Harmony in Tölt, eller vice versa

February 9th, 2014

En heldag Tölt in Harmony!
Det här behövdes och var mycket bra! Och behövligt. För det måste kommas igång och tränas, tävlas och bedömas och inte bara snackas och skrivas om det här!

(några bilder från dagen finns knappt då vi för ekipagens skull förbjöd filmning och fotografering i ridhuset). Bilder från föreläsningssalen är knappast så intressanta.

Vi började med lite fika (såklart  this is Sweden -here we fika a lot!) och föreläsning där Ia gick igenom utbildningsskalan. Vi diskuterade och pratade runt begreppen lösgjordhet och kontakt. Definitioner. Vilket vi behöver för att underlätta när vi skall förklara för elever. Formulera oss både för oss själva och andra såväl som i text.
Sedan guidade Lena oss genom bedömningen av de olika momenten i nivåerna. Lugnt, säkert och med sin gedigna erfarenhet får Lena en att känna sig trygg. Hon poängterar att grenen är ung och ingen är riktigt säkra på poängen. Vi måste rida, tävla och döma, döma, döma för att lära oss mera och hitta rätt poäng. (tänk att hon ändå får en att känna sig trygg ändå!).
Ett förslag som jag tycker var mycket bra var att domarna bör döma i grupp för att uppmuntra till dialog och diskussion.

Efter lunch gick vi ut i ridhuset och ett gäng modiga och duktiga ekipage lät oss analysera deras ritter i bitar och ge poäng. Mycket nyttigt och OMFG, som ungdomarna (och jag) säger, vad svårt det är.
Nej förresten, det fick vi inte säga mera för Ia – det lätt och roligt! (Obs! Ia sade inte det på blodigt allvar – nu skämtar jag till det lite!). Men alltså sorry Ia nu men det är svårt! Både att rida och att döma – men det är också otroligt bra och viktigt! Det var mycket intressant att se hästarna jobba live och även hur olika det kan vara.
Lite fika (!) och så frågestund och snack. Jonas Bring, som är en av de få som faktiskt dömt (ok, co-dömt) en riktig TiH-tävling (nivå 1), reflekterade om det.
Sedan var det dags för domarexamination.
Jag är TiH-domare sedan tidigare, men träningsdömde, vilket är jätteviktigt att göra. Behöver göra det mera.
Det jag upplevde var att det är viktigt, speciellt i nivå 2 och 3 att sitta längs med långsidan. Annars ser man steglängdsökningarna på diagonalen framifrån eller bakifrån, vilket är helt omöjligt att döma.
Nivå 1 går att döma från A eller C, men är också bättre längs långsidan.

Under stor koncentration dömde 13 examinerande TiH-domare tre ekipage (ett på varje nivå).
Det svårast tyckte jag personligen var att ställa om sig i huvudet mellan nivåerna.
I nivå 1 av TiH dömer man efter del A i utbildningsskalan; Takt, Lösgjordhet, Kontakt. Så hästen behöver inte kommit till schwung, rakriktning eller samling för att få maxpoäng. Medan när nästa ekipage kommer in och rider nivå 2 så måste man som domare ta i beaktande att det skall dömas efter del A+B i Utbildningskalan (alltså Takt, Lösgjordhet, Kontakt, Schwung, Rakriktning). Så det som är 6,0 i nivå 1 kanske bara är 4,5 i nivå 2.
Och så när nivå 3 skall bedömas så skall samling in i bedömningen också.
Det är mycket omställande för huvudet när de olika nivåerna rids direkt efter varandra. Nyttigt att tänka mycket är det ju, men jag kände mig helt tom i skallen när jag kom ut ur ridhuset.
Kan ha lite att göra med att jag är rätt snorig och förkyld också. Det hjälper i alla fall inte till.

Dagen avslutades med en fika (of course!) och Tölt in Harmony-klubbens första riktiga årsmöte!
Vi var mycket effektiva och tjoff var vi färdiga!
Hemfärd och jag hann precis ta en dusch innan Melodifestivalen!

Om ni vill skall jag skriva ihop lite av anteckningarna från dagen till ett inlägg.
Vill ni?

Åter i drift

February 7th, 2014

Kom hem från Rom i torsdags kväll.
Galet ridsugen – så fredagen ägnade jag åt att rida! Äntligen! Brandi fick starta efter sin vila med en sväng på Karlsovägen. Glad och pigg och mjuk!
Exakt dansade ut och jag kom på mig själv med att sitta och le stooort! Váli är alltid kul och Britta och Vísir hittade varandra fint på volten. Och lite öl-töltsträning gjorde vi också.
Lördag morgon åkte jag till Umeå för en kurs med mitt underbart roliga gäng där!
Vad kul vi hade det! Det är alltid så kul att träffa elever som inte slarvat utan gjort läxan och kommer till kursen och kan gå vidare ett steg. Och de nya bekantskaperna var mycket trevliga och ville verkligen få hjälp och vägledning. Det verkade som de kände att de fick det!
Helgens stora glädje var hingsten Stormur med sin mycket noggranna och ordentliga ägare. Hon har enträget jobbat med grunderna på sin i kroppen stora, min i huvudet rätt lilla, kille Stormur.
Lärt om grunderna i lösgörande, skröltat och skrittat massor och låtit honom vila och äta upp sig i omgångar. Och jobbat med att hålla honom glad och framåt!
Innan kursen nu i helgen helklippte hon honom och fram tittade ett muskelberg! Och på kursen visade han att nu är jag redo att jobba! Välde fram i fantastisk tölt med lång överlinje och var framme vid handen och jobbade på ett underbart sätt genom hela kroppen. Han ägarinna var nog smått chockad över sin mentalt och kroppsligt förberedda och jättevilliga häst och jag stod och log och peppade och guidade dom runt! Sista passet gick han gåshud-över-hela-kroppen-bra och hade jag haft lite mera sinnesnärvaro så hade jag filmat!
Är också impad av frk AB som enträget och metodiskt jobbat med lilla Rökkvadis styrka i främst skrölt/tölt och med sin egna sits!

Väl hemma har jag ridit! Massor! Så skönt att vara igång med det igen. Och att träffa mina Fors-elever efter min semester!
Och i förrgår var Karin Åberg från Sadlar.se ute hos oss och vi provade ut nya sadlar!
Jag har hela tiden känt att Tölthestar Framin passat ok och funkat på mina hästar, men jag har inte trivts i den. Behöver en sadel med korta knästöd för mina skänklar.
På Frami-sadeln är det långa som påverkar just mina ben på ett sätt som gör att skänkeln trycks bak – för mycket bak och jag får jobba aktivt för att sitta lodrät.
Och nu har jag äntligen en ny kompis! Draupnir med flexbom.
Den är begagnad och kostar ca 28 000 kr ny och denna fick jag för 15 000 kr! Mycket nöjd!  Så skönt att sätta sig i den och känna “ja – hemma!”

Här är den – på Brandi!

Sadeln ligger bra på Brandi och med en frontraiser ligger den bra på Tindra! Yay!
Exakt fick en Hrafn DI Flex, Nykur en Draupnir och Vísir en Hrimnir champion. Håhå vad vi shoppat!
Det som är så bra med Karin är att hon kommer hem till en till stallet, får i ofantligt många sadlar i sin bil (en vanlig combi-bil, herrejösses vad många sadlar hon får in i den) och ger en tiden att provrida hur många sadlar som helst. Speciellt Vísir, som har en…olätt rygg att hitta sadel till provade vi mååånga olika sadlar på.

Imorgon är det Tölt in Harmony-dag på Edeby och min fina elev Carro skall rida sin Kelda på clinic och domarexamination där.
Själv skall jag träningdöma och bli TiH-instruktör. Och lära mig så mycket som möjligt!
Och så har vi vårt första årsmöte i TiH-föreningen!

Tjilevipp!

Favoriter från Rom

January 31st, 2014

Hemma i kylan igen!
Inte för att det i Rom kan betecknas som varmt. Det var mellan +4-12 grader där, vilket ju inte är någon hisnande sommarvärme direkt, men känns ju ändå på den sympatiska delen av Celsiusskalan. Plusdelen.
Rom den här årstiden åker man inte till för värmen. Det åks till för kulturhistoriska upplevelser, mat, dryck och överraskning av 70-åringar!
Men vilken resa det varit! Vilka upplevelser! Kultur! Överallt! Många utropstecken!!!

Nu tar vi några favoritbilder från resan.
Allt är fotat med min iPhone5S, någon systemkamera hade vi inte med oss den här gången, då en ny sådan egentligen behöver införskaffas.

Allt är klickbart för större vy!

pantheon2
Detta är Pantheon!
En kyrka från ca år 120 e.Kr. Bara det – den är 2000 år gammal och står där den står! Och det bara några diskuskast från vårt hotell. Låt oss säga att vi gick in i denna helt fantastiska byggnad måånga gånger. Jag slutar inte fascineras av denna byggnad!

Den har ett mycket vackert inre också med en kupol med ett hål som släpper in dagsljus högst upp. Det släpper ju också in regn, men det har de smarta romarna löst med att golvet precis i mitten, under hålet, är lite konkav (urgröpt) och har några hål i golvet där det värsta rinner ut och resten av golvet är lite konvext så resten rinner av och ut på sidorna.

pantheon
Kupolen i Pantheon

hippodrom
Detta grönområde då? Vad är det och varför fastnade Malin och systern Pia vid det så länge?
Jo ser ni: Detta är en hippodrom på Palatinen – den kulle där Rom anses ha grundats år 753 – Före Kristus! En Hippodrom var en plats där hästar tävlades, men främst tränades! (joo visst ser vi aningen av en antik ovalbana där va?).  Det var så man nästan hörde hovslagen på gräset av historiens hästar som tränats där. Ah!

pinjetrad
Pinjeträd på Palatinen. Bara stod där och var fint. Det är alltså den italienska varianten av tall.

pvin
Puh vad mycket historia det blev. Vi pausar med lite vin och mat. Det gjorde vi ofta.
Jessus vad bra – och mycket  vi ätit!
Den italienska pizzan är något extra! inte som i Sverige (där många pizzor iofs är goda) där det tävlas i hur många varianter på pizza det finns och hur mycket olika, ibland konstiga, saker man kan ha på dom. Och de skall vara så stora som möjligt.
i Rom var pizzan aldrig större är en lite större mattallrik och saaanslöst god, trots rätt få ingredienser. Tomatsås, mozzarella och basilika – himmelskt! Tomatsåsen smakar mycket mera än hemma – mustigare och mera!
Och en kväll vara vi på Ristorante Alfredo alla Scrofa – där den berömda fettuccine Alfredo uppfanns och oändliga rader av stjärnor ätit den och sedan fotats och skrivit autografer. Självfallet måste detta provas (allt som kallas lågkolhydrat och liknande lämnades i Sverige denna vecka)!
Jag fick dessutom äta med de anrika guldbesticken som skänkts till restaurangen av Douglas Fairbanks och Mary Pickford, som ätit där under sin smekmånad 1920 och förälskat sig i stället och rätten.
Och ja – den pastan visst vad den gjorde! Herreduminjevadgottdetvar!!! Tid för andring eller mellanslag fanns inte – det fanns bara att äta! Även i övrigt var maten där helt fantastisk och stället, som ligger på Via della Scrofa rekommenderas varmt!

pastaalfredo
Fettuccini Alfredo inkl. gyllene bestick av kändisar. Lucky me!

petersplats
Se här – en panoramabild (yay för iPhone!)
Detta är Petersplatsen.
Och uppifrån Peterskyrkans kupol (dit man tar sig med en hiss och sedan en jäkla massa (320 uppåt och lika många neråt) trappsteg) ser Petersplaten ut såhär:

petersplats2
Pretty maffigt, right! Det var det – trots regn.

Peterskyrkan och Vatikanen besökte vi såklart.
Kan berätta att världens dyraste kaffe kan inhandlas på ett café precis intill Petersplatsen. Vill man bespara sig nöjet att betala ca 80 kr för en inte helt fantastisk latte skall man inte gå dit!
Men Sixtinska kapellet, där man inte får fota, är ju väldigt…fint, högt (aj i nacken) och man blir ju lite ödmjuk inför tanken på Michelangelos jobb med detta storverk.

vatikanmuset
Det är inte bara i Sixtinska kapellet som det är takmålningar. Vatikanmuséet är också maffigt!

trappa3
Den här bilden är jag så nöjd med! *humblebrag*
Den klassiska trappan vid utgången av Vatikanmuséet. Formad som en DNA-sträng. Fantastiskt vacker!

trappa2
Trappan nerifrån.

 

Jamen och så har vi ju den jättekända Fontana Di Trevi!
Vacker, häftig och så maffig! Igen – jag känner en sån ödmjukhet och “litenhet” när jag står framför sådana här verk.
(kuriosa: Visste ni att Anita Ekberg i filmen La Dolce Vita, där hon badar i och gör denna fontän väldigt känd, inte bada i fontänen på riktigt. Det var en uppbyggd replika hon badade i då de inte fick tillstånd att filma vid den riktiga.
Här är den äkta:

trevi

Åh det är så mycket! Herrejessus!
Orkar ni med mera? Läser ni det här inlägget också -fast jag inte raljerar ponnysanningar? Ett livstecken i form av en kommentar kanske? Så jag vet att ni läst hit i alla fall.

Well, vi kör på!
Forum Romanum – det stora mötesplatsen där folk i Rom möttes för handel, skvaller och ekonomisk och juridisk rådgivning.
Stort, fyllt med tempeldelar och jäääättegamla stenbitar. Alltså jo jag vet, alla sten är jättegammal. Men det speciella med dessa bitar av marmor är att de är så vackra och arbetade för hand.
Ah!

forumromanum2

forumromanum

Ja – fint eller hur? Och så tänk er att stå där framför detta!
Humbeling  – som sagt.
Bredvid Foro Romano ligger tidigare omnämnda Palatin.
På en av utsiktspunkterna fanns pippifåglar. Stora trutar (som i fågelsort, inte som i mun). De gillade uppmärksamhet. nästan krävde att bli fotade.
Satt jättestilla. Förutom där en fick för sig att flyga och nästa råkade träffa min syster i huvudet.

Bilden här nedan ser nästan lite photoshoppad ut, men det är den inte. Och inte har jag zoomat heller. Jag stod såhär nära.

birdie1

birdie2
De verkar gilla utsikten.

Puh.
En stor grej kvar:
Colosseum!

Stort, mäktigt och har inte använts sedan år 500 e.Kr. Alltså har det “stått tomt” i ca 1500 år.
Byggd på blott 10 år (70-80 e.Kr)  – fatta hur många människor som jobbade på det!
Grymma Gladiatorspel, avrättningar, vilda djur, skådespel.

colosseum
Visste ni att Colosseum ser ut så här inuti? Det visste inte jag. Fantastiskt!

colosseum2

Vi avslutar det här långa och bildrika inlägget med tre bilder:

tant
En dam i röd klänning står i sitt fönster och tittar ut över Piazza Navona och folkmyllret.

trappslut
Så här kan det gå när ruiner rasar. Gå försiktigt.

bubbel
Och avslutningsvis: så här mysigt hade vi det!

Arrivederci Roma!

Romerskt inlägg

January 27th, 2014

20140127-175444.jpg

Jag fotograferar Colosseum

20140127-175147.jpg

Jag på Spanska trappan

Ja det har varit lite tyst här några dagar. Det är för att vi varit- och ÄR i i skrivandes stund – i Rom!
Rom som i Italiens huvudstad!
Det är så att min mor fyller 70 här i dagarna, och hon skulle aaabsolut inte fira!
Nejdå, inte då. Det skulle ofiras och hon meddelande tidigt att hon kommer åka till Rom med sin väninna.
Så min syster kom med idén: skall inte vi åka dit och överraska henne! Sagt och gjort. Via ett litet sms till väninnan fick vi exakta datum och tider på deras resa samt vilket hotell de skulle bo på.
Lite fixande med en kurs i Umeå som behövde flyttas och ett jobb på Skandia som behövde tas ledigt från senare så var vi inbokade på samma hotell. Maken och jag kom på torsdag mitt på dagen, mamma och hennes väninna på fredag kväll och min syster Pia på lördag kväll.
Så torsdagen ägnade jag och Pelle åt att promenera och titta på lite av den enorma mängd av gratis-kultur som Rom svämmar över av: Pantheon, Fontana di Trevi, Forum Romanum, Colosseum samt olika palats och byggnader. Den resvane läsaren kan nu invända att både Forum Romanum och Colosseum kostar att gå in på, vilket är sant. Vi gick och tittade över staket och runt omkring, då vi ville se det, men inte betala in förrän alla var med.

trevinatt
Fontänen

Så kom fredagskvällen. Vi köpte en hutlös dyr flaska Gula änkan (det skiljer enormt på priset från butik till butik här. Och då pratar vi att det skiljer 300kr i pris!) och pratade ihop oss med portiern på hotellet.
När damerna anlände och hade checkat in ringde portiern till vårt rum. Vi kilade då ner och fick vår flaska, som hotellet vänligt nog hade lagt på kylning i köket, samt champagneglas.
Så tassade vi till mors rum och knackade på och ropade “surpriiise” när mamma öppnade!
Och OJ vad surprised hon blev! Något så otroligt överraskad! Hakan slog nästan i golvet och hon stod och stirrade!
Väninnan var nästan lika förvånad då hon nästan glömt att vi sms:ats samt att vi inte hörts vid mera efter det (vi bekräftade aldrig till henne att vi skulle komma till Rom, bara tackade för tiderna). Resten av kvällen gick åt till förklarande, kramande och glädjeyttringar av olika slag. Samt champagnedrickande, vilket aldrig är fel!

Nästa dag lyckades vi få inriktat på lite shopping och äta-gott samt Pantheon och fontänen som svenskan en gång gjorde så känd igen. För min syster skulle ju anlända på kvällen, vilket mamma inte visste om. Så Pelle föreslog att vi frågar portiern om var vi skall äta i närheten av hotellet. Sen kila vi ner och förklarade läget för portiern och när vi satt på restaurangen dök Pia upp där. Och mamma gapade igen och nöp sig i armen. Och skrattade, kramades och log! Och så skålade vi mera.

Nu är vi alla här till på onsdag då mamma, Solveig och Pia åker hem och på torsdag åker Pelle och jag hem.

Tips om ni är i eller skall till Rom: Vatikanmuséet är gratis sista söndagen varje månad (vilket en del ställen verkar vara), passa på att gå då om ni har möjlighet. Dit går de flesta, för att inte säga alla, för att se Sixtinska kapellet. Ha bekväma skor och en välsmord nacke med er! Och tid! Det tar tid! Allt från att stå i kön (tog ca 45 min, men det var sol och kön rörde sig nästan hela tiden på ett angenämt sött framåt) och avvärja er från försäljare av olika slag (vykort, guidening på olika språk, de som bara säger att du kommer inte komma in idag, och krimskramsförsäljare), till själva promenaden genom hela Vatikanmuséet innan ni tillsluuuut kommer fram till Michelangelos verk längst in. Det tar ca 1 timme att komma fram till det berömda Sixtinska kapellet från det att man kommit in på Vatikanmuséet!
Men vad häftigt det är att se dessa historiska verk i verkligheten! Michelangelo kunde sin grej!
Med värkande nacke och trötta fötter kommer man ut och äter lunch och går sedan till ett närbeläget café och beställer kaffe (vilket är helt otroligt gott i Italien!) sådär direkt utan att titta på någon meny först.
När man sedan går och skall betala inser man att det var det dyraste kaffet man druckit någonsin. Jag säger inte att det händer (alla), säger bara att det finns en uppenbar risk att det kan hända. Så att säga.

I januari är det lågsäsong i Rom och det är, vad jag förstått förhållande lite turister. Det betyder inte att det är folktomt på något sätt. Men det är inte nödvändigtvis skittrångt överallt hela tiden. Vilket är skönt. Det är inte heller skitvarmt. Idag är det inte varmt alls. Det har varit några få plusgrader och regn i olika grader hela dagen.
En bra dag att besöka världens näst största kyrka på, S:t Peterskyrkan! Oootroligt vacker! Vilket ställe! drottning Kristina (av Sverige) är en av de tre kvinnor som vilar där, vilket är lite häftigt.
Och om ni ändå är där: ta er ändå upp i kupolen och se den fantastiska utsikten över Rom! Dock värt att tänka på att även om man tar hissen upp så är det 320 trappsteg att gå uppför för att komma högst upp. Så om man har problem med knäna eller hjärtat eller är väldigt överviktig kan det bli knepigt (det är smala, trånga trappor bitvis).

Här följer lite bilder. Redigerar som sagt inlägget när jag kommer hem, så det ser lite snyggare ut.

20140127-174758.jpg
S:t Petersplatsen från kupolens topp!

20140127-174906.jpg
Colosseum

20140127-174934.jpg
Den klassiska trappan i Vatikanmuséet. Mycket fotogenique!

Förtydligande och svar

January 21st, 2014

Jag fick precis en sådan kommentar som jag förväntade mig.

Jag förtydligar:
När ishestnews.se ställde sina frågor till mig fick jag frågan: Hur skulle du beskriva de största förändringarna i FIPO?
Det är den frågan jag svarade på. Sedan togs de två sista orden i frågan bort då det publicerades. Därav svaret att det inte är så stor skillnad för ryttaren, efter som förändringen inte rör reglementet i sig utan just domarhandledningen!
“Som vanligt” syftar alltså på själva tävlingarnas reglemente och att programmen ser ut som tidigare.

Angående filmklippet i det förra inlägget vill jag först bara säga att Kolfaxi är en fantastisk häst och ryttaren är en mycket kompetent tränare och ryttare. Jag tror faktiskt ekipaget i fråga fick Featherlight price på NM 2012  och det säger en hel del!
Just den här visningen var nog inte en njutning för någon av parterna. Och sånt händer alla ryttare ibland.
Om ni tycker det här inte var så tokigt:
Byt ögon och kolla på filmen igen. Kolla gärna på den på helskärm på en dator – inte på telefonen (det är för liten skärm för att se bra)
Hur är ridningen? Är den harmonisk? Är det mjukt?
Hur jobbar hästen med överlinjen (tillåts jobba med den samma). Hon är kontakten mellan häst och ryttare? Hur används stångbettet i den här visningen?
Titta på hästens mun och huvud på första långsidan i kort tölt (ca 39 -54 sek in i filmen).
Är det här en avspänd, lösgjord häst?

Med den här ridningen spelar takt och rörelser ingen roll.
Självklart skall takten vara ren och för de riktigt höga poängen skall hästen ha rörelser. Men här, på just den här visningen slår ekipaget i en brandvägg angående ridning och kan omöjligt komma högra än 6,0.
För det här är inte acceptabel ridning (de två första momenten – långsam tölt och steglängdsökningar).
Det här ekipaget fick rätt hög poäng på den aktuella tävlingen.

Jag vet att det här är känsligt – det är kanske fel att visa på ett namngivet ekipage såhär?
Men ekipaget ställde ändå upp på ett världsmästerskap som filmades. Skulle en länk varit bättre n att ha klippet direkt i inlägget?
Jag betonar igen att det här inte är så vi är vana att se det här ekipaget.
Det blev fel dom emellan och en enorm utveckling i kontakten mellan dom har skett på banan!

Sådana här visningar kommer fortfarande att få höga poäng (ja visst tappar ryttaren och hästen kontakten ett ögonblick, men så fick de inte 10 heller)
httpv://www.youtube.com/watch?v=qUAwYOiwhm0&feature=youtu.be

Angående att handledningen borde komma ut fortare så kan man tycka det.
Men det är ett eeenormt arbete att göra om hela handledningen. Det har tagit många, många timmar av ideellt arbete för många personer och vi fick inte heller mera än låna handledningen på seminariet. För den är inte 100% klar.
Några formuleringar skall ändras, några luckor fyllas i.
Den kommer komma ut mycket snart.
Riktlinjerna för att rida har inte ändrats så jättemycket – det är bara tonvikten på kontakten mellan häst och ryttare och hästens lösgjordhet (en samlad häst är också lösgjord!) som är tydligare. Det har väl aldrig sagts att man skall rida hårt? En vacker överlinje har alltid premierats!
Den kommer bara bli ännu viktigare nu!

Jag läste en kommentar på sociala medier om att den nya domarhandledningen borde tas i bruk på hösten då “många börjat ladda upp inför SM nu”.
Va? Men snälla rara då tycker jag man skall tänka över sin ridning och träningsfilosofi en gång till!

Sen tror jag att det kommer vara ett år av relativt ojämna bedömningar i år. Och eventuellt lite skralt med kommentarer på protokollen då vi domare kommer behöva fokusera och jobba mera med att hitta vår poäng tills handledningen börjar sitta i ryggmärgen. Flera träningstillfällen för domare är på G runt om i landet.
Eller så har jag helt fel och vi är helt överens och allt blir strålande direkt!