Tindra ar alltid varit väldigt noga med att andra hästar mår bra. När Alva fölade en månad för tidigt ute i snön var Tindra hysterisk eftermiddagen innan (det var förmodligen på gång, Alva fölade sent på kvällen). Hon slet sig, vilket hon bara gjort som riktigt ung innan och aldrig någonsin som vuxen, och rusade till Alvas hage (där Tindra alltiå inte gick annars) och var skogstokig att rida och hysterisk att leda. Minns att jag trodde hon tokbrunstade och var förvånad över det då hon alltid har så “tysta” brunster annars.
Men nästa morgon berättade stallägaren om den dramatiska fölningen ute i snön. Mor och föl stod inne i halmad box och Tindra var kolugn igen.
Men den Tindra värnat mest om under alla år är Kengan. Vilket nog varit bra – då Kengan var en passiv hanterare som blev inåtvänd och apatisk när något inte stod rätt till.
Tindra är otroligt utåtagerande och allmänt kallad “drama queen”.
Förra våren när Kengan hade kolik var det Tindra som larmande först. Och nu under de två senaste veckorna har hon varit mycket omhändertagande och vakat runt Kengan.
Slängt långa blickar mot henne när man tagit Tindra ur hagen och genast gått fram till Kengan när man släppt ut henne i hagen igen.
Så klart hon vetat att kompisen inte mått bra.
När Jill ringde igår och berättade hur det stod till var jag på väg från en provridning med en elev och jag frågade så klart om jag skulle komma ut till stallet.
“Nä, det behöver du inte” sade Jill. Hon hade ju rätt.Jag kunde inte göra något där och att jag stod och bölade i hagen skulle inte hjälpa någon.
Lite senare ringde jag och frågade hur Tindra reagerat.
Jill skickade en stund senare en bild, som tog som ett slag i magen:
“Tindra vakar in i det sista” skrev Jill.
Älskade Tindra, vad tänker du nu?
Å andra sidan lever hästar så mycket mera i nuet än vi så jag tror de tar sånt här mycket bättre än vi.
Men ändå.
Oj, vilken sorglig och ändå så fin bild, man blir helt rörd och gråtfärdig…
/Kerstin (med Fönix)
Åh, fick tårar i ögonen när jag läste det här. Vad fint. Och vilken fin bild. Jag tror som du att hästarna ser lite annorlunda på livet än vi gör men man kan ju alltid undra…
Även jag fäller en tår…så sorgligt.
Även jag fäller en tår…så sorgligt
Gjorde misstaget att läsa detta på jobbet idag, tårarna började spruta direkt. 🙁 Underbara Tindra! I tisdags kväll när jag ledde henne genom hagen mot stallet så la hon öronen bakåt och högg i luften (inte mot mig). Hon ville inte lämna Kengan. 🙁
Hon gjorde samma sak när jag tog ut henne igår, torsdag. Högg i luften och ville bara stå och stirra på en gräsfläck.
Men vi tog en mysig barbackasväng och hon kändes gladare efter den!
Så sorgligt ;(