Posts Tagged ‘Skall aldrig backa utan att det är tyst igen’

Ont krut förgås inte så lätt

Friday, March 22nd, 2013

Veckan har gått bra. Fint. Smidigt.
Förutom att jag har haft jättont i vänster handled. Den är lite fragil.
Idag har jag dessutom masserat fem patienter med bland annat vänster hand. Men det gick. Nu stretchar jag och gnäller.
I veckan har Váli varit underbart mjuk i måndags och jag kände hur jag log nästan hela tiden medan jag red och Vísir lite virrig (han är lite bimbo ibland) men med fantastiskt fina glimtar när alla extremiteter är mellan hjälperna.
Stígur är dock den som får hela veckans guldstjärna. Mjuk, smidig som en katt, lydig och helt, helt underbar!
Jag är vanvettigt förtjust i den här stora femgångsvalacken (nej, jag har inte tid och råd att köpa honom själv, även om jag skulle vilja…)


Fin-Stígur


Mys-Stígur (Vi myser med näsan i min famn innan tränsning)

Lektionerna har duggat tätt den här veckan.
Fors, som vanligt, och så Västergården och Eriksberg. Duktiga, ambitiösa elever som vill utvecklas – de är de bästa eleverna!
Vad annat har hänt  i veckan? Jo bilen ja…
I somras  var vi i Västanfjärd som vanligt. Tigern var med. Bergdal ligger en bit upp från stora vägen längs med en traktorväg. Antingen får man backa upp eller backa ner.
Den här dagen backade jag ner. Flera i bilen.
Alla pratade och tjattrade exalterat. Jag var lite ofokuserad och kände att jag var lite ur riktning på den smala vägen (som dessutom är en nedförsbacke meden skarp sväng). Jag borde ha sagt “Kan ni vara tysta ett ögonblick nu så jag kankoncentrera mig på att backa ner för vägen”, men istället bet jag ihop och var tyst.
Och backade lite snett. PANG så backade jag på en sten. En rejält jättestor stenbumling. Som jag och Tigern flyttade på. (alltså stenen är typ 1×1 meter)
Det small till och alla vart jättetysta på en gång. Stannade bilen och hoppade ut och kollade och hittade ingenting, förutom ett jättelitet hack i lacken. Letade lite till och kände efter när jag körde. Ingenting.

När jag körde hem från Strömsholm i början av mars började högen broms bak skrapa lite.
Det var ändå dags för service på Tigern så jag ringde verkstan och bokade en sådan. Lämnade in bilden i onsdags och på eftermiddagen ringde de: “Hej, det var från verkstaden här. Har du kört på något med vänster bakdäck?”
Drog mig till minnes episoden i somras och svarade jakande.
Jo såhär var det då alltså: Jag hade träffat stenen så exakt turligt så att hela det vänstra bakdäcken har skjutits 5 cem rakt framåt. Så rakt framåt så jag inte har känt något alls i körningen eller bromsverkan. Och jag kör ganska mycket, även med släp.
Men efter som bakdäcken inte suttit helt parallellt så har även något under bilen blivit snett (nej inte hjulaxeln), och högen bromsar bak har slitit snett och börjat rosta och börjar därför skrapa.
“Jag tycker du skall ringa ditt försäkringsbolag” var orden verkstadskillen Jimmy sa. örsäkringen täckte, men aj vad det änd svider med självrisk på 3000.
Tolvtusenjävlasjuhundra kostade det att hämta ut bilen. Nästa gång skall jag be alla vara tysta när jag backar. Lesson learned.
Men nu skall den väl gå som (väl)smord också. I guess and hope.

Annars inget nytt. Min vänsterhand säger att den vill sluta skriva på tangentbordet nu.

Fare thee well för now