värre äventyr genom att få stopp och hitta en liten väg att vända in på.
Móeiðurs pass är också grym och bara mattarna (mor och dotter) tuffar till sig lite och ber som pass och inte tölt kommer de också att få smaka på kraften i passen!
Grymt kul också att komma så långt att vi kan börja leka lite med pass och schwung, rakriktning och samling!
Lördagen bestod mest av att lösgöra, länga halsen och checka av vad ekipagen var.
På söndagen kollade vi förstås av lösgjordheten först, men på de flesta ekipage fortsatte vi med lite “in i ramen”-arbete. Inte på alla, då alla hästar inte var redo för det, men på flera!
Och så lite pass på två pigga femgångsdamer (hästarna alltså – ryttarna behöver nog växla om lite mera för att bli “femgångare” 😉 ).
Här är några bilder på Stormur, hingsten som jag skrivit om tidigare, som är med på kurserna och som utvecklats så otroligt fint, genom att få tid på sig! (klicka på bilderna för att se större version!)
Superjobbat Linn!
Här provar jag Stormur
Och här rider matte Linn på honom! Amanda Bergmark fotade.
Maffig, eller hur!
Mycket kul helg!
Måndagar är som alltid en riktig maraton dag då hästarna hemma skall jobbas och det dessutom är 5 timmar på Fors som skall göras. Alltihopa är kul, men jag är ofta rätt slut på måndagskvällarna.
Den här måndagen packade Britta och jag in Váli Och Vísir i låddan och åkte till Ensta och red på ovalen.
Provade passen på Váli och han känns bra och G i den, liksom i övrigt. Tryckte inte på fullt i speed utan bad honom bara ligga kvar och han lade sig fint i bägge varv och låg stadigt. Känns bra! Britta och Vísir hade fin kontakt hela vägen och tiden på ovalen!
Hemma igen red jag Brandi, som inte är riden sedan Atli-kursen för en vecka sedan. Han har vilat, gått på vattenbandet, vilat och löshoppat.
Han sprattlar som vanligt runt de första 15 minuterna och sedan är han jättetrevlig och går att växla gångarter fint på och även länga överlinjen lite på. Jag låter honom “vifta runt lite” den där först kvarten och få ur sig energi och välja gångart fritt. Fast skritta fram på lös tygel och sedan vänta på signal att få springa måste han, sen får han välja gångart. Det blir oftast galopp, men rätt lugn sådan om ja inte ber honom öka!).
Exakt är inte heller riden sedan Atli-kursen.
Vila, tömkörning, vattenband, vila, löshoppning har han gjort istället.
Och herre du min skapare (nej, jag är inte religiös, det är bara ett uttryck) vad det har gjort honom gott! SÅ fin, ridbar och rolig!!!
På lördag är det dags att åka till Strömsholm och tävla på Sleipnirs vårtävling!
Exakt skall gå V2 och T5 och Brandi skall få springa en liten V5 – hur nu det skall gå.
Sleipnir har ett helt utmärkt system som gör att jag redan checkat in på tävlingen och inte behöver vara på plats aaastidigt!
Man fotar förstasidan på hästpasset, vaccinationssidorna, hästägarförsäkran och ryttarlicensen och e-postar alla bilder till angiven e-postadress och VIPS ä man incheckad!
HA! Vad smidigt och enkelt!
Mera sånt!
Nu måste jag iväg och jobba igen!
Horses to ride, people to teach!
Elin kommenterade förra inlägget med en fråga om hur jag skulle jobba en häst med lite svag vilja och “jag gör det imorgon-attityd”.
Jag skrev några inlägg om hästens vilja för nått år sen!
Här kan ni läsa dom:
Medel-Meistur, Villiga Vera eller Hyper-Hilda?
I det första inlägget jag länkar till här ovan så tipsar jag om övningen jag kallar “hus i helvete”. Klistrar in texten här också (men läs gärna hela inlägget!)
På en lat/ovillig häst börjar jag ofta med en övning som jag kallar “hus i helvete” (många av mina Fors-elever känner igen den här):
Bör jobbas med på inhängnat område/i ridhus.
Tänk er att drivningen är en skala från 1-10. En 1:a är när man nästan bara tänker skänkel och släpper fram hästen med sätet och en 10 är när man sparkar och använder spöet hårt samt smackar/hojtar högljutt.
Jag börjar med att be hästen gå fram med en 1-2 på skalan. Om inget alls händer kan jag uppmärksamma hästen med en lite smackning och en 2:a till.
Händer det fortfarande ingenting eller att hästen tveksamt tar nått steg framåt så går jag direkt upp till en 7-8:a på skalan (“gör hus i helvete”). Rejäl skänkel och eventuellt ett spörapp! De flesta hästar skuttar iväg i trav/tölt/galopp då.
Då är det jätteviktigt att inte bromsa på minsta vis! Var beredd på reaktionen och ha ett mantag!
Man får absolut inte ta i tyglarna när hästen går fram! Oavsett tempo! Låt hästen springa ca 20-30 m och beröm. Sakta sedan lugnt av till skritt, beröm och gör halt.
Gör om övningen. De allra flesta hästar reagerar betydligt bättre för små hjälper efter bara 1-3 upprepningar! Målet är att hästen piggt och raskt går fram i en aktiv skritt för en 1-2:a på skalan.
Samma övning kan naturligtvis göras med att bromsa.
En 1:a på skalan är då att man genom att suga in naveln till ryggraden och spänna rumpan (och därmed vinkla sitt bäcken) kan göra halt och en 10:a är när man med höjd hand rycker i tyglarna och sitter emot allt man kan och verkligen säger till (bör inte behöva användas någonsin, men hey IRL har väl vi alla någon gång tvingats ta i så, tyvärr?).
OBS! Mycket viktigt är att reda ut om en häst inte går fram (allt springer som fan) för att den har ont! Måste kollas först!
