Jag har suttit och försökt sammanställa mina anteckningar från FEIF: s utbildningsseminarium. Inte helt lätt då det inte är allt som är nedskrivet på papper.
Och så skall jag komma ihåg det där jag inte skrev ner. Det gick ju inte att skriva ALLT, då hade jag missat halva seminariet. SÅ jag har försökt strukturera upp det.
På fredagskvällen var det lite presentation/introduktion på Park Inn Hotel i Uppsala.
Först var det en föreläsning av de senaste inom forskningen på den så kallade passgenen; DMTR3 som den heter.
Tog inte så mycket anteckningar där, då det mesta finns att läsa på Synchrogaits hemsida.
Till en början var föreläsningen lite för “svår” och blev lite tråkig (personligen för mig alltså) då jag helt ärligt inte riktigt förstod vad den duktiga forskartjejen pratade om.
Men den blev intressantare när hon förklarat grunderna av hur genetik och celler och DNA fungerar i forskning och hur de nu forskade på om gångarterna och genen.
Sedan var det de tre instruktörerna; Mette, Stian och Magnús presenterade sig själv och hade en liten genomgång av hur de tänker och jobbar.
Här kommer anteckningarna kring det, håll till godo:
Stian Pedersen
Mjuka armbågar och alltid en buren hand. Hellre en något för hög hand än en för låg hand.
En låg hand drar ner hästen på bogarna och blockerar bakbenen.
Hästen lär sig ända sedan födseln.
Det är av största betydelse, rent nödvändigt, att hästen lär sig att efter tryck kommer det alltid eftergift (och beröm)!
”That is the only way to have a good future!”
Framåttänkande och tempo är två olika saker.
Få hästen mjuk och följsam. För det måste ryttaren vara mjuk och följsam i kropp och sinne. En spänd ryttare kan inte förvänta sig en mjuk häst.
En rakriktad häst är liksidig och lösgjord.
”Equally balanced”
Huvud –manke-bakdel i linje med varann i olika rörelser.
I samling skall hästen inte spänna (”använda”) ryggen utan magen!
Balansen mellan ryttarens hjälper avgör graden och kvalitéten på samlingen.
Om vi i arbetet med samling stöter på stelhet och spändhet (stiffness and tension) ju mera vi samlar måste vi backa tillbaka till lösgjordhet och smidighet.
Smidigheten och lösgjordheten (suppleness) måste alltid vara minst på samma nivå som samlingen.
Som instruktörer måste vi alla vara ärliga mot våra elever och ”inte bara göra ryttaren glad”. Om vi alla är överens om att ”tvinga” och få våra elever att sitta och traggla med det viktiga (ibland tråkiga) grundarbetet kommer vi bidra till bättre, noggrannare ridning och gladare hästar.
”En sak jag märkt är att gamla/äldre instruktörer ofta har ”all tid i världen” och är tålmodigare, medan yngre/unga människor, som har hela livet framför sig, ofta har bråttom. Isn´t that ironic?”
Stian och Globus fra Jakobsgården
Mette Mannseth
Börjar med en fråga till oss alla:
Who gets to decide how a horse should move?
Svaren är lite trevande och osäkra;
Domarna? (nej, domarna följer bara domarhandledningen och värderar vad de ser utefter den)
Alla som är involverade och jobbar med hästar?
Modet (vem bestämmer vad som är på modet?)
Hästen?
Att rida en vacker häst med höga rörelser är något vi gör för vårt eget ego!
Hur mycket är det värt att utsätta hästen för, för vårt eget ego?
Det du får betala mest för idag är en högrest, långbent häst med stora frambensrörelser.
Grundregler jag alltid kollar av med hästar på lektion/ i träning och som jag genom åren kommit fram till att är viktiga och basic!
Tryck i båda tyglarna – bromsa, halt, ryggning
Ena tygeln – sväng
Båda skänklarna – Gå fram! Öka
Ena skänkeln – Flytta undan (sidvärts)
Försöker att inte påverka var hästen har sin hals och sitt huvud utan hålla linjen mun – hand – armbåge intakt och låta halsen och huvudets position hamna ”rätt” varefter hästen börjar jobba rätt med kroppen!
Slutligen en sak att tänka på:
Vad kan vi förvänta oss av en 6 år gammal häst?
Vad kan vi förvänta oss av en 16 år gammal häst?
På tävlingsbanan förväntas det idag samma sak av dessa två!
Det är något vi behöver ändra!
Mette, bilden helt sonika lånad på internet.
Magnús Skúlason
Jag börjar alltid med insidan av såväl ryttarens som hästens huvud. Mentaliteten.
Hästens bakgrund, karaktär, uppväxt.
Ryttarens bakgrund, intresse för utveckling, balans.
Sedan hästens kapacitet och talang samt ryttarens känsla och förståelse. Känner ryttaren skillnader (även små). Förstår ryttaren? (både vad jag vill förmedla, vad hästen behöver för jobb osv.)
Hästens styrkor och svagheter samt ryttarens intresse för utveckling. Hur mycket är ryttaren villig att satsa för utveckling? Hur långt vill ryttaren komma?
Utveckling av såväl ryttarens starka kontra svagare sidor.
Vi slutar aldrig utveckla hästen, vi fortsätter hela dess ridna liv!
Maggi påpekar vikten av jämnvikt och balas hos ekipaget och vikten av att ryttaren sitter i balans mitt över hästen samt vikten av en rak linje från hästens mun –ryttarens hand – armbåge. Hellre en något för hög hand än en för låg.
Kommunikationen mellan ryttare och häst.
Maggi ritade upp en häst på tavlan och fyllde medan han pratade i delar han tycker att är viktiga!
Jag tog en bild på mig och Gná och ritade upp samma sak för att inte plåga er med mina taffliga teckningsförsök i paint.
Rött – linjen hästen mun – ryttarens armbåge
Blått – jämnvikten i ekipaget (equal balance)
Grönt – kontakten och kommunikationen mellan ryttare och häst
Orange – hästens mentalitet och ryttarens mentalitet.
Här var anteckningarna från fredagen.
Mera från helgen kommer var efter som jag hinner med anteckningarna.
Tags: FEIF, Magnus Skulasson, Mette Mannseth, Stian Pedersen, Utbildningsseminarium 2013
Oh, tack för utförliga anteckningar! 🙂 Hade gärna varit där! (och blir sugen på att rida för tex Stian… 🙂 )
Tack för att du delar med dig 🙂 blir så sugen på att testa träna för nya tränare och få nya kunskaper och verktyg att jobba med 🙂
[…] malinweb.se/blogg/2013/09/16/feif-eduation-seminar-2013-del-1 […]
[…] som på FEIFs utbildningsseminarium blev jag jätteimponerad av Mette och hennes tänk och kunskap! Här och här kan ni läsa anteckningarna och referatet från det seminariet (oj, vad ambitiös jag var […]