Posts Tagged ‘Stian Pedersen’

FEIF Education seminar 2013, del 2

Friday, September 27th, 2013

FEIF-seminariet 2013

Lektionerna

Samtliga lektioner är endast 30 minuter långa!

 

Stian/ JE

JE har med sig en 5-årig valack e. Hrekkur från Hålåsen.
Hästen är stor och har mycket långa ben.
Han är lite vinglig och töltar, men blir lätt väldigt passtaktig.

Viktigast är att hästen går fram för att hitta balans.
Hästen är väldigt rörlig i sitt huvud och rör det mycket och Johanna får koncentrera sig på att sitta med mjuka armbågar och att följa hästens huvud med handens position, utan att öka eller lätta på trycket.
Höjde hästen huvudet (han ville kasta upp huvudet då och då rätt häftigt) fick JE höja handen så att linjen mun-hand-armbåge hölls intakt.
När hästen slappnade av och sänkte huvudet (samt halsen) följde Johanna med handen längre ner (linjen!) och om han inte hade kontakt (förde fram nosen utan blir lite bakom hand) – fick hon driva fram hästen till kontakt och därmed aktivera bakbenen.

Takten i tölten börjar bli bättre här.

Så fort hästen går på volt blir takten riktigt trevlig, men hästen tappar lite framåtbjudning och så fort han kommer ut på rakt spår blir han passtsaktig.
Om han tappar balansen (eller inte orkar) och trillar över i trav går JE över till att rida honom i trav.

(Personlig reflektion:
Den här hästen borde fått många flera småpauser i skritt på lång tygel. På 30 minuter fick han en paus. Han blev märkbart trött och väldigt svettig.
Stian och JE höll med om att det blev lite mycket, pga. Situationen).
Stian fick en fråga om att han valde att inte jobba den här lite stela och passtaktiga hästen sidvärts utan mera med kontakt framåt.
Stian svarade att han tyckte hästen var för osäker i sin framåtbjudning och därför först måste gå fram!

Dag två är hästen klart mindre passtaktig i tölten redan från början.
JE får idag jobba mera med att flytta hästen för skänkeln för att mjuka upp länden, men Stian är noga med att hästen skall tänka framåt hela tiden och inte tappa tempot och energin i skritten. ”Flytta bara ett steg åt sidan och rid sedan direkt fram!”
Korta intervaller med små pauser och varvbyten ofta.
Hästen är tydligt bättre i takten och mycket lugnare i formen, mera lösgjord.
JE får växla mellan att tölta på volter och rakt fram. På långsidorna får JE vända in tidigare från kortsidan och göra diagonala halvhalter (ytter tygel – inner skänkel) och flytta ut hästen (lite ändra riktning m.h.a. halvhalterna) mot långsidan i tölt. Snabb med eftergiften när hästen flyttar sig och rida fram.

Mette/ AMR

Hästen är en 11-årig hingst, som tävlats aktivt och synts på banorna med olika ryttare.
Mette har vikt vojlocken så att sadeln lyfts upp lite i bakvalvet från ryggen på hästen. Hon säger att hästen fick en klart bättre ryggaktivitet när de provade såhär dagarna innan seminariet.
Personlig notering: Jag läste den här artikeln om när Dr. Heuchmann var på Island och där han gjort precis så på väldigt många hästar.

Hästen blir lätt lite travtaktig i skritten och slappnar inte av helt i steget och det syns tydligt speciellt i övergången tölt-skritt där han lätt vill ”släppa kontakten med bakbenen” precis i övergången tölt-skritt. Han vill lätt ”krulla ihop sig” och kommer inte helt fram med nosen ens på helt långa tyglar.
Mette tar tag i det direkt och AMR får var mycket noga med böjningen och rida på volt och skritta – böja igenom hästen och flytta honom med inner skänkel rätt långt fram (för att påverka nerver och muskler där vi vill att hästen skall lyfta sig – runt manken) och sedan släppa ut tygeln och se hur hästen reagerar och ”samla information”. Efter några repetitioner börjar hästen länga halsen lite mera och frustar lite. Steget i skritt blir också lite mera avslappnat.
Anne-Marie får rida fram i tölt och låta tygeln var lite slack och se var hästen vill bära sitt huvud och sedan rida ner mot skritt och hela tiden vara noga med att hästen inte ”stänger av kommunikationen med bakbenen” och smyga ner tempot mot skritt stegvis. Så fort hästen spänner sig eller försöker släppa bakbenen får ryttaren driva fram honom igen.
”Lös problemet i det tempot de uppstår i”.

Nästa dag får AMR börja med att trava fram lite och kolla hur hästen vill hålla sin hals och sitt huvud och sedan gå ner till skritt göra skänkelvikning från medellinjen ut till fyrkantsspåret och när hon kommer ut till spåret släppa ut tyglarna och se om hästen vill länga ut halsen och sedan göra om övningen.
Hästen har till en början mycket korta steg i skänkelvikningarna och placerar den korsande bakhoven precis framför den yttre bakhoven och krullar ihop sig lite. Efter ca 4-5 repetitioner börjar steget bli mera avslappnat och lite längre.
Hon får sedan gå över till att göra skänkelvikningarna med tyglarna i ena handen för att kontrollera hur mycket (lite) hon behöver dom och hur bra hästen lyssnar på skänkeln.
”Allow the horse to surprise you!” (han kanske gör övningen bättre än du trodde!)
Ryttaren får gå över till övergångar till tölt och rida lite mera tempo i tölten än dagen innan. Hästen blir lätt lite styv i tölten och AMR får rida in på små volter och flytta ut hästen på en större volt (igen – skänkeln ganska långt fram för att aktivera rätt muskler och nervbanor).
Lös inte styvhet med händerna!
Som avslutning gör de några skänkelvikningar till och steget är tydligt bättre!

Magnús/ JB

Hästen är ett sto som är avlad på pass och har en månad innan det här seminariet tagit VM-guld i speedpass med JB

Maggi börjar med att ställa upp fyra koner i en ”diamantform” och JB får börja med att rida små volten runt varje kon. Varannan volt går till höger och varannan till vänster.
(Många av mina elever känner igen den här övningen då det är en av mina favoriter i uppvärmning sedan tidigare)


Hästen får ömsom flytta bakbenen lite ömsom ”bara” böja sig runt konerna.
JB får rida fram i trav och tölt längs spåret lite och sedan rida in i voltövningen i trav. Hästen får vara med på noterna och vända snabbt.
Övningen görs sedan i tölt.

Till avslutning får ekipaget komma fram i galopp och göra en passläggning på långsidan och sedan avsluta.
Maggi pratar om vikten av att ryttaren sitter mitt över hästen, och att ryttaren svänger och styr på rätt sätt. Titta var man är på väg – först blicken, sedan axlarna och höfterna och sist tygeln.

(Personlig reflektion: Jag hade velat se hästen jobba långsammare och lugnare i övningarna. Hon hade bråttom genom alla övningarna och hästen vilar inte i steget och tappar bakbenen och lite av balansen. Jag upplever hästen som något stressad både i tölt och trav. Jag tycker även sadeln ligger något får långt bak)

Dag två lägger Magnús ut bommar i ett ”kors” i ridhusets ena enda och sedan tre travbommar i den andra ändan och hästen får värma upp genom att kliva kors och tvärs hit och dit över bommarna som ligger i ett kors (var av två är lite upphöjda). Hon får även gå lite sidvärts över bommarna då och då och ta ansvar för sina ben.


Under tiden berättar Maggi lite om hästen och hur hon tränats och den långsiktiga planen med henne.
Sedan får ekipaget trava några varv runt fyrkantsspåret och över travbommarna på bortre kortsidan och sedan komma in på en volt runt ”korset” i trav och då och då trava över en bom eller två på ”korset”.
Efter en liten skrittpaus så får JB jobba på volt runt korset i tölt och böja igenom hästen i bägge varven.
Stoet rollar ganska mycket i ena varvet och en liten diskussion runt hur och om JB skall/bör korrigera det.
Avslutningsvis får JB  göra lite galoppfattningar ur skritt i bägge varven.

Det hade varit roligt med lite längre lektioner och lite mera planerad tid för frågor och diskussioner för nu blev det lite kort med frågor och diskussioner.

Mera kommer!

FEIF Education seminar 2013, del 1

Monday, September 16th, 2013

Jag har suttit och försökt sammanställa mina anteckningar från FEIF: s utbildningsseminarium. Inte helt lätt då det inte är allt som är nedskrivet på papper.
Och så skall jag komma ihåg det där jag inte skrev ner. Det gick ju inte att skriva ALLT, då hade jag missat halva seminariet. SÅ jag har försökt strukturera upp det.
På fredagskvällen var det lite presentation/introduktion på Park Inn Hotel i Uppsala.
Först var det en föreläsning av de senaste inom forskningen på den så kallade passgenen; DMTR3 som den heter.
Tog inte så mycket anteckningar där, då det mesta finns att läsa på Synchrogaits hemsida.
Till en början var föreläsningen lite för “svår” och blev lite tråkig (personligen för mig alltså) då jag helt ärligt inte riktigt förstod vad den duktiga forskartjejen pratade om.
Men den blev intressantare när hon förklarat grunderna av hur genetik och celler och DNA fungerar i forskning och hur de nu forskade på om gångarterna och genen.
Sedan var det de tre instruktörerna; Mette, Stian och Magnús presenterade sig själv och hade en liten genomgång av hur de tänker och jobbar.
Här kommer anteckningarna kring det, håll till godo:

Stian Pedersen

Mjuka armbågar och alltid en buren hand. Hellre en något för hög hand än en för låg hand.
En låg hand drar ner hästen på bogarna och blockerar bakbenen.

Hästen lär sig ända sedan födseln.

Det är av största betydelse, rent nödvändigt, att hästen lär sig att efter tryck kommer det alltid eftergift (och beröm)!
”That is the only way to have a good future!”

Framåttänkande och tempo är två olika saker.

Få hästen mjuk och följsam. För det måste ryttaren vara mjuk och följsam i kropp och sinne. En spänd ryttare kan inte förvänta sig en mjuk häst.

En rakriktad häst är liksidig och lösgjord.
”Equally balanced”
Huvud –manke-bakdel i linje med varann i olika rörelser.

I samling skall hästen inte spänna (”använda”) ryggen utan magen!

Balansen mellan ryttarens hjälper avgör graden och kvalitéten på samlingen.
Om vi i arbetet med samling stöter på stelhet och spändhet (stiffness and tension) ju mera vi samlar måste vi backa tillbaka till lösgjordhet och smidighet.
Smidigheten och lösgjordheten (suppleness) måste alltid vara minst på samma nivå som samlingen.

Som instruktörer måste vi alla vara ärliga mot våra elever och ”inte bara göra ryttaren glad”. Om vi alla är överens om att ”tvinga” och få våra elever att sitta och traggla med det viktiga (ibland tråkiga) grundarbetet kommer vi bidra till bättre, noggrannare ridning och gladare hästar.

”En sak jag märkt är att gamla/äldre instruktörer ofta har ”all tid i världen” och är tålmodigare, medan yngre/unga människor, som har hela livet framför sig, ofta har bråttom. Isn´t that ironic?”

Stian och Globus fra Jakobsgården

Mette Mannseth

Börjar med en fråga till oss alla:
Who gets to decide how a horse should move?

Svaren är lite trevande och osäkra;
Domarna? (nej, domarna följer bara domarhandledningen och värderar vad de ser utefter den)
Alla som är involverade och jobbar med hästar?
Modet (vem bestämmer vad som är på modet?)
Hästen?
Att rida en vacker häst med höga rörelser är något vi gör för vårt eget ego!
Hur mycket är det värt att utsätta hästen för,  för vårt eget ego?

Det du får betala mest för idag är en högrest, långbent häst med stora frambensrörelser.

Grundregler jag alltid kollar av med hästar på lektion/ i träning och som jag genom åren kommit fram till att är viktiga och basic!

Tryck i båda tyglarna – bromsa, halt, ryggning
Ena tygeln – sväng

Båda skänklarna – Gå fram! Öka
Ena skänkeln – Flytta undan (sidvärts)

Försöker att inte påverka var hästen har sin hals och sitt huvud utan hålla linjen mun – hand – armbåge intakt och låta halsen och huvudets position hamna ”rätt” varefter hästen börjar jobba rätt med kroppen!

Slutligen en sak att tänka på:

Vad kan vi förvänta oss av en 6 år gammal häst?

Vad kan vi förvänta oss av en 16 år gammal häst?

På tävlingsbanan förväntas det idag samma sak av dessa två!
Det är något vi behöver ändra!


Mette, bilden helt sonika lånad på internet.

Magnús Skúlason

Jag börjar alltid med insidan av såväl ryttarens som hästens huvud. Mentaliteten.
Hästens bakgrund, karaktär, uppväxt.
Ryttarens bakgrund, intresse för utveckling, balans.

Sedan hästens kapacitet och talang samt ryttarens känsla och förståelse. Känner ryttaren skillnader (även små). Förstår ryttaren? (både vad jag vill förmedla, vad hästen behöver för jobb osv.)
Hästens styrkor och svagheter samt ryttarens intresse för utveckling. Hur mycket är ryttaren villig att satsa för utveckling? Hur långt vill ryttaren komma?

Utveckling av såväl ryttarens starka kontra svagare sidor.

Vi slutar aldrig utveckla hästen, vi fortsätter hela dess ridna liv!

Maggi påpekar vikten av jämnvikt och balas hos ekipaget och vikten av att ryttaren sitter i balans mitt över hästen samt vikten av en rak linje från hästens mun –ryttarens hand – armbåge. Hellre en något för hög hand än en för låg.
Kommunikationen mellan ryttare och häst.

Maggi ritade upp en häst på tavlan och fyllde medan han pratade i delar han tycker att är viktiga!
Jag tog en bild på mig och Gná och ritade upp samma sak för att inte plåga er med mina taffliga teckningsförsök i paint.

Rött – linjen hästen mun – ryttarens armbåge
Blått – jämnvikten i ekipaget (equal balance)
Grönt – kontakten och kommunikationen mellan ryttare och häst
Orange – hästens mentalitet och ryttarens mentalitet.

Här var anteckningarna från fredagen.
Mera från helgen kommer var efter som jag hinner med anteckningarna.