Posts Tagged ‘Rida i repgrimma’

Medel-Meistur, Villiga Vera eller Hyper-Hilda?

Tuesday, September 28th, 2010

Nu du Susan och ni andra som tyckte detta var intressant:

Vi fortsätter på temat vilja.

Från lat och ovillig går vi vidare till medelvilja och villig.
Oftast upplever jag att hästar jag får beskrivna för mig som medelvilliga egentligen inte alls är det. De är smarta och har kommit på att om man ignorerar skänkeln och spöet tillräckligt så får man inte fler påminnelser och behöver inte ta i så mycket.
När man gör lite “hus i helvete”-övningar med dom (men inte alls lika  många repetitioner som med den lata hästen. Kanske rentav bara en gång) så reagerar hästen med att skutta fram och säga “vad du tar I! Jag är faktiskt villig och går ju fram!”.
Och är villig.
Generellt.

Sedan är det ju de som är medelvilliga och alltid måste påminnas att ta i och helst går fram på hemvägen. De är ofta utmärkta verksamhetshästar och familjehästar och det är inget man skall förringa! Dessa hästar är oftast fantastiska läromästare och kan vara nog så svåra att hitta när det verkligen är det väl är en sådan man söker. Speciellt om de skall ha rena och lättväxlade gångarter.

Med de här hästarna måste man ju även gå till sig själv:
Vad vill jag ha?
Vill jag att hästen skall bli villigare?
Vad har jag min häst till? (mysiga turer i skog och mark/kurser och träning/tävling/mix ‘n match)

Vill man hotta upp medelvilliga Meistur är det konsekvens som gäller. Han skall gå fram för varje skänkel och ta halvhalterna oavsett om det är onsdag, julafton eller lördagkväll. Oavsett om ni skall rida en sväng i skogen eller om ni skall rida lektion.
Men för den ambitiöse ryttare gäller det även att se till hästens bästa: klarar min häst kraven jag ställer på den? Eller går den på toppen av sin kapacitet och jag vill mer? Blir hästen bättre av min konsekventa träning eller står jag istället med en olycklig häst som inte klarar kraven?

Nu går vi över på skalan till de villiga hästarna.
Lydnad och tålamod står på schemat där. Ju villigare häst, desto viktigare att de är lydiga.
Det kan ju även vara en ren säkerhetsfråga. Speciellt om man rider vid stora trafikerade vägar.

En islänning sade på en kurs en gång “Ni svenskar är så måna om er kontroll! Ni vill alltid ha 100%  kontroll och det skall se prydligt ut. Ni måste släppa efter lite ibland och rida ut och njuta av kraften i hästen!”
Helt säkerligen sant.
Men face it: det är svårt att njuta av urkraften om man i bakhuvudet hör “kan jag få stopp på kraften innan jag står i stallgången/inne i boxen och undrar vad som hände?” (lite “Use the force Luke”, men tvärtom).
Men kontrollerad kraft är bland det bästa som finns!

Min Gná räknar jag som villig och det som hjälpt oss är “skrölt-övningarna” vi fick av Hinni. Hon har lärt sig att vänta på mig och blivit starkare. men många övergångar skritt-skrölt-skritt har det blivit. Och fler lär det bli.
men det som framför allt har varit förlösande för Gnás och min relation och lydnaden är att rida i repgrimma.
Jag kände att vi bara satt och drog i varsin ända av tyglarna (sådär som jag säger åt in elever att det inte får bli). Och efter kursen första kursen för Hinni förra hösten tog jag ett beslut om att det skulle bli slut på det!
På med repgrimman in på volten barbacka och så började vi öva. Skritt-halt-skritt-halt osv.
Red så under hösten 1-2 gånger i veckan. Lärde dessutom in att bromsa/stanna då jag duttade med spöet på bogen.

Under året har vi sedan utvecklat det till att kunna göra hyfsade skänkelvikningar och framdelsvändningar, rida alla gångarter och göra galopp-halt-galopp på detta vis. har även vid några tillfällen ridit ut i bara reprimma och grimskaft.
Nu i augusti-september har jag utvecklat det vidare och ridit på enbart halsring (ett grimskaft runt halsen) och inget annat och det är otroligt kul och häftigt att känna hästen bara lyda under en!
Men man måste komma till ett beslut där man lägger tävlandet och allt gångartsridande åt sidan och bara jobbar med lydnaden en period om man känner att det inte funkar.
Ha inte för bråttom vidare!

hästarna 271.JPGGná och jag övar på att svänga i trav på repgrimma

hästarna 361.JPG
Tölt au naturelle

Hypervilliga hästar är ett eget kapitel.
Ett stort Lugn från ryttaren krävs. Och Självinsikt. Är jag ryttare nog att klara av den här hästen?
Och även här: kolla upp så hästen inte har ont (läs här)!
Att hästar springer från smärta är alldeles för vanligt! Är hästen stressad, rädd eller bara väääldigt villig?
Grundjobb,back to basic, arbeter för hand, från marken och repetera grunderna om och om igen.
Det är ofta som det är flotta hästar som dessutom är hypervilliga. Ta bort pressen på att tävla och prestera gångartsmässigt från dig själv och hästen. Finns gångarterna och aktionen där så finns den där även senare!

Lycka till med era hästar!

Gná från Grund II

Wednesday, May 12th, 2010

Gnás tur!

Gná är då 12 år och e: Piltur frá Sperðli, ue: Hylur frá Kirjubæ
Hon är köpt som fyrgångare, men har med tiden blivit femgångare.

Jag började med att få dokumenterat det jag gjort rätt mycket med henne: Rida i repgrimma enbart!

hästarna 271.JPGhästarna 292.JPGhästarna 336.JPG
Hon verkar själv tycka att det är rätt roligt att ridas så här och blir väldigt alert och trevlig. Och det har förbättrat kommunikationen mellan oss väldigt mycket!
Någon formträning är det ju inte direkt (som syns på sista bilden här ovan), men hon sänker inte ryggen heller. Framför allt har vi rätt skoj!

hästarna 361.JPGhästarna 377.JPG
Vi gasar på lite i galopp!

hästarna 399.JPG

Sedan fick Malin Stang prova lite att rida så och leka lite med Gná. Modigt att provrida henne första gången utan sadel och träns! Fast iofs såg hon ju hur pass ridbar hon var så innan hon provade.

När Malin ridit runt en stund klädde vi på Gná “kläderna” och jag red runt lite:

hästarna 418.JPGhästarna 510.JPGhästarna 558.JPGhästarna 575.JPGhästarna 583.JPGhästarna 585.JPG

Tisdag med stall och stad

Tuesday, April 27th, 2010

Fixade till ordentligt idag i stallet. Gnás halmbädd fick ny torv under halmen och lite ny halm. Boxen bredvid mockade och sopade jag ur ordentligt så det är bara att lägga in torv till Eldraun, som kommer på lördag. Någon halm får hon inte stå på inför en eventuell visning.

Gná fick sig en rejäl rykt och sedan red jag henne i enbart repgrimma+ grimskaft på volten och tränade på kommunikationen. Och det gick så in i bänken bra! Vad kul hon är att jobba så med.
Furða och Edda fick varsin ordentlig vårrykt och koll.
Edda vaccinerades i fredags och vilar en vecka, vilket passar utmärkt in i träningsschemat på henne.
Furða fick en sväng i vårsolen och var glad att komma ut och röra på tassarna.

Sedan var det hem för dusch och ombyte.
Och så pendeltåget in till staden!

Promenad, en öl och sedan middag på Vapiano med maken! Ett sjukt bra val om man vill äta god pasta eller pizza (och himmelskt goda förrätter) till mycket resonabla priser och deras betal- och beställningssystem är otroligt smart!

Och klockan 19.00 var det dags!
The Umbilical Brothers på Södra Teatern!
Pelle fick biljetter till deras föreställning av mig i julklapp och nu var det äntligen dags!
Och hörrni – det var SÅ BRA!!! Helt sanslöst kul!
Skrattkramp efter nästan två timmars skrattande! Sjukt!
Och Dave och Shane (som då tillsammans är Umbilical Brothers) verkar dessutom så otroligt trevliga och relaxade!
Efter showen stannade de och signerade vad-man-nu-vill-ha-signerat.
Jag fick ett ex av deras DVD av Pelle och fick den signerad av bägge. Och fick dessutom en kram av Dave (den med hår) och ett foto med bägge:

umbi
jag i mitten!

Kvällen var perfekt!
Och dessutom köpte jag The Arks nya skiva på SevenEleven på vägen hem!

November rain

Thursday, November 26th, 2009

…finns det en låt som heter. Titeln passar rätt bra in på vårt väder här i Stockholm. Det regnar. Och regnar.

Idag var det dock nått nytt en stund: SOL!
Vi mockade ur i lösdriften ordentligt idag och Fyyy Fan för genomblött, nertrampat silage. Ingrott i lera och hästskit är det faktiskt riktigt äckligt.
Men vad fin lösdriften blev!
Har jag hört. Jag åkte en stund innan då min transport skulle ombesiktas. Vilket jag gjorde och den godkändes! Yes! Vad skönt. Så var det klart liksom!
Nu står den uppställd och väntar på att skjutsa ner fölen till Linköping i januari. Hoppas, hoppas det är lite snö och så då. Vore så skönt att inte släppa ut fölen i en annan lervälling.

Passade på att gosa med Brandi lite idag. Han är så go den där!
Och det är intressant att se hur olika brorsorna Brandi och Nykur är. Brandi är ganska försynt och lite stillsammare. Leker med de andra, men hittar inte på så mycket sattyg. Och håller sig gärna lite nära mamma (som inte är allt för imponerad av det).
Nykur är en riktig buse. Han hänger gärna på Tösens (Julias stoföl) äventyr och bangar inte för att forcera/krypa under staket om det erbjuder lite omväxling. Till matte Jills stora förtret.
Brandi är rätt storväxt och ser relativt snygg ut och har nästa hela tiden gjort det. Nykur ser lite skraltig ich oproportionerlig ut.

Förresten!
I måndags kom det äntligen – passet!
Brandi (och även Nykur) är nu registrerad! Thank you SIF! Det var snabbt jobbat tycker jag!
Brandi och Nykur har även fått sina första vaccinationer och avmaskningar och är snart stora killarna.

brandipass2.jpgbrandipass1.jpgAll shiny and new!

Gná har jag varit lite seriös och ridit kontinuerligt nu.
Tömkörning, rida ut, rida på volten, tömkörning, vila, rida på ovalen, rida på volten,
Det blir mest volten och ovalen då det är de enda ställena med inte sjunkit ner till knäna i lera på. Mycket skritt, mycket lydnad och fokusering.
Här om dagen var en sån där dag då det gick så bra! Var så nöjd! Blev så glad!
Idag blev det en sväng ut i repgrimma. Fösta gången jag rider ut enbart i repgrimma. Jo jag har skrittat/klättrat i skogshagen med den förr, men idag red jag ut på riktigt.
Och det gick bra. Skrittade och töltade mycket och njöt av solen. Och tur var väl det för nu är den bort igen.

Imorgon är det uteritt med Adina och Tindra på schemat och så skall vi in till Globen och se kvällsföreställningen på Stockholm Horse Show!
Det är första gången sedan 1997 som jag inte rider i showen eller jobbar som funktionär inne på Horse Showen. Känns lite konstigt. Och lite skönt.
Och lite tomt.

Nu skall jag strax iväg och rida Nunna. Det lilla livet.
Hon är så duktigt!