Archive for the ‘Ridliv’ Category

Genomblöt, men vad gör det när man har dansande hästar

Tuesday, March 31st, 2015

Fyy vad det har regnat! På söndag vaknade vi till regn. Jag hade morgonfodring så jag var uppe med tuppen och fodrade och släppte ut Juppe och Váli (som står inne på nätterna för att hålla J sällskap). Åkte hem och sov en stund till och tog sedan en mysförmiddag med en lite bakfull make (40-årsfest igår, som jag inte vågade gå på iom smittorisk) i soffan framför Öppet Arkiv.
Vid 12 var det bara att inse att det inte kommer sluta regna. Så det vara bara till att klä på sig regnkläderna och åka ut.
In med Brandi och Exakt i stallet och först ut på “lille B” (inte liten någon annanstans än inne i huvudet). Myyycket duktig pånnihest! Vad FIN han är min kille! Blir så glad av honom!
Tindra fick en promenad denna dag istället för ridning. Att gå raskt med regnkläder är varmt. Dessutom sprang vi 3 små intervaller. Ännu varmare.
Men Tindra ser så fin ut och är så glad när hon får trava, och det värmer ju ett mattehjärta.
Svettig på insidan av kläderna och blöt på utsidan av de samma.
Exakt red jag ett pass på ridbanan och vad gör ett riktigt strilande hällregn när man har en sån där dansande fux?! Fantastisk han är den där fuxpojken!
Med ett stooort leende skrittade vi hem.
I detta helvetes hällregn var det faktiskt inte ridandet som var jobbigt, utan det var efter ridandet när hästarna var ute igen. Och jag stod där genomblöt (det  var typen av regn, som regnkläder inte rår på efter sisådär 4 timmar) och ganska trött och frusen med en hög läder som inte bara kan slängas in i sadelkammaren och en ligghall som måste mockas.
Djupt andetag, skala av sig tredje paret vantar som är helt genomblöta, och torka av sadel och träns och putsa det med läderbalsam.
Ut och mocka ligghall och seeen äntligen hem!
Resten av dagen låg jag still i soffan och gjorde så lite som bara möjligt!

Igår, måndag, började dagen med unghäst i ridhus i Tungelsta. Unghästen, Hera, skötte sig mycket fint!
När jag åkte mot stallet började det regna…igen. Och det fortsatte det med.
Brandi och Exakt fick sig varsitt pass i repgrimma på volten…i regnet…det strilande regnet.
Och så ut på Tindra 50 minuter. I regnet.
Sååå drygt. Genomblöt – igen.
Så glamouröst det är att jobba med hästar heltid!
Så när jag jobbade på Fors på kvällen njöt jag i fulla drag av ridhuset.

Men nu, hörrni – nu skiner solen!
Dagen börjar med unghästjobb i Tungelsta, ridning hemma och sedan lektioner på Vädersjö. Så kan vi bara hjälpas åt och hålla tummarna för uppehåll. That´s all I ask.

Förlåt min frånvaro

Friday, March 20th, 2015

…men jag jobbar och lever och ja…ni vet. Bloggar tydligen inte.
Men va fasen – internet är fullt av sidor och länkar att läsa, så ni håller er nog upptagna och underhållna utan mig.
Men, om ni råkar slinka in här så ser ni att det nu står ett nytt inlägg redo för er att läsa. Ta-daa!

Jaha, sååå…what´s up?
Jomen bara fint hörrni! I söndags var Britta och jag på Häringe och red på ovalbanan. Det är inget som man längre för göra sådär hi och hå som förr i tiden, utan det är klubben Vallfari som ordnar öppna träningar för sina medlemmar.
Både jag och Britta är med i MöRS, men stödmedlemmar i Vallfari just för ovalbaneträningarna. 130 kr per år är det helt klart värt att få komma och rida på banan ett gäng gånger per år.
Med oss i söndags hade vi Vísir, Brandi och Exakt.
Och det kändes att de var första gången på länge på en oval, samt att solen sken och det var många ekipage där.
Brandi skötte sig jättefint även om han har det lite varmt i sin päls i vårsolens sken. Exakt däremot var på tårna och exploderade några gånger i “nu galopperar vi järnet”-ryck! Skulle inte trava utan allt var galopp.  Efter en stund gick vi in på volten i mitten av ovalen och lösgjorde, tog igenom högervarvet på volt och hittade traven igen.
Sedan gick det riktigt ok på ovalen. Nyttigt att känna den explosiviteten. Blir till att åka till ovalbanor lite regelbundet och träna ett tag.
I måndags fick både Exakt och Brandi löslongeras på ridbanan – ah så skönt att kunna använda den igen! Killarna for runt som jehun och hade party.
I tisdags gick Exakt och jag ner till volten igen och jobbade igenom lösgjordheten och övade på Atli-läxan att tölta långsam tölt med jättelång hals (aaapsvårt!). Onsdag tömkörde jag Exakt ut och jobbade massor i grundtölt och skritttade jätebranta backar (jisses vad svettig jag var när vi kom tillbaka!) och i går red Britta och jag ut ihop med Exakt och Vísir.
Brandi känns väldigt trevlig och har äntligen börjat lära sig att trava med riktigt lång hals. inte bara lång – utan även låg när jag ber om det (i början och slutet av ridpasset).
I onsdags var vi som vanligt på Karlslund och Brandi fick såå mycket beröm för hur jämnt och bra han jobbar.

brandivattentramp
Brandi i vattentanken, innan passet börjat. Han går nu med vatten upp till magen och i rejäl uppförsbacke.

I onsdags var det även återbesök på Evidensia Stav med Filo (rygghästen i förra inlägget). Hans rygg är betydligt mera avslappnad nu, men han är fortfarande lite öm, speciellt framme vid manken i muskeln och över länden precis vid facettlederna där problemen sitter.

Han fick cortison i ryggen och runt facettlederna igen.

filo1
Söta Filo

filorygg
Ryggsprutad!

I övrigt har det varit ridskola och lektioner på Vädersjö, Västergården och Åfiske.
Hästarna ridna och stallet omskött.
Och idag, om en liten stund, åker jag till Gotland och klubben Austur och håller Tölt in Harmony-kurs.
Skall bli jätteskoj!

Så hoppas er helg också blir bra!

 

BACK to the root of the problem

Friday, March 6th, 2015

Jag postade lite instagram (heter mlainsinsta där om ni vill följa)/facebookbilder i onsdags från kliniken då Ancan, Bella och jag tillbringade 6 timmar på Evidensia Stav med en häst. Och jag fick en del kommentarer, sms och meddelanden om att jag hemskt gärna fick blogga om den dagen.
Och ni vet hur det är – er vilja är min…nja, inte kanske lag direkt…men guidelines?
Så här kommer ett inlägg om det!

Jag har kollat med hästens ägare så det är ok att skriva om deras häst och svaret kom med en tumme och upp och flera bilder att använda.

Here it goes:

Ni vet hästen jag skrivit om att jag jobbat med på Karlslund, Filo.
Han har ju haft problem i det förflutna, vilket vi vet.
Han har tydligen svår att rida in och reds småningom in av en lång (tung?) portugis som lärt honom “allt” väldigt fort.
Han kom till Karlslund i höstas efter en annons på Hästnet där han skänktes bort för att han skenade och ägarna inte hade tiden och intresset att utreda varför.
Han rör sig väldigt trevlig när han är avspänd, men avspändheten är ett problem.
Först av allt utreddes han för hälta på kliniken. En cysta i ena bakknäet upptäcktes, något som tydligen är vanligt på ponnyer/mindre hästar och inte behöver besvära hästen nämnvärt.
Haltfri satte vi igång med Filo – jag och hans ägare Bella.
Jobb i repgrimma, med fokus på kontakt och förtroende, lugnt arbete med ryttare. Små övergångar. Andas – lugn – vi är inte arga på dig vännen.
Lite svajigt har det ju varit, men det har ändå gått framåt. För några veckor sedan red Bella sin häst i alla gångarter i bägge varven (vi var inne i en inhägnad i ett ridhus och jag håller i linan som sitter i en repgrimma under huvudlaget). Efter den gången har det gått sämre. Omotiverade jättebockningar med ryttare och senast även utan ryttare men med sadel. Men: han bockar inte med Ville (dockan) på ryggen  – men med en välbalanserad ryttare som väger 20 kg mindre än dockan kan han plötsligt få tokspel.
Efter senast, då han bockade med bara sadeln (då satt inte ryttaren upp alls), sade vi att nu måste vi in och kolla upp det här igen och leta vidare. Det här är inte en häst som lärt sig att kasta av sina ryttare. Han är jättesnäll och så otroligt välvillig, men blir blockerad.
Spänd som en fiolsträng över ryggen, vilket vi upplever att blivit värre.
Så det var i ryggen vi började söka på Evidensia Stav igår. Började med longering och ett ridprov. Mycket spänd häst, men han bockade inte. Duktiga Bella (som har superbalans och är otroligt följsam och modig!) red i skritt och trav. Vi utmanade inte med att galoppera, då Filo var så väldigt spänd. Veterinären Izabella såg ju läget ändå. I höger varv har han hela tiden skevat in med baken och liksom vikt sig. Så även nu. Men inga bocksprång.
(På frågan “hur många gånger har du åkt av?” svarade Bella “jag har suttit kvar tre gånger”…)
Så vi går in och börjar med att bedöva Filos rygg. Det görs med en herrejösses lång nål då delarna som skall bedövas är ca 10 cm ner i ryggen.
Här har jag filmat när Izabella sprutar i ryggen på Filo:

Ja alltså är man spruträdd kan man ju se det här som terapi.
Ca 45 minuter senare gjorde vi om ridprovet och jepp – en avslappnad lugn häst, som längde överlinjen, frustade och rörde sig fritt med svikt i skritt, trav och galopp i bägge varven.
Ok – härligt att se! Men vad gör i nu?
Jo – ultraljuda ryggen för att se om det är något djupt därinne som gör honom så här spänd.
Medan vi jobbat med Filo har han haft sadel och ryttare max en gång i veckan i ca 15-20 min. Det får man inte så ont i ryggen av. Inte de rigorösa spänningar den här lilla hästen visar.
Izabella ultraljudade facettlederna i ryggen. Facettleden sitter mellan ryggkotorna:

Izabella förklarade att ultraljud på rygg är knepigt och alltid lite subjektivt då det ligger så djupt in i hästens kropp och veterinärerna inte gör den undersökningen i närheten lika ofta som på senor.
Men hur hon än vred proben och kollade om och om igen (hon var jättenoggrann och tog tid på sig och förklarade i massor för oss) så verkar det som om stackars Filo har lite pålagringar på några av facettlederna i ländryggen på höger sida. Precis där han är som mest öm för tryck och det är också ditåt han viker sig och skevar i ridningen.

ulbild
Ni ser områdena jag ringat in på bilden – den till höger är taggig och det är så det skall se ut, medan den till vänster är liksom mera rundad, vilket tyder på en pålagring.

Massvis med hästar går med pålagringar här utan att ha ont och utan att någon vet det, så det behöver inte vara ett problem. Men Filo har ont och det är troligtvis pga inflammation runt pålagringarna.
Så han fick contisonsprutor i ryggen för smärtlindring och avslappning samt även i facettlederna (snacka om pillgöra!) för inflammationsbekämpning.
Nu skall han få jogga i lina och avslappnat sträcka ut ryggen och gå på vattenband (Filo har det ju rätt lyxigt hemma med alla möjligheter för rehab hemma!) och om ett tag skall han tillbaka och få stötvågsbehandling i ryggen.

ul2
Izabella ultraljudar Filos rygg och Bella och jag studerar, frågar och tittar, Ancan fotar.

Fortsättning följer förmodligen (om ni vill? är ni intresserade?)

Fladdrig vecka

Saturday, February 28th, 2015

I onsdags fladdrade jag hit och dit som ett höstlöv (fast mera ett vårlöv då). Masserade patienter i Tyresö på morgonen. Åkte raka vägen ut till stallet och red Exakt. Bara skritt, trav och galopp och massor övergångar. Fred- lö är det dags att rida för Atli igen och det tenderar att bli mest tölt (även om jag är lite rebellisk och jobbar ganska mycket i andra gångarter. Får ofta höra “vad mycket du fick galoppera”. Fick? Jag gjorde bara) då så det kändes bra med en dag med “bara” grundgångarter.
Sedan kopplade jag på kärran och lastade Brandi och åkte till Karlslund.
Där fick Brandi stå i en hage medan M och jag hade ett mycket intressant möte med en herre om djupvågsbehandling på hästar och människor. Både jag och Brandi fick prova på behandling.
I´m intreagued! Intressant och verkar effektivt! Det här kan vara något! Men man måste tänka lite annorlunda med den.
Efter Att Brandi hade vattentränat och jag lämnat av honom i hagen hemma på Gårdslöt så masserade jag ytterligare en patient. Lång, men rolig dag!
Torsdagen gick lugnare till då hästarna vilade då de skall gå kurs fre-lö så det vara bara Tindra som skrittades som vanlig. Lite häng på kliniken och jobb med ponnyn på Karlslund.

filo1
Filo med Villiga Ville på. När pålle bockar utan ryttare sätter man inte upp levande ryttare på den tänkte vi.

Igår, fredag, var det Atli-dags igen.
Pga Einar Öders mycket värdiga och vackra begravning dagen innan började kursen lite senare än vanligt. Brandi var störtduktig igår! Så himla på G mot något väldigt bra!
Andra passet red jag och Malin Stang tillsammans och för att hålla ordning på vem han pratade med kallade Atli oss vid efternamn. Precis på slutet kände jag hur han verkligen flöt fram och var väldigt mjuk, samtidigt som han var väldigt uppe och då ropade Atli “SCHÖN! Han börjar lyfta på tassarna nu!”
Exakt jobbade fint, men inte riktigt där han varit de senaste veckorna. men så är det ibland. Han var bitvis väldigt fin och så jobbade vi väldigt mycket och länge med grundtölt (= skrölt) med låååång hals.
Idag (lördag) började jag med morgonfodring och fix av stallet på Gårdslöt och kl 09.00 red jag Brandi för Atli. en Brandi som var helt borta i huvudet. Tror han var kvar ute…på ett fält typ. Skuttig, pipig, bockig och frustrerad över att inte få springa.
Den lätta lösningen hade ju varit att rida fram och låta honom springa av sig. Nu gör vi inte så. Alls.
Utan skritt, sidföra och hitta koncentration. Bitvis hittade vi det.
Men fortfarande efter 40 min så måååste han svara på en av Vísirs gnäggningar med ett piiip, avskritttandes på lång tygel.
Ja – ibland har man sådana dagar. Mest satt jag och småflinade åt hans upptåg och ständiga bedjan om att spriiinga!
Om en liten stund skall jag åka tillbaka och rida ett pass på Exakt. Det om det.
Finemang och melodifestivaldags ikväll!
Skål på det!

BrandiAtlifeb15
Atli provar Brandi igår kväll!

Att lära hästen tölta

Friday, January 30th, 2015

Töltsättning har jag fått frågor om.
Det finns ju flera vägar och det är också olika från individ till individ. En del hästar börjar tölta av sig själv efter ett tag, andra måste man verkligen lära tölta och på en del ligger så när ytan att det bara är att ta fram. Och så finns det de som bara töltar – där man istället får lära dom trava.

Jag föredrar hästar som väljer trav i fritt tillstånd och även med ryttare på ryggen. Jag anser det lättare att lära de hästarna att länga överlinjen och slappna av. Många – inte alla, men många – så kallade “naturtöltare” travar inte av en orsak. Spänningar, en skada av ett fall som föl/unghäst eller en hälta.
Jag drar alltid öronen åt mig med hästar som inte travar i frihet och vill se dom lösa på en ridbana eller i en rundcorall. Ofta, ofta finns det en orsak till att de inte travar när man börjar nysta i det.
Observera skillnaden mellan en häst som visar både trav och tölt/pass i frihet och den som inte travar öht.

Hur som helst. Vi säger att vi har en unghäst, som rör sig i skritt, trav och galopp i frihet. Vissa töltinslag finns ofta, t.ex. i nedförsbackar, svängar osv.
Grundinridningen sker i lugn och ro och de första månaderna som ridhäst får hästen förflytta sig i vilken gångart den vill. ABC (Starta, stanna, svänga), samt framåtbjudning och mod befästs.
Ofta är det lägligt med en vila efter att grunden sats. Gärna några månader på stora marker i flock.
När unghästen sedan kommer hem/in igen kollar jag först av så det den lärt sig första perioden är kvar och låter hästen komma igång lite igen. Oftast skall den skos igen och anpassa sig lite till livet i flocken hemma/på stall eller hur man nu har sin häst.
Viktigt är att hästen kan några saker innan man börjar med tölten (imho då, andra må ha andra synpunkter på detta): att hästen går fram, kan svänga för korrekta hjälper (ytterhjälperna, inte innertygel), att hästen kan rygga (igen – inte för tygeln primärt utan för vikt och säte – en halsrem hjälper mycket här!), samt att hästen förstår förhållandet mellan framåtdrivande och förhållande hjälper – d.v.s halvhalt.
Om hästen har lätt för att spänna sig och korta överlinjen bör den kunna länga halsen också först. Det är aldrig fel att lära dom det.
Sätt god tid på att lära hästen gå fram till handen och lär den tölta med en korrekt överlinje.
Här kommer det lite individuella in i bilden.
En del hästar kan flyta på och tölta små bitar i en fri neutral form i en hyfsad balans av sig själv.
Andra kan inte det från början.
De som inte kan flyta på från början får inte springa runt och tölta obalanserat och dåligt utan de får jobba med att långsamt lära sig att länga överlinjen och gå fram till handen och öka upp skritten steg för steg upp mot grundtölt (= skrölt) med en hyfsad/bra överlinje.
Det tar TID!
Men ha aldrig bråttom med unghästar – det är sååå värt det att ge dom den där tiden!

Exakt är ett strålande exempel på en häst som inte har tölten naturligt. Den dök inte alls upp av sig själv. Fanns inte. Han hade enormt lätt att trippa med bakbenen och vinkla haserna och trava med bakbenen.
Första gångerna såg “tölten” ut såhär:

Exakt69
Det här är i april 2012, och så fel.
Så jag lade direkt ner det och jobbade med att han skulle kunna skritta bra och inte börja småtrava så fort jag bad honom skritta på lite (alltså vi pratar inte ens om mot grundtölt/snabb skritt, utan minsta lilla skänkel ledde till trav). Han kunde inte skritta upp för en liten backe utan att börja trava. Så vi skrittade upp för backar, till en början gick jag upp för backar (rätt små backar).
Och så blandade jag det med grundträning med hjälp av det han var bra på – trav och galopp.

Exakt15

På två veckor (3 ggr/vecka) lärde han sig skritta mycket bättre. Då började jobbet med att lära honom länga sig i överlinjen i skritt och gå fram till handen.
I slutet av maj 2012 hade vi kommit hit:

Exaktmaj 057

Exaktmaj 085
Här rör han sig i en neutral form i hyfsad balans.

Jag var hela tiden noga med att ha Exakt normalskodd utan boots.
(Efter maj 2012 gick Exakt på vila och kastrerades (han var otroligt överkänslig och skrikig som hingst och åt dåligt då han mest sprang och skrek).
Jag hade nästan ingen kontakt med honom förrän hösten 2013 (över ett år senare). Och i november 2013 kom han hem!)

Det viktigaste, enligt min åsikt och mitt tänk, är att ge det tid – beröm mycket när hästen gör lite rätt!
Många korta sekvenser, som sakteliga blir längre, av det som är jobbigt och blanda med roliga saker som hästen är bra på för att behålla glädjen.
Tänk på att när du driver med skänkeln skall hästen svara med att avspänt gå fram till handen och länga halsen så mycket du ber om.
I mångt och mycket stämmer det att kan du länga hästens hals hela vägen ner till marken (be den nosa på marken), så behöver du det inte.
Kan du böja behöver du inte böja. Men du måste kunna om du vill.
Lång och låg är, som tidigare sagt, inget vi rider runt i massor – men hästen måste kunna det och få sträcka ut hals och rygg i början och slutet av ridpasset. Och ibland en liten stund i mitten. Och då måste det vara inlärt och hästen måste få öva på det.
Men du kan behöva kolla så du kan det går att böja lite, länga halsen, flytta för skänkeln eller vad det nu är du jobbar med.

Brandi har tagit tid. Började lite smått med tölten sommaren 2013, insåg att han inte var stark nog och jobbade med överlinjen och lät tölten dyka upp lite då och då (i farten, i nerförslut) i neutral form. Skrittade fram mot grundtölt.
I oktober 2013 tittade jag på hans bakknän när han gick bredvid mig och hajade till över hur “wobbligt” det såg ut.
“Jessus – det där vill jag knappt sitta på, ännu mindre börja tölta på!” tänkte jag och såg väl ut som emoijin, ni vet :

Sen började vi på Karlslunds Gård Träning & Rehab.
Hela 2014 har jag jobbat väldigt strukturerat och tålmodigt med B och hans tölt (och även tidvis traven). Och ni skall veta att jag tidvis bitit mig i tungan och mummlat “Takt, lösgjordhet, kontakt” då han bitvis börjat bjuda på mera än jag vill ta fram för hans ålder.
Det är en sak att en häst kan en sak – en annan att den skall bli stark i det!
Så vi har tragglat med att kunna länga överlinjen, gör mjuka övergångar, flytta för skänkeln och göra ännu mera övergångar och gå FRAM.
Och vet ni vad – jag är såå glad att jag låtit det ta den här tiden. Nu är han helt fantastisk att rida. jag ler runt hela huvudet varje ridtur.
Han är nu 5,5 år (blir 6 i sommar) och börjar verkligen kännas fin. Mjuk som smör, stadig och otroligt glad!
(Just nu ser en vanlig vecka för Brandi ut såhär (all ridning är ut längs vägarna, då ridbanan för tillfället är is och oplogad snö)
Måndag: rida
Tisdag: gå som handhäst, antingen med Tindra i skritt eller med Visir i tempo
Onsdag: vattenbandsträning på Karslund
Torsdag: vila
Fredag: rida
lö/sö: rida/vila/nått från marken)

Självklart är det massor jobb kvar med Brandi och han är långt i från klar, men det känns verkligen att han börjar bli stark i kroppen och gångarterna är jämna för tillfället!
Ju starkare han blir desto mera börjar han fråga om han få lägga sig i pass. Inte så att han drar iväg i pass eller bara går över själv. Men i galoppen känner jag emellanåt hur han blir lite styv och lateral och då kan jag välja att styva till sätet lite och krama en tygel och säga “varsågod” eller slappna av lite mera själv och driva fram och säga “nej inte idag”.

IMG_7692-small

Har ni mera funderingar och frågor kring töltsättning? Kommentera!
Roligt att tänka till och diskutera!