MalinS Blogg

Så var det då de där dagarna som kommer varje år. De där dagarna jag inte vet om jag jobbar eller är ledig (om jag är hemma vill säga), de där dagarna då det så fint heter att det inte är då det spelar någon roll vad du äter (eller nått…). Mellandagarna.

Julafton var en lat och skön historia.Vi sov länge, åkte till stallet och önskade hästarna God Jul (de bryr ju sig så mycket…) och jag tog en promenad med G, som jag lovat hans matte.
God mat (jag äter så ofta jag kan får – ekologiskt uppfött sådant – på jul), trevliga samtal, gott vin (amarone) och så lite trevlig tv.
På juldagen gjorde vi det man skall göra på en juldag. Ja först red jag. Det skall man ju enligt någon Mosebok göra på juldagen.
Men på kvällen gick vi på bio. Vi såg inte, som 78.000 andra den dagen, “Hundraåringen som…” utan vi såg “The Butler”.
Det är historien baserad på Eugene Allens liv. Han var butler på vita huset i 30 år under imponerade 8 presidenter (från Truman till Reagan). I filmen heter karaktären Cecil Gaines och filmen är lite en crash course i de svartas historia i USA. Från slaveri på bomullsfältet till att Barack Obama vann presidentvalet.
Intressant och välspelat drama! Se den vid tillfälle!
(ja, jo den där “Hundraåringen”-filmen vill jag också se. Men inte brinnande (haha, smällande) mycket faktiskt. Jag är rädd att filmen inte är så bra som boken. Boken är helt fenomenalt rolig och bör läsas av alla med ett uns humor och fantasi!)

Har ridit Váli och Vísir under hela tiden, med undantag för julafton och lördagen. Váli känns bra! Inte ens om jag nojar ordentligt kan jag känna några ojämnheter. Vilket är jätteskönt.
Själv är Váli nöjd och känns väldigt glad att rida. Han vill så hjärtans gärna få ta en liten passrepa och en dera dagen skall han få det, men det skall ju ske när han är ombedd om det. Idag galopperade jag längd vägen och han styvnade o kroppen och ber verkligen om att få gå iväg i pass. Två gånger försökte han med att beee snäällt. Tredje gången suckande han resignerat och rundade sig i galopp och slappnade av och kom mjukt över i trav.
Vísir har känts bra. Inte världsomvälvande flott, men ok. Fin ute, lite…nja sådär på volten. Lite styv, lite omotiverad.
I grunden tror jag att det är så att han vuxit ur sin sadel och behöver en ny.
Det är lite knepigt med Vísir bara då hans manke och sadelläge och motsvarande del under magen inte är helt i relation med varandra. Det här är något jag inte tänkt på tidigare, förrän vår ET Malin tittade på honom då vi beklagade oss om att hitta sadel till honom och sade som en självklarhet: “ja det förstår jag! Rak rygg och så stämmer ju inte proportionerna mellan detta (manken och sadelläget) och det här (under magen)”. Och när hon pekade på det förstår jag precis när hon pekade ut det.
Ha har nu i ett år ungefär haft sin Diddi Stakkur, som funkat bra. Men nu ligger den…ja, inte dåligt, men den åker fram lite och ja – det känns inte lika bra längre.
Vi får se.

Idag tog jag in Exakt för första gången och visade honom stallet och borstade igenom honom. Lite rädd för grinden till hagen, och försiktig och på sin vakt. Men lite mysigt var det nog att bli gosad med och borstad ändå.Det skall bli sååå kul att sätta igång honom!