Veckan hittills har varit kall och vacker och rätt skön att jobba i. Nu är ju iofs inte “kyla” mitt favoritelement, men det slår definitivt “väta” med hästlängder. Kyla går det att klä sig mot, vilket är svårt när man jobbar utomhus på pållar i väta. Självklart kan man ha massor galonkläder på sig, men i ihållande hällregn i flera timmar så spelar det ingen roll hur bra regnställ man har när man rider – man blir blöt i alla fall.
Men min uuunderbara overall, som förvisso är lite lätt sliten efter digert användande i många år (det är en Icestar, helskodd overall i bretex som jag köpte när vi var på Landsmót 2000), över rejäla lager med underställ, fleecetröjor och dunväst håller en varm länge. Speciellt när man rider. Att stå och hålla lektioner är betydligt kyligare. I fredags var jag ute i Tyresta By och instruerade och trots att det bara var 3 lektioner var jag rejält kall då det var -18 grader.
Hur som helst har det ridits mycket i veckan. Greiði hittar mer och mer tillbaka till lösgjordheten och sinnesfriden och börjar ha tid att stanna upp och lyssna på vad jag bad om innan han hastar iväg. Stígur och jag hade vårt bästa ridpass någonsin igår. Allt bara föll på plats och det kändes som om vi verkligen fick kontakt. I tisdags då både G och S skoddes passade jag på att handhästa. Då det var svinkallt så red jag över hästarna till vår hovslagare Helenas stall (hon bor bara 700 m från oss) och då red jag Stigur och hade Greiði som handhäst. Medan Helena skodde (inne i sitt varmstall) så var jag med My och Lukka på kliniken, ett återbesök.
När vi kom hem från kliniken så hämtade jag färdigskodda hästar och passade på att rida en tur med G som handhäst. Mycket nyttigt för honom att få trava på ordentligt utan ryttare!
Jag måste komma ihåg att göra det här oftare!
Vår ridbana på Skogsäng blev tyvärr inte plogad när det första stora snöfallet kom och nu har vi ett brett spår plogat runt (fyrkantsspåret), men i mitten är det snö, som dessutom blivit lite hård och “knögglig” av det lite växlande vädret och att rida effektivt på volt går inte. Så det gäller att hitta andra ställen att böja på. Vilket finns (även kallade vägkorsningar), man måste bara komma ihåg att stanna kvar där och böja i olika gångarter då och då på vägen.
Váli och Vísir fick sig var sin genomridning under veckan och medföljande utvärdering av läget och åtgärdsplan.
Ridskolan på Fors rullar på och jag är väldigt tacksam för ridhuset, det är väldigt tacksamt att få instruera inne!
Tindra, min vackraste!
Tindra och jag pratar över Brandis rygg, vintern 2009 (undrar vart den där mössan tog vägen? Jag saknar den! Och där är overallen med)
