Posts Tagged ‘Tindra’

Två gånger är en vana

Sunday, July 1st, 2012

För någon vecka sedan skrev jag om det. Att det hade hänt. Pelle red för första gången på min pållehäst.
Idag hängde Pelle med igen och red Tindra och den här gången hade jag kameran med!

Pelle har en sån naturlig balans och vill instinktivt göra rätt! Avundas lite – tänk om en annan hade haft det så lätt för sig.
Han sitter där rätt upp och ner och gör rätt obekymrat som jag säger till honom.
Vanligtvis  brukar instruktion inom familjen inte funka så bra (självklart är det inte inom alla familjer – men nu generaliserar jag), men hittills fungerar det att jag instruerar honom. Väldigt bra.
Nu låter det som om Pelle har värsta ridkarriären framför sig. Det tror jag inte han är intresserad av.

Några bilder.
Notera att det är tredje gången i sitt liv min man sitter på en häst!

Pelle rider 001.JPG

Pelle rider 033.JPG

Pelle rider 018.JPG

Pelle rider 005.JPG

Pelle rider 030.JPG

Pelle rider 023.JPG

När Pelle hade ridit en stund och jag fotat lite och vi övat på styrning runt koner en del sade jag att “ja du får ju rida så länge du vill”:
“Ok, jag tar väl några varv till” sa Pelle.
Jag gick och ställde mig vid grinden och tittade lite på kameradisplayen på bilderna jag tagit. När jag tittade upp töltade Pelle runt på Tindra med ett stort leende och såg rätt tillfreds ut!
Så söta ihop!

I övrigt är det väldigt skönt med semester, även om jag gillar mitt jobb.
Men lite rastlös blir jag ju. Så igår åkte Pelle och jag och tokshoppade i Farsta. Jag shoppar ju i princip  aldrig om det inte är mat eller hästrelaterade artiklar.
Igår blev det två par nya byxor (som det definitivt inte skall ridas med), några toppar, och nya skor! Samt nya vinglas och lite smått och gott.
Och idag, efter stall och ridning och lunch släpade jag med maken till gymmet.
Måste. Röra. På. Mig.

I övermorgon bär det av till Bergdal! A.k.a. Paradiset!

Tindra, skrölt och halsrem

Thursday, June 28th, 2012

Sara skrev såhär i en kommentar:

“Hej Malin!

Kan du inte berätta lite mer om det här med “skrölt”, vad är det?, vad använder du den till/vad är den bra för? osv.

Sen är jag lite nyfiken på det här med halsremmen, hur använder du dig av den? Har du alltid den när du rider eller är det vid inridning/unghästträning? Varför vill “vi” använda den?

Många frågor nu igen…
Hoppas du orkar svara =)

/Sara”

 

Och orkar svara gör jag självklart!
Skrölt är något vi använder för att lära hästar att länga steget och halsen (eller kanske halsen och därmed steget, either way – det ena ger det andra). Skrölt ligger mitt emellan skritt och tölt (som ordet hintar om).
Det handlar inte om att “ta ner näsan” – det handlar om att länga halsen och få fram (inte ner) nacken på hästen och därmed lära den att länga bakbenssteget.
Skrölt heter på isländska “kasta toppi” vilket betyder att pannluggen dansar. För det är i precis det tempot där hästen börjar “dansa med pannluggen” som skrölt är. Många som tror de jobbar med skrölt rider alldeles för fort. Skrölt är snaaabb skritt på gränsen till långsam tölt med långa steg och lång hals!
Islänningar tycker “skrölt” låter illa då det betyder typ “något som går sönder” på isländska. Men på svenska är det bättre än “kasta toppi” tycker jag personligen, då det tydligt hörs att vi satt ihop orden skritt och tölt och det därmed blir mera pedagogiskt på svenska.

Fakta:
korta steg ger höga steg. Långa steg ger låga steg.
Vi vill ha långa, höga steg. Det är ingen omöjlighet – men det tar tid!
Men hey, tid har vi, right?

På Gná tog det två år av målmedveten träning att göra henne så stark att hon kunde gå rakriktad i tölt med lång hals och faktiskt använda bak, rygg och bogar rätt. Aktionen kom som en bonus.

Hästarna mår inte alltid bäst av att gå med stora rörelser – det är vi som mår bra av det, (ofta).
Hästarna mår bäst av att gå lösgjorda med bra bärighet och lång hals, jobbandes rätt. Om det leder till stora/större aktion – good for us!

När hästen går bakom hand (otroligt vanligt idag, tyvärr) vrids ligamenten vid bakknäet så att hästen rent fysisk inte kan vinkla bäckenet rätt och sätta bakbenen längre in under sig.
Det är allt för sällan man ser hästar ridas med nacken (atlas) som högsta punkt längst fram idag. Många är de hästar som har 3-4 halskotan som högsta punkt och många – alltför många – är de ryttare som tycker det ser fint ut, tror att det är rätt och medvetet rider så. Oavsett ras på hästen.

När vi skröltar och jobbar med den biten kan man jämföra det med att sätta in pengar på kontot.
När vi tävlar eller vid annat tillfälle rider ihop hästen med kort hals och går mot våra egna regler tar vi ut pengar från kontot.
Så det gäller att ha täckning på kontot!
Vårt bedömningssystem inom FEIF är idag uppbyggt så att man kan få hyfsat höga (till och med jättehöga) poäng trots en felaktig överlinje.
Det kommer ändras. En ny domarhandledning, som inte tillåter lika ihopdragna halsar och felaktiga överlinjer, håller på att tas fram. Men den kommer nog inte förrän 2014 (de kommer inte ändra den ett VM-år, som 2013 är, tyvärr).

OM ni är intresserade av hur hästens kropp fungerar i ridning och det här med lång hals rekommenderar jag varmt den här filmen (och boken). Alla ryttare borde se den!

Läste en väldigt bra text igår här, som summerar det bra:
Saxat:
“Vi började med det allra mest grundläggande, kommunikationen från marken i repgrimma – nu jobbar vi med att länga överlinjen i tölten, i god balans och mellan hjälperna.
Härifrån kan vi därefter göra precis vad vi vill med hästen. När din häst kommer dit, mentalt avspänd, fysiskt lösgjord och totalt införstådd om vad skänklar, sits och tygel betyder kan du  be den om vad som helst och den försöker.”

Här har jag tidigare skrivit om skrölt!

Halsremmen använder jag som komplement i halvhalter och halter.
För att få bort fokus från munnen och få hästen att reagera och till viss del “lyfta upp” bogarna. På lite obalanserade unghästar eller hästar med lite bocktendenser är det dessutom praktiskt att ha något att hålla i sig u förutom tyglar och (ibland) man.
Gná och Tindra har jag även ridit en del på enbart halsrem, vilket båda hästarna verkligen tycker är kul!

Tindra och jag i april:

Tindra 316liten.JPG

Tindra 258liten.JPG

Tindra 159liten.JPG

Och så Gná förra sommaren:

IMG_7080.JPG

 

^^^^^^^^^^^^^^^^^^

 

I söndags efter att jag ridit Ari och Sigge så tog Erica in Tindra och vi lekte lite med henne på volten och då Ericas kamera varmed så fotade vi varandra.

Jag började med att leka med en Tindra som visste exakt vad hon skulle göra för att få matte att le stort:

IMG_3342.jpg
“Kan jag inte bara få godiset direkt? Jag rör ju faktiskt lite på benet”

IMG_3346.jpg
“Nä liite får du anstränga dig i alla fall!”

IMG_3347.jpg
“Ta i? Jamen titta vad jag kan! Godis?” (kolla mitt skratt!)

IMG_3352.jpg
Upp och stå! Bakbensstyrka!

 

Sedan var det lite fria aktiviteter:

IMG_3361.jpg

IMG_3372.jpg

IMG_3379.jpg

IMG_3391.jpg“Kamera? Jag ser den!”

IMG_3401.jpg“Inkallning och Åh, skall jag göra det här igen?”

IMG_3407.jpg
Vi tar en stegring till!

Sedan red Erica lite på halsrem och jag fotade. Tindra är alltid så underhållande att vara med.
Hon hittar liksom på så roliga saker!
Som det här:

IMG_3433.jpg

Annars såg det ut så här:

IMG_3535.jpg

IMG_3510.jpg

 

Igår började jag dagen med att rida Tindra själv.
De senaste månaderna har Erica varit den som ridit Tindra mest. Och de har börjat få ett bra samarbete nu. Dels har Tindra hela tiden känts bra då jag suttit upp och dels har vi då och då ridit ihop och så har Erica ridit lite lektioner.
Tindra är lite knepig på det viset att det inte bara är att sitta upp och rida. Hon går inte fram ordentligt med människor hon inte känner, och kan vara nog så kämpig att rida bort hemifrån själv i början. Men nu har det lossnat för Erica och Tindra och det känns tryggt att lämna dom åt varandra då jag är bortrest i juli!

Men igår red jag en härlig morgontur på min bruna dam själv. Och som jag så många gånger tjatat om – åh, min bruna pärla! Hon är så himla kul och så bäst!
Skall rida henne några gånger till innan avfärd till Finland. Got to!

 

 

 

 

Vem skall hon nu vaka över?

Thursday, June 14th, 2012

Tindra ar alltid varit väldigt noga med att andra hästar mår bra. När Alva fölade en månad för tidigt ute i snön var Tindra hysterisk eftermiddagen innan (det var förmodligen på gång, Alva fölade sent på kvällen). Hon slet sig, vilket hon bara gjort som riktigt ung innan och aldrig någonsin som vuxen, och rusade till Alvas hage (där Tindra alltiå inte gick annars) och var skogstokig att rida och hysterisk att leda. Minns att jag trodde hon tokbrunstade och var förvånad över det då hon alltid har så “tysta” brunster annars.
Men nästa morgon berättade stallägaren om den dramatiska fölningen ute i snön. Mor och föl stod inne i halmad box och Tindra var kolugn igen.
Men den Tindra värnat mest om under alla år är Kengan. Vilket nog varit bra – då Kengan var en passiv hanterare som blev inåtvänd och apatisk när något inte stod rätt till.
Tindra är otroligt utåtagerande och allmänt kallad “drama queen”.
Förra våren när Kengan hade kolik var det Tindra som larmande först. Och nu under de två senaste veckorna har hon varit mycket omhändertagande och vakat runt Kengan.
Slängt långa blickar mot henne när man tagit Tindra ur hagen och genast gått fram till Kengan när man släppt ut henne i hagen igen.
Så klart hon vetat att kompisen inte mått bra.

När Jill ringde igår och berättade hur det stod till var jag på väg från en provridning med en elev och jag frågade så klart om jag skulle komma ut till stallet.
“Nä, det behöver du inte” sade Jill. Hon hade ju rätt.Jag kunde inte göra något där och att jag stod och bölade i hagen skulle inte hjälpa någon.
Lite senare ringde jag och frågade hur Tindra reagerat.
Jill skickade en stund senare en bild, som tog som ett slag i magen:


“Tindra vakar in i det sista” skrev Jill.

Älskade Tindra, vad tänker du nu?
Å andra sidan lever hästar så mycket mera i nuet än vi så jag tror de tar sånt här mycket bättre än vi.

Men ändå.

 

Ovalbaneträning

Wednesday, June 6th, 2012

Titta va jag hittade på VSM i ett salustånd!


Servetter med underbart motiv!
Click on it om ni vill se noggrant hur fina det är!

Jag tror inte det finns något folk som är så tokiga i sin gren och ras som vi islandshästnördar!
Finns det en pryl med en töltande logga på (tröja/keps/borste/jacka/träns/dekal/what ever) så vill vi ha den. Oavsett pris!

Igår var Jill och jag till Ensta och tränade på ovalbanan med Sága och Greiði.
När vi åker i väg blir det lätt att flera engagerar sig. Hästägare, kompisar och så följer gärna med. Och gott så! Fotograferat blir det då!

Greiði:
Lilleman har börjat bli stor nu. Han blir 6 år i år och vi höjer nivån snäpp för snäpp.
Viktigast är att matte Nina trivs med sin häst och har den häst hon vill ha!
Jag rider honom 1-2 gånger i veckan och det är ju ingen hemlighet att jag älskar den här lilla femgångsgrabben som jag känt sedan han låg i mamma Ellas (som jag också red in) mage!

My fotade oss.
Det är andra gången G. gick med tyngre boots (230 gr).
Igår värmde jag och red lite med skyddsboots, red sedan ca 20 min med tyngre boots och sedan fick G. gå ner i puls medan jag red Sága en stund och sedan red jag utan några boots.
Provade även G på stång en stund, men konstaterade att han inte är redo för den än och bytte tillbaka till ett vanligt tredelat bett.
Nu bilderna:

ensta 1091.JPG

ensta 859.JPGensta 282.JPG

ensta 1056.JPG

Att lägga pass ur en kurva var svårt och vi fick till en riktig passlänga (men jäklars vad han gick då!).Dock inte en enda bild som blev användbar ur den serien på min kamera. Få se om Nina fick någon passbild.
I övrigt galopperade han iväg lite och töltade på slutet då han blev tröttare.

ensta 1083.JPGensta 1010.JPG

Jill red så klart sin Sága själv mest och de bilderna får hon själv välja om hon vill visa (inte för att hon bloggar. Hon gjorde det med den äran förr, men nehej – säg den lycka som varar).
Jag satt upp och kände igenom Sága så Jill fick se sin dam från sidan. Provade även på att lägga pass på henne, men hon är inte riktigt där än. Hon behöver suga fram till bettet och ta stöd på bettet bättre innan det blir flygande pass.
Dock känns hon mycket bättre i alla andra gångarter än tidigare.
Men lite bilder då:

ensta 1027.JPG

 

ensta 748.JPGensta 732.JPGensta 693.JPG

ensta 812.JPG

^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Idag var det en stor dag!
Det tog 11 år – men idag hände det: Pelle red min häst!
Jag har aldrig tjatat, men alltid sagt att han när ha vill får rida på en snäll häst. Förra sommaren sade han att han skall sitta på Tindra någon gång.
Idag blev det av!
Och jag är imponerad och glad! Att Pelle har balans och ok koordination visste jag från motorcykelåkande.Men det var så roligt att se honom sätta sig lodrät i sadeln och lugnt ta mina instruktioner. Tindra gick lugnt fram, stannade och svängde. Och töltade lite också.Helt rent och lugnt, men en Pelle i balas på ryggen!
Det var roligt att se. Att fota glömde vi helt!
Men det kanske blir fler tillfällen?

 

 

 

 

 

 

 

The KING

Saturday, May 26th, 2012

I 15 år har jag haft äran att jobba med Kungen – Mökkur frá Varmalæk!
Mökkur ÄR bara kung på gården och i allas våra hjärtan.
Han är Gudomligt snäll, fantastisk att rida och en riktig diva. Och vid 27 år fyllda (eller strax i alla fall, han har födelsedag den 6/6) får man vara en diva. Och han är ju dessutom en snäll sådan, som nådigt låter oss runt honom rida och hantera honom och då och då låter honom betäcka ston också.
Här om dagen då Pelle vad med ute på Fors så hälsade vi på Mökkur och jag kom på att trots våra 15 år tillsammans har jag inte en enda bild på mig med honom.
Jag har fått äran att rida honom otalig gånger, både med elever ut i skogen, motionsridit honom medan han var aktiv tävlingshäst och även ridit honom på kurs för Olil Amble (det var en höjdare faktiskt!).
Nu passade jag på att få idolbild på honom också:

Ochvi kan ju snabbt konstatera var Tindra har fått sin fotogenoska gen ifrån!
Som jag tidigare berättat så räcker det med att Tindra hör kameran klicka så sträcker hon upp sig, intar fotolooken och charmar fotograferna med sina söta poser!

När vi öppnade Mökkurs box och jag ställde mig bredvid honom sträckte han på sig och stod som en saltstod med öronen rakt framåt och stod så så länge Pelle fotade. Och han fick hålla på en stund för att få till det med inställningarna så bilderna inte blev suddiga.
När jag gav honom en sista puss på nosen och gick ut och stängde boxen sjönk han ihop lite och suckade. Ett riktigt proffs är han!

 

Här om veckan red jag Mökkur på uteritt med mina ridskoleelever.  Det var småruggigt, jag hade jobbat sedan arla morgon och var trött och hade lite huvudvärk. Och vips – i ett trollslag – var allt det borta.Det är som att rida Tindra, det är att komma hem att sätta sig på Mökkur och även en lugn tur i skogen i mest skritt med 10 ridelever bakom på led är bara ren lycka!
Tack underbara fina Mökkur!
Och tack Ylva för att jag får äran då och då!