Igår fastnade handbromsen på min bil. Vet inte om den frös fast eller bara fastnade, men Pelle fick ta av ena bakdäcket och slå loss den med gummiklubban (som han sedan hade sönder genom att backa över den, så nu är jag på nått sätt skyldig honom en ny sådan).
Så nu får jag inte använda handbromsen alls.
Efter att vår personliga bilmeck “ÖB” för något år sedan sagt att svenskar motionerar sina handbromsar alldeles för dåligt och att man skall helst använda handbromsen varje dag har jag gjort en vana av att använda den jämt (om det inte är skitkallt).
Vet ni hur svårt det är att inte dra åt handbromsen? För mig är det skitsvårt!
Det kliar i armen efter att dra åt den…
Idag var det dags för Firmakeppni 2008 på Fors Gård!
Jag började med att morgonfodra. Iklädd vita ridbyxor och sponsorjacka under overallen pustade jag omkring och stökade i stallet i de tre minusgrader som var.
Gná fick stå inne och mumsa sin mat och de andra ut (så klart).
Så hakade jag på transporten och drog fram den.Och konstaterade att överluckan hade frusit fast. Skit!
Upp på en pall (jag är kort) och dra lite. Vajern gick av. Skit!
Hett vatten (det enda som funkat varenda gång det hänt, ja det har hänt förr).
Upp på pall och kasta hett vatten mot låsfan. Fick det mesta vattnet på overallen. Svär och konstaterar att
a) snart slänger jag ut hästen i hagen och skiter i detta.
b) jag är envis – och för kort 
Hittar ranglig stol och ställer pall på stol. Det såg säkert – och kändes – helt livsfarligt ut att kravla upp på detta med en hink hett vatten och en svamp i ena handen (försök inte detta hemma, kids!). Med hjälp av svampen fick jag hett vatten på låset, och även in i min högra ärm (Skit igen!), men låset släpper och jag kan öppna transporten.
Klä på Gnun nya täcket (likadant som på bilden, men i rött med svart kantband, en vacker dag skall jag fota det), som är en födelsedagspresent av världen bästa Adina, och in med henne (Gná, inte Adina) i transporten.
Tur att täcket är varmt, för ni tror väl inte att jag får upp överluckan igen när jag väl fått ner den?
Nej. Lagade dock vajern med ett balsnöre (man är väl händig), men låsfansskiten frös ju såklart fast igen då den var nere.
Körde i ca 30-40 km/tim till Fors. Tur att det är så nära (typ 4,5 km).
Det var förstås snökaos över hela Sthlm, så många kom inte alls och många av de som kom var sena.
Sedan körde dagen på i rasande tempo.
Veterinärbesikta. Veterinär Marianne Lindsjöö skötte själva besiktandet och Jill och jag assisterade med att checka av i listor och prata strunt och skämta glatt (vi är rätt bra på det, och vi är till uthyrning – hör av er! 
).
Domarmöte. Vänta på domare som var fast snökaoset. Kaffe, macka, prata.
Och sedan, när speakern och han dömande fru kommit på plats, började vi!
Lätt klass vuxen och och lätt klass ungdom gick geschwint och så var det dags att rida.
Gná och jag såg för dagen ut så här (bilder tagna på en mycket knögglig ovalbana av en huttrande Adina):
Nu syns det inte fantastiskt på bilderna, men vi har ett fint vitt schabrak där det i guld står Lillhästen i Stav, ryggen på jackan ser ni ju och så har vi lite julgransglitter i svansen, runt karlederna fram och på nosgrimman.
Så fint så!
Och trots att inte vänster varv är vårt favoritvarv var Gná fin! Hon kändes på men samtidigt lugn och lyssnade. Så jag andades ut och red! Och det var KUL!
Vi valsade vidare till final och där kom vi till slut femma! Riktigt kul!
Och jag är nöjd!
Ett stort tack till Lillhästen för sponsringen!
Kollade in de resterande klasserna och sedan rullade vi långsamt hem.
Adina och jag spenderade kvällen med middag på Tungelsta Värdshus (sådär, men vi blev mätta) och sedan med filmen “Lorenzos Oil”. Vi har sett den förr, men ville se om den. Grymt gripande och väldigt välspelad. Rekommenderas varmt!
Pelle är på födelsedagsfirande med “the boys”.
