De små minnena, och de stora!

November 5th, 2014

Jag gillar att resa, att se världen. Den stora. Utanför…låt oss säga Sverige och Finland. De är ju mina hemländer, så de har jag ju sett en del av. Att åka till Finland är inte att resa utomlands för mig. Det är att “åka hemifrån hem”.
Det har blivit några resor. Dels under livets gång och dels under de åren Pelle och jag varit tillsammans (sedan 2001).
När jag var liten firade vi två jular i Marocko (1984 och 1985 tror jag det var). Jag är glad att mina föräldrar valde att åka dit då jag var så pass gammal (nja, “gammal” är ju en definitionsfråga. Jag var 4 och 5 år) att jag har minnen från de resorna. Vilket jag har.
Förvisso ett litet barns minnen, men dock! Jag kommer ihåg det stora berget – Kasbah(?), att jag ridit på kamel och dromedar, utsikten från berget, att de hade undulater på det ena hotellet, marknaden där alla ville lyfta upp och se på den lilla platinablonda flickan med blå ögon (that would be me, yes). Att jag åt vanvettigt god tournedo med rostat bröd under (sånt barn var jag…). Och så vidare.
Har även varit i London med mamma och pappa och i Spanien (Malaga och Cadiz) några gånger med mamma och med både mamma och pappa.

pvin
Pelle och jag skålar i Rom

trappa3
Trappan i Sixtinska Kapellet, Rom

 

Under åren med Pelle har vi varit på Cypern (2002), Island (2006), i Paris (2007), i Thailand (2007, bröllopsresa),  Lanzarote (2010), Oslo (2011), London (2012), Rom (2014) och New York (2014).
Och mera vill vi resa!

 

EmpireStateofMind.jpg
Jag hänger på Empire State Building

 

BrooklynBridge.jpg
Brooklyn Bridge i motljus

En sak jag alltid försöker göra när vi reser är att handla något som jag kan ha som minnen hemma från resan. Små saker, som kläder, böcker eller prydnadssaker (samt att visst är det ju coolt att kunna slänga sig med “ja visst är jackan trevlig – den köpte jag i Paris”!).
En liten mortel från Thailand, två jackor samt två tavlor från Paris, en härlig klänning och lite fler klädesplagg samt böcker från London, en tavla och kryddor från Rom, böcker (The Strand Bookstore!) och en jacka och tröja från New York.
Sånt som man använder/tittar på hemma och ler lite för sig själv och kommer ihåg resan med hjälp av.

Sån är jag.

JagPhiPhi.jpg
Njuter på Monkey Beach, vid PhiPhi-öarna i Thailand

Strokkur.jpg
Strokkur på väg att “spruta”, Island

solnedgangLanzarote.jpg
Kvällsutsikt på Lanzarote

PiaLanzarote.jpg
Min syster sätter fart mot vågorna på Lanzarote

 

Äntligen – det var på tiden!

November 3rd, 2014

Äntligen är det klart inom FEIF!

Nyheten!

Detta bett, pessoabettet, som jag skrivit om tidigare skrivit om mina aversioner mot, är nu förbjudet att tävla islandshäst på!
Även  isländska stångbett med tungfrihet på över 0,5 cm blir förbjudna. Alltså även EE-stången.


Verboten!

Goda nyheter!
Finally!

Här är en rätt bra text om hur Pessoabettet fungerar och varför man inte skall rida på det!
Metallskroten är var pessoat, och den populäre kusinen “halvstången”, hör hemma!

Här är lite förklaring om vad tungfrihet (som låter snällt, men är mycket skarpt) kan göra!

Medgång, motgång och en ligghall

October 28th, 2014

En stackars schäferflicka med panosteit (som ibland kallas “växtvärk” på hund, lite felaktigt men ändå) som haltade och hade ont hade vi då förra veckan.
Ada blev lite halt typ samtidigt som Tindra. Vi bokade, i samråd med hunddagis-Linda och ägarna, in ett veterinärbesök på Haninge djurklinik i onsdags. 10.15 skulle vi vara där, men när jag satt och åt frukost vid 08.15 reste hundstackaren på sig och vrålade sedan till och sedan var det yyylande i högan sky och en hund som hoppade på tre ben.
Då vi ännu inte varit hos veterinären och fått diagnosen, blev jag ju lite förskräckt och ringde veterinärkliniken och frågade vad jag skulle göra. “Kom hit på en gång så tar vi henne så fort det går” sade de. Så in med jycken i bilen och iväg till Kolartorp.
Veterinären kollade och klämde lite och konstaterade panostetit, vilket är smärtsamt och jobbigt för hunden – men också ofarligt och läker av sig själv. Typiskt för unga, snabbväxande hundar av större ras. Uppstår spontant och läker likaledes.
Jaha. Smärtstillande spruta, lite smärtstillande tabletter med och “håll henne så lugn det går” och så tack och betala.

Resten av veckan gick bra, då Ada var jätteduktig på att vara lugn hemma och mest låg stilla och tyckte synd om sig själv. Små, korta och långsamma promenader för naturbehov.
Nu är Ada återförenad med ägarna, som kommit hem från utlandssemestern. Och har idag varit hos veterinären igen och blivit röntgad (lederna såg fina ut!) och fått mera hjälp har jag fått rapport om.

Här hemma har vi bytt storleksklass på jycke.
Från 28,2 kg (jag fick väga henne på Haninge Djurklinik) schäfer till typ 6 kg dvärgschnauzer. Vi vaktar Mini, 8 månader när matte Britta är i solen med dottern och husse behöver jobba massor.
Mini är söööt och väldigt enkel att hantera jämfört med förra veckans energiknippe. Ä det nått lyfter man bara upp Mini. Klart!
Van att ligga och sova i bilen (det är iofs Ada också!) och vara med i stallet (longerlinor är bra till mycket!).

Stallet då?
Jo, det artar sig! Vi börjar landa och få in rutinerna.
Vi har ju varit sååå bortskämda med unika stallägaren Monica som gjort i princip ALLT på stallet, speciellt senaste halvåret. Fodrat, fyllt vatten, tagit in hästar vid behöv – alltså helt jäkla fullservice! Vi vet att det inte är vanligt med den sortens service. Men det är ändå en stor omställning med “så många fodringar per häst”, packa höpåsar osv.
En omställning så klart, men det lägger sig. Och det blir bra det här!
I söndags hämtade vi det absolut sista från Skogsäng, vilket också blev väldigt känslofyllt.
Vi fick också upp alla väggar på den första ligghallen. Takplåten är det enda som skall upp nu. Som en jättelik IKEA-möbel, men utan beskrivningen på hur den skall sättas ihop och ingen symbol för “ring oss om du inte fattar hur du skall göra”.
Men nu står den upp.

Tindra är lugn och fin i sin sjukhage och vi promenerar lite varje dag. Idag tillsammans med Mini (praktisk morgonprommis!).
Exakt kändes bitvis väldigt fin ute idag. Första delen av vår sväng ägnade vi dock åt att i skritt och skrölt leta efter en borttappad bilnycket (som tur var inte min!), som vi till all lycka dessutom hittade och kunde leverera hem till dörren till ägaren (jag visste alltså att den var borttappad under en ridtur så jag erbjöd mig att rida samma väg och leta).
Brandi är lite smöstökig i början av ridturerna, men efter lite “jag bestämmer tempot, du gångarten”-värmning samt lite halt-fram-sakta ner-övningar har han varit väldigt trevlig.
Vísir och jag jobbar på lösgjordheten den här veckan då matte solar (välförtjänt!).
I lördags var jag och Britta på en otroligt inspirerande grej på Karlslund med Váli.
Tillsammans med bl.a. Helene Stridbeck och Ancan så pratade vi om träning av häst och rehab. Lära oss mera av varandra och hjälpa flera hästar. Tömkörning, visa lite skillnad på tölt och trav samt dra några passrepor. Otroligt impad av Helene Stidbeck. Vilket hästöga, vilket öga för hästens rörelsemönster och behov. Mycket kul att få träffa henne!
Váli kändes väldigt glad över att få visa pass och gick med glädje och sprutt trots ett lite tungt underlag.

Bästhästen på kliniken

October 24th, 2014

Tindra – världens bästa Tindra är halt!
Min älskade darling, som aldrig ens haft mera än ett litet sticksår, samt ett sår på hasen.

Erica, som ju är den som ridit Tindra absolut mest bad mig, i tisdags att känna på Tindra dagen efter då hon tyckte att pållan kändes så ojämn i tölten, vilket Tindra liksom inte är generellt.
Igår tog jag in Tindra och kände igenom benen och hovarna och kontaterade att jag inte hittade nått att anmärka på där. Longerade en stund, men vi har f.t. bara en gräsvolt och det varlite för halt för att kunna trava avslappnat på, så jag sadlade och red henne rakt fram. Satt ju så klart och nojade och kände efter till tusen. “Är hon inte liiite ojämn där? Nickar hon inte lite nu?”
Travade på halvlång tygel och kääände efter.
I tölten tyckte jag att hon var ojämn – definitivt. Tog en liten galopp och lät henne sedan glida över i tölt och då var hon helt klart HALT!
Saktade omedelbums av till skritt, satt av och ringde Evidensia Stav.
Jag är ju på kliniken en del, med elevers hästar så veterinärerna och assistenterna känner (igen) mig. Så djurvårdar-Anna, som svarade sade genast “Åh nej, din egen häst? Vi fixar en tid direkt!”. Så jag fick en tid på fredag (idag alltså) 08.30.

Så idag var det dags.
Söta hunden till dagis tidigt och möta Erica i stallet kl 08. Ta in tant brun och så traskade vi till kliniken. Ja precis så är det. Vi har så nära till Evidensia Stav att vi inte lastar om inte hästen är jättehalt. Vi går.
På 7 minuter i normalt skrittempo är vi framme. Tindra är ju en utåtagerande dam med mycket humör. Och en skaplig klaustrofobi. Jag har lovat henne att inte behöver stå i box igen om det inte är verkligen nödvändigt och hon grejar inte riktigt att bli fasthållen och instängd.
Så hon fick redan från början lugnande, vilket vi fick fylla på en gång också. Longering – njoo, lite halt, men inte mycket alls.
Böjprov (en mycket jobbig historia för damen som inte gillar att bli fasthållen). Reaktion lite grann högt bak på bägge och lite på högen fram lågt.
Ridprov – halt vänster bak i tölt och lite höger fram i främst i trav.
Bedövning av vänster bakknä och sedan lååång (45 min) väntan. Eftersom det inte går att ställa Tindra i box är det ju då till att stå och hålla henne. Otroligt skönt att ha med Erica, som i ärlighetens namn nog höll Tindra mera än jag gjorde under dagen. Britta kom även ner och höll oss sällskap en stund.
Ridprov igen och en drastisk förändring – ordentligt halt på högerbak i tölt. Samt lite på höger fram.
Nästa steg var Att raka höger bakknä och så höger fram över senan.
Ultraljud på senan visade en liten skada på förstärkningsbandet. Inget ner i djupa böjsenan, vilket är bra. Den här skadan är inte relaterad till hältan bak utan något som är helt separat.  Hästarna har ju gått i platta hagar i 4 år på Skogsäng och nu går de i en bergshage. Fick dessutom senare veta att det varit älgbesök i hagen hos hästarna igår och de hade varit “bananas”och sprungit runt. Hon har alltså förmodligen sträckt senan igår och vi råkade upptäcka det nu. Hon kan ju sträckt den efter att jag kände på henne i onsdags och innan älgbesöket på torsdag och sedan har det “inte blivit bättre” av  Tur i oturen alltså, när vi ändå var på en klinik.
Kontentan blev att Tindra är sprutad i bägge bakknäna och har återbesök den 11/11.
Senan behandlas inte alls med annat än vila och korta promenader.

Tridpass27071204.jpg

 

Min älskade lilla T! Jag vet att det är nästan osannolikt att ha en häst så aktivt riden som hon, som aldrig varit på en klinik förrän hon är nästan 15 år. Men det är ju lite hjärtskärande ändå.
Men det är ju så det är; hästar är inte gjorda för att rida på och förr eller senare blir de aaaallra flesta halta på sätt eller annat.
Det här klarar vi oss förbi. Så klart.
Måste det!

IMG_4437.JPG

I övrigt börjar vi komma i ordning på Gårdslöt. Höpåsar uppmärkta, sadelkammaren i ordning, första stallmötet har vi haft.
Så det börjar kännas bra.

Flyttdags

October 19th, 2014

Så var flytthelgen här.

Lördagen ägnade vi, ett gäng på 7-8 pers., åt att ta ner två ligghallar som vi skall ha med oss. H-VETE vad tungt och mycket jobb det var med de. Och inget mesjobb utan tungt!
Jessus vad ledbrutna och trötta människor som gav upp vid 17.30 (då hade vi jobbat sedan 09 utan lunch, endast en fikapaus). Helt döda i armar, ben och ryggar. Det var hem och äta (tacos, lagom krävande att göra…) och sedan svimma soffan. Eller nästan i alla fall.
Pelle och jag tar vårt ansvar som gudföräldrar och har ju Ada, 8 månaders schäferdam, i en vecka.
Ada var helt underbart duktig under lördagen och låg i sin bur i bilen och jag gick promenader med henne flera gånger under dagen. Hon klagade inte alls och hoppade så glatt in i buren igen efter varje promenad. Hittade en bra pinne och en lek där Ada fick springa väldigt mycket och Malin väldigt lite (knä och fot var väl inte helt nöjda med en dag i hal, tung lera med tungasysslor -men sägas skall att det fanns de som gjorde betydligt tyngre lyft än jag!).  Och när vi, helt döda kom hem var det ju hunden som skulle rastas.
Men, lite överraskande, var även hon rätt trött (promenerade nästa en timme med henne på morgonen också, innan vi började på stallet).

ligghall1

ligghall2
Ligghalar under nedmontering

Idag har vi färdigställt valackernas hage på nya stallet och sedan tillsammans ridit över hästarna från Skogsäng till Gårdslöt.
Vi = Erica, som red Tindra och hade Brandi som handhäst, Jag/Exakt, Britta/Vísir, Sabine/Snjáll och så Jill, som var snäll och ställde upp och red Váli. Så vi fick med alla hästarna till Gårdslöt på en vända.


Redo för avfärd

Ut med hästarna i sina hagar (Brandi går med Tindra). Och hänga upp alla sadlar och träns på sina nya platser.
Vatten till hästarna och så lite ordnande med ditt och datt och snack om “hur skall vi göra med det här? och med detta?” Det är rätt mycket att fixa och de första två veckorna blir nog lite röriga, men det blir bra.
Ada fick idag vara hemma med Pelle, som underhöll henne!

Jag är så otroligt tacksam för de här åren på Skogsäng och kommer verkligen sakna både gården, ridbanan och framför allt Monica (stallägaren), Benny och Benke (hennes hundar). Och så stallkatten Sune! (det finns tre katter, men Sune, den röde är speciell!).
Tack för allt Monica!!!

ada1
Ada tycker inte jag skall lämna hemmet utan henne. Bäst att lägga sig på skorna så jag inte kan gå ut utan att hon märker det!