Posts Tagged ‘Kelda’

Utandning inför ny vecka

Sunday, October 20th, 2013

Söndag kväll och jag har landat i soffan.
Helgen har avlöpt fint!

Lördag var det kurs hemma på Skogsäng med ambitiösa och glada elever, de flesta stående på Skogsäng och så en utifrån denna gång. Oftast har kurserna hemma fyllts upp av de som står på Skogsäng, men då och då när det blir platser över bjuder jag in elever utifrån. Den här gången var kuren inte tvärfull, men jag valde att inte bjuda in flera utifrån då det är skönt att sluta lite tidigare en dag och hinna träffa och umgås lite med maken.
Maken förresten! Har skall ha stoor “cred” och mycket kärlek för att han bytte till vintersulor på både Tigern och transporten igår medan jag jobbade och dessutom fraktade skräp till återvinningen i Jordbro. Tack älskade!

Idag har jag dömt MöRS Höstlätta på Fors, vilket var, vad jag vet just nu den sista tävlingen för i höst att döma.
Erica tävlade Tindra i V5 och T7 och kom till en B-final i V5, där Erica red in meden annan bestämdhet och red upp sig några placeringar (och lite poäng) och slutade på en 7:de plats (2:a i b-finalen alltså)! Duktiga de!
En annan elev som jag är stolt över är Carro med sin underbara Kelda! De utvecklas stadigt och Kelda rör sig smidigt och vackert med en underbar hållning och vackra rörelser!
Det var med glädje jag fick dela ut Feather Price till Carro för mjuk och fin ridning! Grattis tjejen!

 

Bettina, ställde en fråga i kommentarsfältet om vibrationsgolvet som hästarna får stå på efter vattenbandsträningen på Karlslundsgård.
Jo, det är alltså en box med ett vibrerande golv som ger en massageeffekt.
30 min på golvet skall, enligt dom, ge ungefär samma effekt på blodgenomströmningen i musklerna som ca 60 min massage.
Jag stod ju med Brandi på golvet i 30 min och det var skönt! Kände mig mjuk och “lösgjord” efteråt.

Jag har hört en del som “knorrar” lite om Karlslundsgårds koncept och anser att “det är ju så många hästar som de hittar hältor på”. Vet ni vad? Jag tycker inte alls det är konstigt. Jag tror väldigt många hästar går runt och faktiskt inte är helt och 100% fräscha. Sedan det kanske inte är något som stör hästen jättemycket i dagsläget.
Med Váli fick vi utlåtandet att vi kunde ridit vidare i kanske 3 år på honom innan det faktiskt blev problem. Som hade tagit riktig tid att bli av med, om det inte utvecklats till pålagningar.
En kommentar jag hört är att det nog inte är något för överrörliga femgångare. Varför inte? De behöver väl verkligen få sina rörelser isolerade och kontrollerade. Vattenband i skritt tror jag verkligen inte kan vara skadligt för någon häst. Dels är det ju ingen belastning på hästen i form av ryttare eller utrustning.
På Island vadar ju hästarna och även simmar över vattendrag och längs stränder.
Jag tror snarare att många inte vill veta om hästen har en liten hälta problem, som inte syns i vanligt markarbete eller ridning. Inte så att man inte skulle vilja sin hästs bästa, absolut inte. Men A-C berättade också att det inte var helt ovanligt att hästägare blev arga på henne.
Det blev vi inte – vi såg ju tydligt att Váli visade hälta, vilket inte Brandi gjorde.
Alla är saliga i sin tro – och jag i min.

 

 

 

Sköna söndag

Sunday, May 26th, 2013

Helg igen alltså. Som vanligt ägnar jag söndagen åt att tänka “oj, vad fort veckan gått”.
Fredagen började med att Stígurs ägare, Erika, kom förbi på Skogsäng och provred sin häst. Det är rätt länge sedan sist och det var väldigt kul att se Stígur under en annan ryttare. Det gick jättebra och att se ryttare le när de rider sina hästar är alltid kul. Vi avslutade med att visa pass för ägaren på vägen. Vilket nog var den bästa passen han gått. Som sagt, Stígur blir starkare och bättre hela tiden!

Resten av dagen bestod av lektioner. Sits, sits, sits. Lugn händer, läng halsen, slappna av, andas och “aaaxeln” var frekvent förekommande ord hela eftermiddagen. Eleverna jobbar ambitiöst och bra och jag är glad.
Lördagen var tävlingsdag. Inte för mig dock.
Eller jo, lite. Jag dömde tävlingar på Stadsberga Västergård och Erica passade på att tävla Tindra. Det är sista chansen att tävla bruna damen nu på i alla fall 2 år. I år är det nämligen betäckningsdags igen för henne!

Grenarna på gårdagens tävling var V5, T7 och Trail.
Erica var anmäld till alla tre. I V5 kom de ut på en total strax under 5 och hamnade typ på 15:de plats, vilket är bra med ett startfält på ca 40 st. Otroligt många anmälningar(vilket är jättekul!)!
Det här var första gången de ordnades finaler till tävlingen (de har alltid tidigare “bara” haft uttagningar och prisutdelning) och en viss orutin från arrangörerna märktes. Men stämningen var bra och alla problem löstes snabbt på vägen. Om man inte själv lever i islandshästvärlden är det inte “bara att veta” alla regler som finns, vad som funkar och i vilken ordning det är bäst att göra saker.

Finalen i V5 var lagd direkt efter uttagningen och sedan var det dags för trail.
Banan var på 8 moment och genomtänkt. Två moment bringade större problem för de tävlande än väntat (för banbyggaren, som rider och tävlar inom western och är en van trail-banbyggare och -ryttare): en grind i metall och vattenmattan. Repgrind  är något vi kan träna på hemma, men långt ifrån alla hästarna hade sett en metallgrind av de här slaget förr.
Vattenmattan var total överkurs, tyvärr. Det var av den typ man har under vattengravar på inomhustävlingar. Blå, vattefylld (max 10 cm djupt) och mycket skrämmande ansåg hästarna. Inte en enda av de startande (7 ekipage) fick hästen genom vattenmattan. Två hästar (Olga och Tindra) doppade en hov i mattnet, men ryggade raskt tillbaka med en min av “det är ju BLÖTT ju!”. Men för samtliga ekipage blev det 0 poäng på den punkten. Det drog också ut på tiden, då alla ekipage, så klart, fick samma tid påsig att försöka få hästen att gå på vattenmattan.
Hur som helst blev Erica och Tindra 3:a här, de andra momenten gick galant!
T7 var en snabb historia, trots många startande, då det är endast två moment. Tindra var laddad och på här, det syntes redan när de kom in i ridhuset. De slutade på 5,3 och en finalplats. Även här var finalen direkt efter uttagningen.
Nackdelen med det systemet är:
1) att en del av finaldeltagarna kanske bara hinner ut och sedan in igen på finalen.
2) att ryttarna inte hinner få sina domarkommentarer och läsa hur uttagningen gick (något jag som ryttare skulle bli tokig på)
3) ryttarna som rider en yngre häst (5- eller 6-årig) inte riktigt får välja om de vill starta i en tölt- eller fyrgångsfinal p.g.a. reglerna för hur många gånger/dag en yngre häst får starta.

Finalen avlöpte fint och Tindra och Erica slutade på en delad 4:de plats på 5,0.

Överlag var tävlingen smidig och bra. Det jag efterlyser är bättre ridning. Jo, på alla nivåer, tycker jag att det behövs!
Det var mycket trevlig ridning också, men en del riktigt tråkig ridning med. Jag förstår absolut (om jag förstår OOOja!) att man blir nervös på banan och inte rider som man brukar men det syns också när det är ett invant mönster och inte enbart nervositet. Att alla gör sitt bästa förutsätter jag!
Men att sätta hästens bästa i första rummet kan också betyda att man stryker sig om man stöter på för stora problem, att man har en nosgrimma på hästen för att stabilisera bettet om man vet med sig att man kan få lite stökig hand i sådana här sammanhang eller att man avbryter sin visning om inte hästen känns ok.

Kvällen var mycket trevlig, med grillmiddag och ett glas rött samt film på Netflix.

Idag har jag, förutom att sova extra skönt på morgonen, ridit Váli och lasttränat med Brandi.
Det var andra gången jag lastade Brandi i transport med mellanvägg och bommar. Vi passade på att träna med Nykur också. Bägge killarna fick gå av och på några gånger och sedan lastade vi in bägge, stängde till och körde några varv runt volten innan vi stannade och lastade av.
Jätteduktiga killar, som gick på utan problem, stod lugnt och backade av rakt och fint!
Brandi fick springa lite i repgrimma efter det och lagom tills regnet kom så var vi klara och släppte ut brorsorna på betet igen.

Vi avslutar med en bild på fina, roliga lilla Kelda och mig.
Ni minns Kelda va? Hästen jag skrev om som ett lyckopiller. Caroline och Kelda utvecklas så fort och så fint ihop och senast de var hos mig på träning fick jag prova älskling-pållan.

img_3543

 

De har shoppat!

Monday, April 23rd, 2012

I helgen har jag slagits med leran i hagen (hade mao fodring på lördag) och sedan tagit det mest lugnt. Igår (söndag) höll jag kurs hemma på Skogsäng hela dagen. Verkligen typ hela dagen! 8 duktiga ryttare jobbade finfint!

Erica red Tindra och fick efter andra lektionen avsluta lite utan träns – vilket Tindra tycker är askul!
My förevigade det (klicka för större) :

Här är en fin bild på Greiði med sin härliga ägare Nina (ni har ju annars bara sett mig på G):


Söta va? Erica fotade.

En lång och rolig dag var det hur som helst!
Men hu vad mör jag var jag jag landade i soffan hemma på kvällen.

 

Och nu är hästarna besiktade och det är klart och officiellt:
Kelda och Klaki har fått nya ägare!
Stooort grattis Carro och Inger!

Kelda kan säkerligen den som vill fortsätta följa på Carros blogg!

Båda hästarna seglade rent och fint genom besiktningarna och fick fina omdömen av veterinären.
KUL!

Passade på att rida Ástamín först gången efter lill-vilan hon haft i morse, när jag ändå var på Fors för besiktningarna. Hon hade en tappsko så det fick bli lite styrande inne i ridhuset och ooh, vad glad hon var. Pigg och på, men ändå så lydig och lätt för sig!
Det där är en av de bästa hästarna på hela Fors!
Sedan tog Britta och jag en passlektion ute med Valí (och jag på Tindra som kan gå hejdundrande fort i tölt och galopp.

Nu skall jag ta mig en svängom på gymmet innan ridskolan tar vid.
Tjing på er där ute!

 

 

 


Fyra, fem eller PASS?

Wednesday, March 28th, 2012

NU SÅ!

I det här inlägget skrev Sara följande kommentar:

“Hur vet man om en islandshäst kommer att bli 4-gångare eller 5-gångare?
Kan en lite äldre häst som alltid ridits som 4-gångare tränas till att bli 5-gångare?
Måste passen finnas naturligt hos den unga hästen för att man ska kunna “plocka fram den” eller kan pass “tränas fram”?”

Nu skall jag ta mig tid att sitta ner och svara:

Tölt- och passanlagen är tätt sammankopplade och har en häst tölt så har den även passanlag. Det går att sko fram och styva till vilken fyrgångare som helst att bli passtaktig och få fram lite pass. Om man vill det. Även på de där jääätterena fyrgångarna så finns det. Töltar de, så finns passanlaget där.
Sen är ju frågan om man faktiskt vill det. Får hästen ut något av det? Gagnar det de andra gångarterna? Vill hästen vara med på noterna?
Inte alltid.
När det gäller exteriören kan man prata i generella termer, men som alltid när man generaliserar så stämmer det inte alltid.


Vaka frá Bíldhóli, en av våra underbara ridskolehästar på Fors, får här illustrera vad man kan kalla ett riktigt passkors, en riktig femgångsrumpa. Stupande kors. Vaka är femgångare, men passen är inte riden på år och dar och hon har en underbart ren och bra tölt.


Medan vår fina Píla frá Hala har en betydligt mera fyrgångsaktig rumpa. Pila är fyrgångare, med trav som starkaste kort.

Om man vill få en fingervisning om vad det månde bliva av ens lilla stjärna är det bra att se på hästen som föl. De allra första veckorna är intressanta.
Då kan man ofta se lite av vad som komma skall. Ett gammalt talesätt är att man skall titta hästen när den är 3 timmar, 3 dagar, 3 månader och 3 år för att se vad den har. Där emellan kan man titta åt andra hållet.
Och något ligger det i det.
(Ett annat gammalt talesätt är att man inte skall skåda given häst i munnen – det tycker jag inte, även given häst behöver kanske tandläkare! 😉 )

En äldre häst kan absolut skolas om (eller skos om) till femgångare. Det finns hästar som hela sitt liv ridits som fyrgångare och med en erfaren passryttare på kan slå till med en toppenpass.
Dock inte alla. Det beror ju på såklart.

Lite exempel ur min vardag gällande femgångare:

– Min gamla Freyr var en riktig femgångare. Visade det sig.
Fram tills han var 10 år (alltså i fem år) red jag honom som fyrgångare och vi hade 6,20 som personbästa i V.1. (fyrgång) med 6,5 som bästa på ökad tölt. I juli 2001 presterade vi det på Finska mästerskapen och red A-final i V.1.
Två månader senare tävlade vi i Sverige igen och fick 2,0 på ökad tölt och en vääääldigt passtaktig häst. Några dagar senare ledsnade jag på passtakten hemma och lade Freyr i pass och PANG – vi flööög.
Våren 2002 debuterade vi i femgång och fick (inte alltid, men vid ett flertal tillfällen) 7,5 för pass. Sommaren 2002 blev vi Finska Mästare i femgång.

freyr i pass.jpg
Freyr och jag blir Finska Mästare i F.1.

Ess, som jag lite då och då skriver om här andas pass i generna såväl som exteriören. Pappa Hraunar är för tillfället regerande Världsmästare i femgång och tog brons i stilpass på VM 2011! Mamma Eldskör är ett femgångsavlat sto med härlig pass.
Och Ess exteriör och främst rygg/kors skvallrar  och pass. Och pass det har han! (Sitter med ett lite löjligt leende på läpparna när jag skriver det här)

Kelda, som jag ridit hela hösten och vintern har en gedigen femgångsstam. Hennes mamma Kátina vom Störtal har en stadig och mycket snabb pass, mormor är även mor till bra femgångare med mycket pass och pappa Mökkur har 8,5 för pass på bedömning och har en gång i tiden varit 4:a på VM i femgång (1991).
Kelda har dock inga spår av pass i sin gång. Än i alla fall. Jag har aldrig känt någon passpänning i kroppen på henne och bromsar man upp henne ur galopp blir det helst trav. Tölten är stark, men måste ridas. Dock kan passen definitvit finnas där – men kommer med styrkan.

-Greiði har ni ju läst en del om. Mamma Ella är svag femgångare, men pappa Mjölnir väger upp rejält! Mjölnir har otroliga 7 VM-guld i passgrenarna och har innehaft Världsrekord i 250 m pass. En riktig passkanon med andra ord.
När man tittar på Greiði vet man inte riktigt vad man skall tro. Han ser ut lite som en kub. Rektangulär  och lite fyrkantig kropp, grov, korta ben och kort, runt kors.
Det är inte så att man inte kan tro på att han är femgångare, men man tror inte att passen är hans starkaste kort när man tittar på honom.
Och så är han pass SÅ bra! Helt otroligt snabb och säker! Och så självklar för honom!

Hos en del hästar är passen verkligen en naturlig gångart (eller hur Malin? 😉 ) som hästen verkligen inbjuder till. Och när jag skriver pass så menar jag flygande pass, inte ökad grisepass och styv tölt.
När jag lade Greiði första gången reagerade han som om han tänkte “Åh, äntligen någon som fattar vad jag är gjord för!”.

Passridning är timing, känsla och teknik. Och så lite jävlar anamma och tur också!

IMG_7998.JPG
Hinni, som jag rider för så ofta jag kan, och Andvari på SM 2011.


Carro och Rosti svääävar på SM 2008


Fákur från Hästeryd och Elsa Mandal-Hreggvidsdottir visar pass med tryck i på SM 2008!

gyda10sond154.JPG
Gná och jag i pass på Gyða höst 2010 (saaaaknar Gnun!)

Vårkänslor

Thursday, March 15th, 2012

Det är så härligt med vår i luften!
Solen är tillbaka och isen på många ridvägar och ridbanan är borta. Hästarna börjar fälla och gör det med besked.

På Fors har jag nu ridit Kelda sista gången. Hon är nu så pass utbildad och stabil så jag inte behöver fortsätta med henne. Så “mina” unghästar på Fors nu är Exakt från Fors (e:Mökkur u:Eyrarós frá Finnstungu(“Rosen”, som jag red in 1997, en underbar ridskolehäst vi hade, nu pensionera) och Ástamín från Fors (e: Geimfari från Lind u: Assa från Fors).
Exakt är grundinriden och jag skall töltsätta och vidareutbilda honom. Han är känslig och har mycket “studs” i kroppen.
Ástamín är sutten på två gånger och behöver alltså ridas in. Hon är 3,5 år och väldigt rar och söt. Henne skall jag börja med idag.

Funderade på att skriva något som inte är hästrelaterat i bloggen, kändes som om jag borde det någon gång.
Men eeeh…ja. Mitt liv är så mycket häst.
På gymmet går det väl bra. Är där 2 dagar i veckan i snitt och har satt på ett extra kol på det där förbenade löpandet och efter vad jag skrev senast så har jag faktiskt fått lite fart (tålamod) på mig själv och nu springer jag 4 km och det tar ca 26-27 minuter.
Igår var en sådan där ovanlig dag då jag faktiskt inte var ute i stallet alls! Tränade på gymmet, åkte till Handen och hämtade ut mitt nya pass hos Polisen, åt lunch och sedan vidare till Tyresö där jag masserade resten av dagen.
Efter handlande på Maxi var jag hemma vid 17.30 och var ledig resten av dagen. Middag, surfande, TV, i säng vid 22.30 – royal “Svenssonliv”.

Tittade ni på Melodifestivalen?
Det gjorde så klart jag!
Om rätt låt vann? Jajamensan – enligt mig var det så. Och tydligen var det ju fler än jag som tyckte det i.o.m. rekordröstningssiffror
Men roligast i hela Melodifestivalen var Sarah Dawn Fines “EBU”-sketch:

Hennes engelska är underbar (inte helt otippat) och fraseringen och den komiska timingen njutbar!
Lovley!

Jag gillar Loreen i år!
Gillade inte, varken henne eller hennes låt “My heart is refusing me” förra året och tyckte mest det var ett skrikande garnnystan på scenen då.
Men i år gillade jag! Hennes flummiga,trolska look och dansen (är inget fan av modern dans annars) såväl som låten “Euphoria”. Hur det går i Baku? Ingen aning! Tycker Europa är oberäkneligt.
Tycker dock lite synd om Danny, som hade en bra låt, ett spektakulärt nummer, och så ville han sååå gärna vinna.
Men han är en stor pojke nu och lär ju klara detta med.

Nu är det en kopp kaffe till och sedan är det off to work (och solen skiner!):
Ute-i-naturen lektion med My och Kengála, jobba med unghästarna på Fors och så 4 timmar ridskola.
njut av våren och de, nu lite lerigare, hagarna och hästarna!