Tindra med i forskning

February 3rd, 2015

SIF: s Avelsstiftelse postade här om sistens det här på sin hemsida:

“Just nu pågår ett forskningsprojekt på SLU där man ska jämföra islandshästar som har samma genotyp i gångartsgenen DMRT3 (AA), men som är fyr- respektive femgångare.
Forskarna skulle vilja få in prover från islandshästar som är efter två femgångsföräldrar men där hästen själv inte visar någon pass. Helst ska det vara så att man har provat att rida hästen i pass, men att det inte fungerar.
Om du har en lämplig häst och vill delta. Ta kontakt med:
Kim Jäderkvist
Doktorand, HGEN, Molekylär husdjursgenetik
Telefon: 018-671917
E-post: kim.jaderkvist@slu.se”

Åhå, tänkte jag. Det där stämmer ju in på Tindra!
Tindra är efter Mökkur frá Varmalæk, som har 8,5 på pass och Sesselja frá Heimi, som även hon hade en jättebra pass.
Nu har väl Mökkurs pass alltid varit lite åt det fyrtaktiga hållet, men han är helt klart femgångare och har ju dessutom gett många bra femgångare och passhästar.

Tindra är inte en av dom.
Hon har helt klart en femgångsstam, men visar ingen pass själv. Flera och provat att lägga henne i pass och hon är tränad mot det, men nej – det blev aldrig pass. Fyrtaktigt, minimalt sväv. Mest lite styv tölt. Hon har heller aldrig haft problem med passtakt i tölten.
Men lätt att lära tölta dock. Och hennes avkomma (med Ómi från Stav, som har väldigt bra pass) är ju tydligt femgångare!
Så jag mailade Kim på SLU och fick fylla i en enkät om Tindra. Och de ville ha med henne.
Så nu har jag skickat in ett hårprov enligt anvisningar.

IMG_0575
Jag och Tindra söker pass, men hittar flygande tölt. Bilder från 2007-2008

Ninatraningmars39
Nina Keskitalo provar Tindra och försöker hitta pass

Öltöltad och glad!

February 1st, 2015

Idag var det dags för den årliga öl- och vägtölten på Fors!
Det sköna med sådana här evenemang är att de är drop-in, så man kan kolla ut genom fönstret och se på vädret innan man bestämmer sig för om man åker dit med eller utan häst.
Det kan till exempel vara skiiitkallt – då kan det gå såhär!
Idag snöade det, men var milt väder i övrigt och vi var taggade och glada, så jag skruvade på Polarpadsen på Exakt och så lastade vi Vísir och Exakt i låddan och åkte alla …typ 4 kilometrarna till Fors.
Incheckning och anmälan. Britta ville inte rida öl-tölt, så jag lånade Vísir till den och så Exakt i vägtölten.

Vi lallade runt på gården lite och jag hälsade på mina ridskoleelever och peppade dom och svarade på frågor.
Sedan dags att göra i ordning. Upp på Vísir och skritta fram lite och sedan trava ner för vägen och sträcka halsen på honom lite. Sedan värma upp mellan konerna. Rida slalom gick bra, men han var lite förvirrad över det här med att jag plötsligt envisades med att hålla tygeln konstigt (med en hand) och så att öka och bromsa och svänga helt om så. Vi övade några gånger och lite extra på fram-stopp.
Så var det dags för start. Alla står samlade uppe på parkeringen och en och en går fram och får en ölsejdel i ena handen och Ylva leder fram en till startlinjen och så är det kööör. Slalom mellan konerna ner för vägen och runda sista konen och “full rulle” upp till start/mål.
Visir gjorde detta alldeles elegant och vi galopperade upp och stannade så mjukt, så mjukt med näst in till all öl kvar.
Och det gick “som det skulle” – vi vann 😀
(det är inte helt första gången, räknade till 8 st. 1:a pris-pållar hemma)

 

statyett2.jpg

Näst upp var vägtölten. Britta fick tillbaka sin, något uppvärmda häst och jag sadlade och tränsade Exakt.
Vi gick in i ridhuset där den första vi mötte var “big Daddy” – Mökkur! 30 år gammal i år så fick han vara med i vägtölten med Ylvas barnbarn Alicia i sadeln. Fina, fin “Kungen”!
Vi red fram inne i ridhuset och Exakt kändes fokuserad och fin! Väldigt trevligt att känna honom så! Vi red några gånger upp och ner för vägen och kände på. Slask och plask var underlaget och jag var a) glad för polarpadsen som var på (såg flera andra som fick rejäla styltor) och b) att jag inte hade några boots på Ex.
(har fnulat och klurat lite på det senaste tiden och – nej, varför ha boots på honom alls? Han går i princip aldrig bättre med boots. Han lyfter definitivt inte mera på knäna med boots. Han har svårare att hålla ihop kroppen med vikt fram. Nej – inga boots).
Startdags!
Långsam tölt ner för vägen och sedan lite fortare upp. vågar inte helt trycka på farten upp för vägen, då Exakt ha så himla lätt för att slå över i galopp. Men han var stabil.
Britta red precis före mig och vad jag såg så där rakt bakifrån såg det trevligt ut!
Vi satt av och traskade runt lite med hästarna. Stod och pratade med kompisar, Exakt nosade och pillade förtjust (och försynt, för det är så han är lagd) på söta Embla som stod bredvid, och så fick jag springa iväg och trösta en stackars ridskoleelev som fick uppleva hur fort en islandshäst kan springa.
De 10 finalisterna ropades upp och båda jag och Britta var med bland dom! Upp på hästen, tölta ett varv runt gården och så iväg. jämn och trevlig på vägen ner. På vägen upp tryckte jag försiktigt på lite mera. Och fin pålle! Han tog i, sträckte försiktigt halsen lite och kändes helt enkelt bra!
Klappa om och sitta av och krama om Exakt. Promenera lite och så av med grejer och på med regntäcke (blötsnö hela dagen från skyn).
Hade lovat Ylva att vara tidtagare i passen, men precis när jag raskade till starten för att hitta klockor och flagg så haffade Caroline mig: “Malin kan inte du rida Sara i passen?”
kompisen hade anmält Carro i passen, men hon ville verkligen inte rida den. Men ville gärna att Sara skulle gå den.
“Eh?…det kan jag väl göra?…kanske”
Sara är alltså en gammal vän – Sara frá Minni-Borg, ett sto jag tränat och ridit (och även visat) ganska mycket för ca 10 år sen. Räknade ut att det nog var 10 år sedan jag satt på Sara senast. “äh, allt är som vanligt” sade Carro glatt. Haha, ok – vi raggade upp några andra som tidtagare.
Jag provlade Sara. Gick ju sådär. Först tokgalopperade hon upp för vägen en gång, Sedan försökte hon småbocka när jag inte släppte iv’g henne omgående när vi fått stopp och svängde. Nästa vända gjorde vi en one-reinstop.
Sedan låg hon fint en gång. Ojoj, här var det krut i tanten (hon är alltså 22 år nu)! Ingen jäkla galopp innan.
Så var det dags. Och vi körde iväg, men första sträckan slog vi upp i galopp och jag släppte och galopperade upp. Men andra sträckan slog vi inte upp förrän preciiis på linjen. Linjedomaren godkände och vi fick en tid.
In i After Riden på prisutdelning.
Och till min stora glädje så visade det sig att Exakt och jag vunnit vägtölten! Åh vad jag blev glad över det! Jag har aldrig vunnit den tidigare och det känns något mera prestigefyllt än öl-dito (även om den också är en konst att få till).
Och Sara och jag kom tvåa i passen (av 4). Så det var ju en trevlig dag det här!

Att lära hästen tölta

January 30th, 2015

Töltsättning har jag fått frågor om.
Det finns ju flera vägar och det är också olika från individ till individ. En del hästar börjar tölta av sig själv efter ett tag, andra måste man verkligen lära tölta och på en del ligger så när ytan att det bara är att ta fram. Och så finns det de som bara töltar – där man istället får lära dom trava.

Jag föredrar hästar som väljer trav i fritt tillstånd och även med ryttare på ryggen. Jag anser det lättare att lära de hästarna att länga överlinjen och slappna av. Många – inte alla, men många – så kallade “naturtöltare” travar inte av en orsak. Spänningar, en skada av ett fall som föl/unghäst eller en hälta.
Jag drar alltid öronen åt mig med hästar som inte travar i frihet och vill se dom lösa på en ridbana eller i en rundcorall. Ofta, ofta finns det en orsak till att de inte travar när man börjar nysta i det.
Observera skillnaden mellan en häst som visar både trav och tölt/pass i frihet och den som inte travar öht.

Hur som helst. Vi säger att vi har en unghäst, som rör sig i skritt, trav och galopp i frihet. Vissa töltinslag finns ofta, t.ex. i nedförsbackar, svängar osv.
Grundinridningen sker i lugn och ro och de första månaderna som ridhäst får hästen förflytta sig i vilken gångart den vill. ABC (Starta, stanna, svänga), samt framåtbjudning och mod befästs.
Ofta är det lägligt med en vila efter att grunden sats. Gärna några månader på stora marker i flock.
När unghästen sedan kommer hem/in igen kollar jag först av så det den lärt sig första perioden är kvar och låter hästen komma igång lite igen. Oftast skall den skos igen och anpassa sig lite till livet i flocken hemma/på stall eller hur man nu har sin häst.
Viktigt är att hästen kan några saker innan man börjar med tölten (imho då, andra må ha andra synpunkter på detta): att hästen går fram, kan svänga för korrekta hjälper (ytterhjälperna, inte innertygel), att hästen kan rygga (igen – inte för tygeln primärt utan för vikt och säte – en halsrem hjälper mycket här!), samt att hästen förstår förhållandet mellan framåtdrivande och förhållande hjälper – d.v.s halvhalt.
Om hästen har lätt för att spänna sig och korta överlinjen bör den kunna länga halsen också först. Det är aldrig fel att lära dom det.
Sätt god tid på att lära hästen gå fram till handen och lär den tölta med en korrekt överlinje.
Här kommer det lite individuella in i bilden.
En del hästar kan flyta på och tölta små bitar i en fri neutral form i en hyfsad balans av sig själv.
Andra kan inte det från början.
De som inte kan flyta på från början får inte springa runt och tölta obalanserat och dåligt utan de får jobba med att långsamt lära sig att länga överlinjen och gå fram till handen och öka upp skritten steg för steg upp mot grundtölt (= skrölt) med en hyfsad/bra överlinje.
Det tar TID!
Men ha aldrig bråttom med unghästar – det är sååå värt det att ge dom den där tiden!

Exakt är ett strålande exempel på en häst som inte har tölten naturligt. Den dök inte alls upp av sig själv. Fanns inte. Han hade enormt lätt att trippa med bakbenen och vinkla haserna och trava med bakbenen.
Första gångerna såg “tölten” ut såhär:

Exakt69
Det här är i april 2012, och så fel.
Så jag lade direkt ner det och jobbade med att han skulle kunna skritta bra och inte börja småtrava så fort jag bad honom skritta på lite (alltså vi pratar inte ens om mot grundtölt/snabb skritt, utan minsta lilla skänkel ledde till trav). Han kunde inte skritta upp för en liten backe utan att börja trava. Så vi skrittade upp för backar, till en början gick jag upp för backar (rätt små backar).
Och så blandade jag det med grundträning med hjälp av det han var bra på – trav och galopp.

Exakt15

På två veckor (3 ggr/vecka) lärde han sig skritta mycket bättre. Då började jobbet med att lära honom länga sig i överlinjen i skritt och gå fram till handen.
I slutet av maj 2012 hade vi kommit hit:

Exaktmaj 057

Exaktmaj 085
Här rör han sig i en neutral form i hyfsad balans.

Jag var hela tiden noga med att ha Exakt normalskodd utan boots.
(Efter maj 2012 gick Exakt på vila och kastrerades (han var otroligt överkänslig och skrikig som hingst och åt dåligt då han mest sprang och skrek).
Jag hade nästan ingen kontakt med honom förrän hösten 2013 (över ett år senare). Och i november 2013 kom han hem!)

Det viktigaste, enligt min åsikt och mitt tänk, är att ge det tid – beröm mycket när hästen gör lite rätt!
Många korta sekvenser, som sakteliga blir längre, av det som är jobbigt och blanda med roliga saker som hästen är bra på för att behålla glädjen.
Tänk på att när du driver med skänkeln skall hästen svara med att avspänt gå fram till handen och länga halsen så mycket du ber om.
I mångt och mycket stämmer det att kan du länga hästens hals hela vägen ner till marken (be den nosa på marken), så behöver du det inte.
Kan du böja behöver du inte böja. Men du måste kunna om du vill.
Lång och låg är, som tidigare sagt, inget vi rider runt i massor – men hästen måste kunna det och få sträcka ut hals och rygg i början och slutet av ridpasset. Och ibland en liten stund i mitten. Och då måste det vara inlärt och hästen måste få öva på det.
Men du kan behöva kolla så du kan det går att böja lite, länga halsen, flytta för skänkeln eller vad det nu är du jobbar med.

Brandi har tagit tid. Började lite smått med tölten sommaren 2013, insåg att han inte var stark nog och jobbade med överlinjen och lät tölten dyka upp lite då och då (i farten, i nerförslut) i neutral form. Skrittade fram mot grundtölt.
I oktober 2013 tittade jag på hans bakknän när han gick bredvid mig och hajade till över hur “wobbligt” det såg ut.
“Jessus – det där vill jag knappt sitta på, ännu mindre börja tölta på!” tänkte jag och såg väl ut som emoijin, ni vet :

Sen började vi på Karlslunds Gård Träning & Rehab.
Hela 2014 har jag jobbat väldigt strukturerat och tålmodigt med B och hans tölt (och även tidvis traven). Och ni skall veta att jag tidvis bitit mig i tungan och mummlat “Takt, lösgjordhet, kontakt” då han bitvis börjat bjuda på mera än jag vill ta fram för hans ålder.
Det är en sak att en häst kan en sak – en annan att den skall bli stark i det!
Så vi har tragglat med att kunna länga överlinjen, gör mjuka övergångar, flytta för skänkeln och göra ännu mera övergångar och gå FRAM.
Och vet ni vad – jag är såå glad att jag låtit det ta den här tiden. Nu är han helt fantastisk att rida. jag ler runt hela huvudet varje ridtur.
Han är nu 5,5 år (blir 6 i sommar) och börjar verkligen kännas fin. Mjuk som smör, stadig och otroligt glad!
(Just nu ser en vanlig vecka för Brandi ut såhär (all ridning är ut längs vägarna, då ridbanan för tillfället är is och oplogad snö)
Måndag: rida
Tisdag: gå som handhäst, antingen med Tindra i skritt eller med Visir i tempo
Onsdag: vattenbandsträning på Karslund
Torsdag: vila
Fredag: rida
lö/sö: rida/vila/nått från marken)

Självklart är det massor jobb kvar med Brandi och han är långt i från klar, men det känns verkligen att han börjar bli stark i kroppen och gångarterna är jämna för tillfället!
Ju starkare han blir desto mera börjar han fråga om han få lägga sig i pass. Inte så att han drar iväg i pass eller bara går över själv. Men i galoppen känner jag emellanåt hur han blir lite styv och lateral och då kan jag välja att styva till sätet lite och krama en tygel och säga “varsågod” eller slappna av lite mera själv och driva fram och säga “nej inte idag”.

IMG_7692-small

Har ni mera funderingar och frågor kring töltsättning? Kommentera!
Roligt att tänka till och diskutera!

A little Yay!

January 28th, 2015

Igår var det återbesöksdags på Evidensia Stav med Tindra.
För en recap om vad som häst i tidigare episoder av “Tindra halt och senskadad” kan ni läsa här.

Vi skulle börja med att longera, men det var helt kört då damen – min lugna, lite lata Tindra – bara bockade, stegrade och flööög runt. Har aldrig sett henne bocka så. Någonsin.
Vi sadlade på och tog ridprov direkt istället. Och vet ni vad: OHALT HÄST!
När både Maria Lendau och Jill (som har en jäkla öga för rörelser) står och säger att hon inte är halt – då är hon inte det!
Jätteskönt! Lite, lite “som att hon har lite mindre kraft/inte har lika mycket luft under höger framben”, men inte halt. Förmodligen är det att det frambenet och bogen är lite mindre musklade av att hon avlastat benet.
Vi ultraljudade även senan och det var mycket bätre än vi hoppats på. Pga att det varit så svullet har vi trott att det inte “bara” kan avra förstärkningsbandet utan det måste vara en riktigt senskada.
Det visade sig vara absolut mest förstärkningsbandet och bara en liiiten liiiten dragning i djupa böjsenan, bara lite suddigare struktur i den, inget svart hål (ni som sett senor på ultraljud förstår).
Hon behandlades även i höger framknä en gång till med cortison och tuppkam “just in case” då hon visade reaktion på den förra gången.
Nu skall vi skritta i 8 veckor rakt fram innan nästa återbesök, men vi får skritta från ryggen!

Polarpads

January 26th, 2015

Det här med snösulor är ju jättekäckt att ha på hästarna. De där 3,5 dagarna på året då det faktiskt behövs i Stockholmsområdet är det jättekäckt. I övrigt är det sådär. Inte så bra för hoven. Risken för hovböld, röta och tappskor är större när de traskar runt med snowgrips i leran.
Så jag har sneglat några år på Polarpad, men inte fått tummen ur och beställt.
Men nu har jag gjort det!

polarpad1

Köpte två par, alltså 4 st. Jag köpte dom direkt på Polarpads hemsida, men såg (för sent, men dock) att de även Ninas Häst& Hund säljer dom!
Jag betalade 530 kr för två par inkl. frakt.

Ställde mig med en pålle och började göra enligt pappret man får med och mäta och rita. Man sätter alltså sulan mot undersidan av hoven och streckar sedan upp med en tuschpenna längs insidan av skon där man skall klippa.
Sedan klipper man. Och då är det bra med en rejäl sax. Inte en liten fånig IKEA-sax utan en rejäl grej som Fiskars kökssax el. liknande.
När man ritat, klippt, svurit lite och klippt lite till är det dags att skruva på dom.
Man kan märka upp sulorna, typ Hb, hf osv så man vet vilken som är vilken. Så noggrann har jag inte varit, framsulorna är lite rundare och bak lite ovalare.
Jag använder samma sulor på alla hästarna. De är klippta efter Exakts hovar, men funkar på Brandi utan problem, trots att han har en storlek större tassar.
För att skruva på dom tar man upp hoven, skruvar ur tåbrodden (som man alltså bör ha om man rider med dessa) och sedan skruvar man tillbaka brodden med polarpadsens lilla platta emellan.

Såhär ser det ut när de sitter på:

polarpad2

Det är så klart lite meckigt att skruva på och av brodden, men så värt det i mina ögon de dagarna då jag vill kunna rida på ordentligt trots klamp-snö. Jag är ju också rätt van att skruva i och ur brodden iom vattenbandsträningen på Karlslund.
För Brandi, som inte är jätteförtjust i hovslagare och att fixas med fötterna (även om det går hyfsat och vi övar på det) är det rätt bra träning att jag pillar med det och han får öva på att bara stå och finna sig i att hålla upp ett ben lite längre stunder. Att det liksom kan höra lite till vardagen.
Man kan lämna polarpadsen på dygnet runt, eller ta av och på dom som man vill.
Jag har valt att bara ha dom på vid ridning, då det är mycket grenar och sly i hagen som de kan fastna i tänker jag.
Men vet en elev som ha dom hela vintrarna på sin häst utan problem och haft dom i 4-5 år, så de verkar hålla bra.
Hittills är jag jättenöjd med Polarpad!