Archive for the ‘Allmänt svammel’ Category

Ny vecka på ingång

Monday, August 12th, 2013

Måndag igen då.
Helgen spenderade jag mestadels i Umeå och lite grann på Bromma flygplats och i luften. Men, som tur är, mest i Umeå på Linsgård Islandshästar. Kurs för ett glatt, ambitiöst och mycket trevligt gäng ryttare med ett väldigt trevligt gäng hästar! Det är egentligen helt otroligt att jag får betalt för att ha så här roligt och trevligt som jag haft den här helgen!
Hoppas verkligen att det upprepar sig!

Hemma igen och efter en liten sovmorgon var det dags för återbesök av veterinären för Vísir. En remiss till ögonspecialisten på Strömsholm resulterade det i. Sörli och jag jobbade på volten. Mycket duktig kille, som helt klart har börjat förstå att tölt inte är något att spänna sig så mycket över och takten är så mycket bättre. Det här är en så himla trevlig häst att jobba med!

Váli och jag tog en sväng ut. Jag hade en plan om en lite längre sväng, men efter två rejäla skyfall vände vi om hemåt lite tidigare än planerat.
Plaskblöt, men mycket nöjd med liten vit, återvände jag till stallet. Ut på med hästarna, städa efter mig och så hem och byta till torra kläder.
Denna sista vecka innan ridskolan börjar består av lite lektioner på olika gårdar, ridning av Sörli, Váli, Brandi och Tindra, ET-tid för Sörli, naprapattid för mig, heldagskurs hemma på Skogsäng.

Och nästa vecka drar en till vända av verkligheten igång.

Jogging around

Thursday, August 8th, 2013

Började skriva det här igår kväll, men det får stå kvar.
Precis kommit in från en spring-vända ute i den varma kvällen. 5,5 km lufsade jag.
Känns som om jag peakade under juli med springandet och kondisen och nu är på väg ner i en liten svacka. Det kaaan ju också ha att göra med att jag hade mera (överskotts)energi när jag hade semester och nu efter att ha ridit tre hästar idag (Váli, Sörli och Tindra) och gått runt hagarna och pysslat inte har lika mycket spring kvar i benen.
Hur som helt har det känts tungt och lite motigt de två senaste gångerna jag sprungit. Irriterande.

Varför allt detta springande då, när jag har ett jobb där jag rör mig så mycket?
Jo, för att jag vill. Och jag känner att det är mitt ansvar. Jämte mot hästarna.
Vi kräver att vara hästar skall vara atleter och tränar upp deras kondis och muskler och tänker väldigt mycket på vad vi ger våra hästar att äta och hur vi tränar dom.
Vi är inte alltid lika noggranna med oss själva.

Om vi kräver att våra hästar skall vara atleter bör vi kräva något i den vägen av oss själva. Eller kanske se det som att hästarna kan kräva det.
Styrketräning, en moderat vikt för hästens storlek och balans. Och en balanserad kost.
Det och en jävla massa träning på att rida och BAMyou´re a rider!
Nej, det är ingen som sade att det är lätt. Sviktande självförtroende, självkänsla och att man inte alltid mår bra. Det är inte alltid det går att få ihop livet med jobb och hästar (om man inte jobbar med hästarna och inte ens då får man alltid ihop det).
Men faktum är och förblir – träning handlar om prioritering!
I många år gick jag också och sade “men jag har inte tid att träna, jag har bla,bla, yada, yada att göra”. Men hörrni – en sliten klyscha som faktiskt är sann: Den bästa träningen är den som blir av! Även om den är kort
Varje gång jag ger mig ut för att springa eller cykla så tänker jag just den meningen och så tänker jag att jag inte behöver springa så långt idag, jag kanske bara promenerar. Eller cyklar kanske bara en liten sväng.
Nu är det rätt sällan det blir en promenad istället för en jogg, för när jag kommer ut så biter nästan alltid träningsjävulen mig och så springer jag där och svettas och klurar på världsproblem (som Vális tölt, Brandis övelinje och vem som är mördaren i boken jag läser), ja ibland till och med självreflekterar jag över hur allt blivit som det blivit (inte ett dugg negativt, bara bra!) och vad som står som nästa punkt på agendan i livet.
För det är joggning/löpning jäkligt bra till. Tankeverksamhet och rensande av den samma.
Och så är det den där berömda kicken/rushen/boosten efteråt. Och känslan av att varit duktig!

Nä ni, nog predikat.
Nu skall jag fortsätta att slaviskt följa VM på internet (Brandis far Ómi,blev 4:a i stilpass, how cool is that!?), slötitta på en serie som egentligen är waaay beneath me och lyssna på regnet.

img_0175

jamen då var första veckan avklarad

Friday, August 2nd, 2013

Första arbetsveckan klar. Ja, egentligen började jag ju jobba igår, så så mycket till vecka kan man ju inte kalla det. Váli och Vísir har jag ridit den här veckan, nästan hela den, men i övrigt har det ju varit väldigt lugnt.
Nykur och Brandi fick skor igår.

Idag när jag tog av Vísir flughuvan, som han fick på sig igår då han var lite rinnig i ögonen igår, var han dock väldigt kläggig i bägge ögonen och det ena var helt igenmurat och efter lite rengörande med både vanligt vatten och ögonvatten jag lyckades hitta så konstaterade jag att han var tydligt svullen runt ena ögat. Men han hade inte feber utan helt normal temp. Dock vadet helt klart inget man rider med.
Ser ut som ett getingstick. Han fick stå inne i boxen medan jag och Váli tog en klättertur ute i skogen.
Då Váli var riden och avspolad tog jag en sväng på Brandi på volten. Åh, vad min fining är kul att jobba med! Vilan har gjort honom gott både för kropp och själ.
Vi började med ett tips från Atli-kursen. Att både från marken och ryggen lära lillpålle att sänka huvudet och länga halsen stillastående. Från maken provade han snabbt på rätt sak. Jag stod framför honom och började med att hålla lite lätt i bettringarna och så peta lite lätt i vardera och fortsätta småirritera och peta (på samma sätt som om jag kramade lite mjukt höger-vänster i tyglarna om jag satt på ryggen) tills han provade på att sänka huvudet pyttelite mot marken, då släppte jag direkt och berömde massor. Gjorde sedan om några gånger och berömde massor då han frågande sänkte huvudet (att sätta sig på huk kan hjälpa om hästen inte förstår). Sedan satt jag upp och gjorde samma sak från ryggen innan jag red fram. Lite förvirrat provade B först med att rygga, sedan med att kyssa stigbygeln innan har råkade testa på rätt grej, sträcka huvudet lite framåt-nedåt. Första gången han gjorde det och jag släppte tyglarna och berömde i övermått kunde man nästan se frågetecknen sväva över hans huvud.
Gjorde sedan, efter lite skritt, volter och övergångar, så att jag red på den övre 20-m volten i trav tog ner till skritt och vände snett igenom. Mitt på diagonalen gjorde jag halt och bad Brandi sänka huvudet (alltså inte ställa sig “i form” utan sträcka ut halsen och ner nosen mot marken). När han tänkte åt rätt håll berömde jag massvis och red fram igen (fortsatte vägen längs diagonalen) och in på den andra 20-metersvolten där jag jobbade i skritt mot skrölt ett varv. Skritt igen och snett igenom med halt och huvudsänkning på mitten. Och så trav igen.
För varje halt reagerade B lite bättre och snabbare.
Avslutade med en galopp i vardera varv, lite kort och busigt och satt av och ledde honom några varv.
Ca 20 min, lite fuktig bakom öronen.
Innan jag släppte ut herrarna kollade jag Vísirs öga igen och nu hade han öppnat det lite och såg betydligt bättre ut i det. Lite klägg hade kommit till igen så jag putsade ur det och konstaterade igen att det måste vara ett getingstick. På med flughuvan och ut i hagen och så en sväng via apoteket för inhandling av mera ögonskölj.

Imorgon kommer en odräktig Tindra hem.
Damen har varit helt ointresserad hela tiden och inte ens reagerat på spruta. Hon är kollad två gånger av veterinär och har släppt ägg och har gulkropp, men brunstar inte. Vi vet inte varför. Antingen har det något med den extrema värmen att göra (det är tydligen två ston till som beter sig likadant där) eller så tror hon själv att hon är dräktig.
I slutet av maj brunstade hon rejält och sedan tyckte jag mig se en liten brunst i mitten av juni. Men sedan har det alltså varit tyst.
Då hon inte brunstar kan man inte heller ta ett bakt-prov.
Så hon får komma hem och vara ridhäst ett år till (“inte mej emot” kvittrade Erica glatt) och så får vi se om vi hittar en brunst nästa vår som vi kan ta bakt- prov på och se så allt är ok och så får hon åka tidigare till Vaki då.
Ingen kris. Men så klart lite trist.

Nu är det sängdags.
Vi avslutar bara med lite söta bilder på Gná från när jag träffade henne hos Nona i juli:

gjuli131-jpgVanvettigt skönt att bli kliad

gjuli133-jpgFina Gnun!

 

gjuli135-jpg På lång tygel i ridhuset

Tillbaka i sadeln

Wednesday, July 31st, 2013

Ja precis så är det! Jag är tillbaka i sadeln. Egentligen börjar jag jobba först på torsdag och har alltså semester ännu, men då maken börjat jobba igen så blir det ju så förbenat tråkigt hemma, så jag åkte till stallet. Där jag träffade Britta, som frågade om jag vill rida Váli, som hon precis stod och borstade.
Jajamen! Ett lösgörande pass på volten med upprepningar av övningarna från Atli-kursen. Litenvit har mått bra av vilan och jobbade jättefint!
Igår red jag ut på Váli och njöt av att känna att han längde sin lilla hals jättefint i alla gångarter ute också! Fick även i uppdrag att rida Vísir igår och även han kändes mjuk och trevlig. Och en mycket trevlig bieffekt av ridandet var de enorma mängder stora vildhallon som växer på träskvägen! Mums!

Att semestra är skönt, speciellt när jag inte är hemma och gör det. Men att ha semester och vara hemma, speciellt när maken jobbar, blir mest frustrerande. Visst, en ledig dag här och var, men annars föredrar jag att ha något att göra.
Idag är det min sista semesterdag och jag har nått att göra! Jag skall gå på Gröna Lund med Erica! Yay!
Åka roliga manicker och hoppas att vädret håller sig fint.

Imorgon börjar allvaret, höll jag på att kalla det. Men jobbet i alla fall.
Egentligen skulle en ny inridningshäst anlänt, men ägaren har fått bekymmer så de kommer antagligen i september istället. Så är det ju i det här yrket. Folk bokar och bokar av, bokar om och flyttar. Hit och dit.
Nåja, det skall bli en intressant häst att jobba med, när han kommer.
Brandi skall skos imorgon, men jag tror han får vila någon vecka till innan jag börjar rida. Eller så kan jag inte hålla mig och börjar markarbeta honom lite.
Stígur kommer åka hem till sin ägare då det i juni, efter ett klinikbesök med röntgen, visade sig att han har små pålagningar i bägge kotorna fram. Han visade inte initial hälta i longering (vilket är positivt), men vid böjprov reagerade han.
Efter lite efterforskning visade sig att han haft dessa pålagringar länge. Tyvärr!
Otroligt tråkigt och ledsamt. Fina, fina, dundersnälla Stígur, som ligger mig så varmt om hjärtat!
Han har verkligen känts superfin hela våren och bara gått från klarhet till klarhet både på tävlingar och träningar, men i början av juni då en som var lite intresserad av honom provred några gånger började han dra (igen, det har förekommit tidigare men försvunnit helt) och det helt blint. Och sedan hände det hände även med mig och helt oprovocerat.
Då kände jag att det var dags att gå igenom honom på klinik.
Stígur har nu vilat hela juli och skall lugnt sättas igång under augusti för ett återbesök i september. Pålagringarna är små och behöver inte vara något problem. Han kan fungerar bra för ridning och även tävling – men man måste vara medveten om problemet, lära sig tyda hans signaler och vara uppmärksam. Samt väldigt noggrann med skoning, uppvärmning, avskrittning och allt.
Så för tillfället är ha så klart inte till salu och vi får helt enkelt se hur det blir.
Men jag är otroligt ledsen över detta. Dock måste det ju erkännas att det var en liten lättnad då det uppdagades att pålagringarna funnits där länge. Självklart inte för hästens skull, men för min (helt egoistiskt). Han har inte fått skadorna hos mig. Självklart är det skönt att veta, även om jag verkligen känner att jag ridit och jobbat honom förståndigt och känt efter hela tiden så han inte visar tecken på smärta.

Tindra är kvar på Bärby hos Vaki.
Tydligen har hon varit helt ointresserad av att få flera barn, så hon blev i juli igångsprutad och sedan har jag inte hört nått mera. Enligt Islandshestkonsults hemsida ligger deras internet nere så de kan inte besvara mail, och på telefon har jag inte fått tag i dom.
Tar sig inte Tindra i år är det ingen kris. Hon får åka tillbaka nästa år i så fall. Dock undrar jag varför hon är så ointresserad då allt gick så väldigt smidigt och lätt förra gången (2008). Hon tog sig direkt, dräktigheten gick smärtfritt och fölningen likaså.
Well, well, time will tell.

Om någon därute råkar söka ett mycket fint ungsto till riding och avel vet jag förresten ett sådant! Född 2009 (4 år alltså) och e: Ómi från Stav. Fux och vacker som en dag.

Nu skall jag piffa till mig lite och cykla till VH för avfärd. Tjing!

Hemgång

Friday, July 26th, 2013

Jaha,så var det sista dagen här på Bergdal. Ljuvliga långa sommardagar med mycket läsande till ända.
Förvisso börjar jag inte jobba på riktigt förrän på torsdag, så nästan en vecka semester är kvar. Men jag vet ju själv hur det är när jag är hemma. Lite småjobb smyger på. Börja rida igång hästarna lite, skriva ihop kontrakt. Ja, sånt där småjobb.
Men här i Finland har det varit underbart fint, är tokvarmt (28 grader i skuggan nu) och vi har ätit helt fantastiskt gott och badat några gånger i gruvan (när till och med badkrukan Malin är i och simmar är det VARMT!) och solat.
I förrgår var jag hos Fia och höll en liten lektion för henne och stoet Eir. Kompenserade genast tiden jag jobbat med att köpa glass och åka och bada och sola på en klippa.

Några sammanfattande bilder:


kortspel


Utsikt på joggingtur


Gruvan


Hälsat på Gná!

Mera bilder, som inte legat på fb och instagram, kommer. Men, ni vet, det är lite jobb som behöver göras med dom. Läggas över på datorn, redigeras, beskäras, förminskas…och läggas upp på nätet.
Nu är det dags att packa väskorna och intensivumgås med mor innan det är dags att åka tillÅbo och Viking Grace.
Tjilevipp!