Hemma i kylan igen!
Inte för att det i Rom kan betecknas som varmt. Det var mellan +4-12 grader där, vilket ju inte är någon hisnande sommarvärme direkt, men känns ju ändå på den sympatiska delen av Celsiusskalan. Plusdelen.
Rom den här årstiden åker man inte till för värmen. Det åks till för kulturhistoriska upplevelser, mat, dryck och överraskning av 70-åringar!
Men vilken resa det varit! Vilka upplevelser! Kultur! Överallt! Många utropstecken!!!
Nu tar vi några favoritbilder från resan.
Allt är fotat med min iPhone5S, någon systemkamera hade vi inte med oss den här gången, då en ny sådan egentligen behöver införskaffas.
Allt är klickbart för större vy!
Detta är Pantheon!
En kyrka från ca år 120 e.Kr. Bara det – den är 2000 år gammal och står där den står! Och det bara några diskuskast från vårt hotell. Låt oss säga att vi gick in i denna helt fantastiska byggnad måånga gånger. Jag slutar inte fascineras av denna byggnad!
Den har ett mycket vackert inre också med en kupol med ett hål som släpper in dagsljus högst upp. Det släpper ju också in regn, men det har de smarta romarna löst med att golvet precis i mitten, under hålet, är lite konkav (urgröpt) och har några hål i golvet där det värsta rinner ut och resten av golvet är lite konvext så resten rinner av och ut på sidorna.
Kupolen i Pantheon
Detta grönområde då? Vad är det och varför fastnade Malin och systern Pia vid det så länge?
Jo ser ni: Detta är en hippodrom på Palatinen – den kulle där Rom anses ha grundats år 753 – Före Kristus! En Hippodrom var en plats där hästar tävlades, men främst tränades! (joo visst ser vi aningen av en antik ovalbana där va?). Det var så man nästan hörde hovslagen på gräset av historiens hästar som tränats där. Ah!
Pinjeträd på Palatinen. Bara stod där och var fint. Det är alltså den italienska varianten av tall.
Puh vad mycket historia det blev. Vi pausar med lite vin och mat. Det gjorde vi ofta.
Jessus vad bra – och mycket vi ätit!
Den italienska pizzan är något extra! inte som i Sverige (där många pizzor iofs är goda) där det tävlas i hur många varianter på pizza det finns och hur mycket olika, ibland konstiga, saker man kan ha på dom. Och de skall vara så stora som möjligt.
i Rom var pizzan aldrig större är en lite större mattallrik och saaanslöst god, trots rätt få ingredienser. Tomatsås, mozzarella och basilika – himmelskt! Tomatsåsen smakar mycket mera än hemma – mustigare och mera!
Och en kväll vara vi på Ristorante Alfredo alla Scrofa – där den berömda fettuccine Alfredo uppfanns och oändliga rader av stjärnor ätit den och sedan fotats och skrivit autografer. Självfallet måste detta provas (allt som kallas lågkolhydrat och liknande lämnades i Sverige denna vecka)!
Jag fick dessutom äta med de anrika guldbesticken som skänkts till restaurangen av Douglas Fairbanks och Mary Pickford, som ätit där under sin smekmånad 1920 och förälskat sig i stället och rätten.
Och ja – den pastan visst vad den gjorde! Herreduminjevadgottdetvar!!! Tid för andring eller mellanslag fanns inte – det fanns bara att äta! Även i övrigt var maten där helt fantastisk och stället, som ligger på Via della Scrofa rekommenderas varmt!
Fettuccini Alfredo inkl. gyllene bestick av kändisar. Lucky me!
Se här – en panoramabild (yay för iPhone!)
Detta är Petersplatsen.
Och uppifrån Peterskyrkans kupol (dit man tar sig med en hiss och sedan en jäkla massa (320 uppåt och lika många neråt) trappsteg) ser Petersplaten ut såhär:
Pretty maffigt, right! Det var det – trots regn.
Peterskyrkan och Vatikanen besökte vi såklart.
Kan berätta att världens dyraste kaffe kan inhandlas på ett café precis intill Petersplatsen. Vill man bespara sig nöjet att betala ca 80 kr för en inte helt fantastisk latte skall man inte gå dit!
Men Sixtinska kapellet, där man inte får fota, är ju väldigt…fint, högt (aj i nacken) och man blir ju lite ödmjuk inför tanken på Michelangelos jobb med detta storverk.
Det är inte bara i Sixtinska kapellet som det är takmålningar. Vatikanmuséet är också maffigt!
Den här bilden är jag så nöjd med! *humblebrag*
Den klassiska trappan vid utgången av Vatikanmuséet. Formad som en DNA-sträng. Fantastiskt vacker!
Trappan nerifrån.
Jamen och så har vi ju den jättekända Fontana Di Trevi!
Vacker, häftig och så maffig! Igen – jag känner en sån ödmjukhet och “litenhet” när jag står framför sådana här verk.
(kuriosa: Visste ni att Anita Ekberg i filmen La Dolce Vita, där hon badar i och gör denna fontän väldigt känd, inte bada i fontänen på riktigt. Det var en uppbyggd replika hon badade i då de inte fick tillstånd att filma vid den riktiga.
Här är den äkta:
Åh det är så mycket! Herrejessus!
Orkar ni med mera? Läser ni det här inlägget också -fast jag inte raljerar ponnysanningar? Ett livstecken i form av en kommentar kanske? Så jag vet att ni läst hit i alla fall.
Well, vi kör på!
Forum Romanum – det stora mötesplatsen där folk i Rom möttes för handel, skvaller och ekonomisk och juridisk rådgivning.
Stort, fyllt med tempeldelar och jäääättegamla stenbitar. Alltså jo jag vet, alla sten är jättegammal. Men det speciella med dessa bitar av marmor är att de är så vackra och arbetade för hand.
Ah!
Ja – fint eller hur? Och så tänk er att stå där framför detta!
Humbeling – som sagt.
Bredvid Foro Romano ligger tidigare omnämnda Palatin.
På en av utsiktspunkterna fanns pippifåglar. Stora trutar (som i fågelsort, inte som i mun). De gillade uppmärksamhet. nästan krävde att bli fotade.
Satt jättestilla. Förutom där en fick för sig att flyga och nästa råkade träffa min syster i huvudet.
Bilden här nedan ser nästan lite photoshoppad ut, men det är den inte. Och inte har jag zoomat heller. Jag stod såhär nära.
De verkar gilla utsikten.
Puh.
En stor grej kvar:
Colosseum!
Stort, mäktigt och har inte använts sedan år 500 e.Kr. Alltså har det “stått tomt” i ca 1500 år.
Byggd på blott 10 år (70-80 e.Kr) – fatta hur många människor som jobbade på det!
Grymma Gladiatorspel, avrättningar, vilda djur, skådespel.
Visste ni att Colosseum ser ut så här inuti? Det visste inte jag. Fantastiskt!
Vi avslutar det här långa och bildrika inlägget med tre bilder:
En dam i röd klänning står i sitt fönster och tittar ut över Piazza Navona och folkmyllret.
Så här kan det gå när ruiner rasar. Gå försiktigt.
Och avslutningsvis: så här mysigt hade vi det!
Arrivederci Roma!
