Posts Tagged ‘Hippson’

Oj, vilken respons!

Tuesday, June 21st, 2016

Hej på er!
Oj, vilken överväldigande respons på förra inlägget – om Micklemträns!
Inlägget är i dagsläget läst över 5000 gånger!!! TACK! för alla delningar och all respons och allt beröm! Blir verkligen jätteglad!

Jag har uppdaterat inlägget två gånger efter att jag fått frågor i kommentarerna, som känts relevanta att reda ut. Så kolla gärna in det igen.

I söndags var det åter dags för träning för Helene Blom på Västergården.
Britta och Vísir och jag med Brandi och Exakt var med . Och ooooh – vad BRA det gick! Vad duktiga mina fina hästar var!
Brandi börjar äntligen vara stark nog att bära upp sig på sina långa bakben och göra övergångar till tölt med avslappnad nacke och vinklat bäcken! Det har verkligen tagit tid på honom, men ååh vad värt det när man känner att det sätter sig, han förstår och han arbetsvilligt tar i och gör det som man ber av honom!
Och Exakt – åååh, jag ler bara jag börjar skriva om honom!
Jag har ju skrivit här tidigare att jag upplever att vi hittat till en ny nivå i kommunikationen och speciellt i tölten har det hänt nått! Och ja! Det har verkligen det!
När vi, efter noggrant längande, rundande, och flyttande i skritt, trav och galopp (han är så sanslöst ridbar där!) började tölta var Helene bara tyst ett ögonblick och så nästan ropade hon “men Malin han är jättefin här!”
Helt ljuvligt var det och andra passet var nog bland det bästa jag ridit på honom. Dels red jag faktiskt aktivt, men lugnt och bra hela passet och dels så gick han så vanvettigt bra! Avspänd, uppe och faktiskt dansade!
Åh vad jag hade velat ha någon där som fotade eller filmade.

Här om dagen såg jag lite bra övningar på Hippson, som jag tog med mig i huvudet ut till stallet och red med Exakt (skall göra dom i veckan med Brandi också!).
Dessa var det:

Började med att värma upp med den här:

Men i den här övningen lade jag ut bommarna som är på nedanstående övning färdigt och skrittade och sedan travade över mitten av bommarna på medellinjen, som ett led i att ha hästen helt rak på medellinjen.
Då behövde jag inte sitta av och dra fram bommarna till nästa övning, som var denna:

 

Den här övningen var jättenyttig!
Gjorde den först i skritt, med att ställa hästen inåt och utåt. Sedan i trav och så lade jag in galoppfattningar på volterna, men gick över i trav för att byta varv och gjorde sedan en ny fattning direkt efter varvbytet.
Galopperade sedan några varv på samma volt och jobbade med att pricka in oss mellan bommarna även där (i bägge varven).
Pausade en stund och jobbade sedan en liten stund med olika tempon i tölt på ovalen, mest för att inte ligga på volter hela ridpasset. Och avslutade sedan med att göra övningen i tölt.
Det gick väldigt bra och övningen är i sin enkelhet väldigt bra! Den avslöjar snabbt svagheter och styrkor och ger en bra struktur i ridpasset.Bommarna ger en en tydlig punkt att relatera till och rakrikta hästen på mellan volterna.
Rekommenderas. Den går ju dessutom att göra på så många olika nivåer!

 

Forskningen talar sitt tydliga språk

Friday, September 6th, 2013

Den här artikeln på Hippson gjorde mig lite ledsen och modstulen. Lär vi människor oss ingenting. Vill vi inte lära oss?
Artikel efter artikel predikar hur det inte är bra för hästen att ridas bakom hand, lära sig knäppa av i nacken och därmed tappa kontakten med bakbenen.
Likt förbannat räcker det med att slå ett öga i vilken ridsporttidning eller hästrelaterad webbsida som helst (kanske undantaget western-magazinen, har inte speciellt god koll där) för att se huuur många bilder som helst på hästar som jobbar bakom hand, är fyrtaktiga i traven (syns ju så otroligt väl där dessutom) och inte använder sina ryggar rätt.
Och många, de flesta, verkar så nöjda med hur hästarna går där.
Nu generaliserar jag – JA, jag erkänner!
Men va fan! Wake up, people!

Nej, det var ingen som sade att det är lätt att rida och utbilda hästar – men skall vi jobba med det bör vi i alla fall läsa på och lära oss hästens biomekanik och vad som är rimligt att be av en häst och inte.
När hästen rids bakom lod (alltså medvetet och genomgående, inte hästen som dippar till i formen tillfälligt), så vrids ligamenten i bakknäet så att hästen omöjligt kan jobba rätt med rygg och bakknä. Detta gäller så väl i tölt, trav, som i skritt och passage och piaffe.

Låt oss komma ihåg den här bilden:


Observera nacke och nosläge!

Vad säger ni?


Piaffe?


Piaffe! (OBS! Rid med hjälm!)

Kommer ni ihåg den här artikeln, (som är kopierad för den behöver spridas!) som jag publicerade för nått år sedan? Läs den igen!

När jag jobbar på ridskolan predikar jag ofta ofta för mina elever, var av en del börjar komma upp i ridnivå en hel del (och därmed börjar intressera sig för form), hur viktigt jag anser att det är att våra ridskolehästar arbetar i balans!
Form, javisst, hästarna får gärna forma sig – men det måste komma av att de jobbar rätt genom bakben och rygg, inte genom att ryttaren pillar massor med tyglarna eller sänker handen och drar in nosen på hästen (det senare vet jag flera instruktörer som direkt förordar! Skrämmande!). Balans är så mycket viktigare.
Tyglarna – vi måste komma bort från dom! Tygeln är aldrig grejen!
Tygeln bromsar inte hästen!
Tygeln styr inte hästen!
Tygeln ryggar inte hästen!

Sätet, kroppen, skänkeln gör det!
Se tygeln som en telefonlinje till hästen! Som när du lyfter på luren och ringer upp en vän och säger “Tja, kompis, hur är läget?”.
En häst som går mot handen har lite dålig mottagning.
En häst som knäpper av i nacken och går bakom handen har lagt på luren.

Don´t make them do that!

Och så måååste vi komma bort från aktionshysterin. Aktion ja, men på hästens villkor!
Fast där upplever i alla fall jag, en liten -men dock, förbättring.
Alltid nått!

Nu skall jag packa väskan för att sedan börja bege mig mot Uppsala och FEIFs utbildningsseminarium!
Skall bli mycket intressant!

Rid väl där ute! 🙂

 

 

 

 

Bo is the man!

Friday, May 13th, 2011

Magister Tibblin!
Bo Tibblin; Grand Master i dressyrens värld!
Honom har jag stor respekt för. Han bok Ridlära är en klassiker som aldrig reas ut. En bok jag rekommenderar min elever att köpa!
Efter att ha läst hans blogg på Hippson växte respekten än mer. En riktig hästmänniska!

 

Rätt tänkvärt!

Sunday, October 25th, 2009

Havrepappan är en man som bloggar/skriver krönikor på Hippson.
Han skriver ofta rätt kul men även tänkvärt. Idag eller, ja han skrev texten i förrgår, funderar han över det här med säkerheten i hästsammanhang. Och varför hästmänniskor generellt är “lite” slappa med den samma.
Vilket stämmer! Allt för väl!

Och vet ni vad?
Jag tror/vet/har märkt och sett att islandshästmänniskor (like myself) ofta är ännu slappare.
Ta bara som att vi lätt leder typ 5 hästar samtidigt, helst med en hand och med en höpåse i andra handen.
Eller det här med när man skall kolla något långt ner på en hästs ben. Aldrig sätta ett knä i marken är regeln. Följa den? Vadå? Min häst är ju så snäll!
Vi är nog rätt bortskämda med att våra hästar generellt är rätt trygga i sig själv och lugna att hantera. Med lite teknik och vakenhet kan de flesta av oss faktiskt rå på en islandshäst med rå styrka dessutom. Vilket man inte gör med ett halvblod/större kallblod.
Våra hästar är av tradition även hanterade i flock rätt mycket och de flesta respekterar människor relativt bra.

För ca 7-8 år sedan hade vi på Fors Gård som regel att alla elever på ridskolan skulle se Agrias film om säkerhet i stallet.
Det tog tid att visa den filmen för samtliga elever.
Men vad bra det var!

Filmen står inte att hitta idag (inte efter en lite snabbsökning på internet i alla fall). Konstigt. Det var en bra film!
Eleverna på ridskolan har bytts ut och det är nog några som skulle behöva se filmen.
Med alla nya grupper försöker vi hinna gå igenom säkerheten i stallet och i hanteringen av hästarna första lektionen för terminen.
Men det är inte alltid det är praktiskt möjligt.
Och under terminens gång är det så att de flesta elever gör i ordning sin häst i stallet utan att någon ur personalen är där. För de två som jobbar står på varsin ridbana och instruerar.
Då har vi ändå så att hästarna bor två och två i boxarna och en alltså måste tas ut.
Men: under de, nu 12 år, jag jobbat på ridskolan har det endast varit (vad jag kan komma ihåg) två tillbud när elever gjort i ordning hästarna. Båda gångerna var det elever som drog åt sadelgjorden hårt och häftigt i stallet och hästen nafsade till. Eller ja, ena gången BET Hraffa.
Never the less; väldigt få olyckor – vilket jag är glad över.

Men det är nog många små detaljer i vardagen med hästar som tål tänkas på!

En sak jag reagerar STARKT på: Det eviga ridanadet utan hjälm!
Personligen rider jag aldrig utan hjälm! Jag har alltid min egen hjälm i bilen och sitter jag upp på en elevs häst och inte har min egen hjälm till hands så lånar jag elevens hjälm.
Visst – även jag har ridit några vändor utan hjälm i mina dagar och suttit upp på en häst för fotografering utan hjälm (hur dumt är inte det?).
Men förståndet kommer i kapp en. Eller låt oss hoppas att det gör det.

En, för mig mycket förvånande,  tradition är att rida de stora dressyrhästarna – i min värld ofta lusitanos – utan hjälm.
Min  tidigare chef är ett exempel (helt utan att skriva hennes namn vet nog de flesta av er vem det är):
När jag började jobba på gården berättade hon stolt att hon alltid rider med hjälm. Vilket hon gjorde! Visst fanns det tävlingsbilder från VM och liknande på henne utan hjälm (vi snackar om rätt långt innan hjälm var ett krav på internationella islandshästtävlingar), men hemma red hon verkligen alltid med hjälm – och var stolt över det.
Hon var dessutom noga med att alla i personalen och på gården även red med hjälm.

Sedan kom lusitanon till gården.
Och hjälmen vart avskaffad. Sådär bara! “Man rider inte de här hästarna med hjälm”.
Vad är det för jävla argument???
Bara denna termin har jag påpekat för chefen två gånger att det kanske inte är lämpligt att rida runt framför mina ungdomselever utan hjälm.
Suck!

Vart är hästvärlden på väg?