Och semestern vandrar på. Och jag njuter.
Nu senast har jag njutit av SM på Himmelstalund i två dagar. Vi valde att “bara” åka dit över helgen och inte bevittna uttagningarna. Lite för att det som publik blir lite segt i dagarna tre till fem, men även dyrt (inträdet var iofs gratis onsdag och torsdag, men man skall äta, fika och shoppa också). Så vi kom dit på lördag morgon och kollade på B-finaler hela dagen lång. I B-finalerna var det faktisk rätt lite som imponerade. Visst, absolut det är fina hästar, men det var mycket som misslyckades för dagen och många ryttare det inte gick helt som planerat för. Och en del riktigt otrevlig ridning här och var.
Det är mycket som gäller när det är SM och allt och jag tror och hoppas verkligen inte att det ser ut så här hemma.
Men solen sken och shoppingen var bra och rätt trötta och solbrända (trots hög spf och många smörjningar) anlände vi till Pelles syrra där vi fick sova (underbart rart av dom!). Middag inne i Norrköping och sedan nått glas vin och pratande till sena kvällen/natten.
Söndagens A-finaler bjöd på bättre visningar och ytterligare en dag med väldigt fint väder. Jag hade gjort tabben att jag glömt kameran,vilket ju känns konstigt, den är ju liksom alltid med.
Men så är det.
Erica hade sin kamera med och fotade en del, så om hon vill kan jag kanske uppdatera det här inlägget med några bilder senare.
Hrafndynur och Unn var underbara att se, speciellt ökade tölten! Unn strålade och hästen är stor och maffig och samtidigt mjuk och smidig. En annan riktig favorit var Stormur frá Svalbarðseyri med Caspar Hegart i sadeln. Den hästen reds fantastiskt fint, gick med lång hals och stor aktion och längde halsen i steglängdsökningarna (det är inte alltid man ser…). Ett silver i T.1. satt fint på 7,50.
Bragi frá Kópavogi har en otrolig rörelsemekanik,men håller inte ihop. Det är lite Móli frá Skriðu-problematiken där. Han fick 9,5 av en domare för skritten vilket jag aldrig skulle gett. Hästen var inte i närheten av tillräckligt avslappnad för det. jag hade nog nöjd mej med 7,5 – 8,0 för det. Otroligt bra steglängd och uttrycksfulla rörelser, men Viggi fick sitta och hålla tillbakahela tiden.
Jag tycker det är lite skrämmande när de har helt extrema individerna får så otroligt höga poäng- för vad signalerar det?
Är det så där vi vill att hästarna skall se ut och röra sig? Nej tack, inte inte i min värld. To much. Bragi blir ihopdragen och bakom han i galoppen och skulle behöva länga halsen. Men om han tillåts göra det kommer han slå knock out på sig själv med framknäna.
Bragi (och Móli) är dock exceptionella individer och garanterat inte ett dugg lättridna. Viggi rider Bragi med den äran.
En som jag inte för så hårt för som jag trodde att jag skulle var Óliver frá Kvistum. Uttagningen såg jag bara på film på Ishesnews.se och den är mycket bättre än finalen:
httpv://www.youtube.com/watch?v=75cl1Z_6PEE
Baserat på den här uttagningen tror jag att vi här ser den blivande världsmästaren i femgång.
Men som vi såg i A-finalen på SM- så kan det hända mycket. Óliver blev väldigt het, gapade mycket och tappade traven några gånger. Och Magnús och fantastiskt vackra Hraunar tog helt rättmätigt hem guldet och kan nog gott försvara det i Berlin. Allt kan hända.
Många hästar reds på den förhatliga odelade stången med tungfrihet. Det är prat om att förbjuda den då den dokumenterat ger allt mellan små-medelstora sår i munnen och upp till käkbensskador. Och hästarna gapar. Att se en vacker häst med stora uttrycksfulla rörelser knappt stänga munnen på en hel final gör mig riktigt riktigt ledsen. Hur tänker man när man rider på det bettet? Kommer inte hästens hälsa före lite extra aktion och/eller hållning? Bettet ger ett mycket stort utslag och tryck på lanerna och bakom öronen vid redan en lite kramning och i en final med flera hästar på banan är det inga små kramningar i bettet vi snackar om. Det såg rent ut sagt hemskt ut!
Ett sådant bett skulle jag aldrig drömma om att sätta i munnen på mina hästar! Punktum!
Shoppingen då?
Jo, det blev flughuvor, svansskydd till transport, ett bomberbett (tvådelat med lock-up) och underbara träningskläder från KeepitUp. Sedan hittade jag inte mera faktiskt. Elelr jo, det finns alltid massor fina saker jag vill köra, men veredus-bootsen är så himskans dyra och det finns ju gränser för hur många tröjor man kan ha och träns har jag liksom så det räcker…
Solbrända och nöjda återvände vi hem.
Om några timmar åker maken och jag till Begdal och då är det ytterligare ett snäpp semester! Läsa, dricka och äta gott, jogga i skogen, cykla med mor och äta de godaste glassarna. Åh vad jag ser fram emot detta!
Hoppas ni där ute har det lika bra!
