Idag var det då in på Hästsjukhuset Evidensia i Stav (vilken tur vi har som har både fina Karlslundsgård och Evidensia på så nära avstånd från oss!).
(Se gårdagens inlägg för att få mera bakgrund)
När vi kom in med Váli, som vi ju då hade med oss då han igår på vattenbandet visade en liten, men ändå tydlig hälta på vänster bak, fick vi börja med att springa rakt fram och sedan gå ut och longera i ridhuset. I longeringen syntes lite grann på vänster bak i bägge varven och även en smula på fram.
Sedan gick vi in och veterinären (Maria Lendau) böjde igenom honom. Ingen reaktion på böjprov. Det är ju positivt!
Sedan fick jag rida i trav och galopp på volt i ridhuset. Visade lite på vänster bak främst i varvbyten och både v.b. och lite grann på bägge fram i varvbyten och när han kommer över i trav ur galopp.
In igen och en bedövning lades på vänster bakknä och höger hovled. Väntan och fika och sedan ridprovet igen. Trav och galopp på volt med varvbyten i trav.
Bättre i v.b. lite ojämn fram fortfarande om jag förstod dom rätt. Kändes ytterst lite. Mera som en ojämnhet. Men jag är ju också så van vid hans rörelsemönster.
Mycket beröm för hur fin trav och galopp han har (*pyttsan, det vet jag väl* //Váli) och hur arbetsvillig och glad han ser ut! Och det är ju precis det är. Glad, alltid med på att jobba och aldrig en känsla av att han skulle ha ont.
Veterinär Maria Lendau höll med Ann-Catrin på Karslund om att det här var något som är helt omöjligtatt upptäcka hemma själv, utan att det är just på vattenbandet där rörelsen isoleras och hästen lämnas “utan hjälp” (av ryttare, tömmar eller staket) och inte kan köra alla de knep de är vana vid för att kompensera (och därmed dölja för oss) ev. problematik.
Efter ridningen med bedövningar gick vi in och röntgade Váli.
Bägge hovlederna fram, vänster bakknä samt vänster has ur flera vinklar röntgades och bilderna visade rena fina leder. Spatt är något vi inte ens oroat oss för på den här lille herren, men visst är det ju skönt att veta att det ser bra ut.
Inga pålagningar heller!
Ok, så var står vi nu?
Troligtvis är det en gammal skada i vänster bakknä som ställer till det lite. Det kan vara en gammal träningsskada eller att han vridit om knäet i hagen vid lek och bus eller halkat och sedan tränats vidare på det då inget märkts i ridning eller markarbete. Vilket av alternativen det är och hur gammalt det är går inte att säga.
Vänster galoppen har varit svagare så länge Britta ägt Váli och har under de åren blivit väldigt mycket bättre. Och det har ju även Brittas ridning blivit.
Hur som helst har Váli börjat kompensera lite och avlasta vänster bak med aldrig så mycket att något börjat märkas. Första gången någonsin jag sade att “nu är något fel” är efter femgångsuttagningen i Sandviken i månadsskiftet aug-sept. då passen plötsligt inte funkade.
Veterinär P-M Andrén var ute och kollade liten vit veckan efter tävlingen och bedömde honom som sned i korset och rättade till honom och efter det har det känts bra igen.
Prognosen är mycket god (“Det här fixar vi och ni tillsammans. Ni är så duktiga och noggranna med era hästar så det upptäcktes långt innan det blev ett faktiskt problem för hästen”) och behandlingen som nu är gjord är cortison-sprutning i vänster bakknä och cortison + tuppkam i hovlederna fram. Boxvila i två dagar och sedan sjukhage och 20 minuters promenad om dagen tills vi skall på återbesök om 3 veckor.
Älskade liten vit!
