Åland i helgen alltså. Malin och jag startade tidig lördag morgon till Kapellskär med lilla röd.
Pelle befann sig på Gotland med stora blå och min transport och åkte varv på varv runt samma bana (typ så där som vi gör med hästarna fast inte riktigt lika fort).
Lätt stressade av min GPS som trodde det var lite längre än det var till hamnen körde vi och kom fram i god tid. Skönt.
Resan över med Viking Rosella tod 3 timmar och gick åt till Tax Free shoppning och äta.
Själva tävlingarna var trevliga och belägna på det fina Ålandstravet. Bra bana, tyvärr rätt få startande och trevlig stämning! Men vad det blåste! Och det var inte varma sommarvindar direkt. Hua!
Men nu var det ju ingen lång dag vi pratade om här så det var inget större problem att härda ut. En varm dusch på hotellet och en god Thai-middag efteråt så var vi på topp igen!
Sov gjorde vi som stockar på det trevliga hotellet och nästa dag var det 5 st finaler som dömdes och så var dagen slut!
Då dagen var kortare än väntat hade Linda på Álenskur bokat om oss med en tidigare båt hem. Så snällt!
Dessutom var det samma båt som Jenny och hennes kompis/sekreterare Emelie åkte med så vi fick dessutom sällskap av dom.
Mera Tax Free och en skärgårdssmörgås (två faktiskt) samt lite babbel och läsande på en bänk senare var vi i Grisslehamn.
Helt urblåst i skallen efter helgen måste jag ha varit, för jag somnade som en stock den kvällen när Pelle och grabbarna kommit hem.
Här hemma är det rätt lugnt nu.
Edda red jag sista gången innan hennes vila i fredags. Så nu vilar hon. Vet inte helt hur mycket hon uppskattar det egentligen. hon är väääldigt nyfiken och pockar på uppmärksamhet till tusen så fort man visar sig i hagen. “ÅÅh, ta mig! Lek med mig!”
(Lite roligt förresten: Adina och jag löshoppade Tindra och Edda för någon vecka sedan och när Edda väl hajade hur hon skulle få med sig alla benen över bommarna tyckte hon det var hysteriskt kul och gick knappt att stoppa.
När Madde dagen efter tömkörde Edda på volten berättade hon att E. hade dragits som en magnet till hindren, som stod kvar. Hon ville bara hoppa mer och mer. Söta lilla Edda!)
Så det är hålla lektioner och masserar jag gör mest för tillfället. Och rider Gná och tränar på gymmet.
Lite försiktigt det senare dock.
Red en elevs häst för en vecka sedan och gjorde one rein stop på den. Många. Det gick utmärkt. tills den typ 6-7:de stoppen, då hästen hoppade till åt sidan och jag som satt med elevens lite får långa stigläder kom ut balans. Hästen blev rädd för mig och kastade sig åt sidan och jag satte mig hårt på svanskotan/bäckenet i backen bredvid hästen.
AJ! Det gjorde fantastiskt ont. Strålade från bäckenbaksidan ner till knäna och gjorde bara sååå ont! Tog mig genom resten av lektionen och två lektioner till på Fors och knaprade sedan Ipren i två dagar.
De är väldigt mycket bättre nu, men en del saker gör fortfarande väldigt ont. Att ta på sig skorna stående till exempel, eller att springa.
Rida, gå, sitta, ligga, stå går bra. Känns inte alls. Däremot var ett corepass idag inte helt komfortabelt.
Funderar lite på om det “bara” var en riktigt hård smäll och att muskelfästena är lite i chock/kramp fortfarande eller om jag lyckats få en spricka i svanskotan.
Troligtvis inte någon spricka ändå, det borde göra ännu mera ont. Och framförallt – so what? Man gör inget åt sådana sprickor. Det går ju inte att gipsa.
Har en ny bekantskap också – Glæsir från Ryds Gård. En 5-årig isabellherre e: Topar från Ekhamra ue: Fáfnir från Alnö som är grundinriden, men skall vidareutbildas.
Så vi skall jobba tre dagar i veckan ihop nu i några veckor. Två gånger har vi hunnit med hittills.
Jag har jobbat i rundcorallen med repgrimma under tränset och fått lite ordning på reaktionerna och signalerna. Har sedan satt tyglarna i nosgrimman och jobbat med styrningen. Hittills har det gått väldigt bra. Skall bli roligt att fortsätta!
