Posts Tagged ‘Stadsberga Västergård’

Det gick ju inte som på Strömsö det där *

Sunday, May 22nd, 2016

Gårdagen var obra. Nästan lite från början. Var så trött så jag höll på att ramla i trappen på vägen ner till köket när jag klev upp 05.30.
Fick i mig kaffe och frukost och var någorlunda redig i huvudet när jag åkte till stallet. Allt var packat och klart i bilen och det var bara att haka på transporten, som precis fått ny el och nu lyser och blinkar så fint åt alla håll, packa en höpåse och lasta grabbarna.
Exakt och Brandi åkte med mig till Västergården, då den nya ovalbanan skulle invigas med tävling.
Jag har ju ridit på den några gånger för Helene och hela tiden oroat mig för hur mjuk den är. Hoppats på att den skulle hinna sätta sig. Den känns lite taskig mot hästarna att rida på.

När jag skulle lasta ur på Västergården (jag lastar ju i och ur mina två hästar själv jämt), så kastade sig Exakt plötsligt ut. Jag hann inte reagera (skulle lasta av Brandi). Exakts grimma gick av (precis som den skall, hellre grimman än hästen) och flög tillbaka och träffade mig i ansiktet.
Jag kände inte så mycket just då utan fångade in Brandi och band upp honom och då kände jag något i ögat. Kände efter med handen och oj, handen var helt blodig! Rejält.
Ett spänne på grimman hade spräckt mitt ögonbryn och det blödde rätt rejält. Med en servett ur bilen tryckt mot ögonbrynet traskade jag efter en showtravande Exakt och fångade snabbt in honom. Vilken tur att vi tränat lite på inkallning.
Gunilla A. som står på Västergården och också skulle tävla är läkare och hon tittade på mitt ögonbryn och konstaterade att det behöver inte sys och så tog hon två plåster och tejp och tejpade ihop det.
Jag såg mindre attraktiv än vanligt ut, men bättre det än blod överansiktet och smuts i såret:

Fil 2016-05-21 19 29 10

 

Jag grävde fram en keps ur bilden och hade den på mig så fort jag inte hade hjälmen och tog en alvedon, då det värkte lite.

Först ut var femgång med Brandi. Han kändes riktigt fin på framridningen och helt ok inne på banan. Vi hade bättre kontakt i tölt än tidigare och alla gångarter satt snyggt och fint. Tills passen.
Första försöket var han helt övertaggad och tog inte läggningen. När det blev för sent lättade jag och lät honom galoppera klart.
Andra och tredje försöket lade han sig lydigt i pass, men rollade och det kändes hur underlaget sööög kraften ur passen. Poängen var 5 – 5,5 på alla gångarter utom passen där den var mellan 0-2,0.
3,77 i slutpoäng, som resulterade i en 5:te placering (av 7). Så det var ju flera som det gick “sådär” för.
Red en stund senare fram Exakt för T3 och han kändes verkligen riktigt fin.
Men när vi kom in på banan…var det sååå tungt. För tungt, alldeles för tungt för Exakt, som är väldigt underlagskänslig. Satt och övervägde att bryta. Borde nog gjort det. Korta tölten gick ok, i steglängdsökningarna gick första ökningen ok, andra var på den ännu tyngre långsidan och där kom det för mycket grus i vägen för herr känsligs bakben och han slog upp i galopp.
Sista ökningen fick ok och i ökade tölten red jag ett mycket försiktigt tempo och verkligen höll igen och bara jobbade med att han inte skulle bli osäker på underlaget och hålla gångarten.
Vi slutade på 4,9 (5,2/ 4,7 / 4,8) och det gav en tredje plats i grenen. Tog aldrig domarkommentarerna så vad jag fick för de olika momenten vet jag inte.
Funderade lite och kände efter i magen.
Och gick sedan och strök Brandi från T7 och Exakt från V2 och åkte hem.
Jag kan inte med gott samvete rida mina hästar, speciellt Exakt som är så känslig för underlag, på en så mjuk bana.

Tävlingen var fint arrangerad och priserna var fina (fick en stavmixer och en mugg) och allt runt om funkade jättebra, och banan blir bra – den behöver bara sätta sig och prepareras bättre!

Åkte via apoteket i Västerhaninge och köpte sådana där strips som man kan klistra ihop sår med och när jag väl kommit hem tog jag av tejp och plåster och tvättade av såret. Det är ca 2 cm långt tvärs över ögonbrynet, nära näsroten.
Putsa, torka, tejpa och på ett ett skyddande plåster över stripsen.

Fil 2016-05-21 19 28 54
Nu ser det inte fullt så vådligt ut

Resten av lördagen gick åt till lite handlande, en rejäl tupplur (trött såå det heter duga) och hundpromenad samt god middag och bra film (Suffragets).

Idag, söndag, är jag helt ledig och har sovit, varit på IKEA, hundpromenenerat och röjt hemma.
Sådana dagar behövs också, även om jag älskar mitt jobb!

************

* Strömsö är ett finlandssvenskt “Äntligen Hemma”-aktigt program, som även sänds på SVT.
På Strömsö/i programmet går allting, alltid perfekt och är myyysigt, fiiint och man får sådär häärlig kiva fiiilis (läs på finlandssvenska).
Det är ett vedertaget uttryck i Finland (även på finska) att “det inte helt går som på Strömsö” när något inte går helt som man tänkt sig.

 

Sköna söndag

Sunday, May 26th, 2013

Helg igen alltså. Som vanligt ägnar jag söndagen åt att tänka “oj, vad fort veckan gått”.
Fredagen började med att Stígurs ägare, Erika, kom förbi på Skogsäng och provred sin häst. Det är rätt länge sedan sist och det var väldigt kul att se Stígur under en annan ryttare. Det gick jättebra och att se ryttare le när de rider sina hästar är alltid kul. Vi avslutade med att visa pass för ägaren på vägen. Vilket nog var den bästa passen han gått. Som sagt, Stígur blir starkare och bättre hela tiden!

Resten av dagen bestod av lektioner. Sits, sits, sits. Lugn händer, läng halsen, slappna av, andas och “aaaxeln” var frekvent förekommande ord hela eftermiddagen. Eleverna jobbar ambitiöst och bra och jag är glad.
Lördagen var tävlingsdag. Inte för mig dock.
Eller jo, lite. Jag dömde tävlingar på Stadsberga Västergård och Erica passade på att tävla Tindra. Det är sista chansen att tävla bruna damen nu på i alla fall 2 år. I år är det nämligen betäckningsdags igen för henne!

Grenarna på gårdagens tävling var V5, T7 och Trail.
Erica var anmäld till alla tre. I V5 kom de ut på en total strax under 5 och hamnade typ på 15:de plats, vilket är bra med ett startfält på ca 40 st. Otroligt många anmälningar(vilket är jättekul!)!
Det här var första gången de ordnades finaler till tävlingen (de har alltid tidigare “bara” haft uttagningar och prisutdelning) och en viss orutin från arrangörerna märktes. Men stämningen var bra och alla problem löstes snabbt på vägen. Om man inte själv lever i islandshästvärlden är det inte “bara att veta” alla regler som finns, vad som funkar och i vilken ordning det är bäst att göra saker.

Finalen i V5 var lagd direkt efter uttagningen och sedan var det dags för trail.
Banan var på 8 moment och genomtänkt. Två moment bringade större problem för de tävlande än väntat (för banbyggaren, som rider och tävlar inom western och är en van trail-banbyggare och -ryttare): en grind i metall och vattenmattan. Repgrind  är något vi kan träna på hemma, men långt ifrån alla hästarna hade sett en metallgrind av de här slaget förr.
Vattenmattan var total överkurs, tyvärr. Det var av den typ man har under vattengravar på inomhustävlingar. Blå, vattefylld (max 10 cm djupt) och mycket skrämmande ansåg hästarna. Inte en enda av de startande (7 ekipage) fick hästen genom vattenmattan. Två hästar (Olga och Tindra) doppade en hov i mattnet, men ryggade raskt tillbaka med en min av “det är ju BLÖTT ju!”. Men för samtliga ekipage blev det 0 poäng på den punkten. Det drog också ut på tiden, då alla ekipage, så klart, fick samma tid påsig att försöka få hästen att gå på vattenmattan.
Hur som helst blev Erica och Tindra 3:a här, de andra momenten gick galant!
T7 var en snabb historia, trots många startande, då det är endast två moment. Tindra var laddad och på här, det syntes redan när de kom in i ridhuset. De slutade på 5,3 och en finalplats. Även här var finalen direkt efter uttagningen.
Nackdelen med det systemet är:
1) att en del av finaldeltagarna kanske bara hinner ut och sedan in igen på finalen.
2) att ryttarna inte hinner få sina domarkommentarer och läsa hur uttagningen gick (något jag som ryttare skulle bli tokig på)
3) ryttarna som rider en yngre häst (5- eller 6-årig) inte riktigt får välja om de vill starta i en tölt- eller fyrgångsfinal p.g.a. reglerna för hur många gånger/dag en yngre häst får starta.

Finalen avlöpte fint och Tindra och Erica slutade på en delad 4:de plats på 5,0.

Överlag var tävlingen smidig och bra. Det jag efterlyser är bättre ridning. Jo, på alla nivåer, tycker jag att det behövs!
Det var mycket trevlig ridning också, men en del riktigt tråkig ridning med. Jag förstår absolut (om jag förstår OOOja!) att man blir nervös på banan och inte rider som man brukar men det syns också när det är ett invant mönster och inte enbart nervositet. Att alla gör sitt bästa förutsätter jag!
Men att sätta hästens bästa i första rummet kan också betyda att man stryker sig om man stöter på för stora problem, att man har en nosgrimma på hästen för att stabilisera bettet om man vet med sig att man kan få lite stökig hand i sådana här sammanhang eller att man avbryter sin visning om inte hästen känns ok.

Kvällen var mycket trevlig, med grillmiddag och ett glas rött samt film på Netflix.

Idag har jag, förutom att sova extra skönt på morgonen, ridit Váli och lasttränat med Brandi.
Det var andra gången jag lastade Brandi i transport med mellanvägg och bommar. Vi passade på att träna med Nykur också. Bägge killarna fick gå av och på några gånger och sedan lastade vi in bägge, stängde till och körde några varv runt volten innan vi stannade och lastade av.
Jätteduktiga killar, som gick på utan problem, stod lugnt och backade av rakt och fint!
Brandi fick springa lite i repgrimma efter det och lagom tills regnet kom så var vi klara och släppte ut brorsorna på betet igen.

Vi avslutar med en bild på fina, roliga lilla Kelda och mig.
Ni minns Kelda va? Hästen jag skrev om som ett lyckopiller. Caroline och Kelda utvecklas så fort och så fint ihop och senast de var hos mig på träning fick jag prova älskling-pållan.

img_3543