Posts Tagged ‘Karlslundsgård’

Recap

Wednesday, March 5th, 2014

Nämen nu har det gått sådär många dagar igen!
Förlåt, hörrni – en annan har ju jobbat.

Sen sist då. Jo i fredags reds det massor. Exakt en längre tur ut. Hans rygg var mjuk och fin igen. Mycket fin pålle som jobbade så fint och allt jämnare dessutom!
Brandi fick jobba i repgrimma och han utvecklas ju! Underbart att känna. Det är rätt länge sen jag jobbade honom i repgrimma (det har blivit löslongering, löshoppning, tömkörning och handhästning när han jobbat från marken istället) och senast måste varit i typ december. Då hängde han i repet/linan, hade svårt med balansen och koncentrationen och galopperade mest. Och töltade.
Nu, efter att han busbockat och pipit lite och fått flytta sig för tryck hit och dit, travade han fint i bägge varv och i höger varv höll han sig fint runt mig på slak lina. Vänster varv var det lite svårare men ändå miltals trevligare än i december!
Min fina lilla kille!  Váli och Vísir jobbade finfint varsitt pass. Vísir på volten med övergångar, öppnor och slutor och ganska mycket TiH-övningar och Váli ut en rask tur med myyycket skritt och skrölt i början.

Helgen har jag spenderat i Umeå, hos mitt helt underbara kurs gäng där!
Åh, jag säger det varje gång – jag vet – men Herrejösses vad de är kul att jobba med!
Så ambitiösa och roliga och så jobbar de med sina läxor och det händer grejer mellan varje kurstillfälle! Blir galet peppad och inspirerad av dom!
Mycket längda halsar och sitsjusteringar samt lösgjordhetsjobb är gjort!


Stormur, där man på halsen tydligt ser var han helst har sin högsta punkt. Men det håller på att ändras!

 


Stormur i tölt

Och den lille fuxen, som i augusti nästan hade obefintlig tölt, töltade en hel kortsida i riktigt bärig tölt med bibehållen överlinje nu! En riktig bedrift för den lilla killen!
Riktigt fint jobbat alla på kursen – ingen nämnd, ingen glömd! Så glad att få jobba med er!

I måndags var det åter dags att sitta upp på de egna kusarna!
Brandi och jag tog en sväng ut och jobbade med de eviga övergångarna. Vad mycket lättare det är med trav för honom ute! Det känns som han långa bakben liksom får plats ute. Att böja till vänster är inget problem där inte. Flytet i tölten börjar också bli – just ett flyt.
Exakt red jag igenom på volten medan han ägarinna tittade och vi konstaterade tillsammans att skritten förbättrats mycket och även att vi hittat lite on-off läge i trav. Alltså att det går att länga överlinjen och “lufsa” lite i trav och sedan ta upp energin och be om “tävlingstrav” utan att han slår iväg i galopp och sedan gå ner i lugnare arbetstrav igen. Alltså har registret i trav (och även i tölten) ökat.
Det viktiga här är att tänka på att det är om så där 3-4 ÅR som Exakt skall blomstra som mest.
I år skall vi i och för sig ut och tävla lite och lära känna varann och se var vi är. Men kraven är låga.
Váli och Vísir skoddes och fick löslongeras på volten av matte Britta (som är tillbaka i stallet efter sjukskrivning! Yay!)
Jag började också med Röskva igen efter att hon vilat ett tag. Nu skall hon töltsättas och vidareutbildas och hon är också till salu om någon är intresserad eller vet någon som söker ett fint sto, som dock kräver lite vana av sin ägare!

Igår, tisdag, var det Karlslund-dags igen!
Men först red jag Tindra ut en sväng och som alltid när vi ger oss ut kommer jag hem med ett stort flin på läpparna!
Min älskade tant brun! Hon är så underbart kul att jobba med och att sitta på henne är att komma hem för mig. Varje gång!

img_0175

img_0126
Tindra förra vintern (klickbara bilder)

Váli och jag tog en sväng ut mot Hemfosa och svingade de lurviga tassarna och öronen. Och ryggen – som den svingade mellan varven. Även Vísir skulle fått sig en sväng ut, men han hade trampat av sig en sko i lervällingen i hagen och fick därmed förpassa sig tillbaka ut sagda lervälling och istället tog jag och Röskva en tur ut och tittade på alla läskigheter man kan hitta längs vägen.

Karlslunds Gård fick Exakt och Brandi först gå i en hage och chilla lite medan jag hjälpte en elev med ridning av hennes häst, som går på rehab där. Att trava är jobbigt meddelande farbror “fux med fluff”, men det går, om man får börja över bommar.
Sedan var det den sedvanliga spolningen av ben och så fick först Exakt och sedan Brandi gå på bandet. Den här gången gick Exakt nästan direkt på bandet och jobbade jättefint!
Brandi är så söt – han är ju lite barnslig – då han är barn fortfarande. Så för att underhålla sig på bandet så går han och leker med…allt han hittar att leka med. Försöka stoppa näsan under vatten – flema, pillar med den slangomförslutna kedjan framför honom. Bita i den samma – flema.
Men idag var han mycket piggare och jobbade fint med kroppen. Vibrationsbox för killarna. Stretchade igenom Exakt ordentligt medan Brandi stod och vibrerade.
Brandi myste med Brittas dotter:

Nu är det dags att byta om och dra till Vädersjö och hålla lektioner!

Återbesök på Evidensia

Wednesday, December 18th, 2013

Dagarna rullar på och snart är det jul.
Samma visa varje år – herredumin vad fort det det går. Året snart slut – igen. Tänk att jag inte åldrats en dag… Har ni?
I måndags var det återbesök på Evidensia Stav med Váli för ett ridprov.
Han har varit igång 4 veckor och i söndags red jag näst intill en vanlig uteritt på honom. Väldigt lite tölt, men många övergångar skritt – skrölt och rätt mycket trav och bägge galopperna.
Jag kände och kände efter och det är sååå svårt. Vad är mitt nojiga sinne, vad är obalans, ojämna styrkeförhållande och är det någon hälta involverad i det?
Staplade upp vad jag tycker är bättre nu efter igångsättningen:
+ skrittar bättre, mera avslappnat
+ låter mig enklare rida lätt på “den svårare diagonalen”
+ böjer sig lättare i vänstervarv i både trav och galopp
+ fattar vänster galopp lättare.

Låter bra, va?
Men minus-sidan då? Funderat på det. Inte hittat något faktiskt. I övrigt är han liksom som vanligt.
Så med det i bakhuvudet åkte vi till Evidensia och Maria bad oss sadla och gå ut i ridhuset med en gång. Skrittade fram medan hon kollade på en fantastiskt vacker frieser i longering och sedan var det vår tur. Skritt, trav, galopp på volt. Ingenting! Jämn, böjde sig fint och övergångarna satt vackert.
Töltdax. Förklarade problematiken kring Váli och tölt och visade skrölt (“det där är ju slowgait” sade Maria) och så töltade vi lite. Vilket gick ok. Han kändes som vanligt. Efter en galopp töltade han rent.
I tölt i vänster varv var det enda gången som Maria såg något. Inte en hälta, men han droppar vänster bak och tar inte i med det.Maria var mycket nöjd med hur Váli gick och reagerat på behandling samt igångsättning.
Han fick en sista (förhoppningsvis!) sprutning i vänster bakknä. Skall skrittas vid hand 4-5 dagar och sedan fortsätta ridas. Mycket skritt och skrölt, stärka v.b. och vara lite försiktig med töltande under en period.
Inget bokat återbesök, utan känn efter och ring om det är något.
Diskuterade även vattenbandsträningen med Maria och hon tyckte definitivt att det var väldigt bra, men självklart inte än och så diskuterade vi att det kanske är så med just Váli att han behöver vänjas in på bandet alternativt att det faktiskt är för tungt för just honom.
Ha skall ju hur som helst inte tillbaka dit förrän han är fullt igång!

img_5023
(kan ju faktiskt skritta!)

Igår hände jag på Karlslundsgård med en annan häst, som sällskap och hjälp till ägaren. Intressant att vara där och se hästar i rörelse, se ojämnheter och problem och lära sig mera.

Vi har ju hela tiden problemet med att hästar inte är gjorda för att ridas på. En annan sak hästar inte är gjorda för är all halka med bakbenen utåt på t.ex. betonggolv eller is (de är stäppdjur, sällan isigt och halt på stäppen)
Hästars bakknän är känsliga och inte gjorda för att åka utåt häftigt. En liten halkning på stallgolvet eller annat halt underlag kan leda till inflammation i bakknäet en vecka senare. Måste inte – men kan.

Hemma är allt lugnt.
Vilande och jobbande hästar lallar i hagen. Brandi och Exakt vilar, resten är igång i olika grader. Dock är de ju igång med sina ägare. Jag har Vísir, Váli och Tindra som är igång.
Sedan rider jag en del av de andra hästarna i stället då och då. Röskva har jag jobbat den senaste månaden, men nu under julen är hennes matte hemma och jobbar henne själv och sedan är det dags för Röskvan att vila lite.
Och under julen skall jag vila lite (och rida lite).

 

 

 

 

Återbesök på Karlslund

Tuesday, October 29th, 2013

Idag var det dags för återbesök på Karlslundsgård och vattenbandsträning.
Brandi fick komma med igen och den här gången hade vi med Röskva som andra häst. Brandi skötte sig galant. In och ur transporten, spola fötter och på vattenbandet – allt gick som på räls. Den här gången stod han också lugnt i vibrationsboxen.

Röskva, ett 5-årigt sto e: Kristall frá Hólum, var inte lika medgörlig, kan vi väl uttrycka det. Lastning hemma – Duallygimma och ett grimskaft gick. Motvilligt spolad om fötterna. Gå över vattenbandet – över min döda kropp! Så fan heller!
Inte ett spår av rädsla dock. Utan bara “nej – jag vill inte. Inte alls. Och jag tänker inte ge mig!”
Men det gick. Efter rätt många stegringar och utbrott var hon på plats – arg som ett bi. Och gick i bandet. Rörde sig fint.
Efter att vattenbandsträningen var klar fick Röskva fortsätta öva att gå på och av bandet och och det var fortfarande inte något hon gillade. Alls. Men till slut gick hon av och på och igenom som en dans.
Lastningen när vi åkte hem gick bra – men Dually-grimman fick göra sitt jobb så att säga nu med.
Humör på den här pållan – verkligen! Som sagt är hon inte rädd – inte alls. Hon blir väldigt kränkt när människorna skall bestämma vart hon skall gå och göra. Får man den här hästen med sig och får henne att använda den där energin till nått bra istället för att protestera har man definitivt en bra häst!

Hemma fick pållarna gå ut i sina hagar och jag tog in Tindra och red henne ett kort och intensivt pass på volten med de övningarna vi gjorde på Atli-kursen. Oj, vad fram och duktig hon var! Roligt att känna.

Strax är det dags att åka ut till Eriksbergs gård i Lissma och hålla kvällens lektioner.

 

Utandning inför ny vecka

Sunday, October 20th, 2013

Söndag kväll och jag har landat i soffan.
Helgen har avlöpt fint!

Lördag var det kurs hemma på Skogsäng med ambitiösa och glada elever, de flesta stående på Skogsäng och så en utifrån denna gång. Oftast har kurserna hemma fyllts upp av de som står på Skogsäng, men då och då när det blir platser över bjuder jag in elever utifrån. Den här gången var kuren inte tvärfull, men jag valde att inte bjuda in flera utifrån då det är skönt att sluta lite tidigare en dag och hinna träffa och umgås lite med maken.
Maken förresten! Har skall ha stoor “cred” och mycket kärlek för att han bytte till vintersulor på både Tigern och transporten igår medan jag jobbade och dessutom fraktade skräp till återvinningen i Jordbro. Tack älskade!

Idag har jag dömt MöRS Höstlätta på Fors, vilket var, vad jag vet just nu den sista tävlingen för i höst att döma.
Erica tävlade Tindra i V5 och T7 och kom till en B-final i V5, där Erica red in meden annan bestämdhet och red upp sig några placeringar (och lite poäng) och slutade på en 7:de plats (2:a i b-finalen alltså)! Duktiga de!
En annan elev som jag är stolt över är Carro med sin underbara Kelda! De utvecklas stadigt och Kelda rör sig smidigt och vackert med en underbar hållning och vackra rörelser!
Det var med glädje jag fick dela ut Feather Price till Carro för mjuk och fin ridning! Grattis tjejen!

 

Bettina, ställde en fråga i kommentarsfältet om vibrationsgolvet som hästarna får stå på efter vattenbandsträningen på Karlslundsgård.
Jo, det är alltså en box med ett vibrerande golv som ger en massageeffekt.
30 min på golvet skall, enligt dom, ge ungefär samma effekt på blodgenomströmningen i musklerna som ca 60 min massage.
Jag stod ju med Brandi på golvet i 30 min och det var skönt! Kände mig mjuk och “lösgjord” efteråt.

Jag har hört en del som “knorrar” lite om Karlslundsgårds koncept och anser att “det är ju så många hästar som de hittar hältor på”. Vet ni vad? Jag tycker inte alls det är konstigt. Jag tror väldigt många hästar går runt och faktiskt inte är helt och 100% fräscha. Sedan det kanske inte är något som stör hästen jättemycket i dagsläget.
Med Váli fick vi utlåtandet att vi kunde ridit vidare i kanske 3 år på honom innan det faktiskt blev problem. Som hade tagit riktig tid att bli av med, om det inte utvecklats till pålagningar.
En kommentar jag hört är att det nog inte är något för överrörliga femgångare. Varför inte? De behöver väl verkligen få sina rörelser isolerade och kontrollerade. Vattenband i skritt tror jag verkligen inte kan vara skadligt för någon häst. Dels är det ju ingen belastning på hästen i form av ryttare eller utrustning.
På Island vadar ju hästarna och även simmar över vattendrag och längs stränder.
Jag tror snarare att många inte vill veta om hästen har en liten hälta problem, som inte syns i vanligt markarbete eller ridning. Inte så att man inte skulle vilja sin hästs bästa, absolut inte. Men A-C berättade också att det inte var helt ovanligt att hästägare blev arga på henne.
Det blev vi inte – vi såg ju tydligt att Váli visade hälta, vilket inte Brandi gjorde.
Alla är saliga i sin tro – och jag i min.

 

 

 

Dagens resultat

Friday, October 18th, 2013

Idag var det då in på Hästsjukhuset Evidensia i Stav (vilken tur vi har som har både fina Karlslundsgård och Evidensia på så nära avstånd från oss!).
(Se gårdagens inlägg för att få mera bakgrund)
När vi kom in med Váli, som vi ju då hade med oss då han igår på vattenbandet visade en liten, men ändå tydlig hälta på vänster bak, fick vi börja med att springa rakt fram och sedan gå ut och longera i ridhuset. I longeringen syntes lite grann på vänster bak i bägge varven och även en smula på fram.
Sedan gick vi in och veterinären (Maria Lendau) böjde igenom honom. Ingen reaktion på böjprov. Det är ju positivt!
Sedan fick jag rida i trav och galopp på volt i ridhuset. Visade lite på vänster bak främst i varvbyten och både v.b. och lite grann på bägge fram i varvbyten och när han kommer över i trav ur galopp.
In igen och en bedövning lades på vänster bakknä och höger hovled. Väntan och fika och sedan ridprovet igen. Trav och galopp på volt med varvbyten i trav.
Bättre i v.b. lite ojämn fram fortfarande om jag förstod dom rätt. Kändes ytterst lite. Mera som en ojämnhet. Men jag är ju också så van vid hans rörelsemönster.
Mycket beröm för hur fin trav och galopp han har (*pyttsan, det vet jag väl* //Váli) och hur arbetsvillig och glad han ser ut! Och det är ju precis det är. Glad, alltid med på att jobba och aldrig en känsla av att han skulle ha ont.
Veterinär Maria Lendau höll med Ann-Catrin på Karslund om att det här var något som är helt omöjligtatt upptäcka hemma själv, utan att det är just på vattenbandet där rörelsen isoleras och hästen lämnas “utan hjälp” (av ryttare, tömmar eller staket) och inte kan köra alla de knep de är vana vid för att kompensera (och därmed dölja för oss)  ev. problematik.
Efter ridningen med bedövningar gick vi in och röntgade Váli.
Bägge hovlederna fram, vänster bakknä samt vänster has ur flera vinklar röntgades och bilderna visade rena fina leder. Spatt är något vi inte ens oroat oss för på den här lille herren, men visst är det ju skönt att veta att det ser bra ut.
Inga pålagningar heller!

Ok, så var står vi nu?
Troligtvis är det en gammal skada i vänster bakknä som ställer till det lite. Det kan vara en gammal träningsskada eller att han vridit om knäet i hagen vid lek och bus eller halkat och sedan tränats vidare på det då inget märkts i ridning eller markarbete. Vilket av alternativen det är och hur gammalt det är går inte att säga.
Vänster galoppen har varit svagare så länge Britta ägt Váli och har under de åren blivit väldigt mycket bättre. Och det har ju även Brittas ridning blivit.
Hur som helst har Váli börjat kompensera lite och avlasta vänster bak med aldrig så mycket att något börjat märkas. Första gången någonsin jag sade att “nu är något fel” är efter femgångsuttagningen i Sandviken i månadsskiftet aug-sept. då passen plötsligt inte funkade.
Veterinär P-M Andrén var ute och kollade liten vit veckan efter tävlingen och bedömde honom som sned i korset och rättade till honom och efter det har det känts bra igen.
Prognosen är mycket god (“Det här fixar vi och ni tillsammans. Ni är så duktiga och noggranna med era hästar så det upptäcktes långt innan det blev ett faktiskt problem för hästen”) och behandlingen som nu är gjord är cortison-sprutning i vänster bakknä och cortison + tuppkam i hovlederna fram. Boxvila i två dagar och sedan sjukhage och 20 minuters promenad om dagen tills vi skall på återbesök om 3 veckor.
Älskade liten vit!