MalinS Blogg

En stackars schäferflicka med panosteit (som ibland kallas “växtvärk” på hund, lite felaktigt men ändå) som haltade och hade ont hade vi då förra veckan.
Ada blev lite halt typ samtidigt som Tindra. Vi bokade, i samråd med hunddagis-Linda och ägarna, in ett veterinärbesök på Haninge djurklinik i onsdags. 10.15 skulle vi vara där, men när jag satt och åt frukost vid 08.15 reste hundstackaren på sig och vrålade sedan till och sedan var det yyylande i högan sky och en hund som hoppade på tre ben.
Då vi ännu inte varit hos veterinären och fått diagnosen, blev jag ju lite förskräckt och ringde veterinärkliniken och frågade vad jag skulle göra. “Kom hit på en gång så tar vi henne så fort det går” sade de. Så in med jycken i bilen och iväg till Kolartorp.
Veterinären kollade och klämde lite och konstaterade panostetit, vilket är smärtsamt och jobbigt för hunden – men också ofarligt och läker av sig själv. Typiskt för unga, snabbväxande hundar av större ras. Uppstår spontant och läker likaledes.
Jaha. Smärtstillande spruta, lite smärtstillande tabletter med och “håll henne så lugn det går” och så tack och betala.

Resten av veckan gick bra, då Ada var jätteduktig på att vara lugn hemma och mest låg stilla och tyckte synd om sig själv. Små, korta och långsamma promenader för naturbehov.
Nu är Ada återförenad med ägarna, som kommit hem från utlandssemestern. Och har idag varit hos veterinären igen och blivit röntgad (lederna såg fina ut!) och fått mera hjälp har jag fått rapport om.

Här hemma har vi bytt storleksklass på jycke.
Från 28,2 kg (jag fick väga henne på Haninge Djurklinik) schäfer till typ 6 kg dvärgschnauzer. Vi vaktar Mini, 8 månader när matte Britta är i solen med dottern och husse behöver jobba massor.
Mini är söööt och väldigt enkel att hantera jämfört med förra veckans energiknippe. Ä det nått lyfter man bara upp Mini. Klart!
Van att ligga och sova i bilen (det är iofs Ada också!) och vara med i stallet (longerlinor är bra till mycket!).

Stallet då?
Jo, det artar sig! Vi börjar landa och få in rutinerna.
Vi har ju varit sååå bortskämda med unika stallägaren Monica som gjort i princip ALLT på stallet, speciellt senaste halvåret. Fodrat, fyllt vatten, tagit in hästar vid behöv – alltså helt jäkla fullservice! Vi vet att det inte är vanligt med den sortens service. Men det är ändå en stor omställning med “så många fodringar per häst”, packa höpåsar osv.
En omställning så klart, men det lägger sig. Och det blir bra det här!
I söndags hämtade vi det absolut sista från Skogsäng, vilket också blev väldigt känslofyllt.
Vi fick också upp alla väggar på den första ligghallen. Takplåten är det enda som skall upp nu. Som en jättelik IKEA-möbel, men utan beskrivningen på hur den skall sättas ihop och ingen symbol för “ring oss om du inte fattar hur du skall göra”.
Men nu står den upp.

Tindra är lugn och fin i sin sjukhage och vi promenerar lite varje dag. Idag tillsammans med Mini (praktisk morgonprommis!).
Exakt kändes bitvis väldigt fin ute idag. Första delen av vår sväng ägnade vi dock åt att i skritt och skrölt leta efter en borttappad bilnycket (som tur var inte min!), som vi till all lycka dessutom hittade och kunde leverera hem till dörren till ägaren (jag visste alltså att den var borttappad under en ridtur så jag erbjöd mig att rida samma väg och leta).
Brandi är lite smöstökig i början av ridturerna, men efter lite “jag bestämmer tempot, du gångarten”-värmning samt lite halt-fram-sakta ner-övningar har han varit väldigt trevlig.
Vísir och jag jobbar på lösgjordheten den här veckan då matte solar (välförtjänt!).
I lördags var jag och Britta på en otroligt inspirerande grej på Karlslund med Váli.
Tillsammans med bl.a. Helene Stridbeck och Ancan så pratade vi om träning av häst och rehab. Lära oss mera av varandra och hjälpa flera hästar. Tömkörning, visa lite skillnad på tölt och trav samt dra några passrepor. Otroligt impad av Helene Stidbeck. Vilket hästöga, vilket öga för hästens rörelsemönster och behov. Mycket kul att få träffa henne!
Váli kändes väldigt glad över att få visa pass och gick med glädje och sprutt trots ett lite tungt underlag.