Den här artikeln på Hippson gjorde mig lite ledsen och modstulen. Lär vi människor oss ingenting. Vill vi inte lära oss?
Artikel efter artikel predikar hur det inte är bra för hästen att ridas bakom hand, lära sig knäppa av i nacken och därmed tappa kontakten med bakbenen.
Likt förbannat räcker det med att slå ett öga i vilken ridsporttidning eller hästrelaterad webbsida som helst (kanske undantaget western-magazinen, har inte speciellt god koll där) för att se huuur många bilder som helst på hästar som jobbar bakom hand, är fyrtaktiga i traven (syns ju så otroligt väl där dessutom) och inte använder sina ryggar rätt.
Och många, de flesta, verkar så nöjda med hur hästarna går där.
Nu generaliserar jag – JA, jag erkänner!
Men va fan! Wake up, people!
Nej, det var ingen som sade att det är lätt att rida och utbilda hästar – men skall vi jobba med det bör vi i alla fall läsa på och lära oss hästens biomekanik och vad som är rimligt att be av en häst och inte.
När hästen rids bakom lod (alltså medvetet och genomgående, inte hästen som dippar till i formen tillfälligt), så vrids ligamenten i bakknäet så att hästen omöjligt kan jobba rätt med rygg och bakknä. Detta gäller så väl i tölt, trav, som i skritt och passage och piaffe.
Låt oss komma ihåg den här bilden:
Observera nacke och nosläge!
Vad säger ni?
Piaffe?
Piaffe! (OBS! Rid med hjälm!)
Kommer ni ihåg den här artikeln, (som är kopierad för den behöver spridas!) som jag publicerade för nått år sedan? Läs den igen!
När jag jobbar på ridskolan predikar jag ofta ofta för mina elever, var av en del börjar komma upp i ridnivå en hel del (och därmed börjar intressera sig för form), hur viktigt jag anser att det är att våra ridskolehästar arbetar i balans!
Form, javisst, hästarna får gärna forma sig – men det måste komma av att de jobbar rätt genom bakben och rygg, inte genom att ryttaren pillar massor med tyglarna eller sänker handen och drar in nosen på hästen (det senare vet jag flera instruktörer som direkt förordar! Skrämmande!). Balans är så mycket viktigare.
Tyglarna – vi måste komma bort från dom! Tygeln är aldrig grejen!
Tygeln bromsar inte hästen!
Tygeln styr inte hästen!
Tygeln ryggar inte hästen!
Sätet, kroppen, skänkeln gör det!
Se tygeln som en telefonlinje till hästen! Som när du lyfter på luren och ringer upp en vän och säger “Tja, kompis, hur är läget?”.
En häst som går mot handen har lite dålig mottagning.
En häst som knäpper av i nacken och går bakom handen har lagt på luren.
Don´t make them do that!
Och så måååste vi komma bort från aktionshysterin. Aktion ja, men på hästens villkor!
Fast där upplever i alla fall jag, en liten -men dock, förbättring.
Alltid nått!
Nu skall jag packa väskan för att sedan börja bege mig mot Uppsala och FEIFs utbildningsseminarium!
Skall bli mycket intressant!
Rid väl där ute! 
