Archive for August, 2013

Jogging around

Thursday, August 8th, 2013

Började skriva det här igår kväll, men det får stå kvar.
Precis kommit in från en spring-vända ute i den varma kvällen. 5,5 km lufsade jag.
Känns som om jag peakade under juli med springandet och kondisen och nu är på väg ner i en liten svacka. Det kaaan ju också ha att göra med att jag hade mera (överskotts)energi när jag hade semester och nu efter att ha ridit tre hästar idag (Váli, Sörli och Tindra) och gått runt hagarna och pysslat inte har lika mycket spring kvar i benen.
Hur som helt har det känts tungt och lite motigt de två senaste gångerna jag sprungit. Irriterande.

Varför allt detta springande då, när jag har ett jobb där jag rör mig så mycket?
Jo, för att jag vill. Och jag känner att det är mitt ansvar. Jämte mot hästarna.
Vi kräver att vara hästar skall vara atleter och tränar upp deras kondis och muskler och tänker väldigt mycket på vad vi ger våra hästar att äta och hur vi tränar dom.
Vi är inte alltid lika noggranna med oss själva.

Om vi kräver att våra hästar skall vara atleter bör vi kräva något i den vägen av oss själva. Eller kanske se det som att hästarna kan kräva det.
Styrketräning, en moderat vikt för hästens storlek och balans. Och en balanserad kost.
Det och en jävla massa träning på att rida och BAMyou´re a rider!
Nej, det är ingen som sade att det är lätt. Sviktande självförtroende, självkänsla och att man inte alltid mår bra. Det är inte alltid det går att få ihop livet med jobb och hästar (om man inte jobbar med hästarna och inte ens då får man alltid ihop det).
Men faktum är och förblir – träning handlar om prioritering!
I många år gick jag också och sade “men jag har inte tid att träna, jag har bla,bla, yada, yada att göra”. Men hörrni – en sliten klyscha som faktiskt är sann: Den bästa träningen är den som blir av! Även om den är kort
Varje gång jag ger mig ut för att springa eller cykla så tänker jag just den meningen och så tänker jag att jag inte behöver springa så långt idag, jag kanske bara promenerar. Eller cyklar kanske bara en liten sväng.
Nu är det rätt sällan det blir en promenad istället för en jogg, för när jag kommer ut så biter nästan alltid träningsjävulen mig och så springer jag där och svettas och klurar på världsproblem (som Vális tölt, Brandis övelinje och vem som är mördaren i boken jag läser), ja ibland till och med självreflekterar jag över hur allt blivit som det blivit (inte ett dugg negativt, bara bra!) och vad som står som nästa punkt på agendan i livet.
För det är joggning/löpning jäkligt bra till. Tankeverksamhet och rensande av den samma.
Och så är det den där berömda kicken/rushen/boosten efteråt. Och känslan av att varit duktig!

Nä ni, nog predikat.
Nu skall jag fortsätta att slaviskt följa VM på internet (Brandis far Ómi,blev 4:a i stilpass, how cool is that!?), slötitta på en serie som egentligen är waaay beneath me och lyssna på regnet.

img_0175

Det här började ju bra

Tuesday, August 6th, 2013

Jo, iofs har det börjat rätt bra, så läs inte in allt för mycket ironi i rubriken.
Váli känns finfin och är verkligen underbart kul att rida. Brandi är jättefin och glad och igår anlände en ny träningshäst; Sörli, som är väldigt kul att jobba. Tindra hämtade jag och Jill hem från Bärby i lördags. Helt odräktig är hon, som sagt, men hon är hemma och idag blev hon skodd igen.
Och så tog vi en liten svängom på volten barbacka i repgrimma.

Men, som jag skrev tidigare så var det ju det här med Vísirs öga. Idag hade svullnaden gått ner lite och jag kom åt att öppna upp det lite mera och kika och såg en nästan vit fläck mitt på ögat och då föll polletten ner – så klart (om än tyvärr lite sent).  Såklart, ett sår på hornhinnan – att jag inte tänkte på det direkt!
Jag var helt fokuserad på att det var en smäll eller ett getingstick på ögonlocket, då det var så svullet.
Jahaja, ett snabbt samtal till bästa vet. Lindsjöö, som turligt nog råkade vara i Tungelsta. Hon kom ut en kvart senare (det kallar jag snabb service!). Marianne konstaterade snabb samma som jag befarat – ett sår på hornhinnan. Stackars Vísir!
Nåja, det är bara att gilla läget. Mediciner hämtades raskt ut på apoteket (sicken tur att vi har ett apotek så nära) och Monica var en pärla och hade sytt på en ögonlapp på en flughuva medan jag var på apoteket. Så nu står farbror brun partiellt mörklagd i en box och äter lite antiinflammatoriskt och får både salva och droppar i ögat några gånger dagligen.
Prognosen är god, men hur länge det tar innan det är bra är svårt att sia om. Det är väldigt olika från skada till skada.

Sörli då. Jo han är en svart valack f. 2007 e: Örn frá Keldudal. Stor och reslig och har väldigt trevliga grundgångarter. Tölten kommer blir riktigt fin den med. Det behöver bara läras om och bli rätt där. Ett Liljeholmens behöver tändas. På den fronten kändes det väldigt lovande idag!


Sörli i hagen igår, tids nog kommer det ridbilder

 

jamen då var första veckan avklarad

Friday, August 2nd, 2013

Första arbetsveckan klar. Ja, egentligen började jag ju jobba igår, så så mycket till vecka kan man ju inte kalla det. Váli och Vísir har jag ridit den här veckan, nästan hela den, men i övrigt har det ju varit väldigt lugnt.
Nykur och Brandi fick skor igår.

Idag när jag tog av Vísir flughuvan, som han fick på sig igår då han var lite rinnig i ögonen igår, var han dock väldigt kläggig i bägge ögonen och det ena var helt igenmurat och efter lite rengörande med både vanligt vatten och ögonvatten jag lyckades hitta så konstaterade jag att han var tydligt svullen runt ena ögat. Men han hade inte feber utan helt normal temp. Dock vadet helt klart inget man rider med.
Ser ut som ett getingstick. Han fick stå inne i boxen medan jag och Váli tog en klättertur ute i skogen.
Då Váli var riden och avspolad tog jag en sväng på Brandi på volten. Åh, vad min fining är kul att jobba med! Vilan har gjort honom gott både för kropp och själ.
Vi började med ett tips från Atli-kursen. Att både från marken och ryggen lära lillpålle att sänka huvudet och länga halsen stillastående. Från maken provade han snabbt på rätt sak. Jag stod framför honom och började med att hålla lite lätt i bettringarna och så peta lite lätt i vardera och fortsätta småirritera och peta (på samma sätt som om jag kramade lite mjukt höger-vänster i tyglarna om jag satt på ryggen) tills han provade på att sänka huvudet pyttelite mot marken, då släppte jag direkt och berömde massor. Gjorde sedan om några gånger och berömde massor då han frågande sänkte huvudet (att sätta sig på huk kan hjälpa om hästen inte förstår). Sedan satt jag upp och gjorde samma sak från ryggen innan jag red fram. Lite förvirrat provade B först med att rygga, sedan med att kyssa stigbygeln innan har råkade testa på rätt grej, sträcka huvudet lite framåt-nedåt. Första gången han gjorde det och jag släppte tyglarna och berömde i övermått kunde man nästan se frågetecknen sväva över hans huvud.
Gjorde sedan, efter lite skritt, volter och övergångar, så att jag red på den övre 20-m volten i trav tog ner till skritt och vände snett igenom. Mitt på diagonalen gjorde jag halt och bad Brandi sänka huvudet (alltså inte ställa sig “i form” utan sträcka ut halsen och ner nosen mot marken). När han tänkte åt rätt håll berömde jag massvis och red fram igen (fortsatte vägen längs diagonalen) och in på den andra 20-metersvolten där jag jobbade i skritt mot skrölt ett varv. Skritt igen och snett igenom med halt och huvudsänkning på mitten. Och så trav igen.
För varje halt reagerade B lite bättre och snabbare.
Avslutade med en galopp i vardera varv, lite kort och busigt och satt av och ledde honom några varv.
Ca 20 min, lite fuktig bakom öronen.
Innan jag släppte ut herrarna kollade jag Vísirs öga igen och nu hade han öppnat det lite och såg betydligt bättre ut i det. Lite klägg hade kommit till igen så jag putsade ur det och konstaterade igen att det måste vara ett getingstick. På med flughuvan och ut i hagen och så en sväng via apoteket för inhandling av mera ögonskölj.

Imorgon kommer en odräktig Tindra hem.
Damen har varit helt ointresserad hela tiden och inte ens reagerat på spruta. Hon är kollad två gånger av veterinär och har släppt ägg och har gulkropp, men brunstar inte. Vi vet inte varför. Antingen har det något med den extrema värmen att göra (det är tydligen två ston till som beter sig likadant där) eller så tror hon själv att hon är dräktig.
I slutet av maj brunstade hon rejält och sedan tyckte jag mig se en liten brunst i mitten av juni. Men sedan har det alltså varit tyst.
Då hon inte brunstar kan man inte heller ta ett bakt-prov.
Så hon får komma hem och vara ridhäst ett år till (“inte mej emot” kvittrade Erica glatt) och så får vi se om vi hittar en brunst nästa vår som vi kan ta bakt- prov på och se så allt är ok och så får hon åka tidigare till Vaki då.
Ingen kris. Men så klart lite trist.

Nu är det sängdags.
Vi avslutar bara med lite söta bilder på Gná från när jag träffade henne hos Nona i juli:

gjuli131-jpgVanvettigt skönt att bli kliad

gjuli133-jpgFina Gnun!

 

gjuli135-jpg På lång tygel i ridhuset